Skall amatörradio vara enkel och grundläggande?
- Thread starter SM7MCD
- Start date
SM0AOM
Well-Known Member
Tyskland, Frankrike och i någon mån Storbritannien och Kanada.
"Extra Class" är den högsta nivån i USA, men den har urvattnats påtagligt på senare tid.
73/
Karl-Arne
SM0AOM
Tror inte ettt smack på det där! Skulle nog tippa på att den "normaliserade" gruppen amatörer, som du benämner, gruppen B låter truten gå i etern i betydligt större omfattning än vad de pysslar med vid sidan om, sortera QSL, sniffa lödrök ósv.. Vi kan ju dessutom kasta om ditt resonemnag i så fall. Vad har de att förlora om radion bara är ett redskap? De kan väl byta hobby då och börja samla på frimärken eller spela fotboll? Radio lär helt klart vara det primära, och knappast något som bara betraktas som ett redskap.
Jo, men jag reagerade mest på att du inte verkar anse att gruppen A hör till amatörradio. Med samma resonemang så kan man ju snabbt skjuta undan grupp B till andra hobbys också, radion var ju - enligt din definition av gruppen - bara ett redskap. Om de övergår till att samla frimärken så kan de ha redskap i form av pincett och förstoringsglas istället!
Jag skulle nog tippa på att samtliga grupper som är aktiva på ett eller annat sätt är lika stora förlorare.
SM0KBW
Well-Known Member
Om man nu ska kategorisera gruppen amatörer som föreslagits så
kommer man nog att vandra mellan kategorierna över åren.
Själv var jag nog en C för att ett tag vara ett B för att numer vara
en AC, förutom en 10 års period då jag lade all amatörradio på hyllan.
Alla dessa äldre herrar i klass A som man hittar på 80m har nog
både varit B och C men orkar/kan inte numer tävla eller hantera
modern elektronik.
Från min horisont är jag mer orolig för att det kommer bli omöjligt att
köra radio p.g.a ny teknik, både överföring av data och strålning från
nya produkter mer än att vi skulle bli begränsade eller bortträngda
via regelverk.
mvh
Bengt / KBW
kommer man nog att vandra mellan kategorierna över åren.
Själv var jag nog en C för att ett tag vara ett B för att numer vara
en AC, förutom en 10 års period då jag lade all amatörradio på hyllan.
Alla dessa äldre herrar i klass A som man hittar på 80m har nog
både varit B och C men orkar/kan inte numer tävla eller hantera
modern elektronik.
Från min horisont är jag mer orolig för att det kommer bli omöjligt att
köra radio p.g.a ny teknik, både överföring av data och strålning från
nya produkter mer än att vi skulle bli begränsade eller bortträngda
via regelverk.
mvh
Bengt / KBW
SM7FBJ
Radiotelegrafist och halvdansk
Ok Karl-Arne. Jag kan ibland känna att vår kunskapsnivå (för att får cert) i Sverige ligger lite efter andra länder, men inte riktigt hur.
SM0AOM
Well-Known Member
Den "gruppindelning" som tidigare föreslagits verkar ganska rimlig.
En av de saker som återstår att fundera över är den relativa fördelningen av numerären.
Det finns c:a 11500 radioamatörer med certifikat för närvarande.
Nära hälften är SSA-medlemmar, vilket implicerar ett intresse stort nog hos dem att motivera medlemsavgiften.
Återstår att försöka finna ut hur många som är aktiva, och hur dessa fördelar sig på de tre grupperna.
Det har gjorts olika ansatser för att uppskatta aktiviteten, en grundar sig på in- och utgående QSL-kort och den metoden pekar på att
c:a 1000 radioamatörer är aktiva på ett sätt som generar QSL. Denna metod lider dock av svagheten att ett betydande mörkertal av amatörer som är aktiva, men inte på sätt som ger upphov till QSL kommer att finnas.
Man skulle kunna göra den ytterligare ansatsen att detta mörkertal är 50% och då skulle runt 1500 individer tillhöra gruppen "aktiva radioamatörer". Frågan uppkommer då om de amatörer som primärt är aktiva på Internet-fora också ska räknas till denna grupp.
De är ju bevisligen intresserade av amatörradio.
Vi kanske kan lägga ytterligare 20% ur denna kategori till de 1500, och då blir numerären 1800, avrundat uppåt till 2000.
Sett i perspektiv är detta en "aktivitet" som ligger på 1950-talets nivå, i QTC ondgjorde man sig i slutet av 50-talet över att endast 2/3 av landets c:a 3000 utdelade signaler var SSA-medlemmar, och bara hälften aktiva.
Fördelningen mellan grupperna A och B kan vara svår att uppskatta, och min egen teori är att dessa grupper är ungefär jämnstora, och består av 800 - 1000 personer vardera.
Jag misstänker även att ett annat kriterium är förknippat med åldersfördelning,
och att grupp A har lägre medelålder än B. Majoriteten av grupp B är förmodligen rekryterad på 70 eller 80-talen. Många (de flesta) är SSA-medlemmar.
Grupp C består slutligen av något eller högst några hundratal personer.
Åldersfördelningen är inhomogen med en spridning från 20 år till kanske 80 och över. Ett stort mörkertal av amatörer som "labbar" med radio utan att märkas varken på banden, klubbar, Internet eller QTC är sannolikt.
Detta mörkertal kan t.o.m. utgöra majoriteten inom grupp C.
För att det hela ska gå ihop behöver vi en ytterligare grupp som vi får kalla för D.
Denna grupp utgörs av alla helt inaktiva amatörer som ändå är SSA-medlemmar. Numerären av grupp D skulle då vara c:a 3000 och därmed bokstavligen utgöra en "tyst majoritet".
Om vi försiktigtvis antar att fördelningen av SSA-medlemmar/icke medlemmar inom grupperna A + C är ungefär samma som i hela populationen och att B har en högre anslutningsgrad blir resultatet att SSA representerar c:a 2000 någorlunda aktiva i någon form + drygt 3000 inaktiva.
De "stora talens lag" brukar tas som intäkt för påståenden när det gäller stora populationer.
Ifall denna princip gäller, skulle en annan slutsats kunna dras när det gäller aktiviteten inom grupperna B + C, att 10% av de aktiva deltar på t.ex. årsmöten. SSA-årsmöten brukar locka runt 100 - 200 personer, vilket med denna måttstock skulle motsvara en aktiv population av 1000 - 2000, vilket är i samma storleksordning som det antagna antalet SSA-medlemmar inom grupp B + C. Denna proportion har varit ganska konstant åtminstone de senaste 20 åren. En annan fingervisning är antal röstande i ordförandevalet,
drygt 1000.
Vi famlar fortfarande i mörkret när det gäller de verkliga antalet aktiva.
Tage Danielssons ord om att "Det enda som går att bevisa med statistik är att 100% 'vet inte' " känns befogade i detta sammanhang.
73/
Karl-Arne
SM0AOM
En av de saker som återstår att fundera över är den relativa fördelningen av numerären.
Det finns c:a 11500 radioamatörer med certifikat för närvarande.
Nära hälften är SSA-medlemmar, vilket implicerar ett intresse stort nog hos dem att motivera medlemsavgiften.
Återstår att försöka finna ut hur många som är aktiva, och hur dessa fördelar sig på de tre grupperna.
Det har gjorts olika ansatser för att uppskatta aktiviteten, en grundar sig på in- och utgående QSL-kort och den metoden pekar på att
c:a 1000 radioamatörer är aktiva på ett sätt som generar QSL. Denna metod lider dock av svagheten att ett betydande mörkertal av amatörer som är aktiva, men inte på sätt som ger upphov till QSL kommer att finnas.
Man skulle kunna göra den ytterligare ansatsen att detta mörkertal är 50% och då skulle runt 1500 individer tillhöra gruppen "aktiva radioamatörer". Frågan uppkommer då om de amatörer som primärt är aktiva på Internet-fora också ska räknas till denna grupp.
De är ju bevisligen intresserade av amatörradio.
Vi kanske kan lägga ytterligare 20% ur denna kategori till de 1500, och då blir numerären 1800, avrundat uppåt till 2000.
Sett i perspektiv är detta en "aktivitet" som ligger på 1950-talets nivå, i QTC ondgjorde man sig i slutet av 50-talet över att endast 2/3 av landets c:a 3000 utdelade signaler var SSA-medlemmar, och bara hälften aktiva.
Fördelningen mellan grupperna A och B kan vara svår att uppskatta, och min egen teori är att dessa grupper är ungefär jämnstora, och består av 800 - 1000 personer vardera.
Jag misstänker även att ett annat kriterium är förknippat med åldersfördelning,
och att grupp A har lägre medelålder än B. Majoriteten av grupp B är förmodligen rekryterad på 70 eller 80-talen. Många (de flesta) är SSA-medlemmar.
Grupp C består slutligen av något eller högst några hundratal personer.
Åldersfördelningen är inhomogen med en spridning från 20 år till kanske 80 och över. Ett stort mörkertal av amatörer som "labbar" med radio utan att märkas varken på banden, klubbar, Internet eller QTC är sannolikt.
Detta mörkertal kan t.o.m. utgöra majoriteten inom grupp C.
För att det hela ska gå ihop behöver vi en ytterligare grupp som vi får kalla för D.
Denna grupp utgörs av alla helt inaktiva amatörer som ändå är SSA-medlemmar. Numerären av grupp D skulle då vara c:a 3000 och därmed bokstavligen utgöra en "tyst majoritet".
Om vi försiktigtvis antar att fördelningen av SSA-medlemmar/icke medlemmar inom grupperna A + C är ungefär samma som i hela populationen och att B har en högre anslutningsgrad blir resultatet att SSA representerar c:a 2000 någorlunda aktiva i någon form + drygt 3000 inaktiva.
De "stora talens lag" brukar tas som intäkt för påståenden när det gäller stora populationer.
Ifall denna princip gäller, skulle en annan slutsats kunna dras när det gäller aktiviteten inom grupperna B + C, att 10% av de aktiva deltar på t.ex. årsmöten. SSA-årsmöten brukar locka runt 100 - 200 personer, vilket med denna måttstock skulle motsvara en aktiv population av 1000 - 2000, vilket är i samma storleksordning som det antagna antalet SSA-medlemmar inom grupp B + C. Denna proportion har varit ganska konstant åtminstone de senaste 20 åren. En annan fingervisning är antal röstande i ordförandevalet,
drygt 1000.
Vi famlar fortfarande i mörkret när det gäller de verkliga antalet aktiva.
Tage Danielssons ord om att "Det enda som går att bevisa med statistik är att 100% 'vet inte' " känns befogade i detta sammanhang.
73/
Karl-Arne
SM0AOM
SM0AOM
Well-Known Member
En metod som jag tror ger en fingervisning är att ta ett skjutmått och mäta tjockleken på den "nya kursboken", och sedan göra samma sak med "KonCEPT-boken". Kvoten mellan dessa mätningar ger på ett ungefär vilken nivå den nuvarande svenska examinationen ligger internationellt.
73/
Karl-Arne
SM0AOM
SM5WYG
Well-Known Member
JA, jag är ledsen ifall du missförstod mig, för det är just det jag menar,
vad du tycker är enkelt och grundläggande kan för mig vara "rocket science" precis som det som jag anser är enkelt och grundläggande kan för någon annan vara "rocket science".
Så revolutionerande tanke eller inte, så upplever jag att vi är tillbaka till det som diskuterades för några trådar sedan, ang. kunskaps och kompetens nivåer. Och det är min övertygelse att det är inte ett problem som vi, med amatörradio, som hobby är ensamma att stå inför.
De grundläggande reglerna "hur att uppföra sig" tror det är ARRL som givit ut dem på utlandiska, men jag minns inte vem som översatt dem. Nämnda regler, ger ju en grund att bygga vidare på.
För om nu "reflexväst och bältesradio" uteslutande är av ondo, får man nog titta på situationen i många andra länder där radioamatörer gjort en insats i de händelser någon form av katastrof inträffat.
Och beträffande val av band så läste jag en artikel nu på morgonen...
Angående jordbävningen i New Zeeland, där de radioamatörer som assisterar i hjälparbetet använder sig uteslutande av 2 meter...
No HF Frequencies Being Used in New Zealand Earthquake Operations
Jag tror att de reflexvästsbärande, bältesradioanvändande radioamatörerna gör en stor insats för att assistera i de nödvändiga kommunikationerna.
Så, mina herrar och damer, allt är relativt.
Och som jag sade tidigare, så är det fantastiska med denna hobbyn att den kan utövas på massor av sätt. Och ett av de sättet kan vara att öva inför ett läge då "samhället" behöver vår hjälp. Även om sannolikheten för tsunamis och orkaner inte är fullt lika stor på vår del av klotet...
Den utvecklingen jag har mest "ont" av just nu är all annan teknik.
Jag har i min lilla lägenhet en matta av +9 störningar, och de breder ut sig, och blir tätare. Det är det största hotet mot min hobby, helt enkelt för snart hör jag ingenting längre, och det är detsamma på rundradio så jag kan knappt lyssna på morgonnyheterna i fred längre...
Och det är knappast vår hobbys fel, utan teknikens utveckling runt omkring oss...
För det finns nog en viss begränsning i hur många ensligt belägna små hus det finns, och dessutom hur många av oss som kan övertyga bättre hälften om att det är så "vi" skall bo, för att "jag" skall kunna ägna mig åt min hobby.
Ha en fortsatt trevlig lördag,
SM7WYG - Christopher
Last edited:
Det är precis detta inlägg som jag väntat på. Jag är övertygad att vår fortlevnad har i huvudsak två bottnar att vila på. Den ena har Karl-Arne -AOM noga beskrivet och redovisat en del kopplingar mot enkelt och grundläggande.
Men den andra delen finns det inget alternativ till att vara kompetent och kunnig och det är störningsproblematiken.
De allra flesta radioanvändare har mer eller mindre problem med att få sin mottagning störd så att praktiskt utövande av hobbyn är tillintetgjord. Visserligen är huvuddelen av störningarna egenproducerade, men det kräver praktisk och teoretisk kunskap om grundläggande fältteori och ledningars frekvensberoende impedans för att hantera situationen. Dessutom kommer det till en stor del social kompetens då man kanske behöver få tillgång till ev grannars utrustning för avstörningsarbete.
När väl mottagningen är säkerställd gäller samma sak för sändningen, dvs hantera våra signaler så att ev grannar inte upplever obehag av de fältlinjer vi sprider runt våra antenner. Åtskilliga vittnesmål finns om amatörer som är begränsade till tider då grannar inte använder sin multimediaanläggning.
I dessa delar av praktisk EMC finns det ingen möjlighet att vara så naiva som vi som population är idag. Skulle vi börja att vidareutbilda oss i praktisk EMC skulle vi bli en resurs i samhället att hävda inför framtiden. Det är en kunskap som alla måste ha, oavsett om man bygger själv eller handlar färdigt. Dessutom är det kunskap man sällan får genom att bygga själv, utan vidareutbildningen är lika aktuell för i princip alla amatörer.
Därför vore det ett enkelt att kräva att alla skall gå en utbildning i praktisk EMC, oavsett om man kan CW, är gammal, är inaktiv, kan löda, kan prata, kör radiosport, bara lyssnar, bara ...
SM0AOM
Well-Known Member
Jag ser liksom Leif risken för att amatörradion på sikt kommer att hotas genom ett "tvåfrontskrig".
Den ena fronten blir störningar i kortvågsområdet vilka gör amatörbanden oanvändbara utom för det fåtal som har valt sin bostadsort så att de inte drabbas, och den andra fronten utgörs av potentialen för att kommersiella intressen tar över "säljbara" VHF/UHF- frekvensområden.
Utgången av ett sådant scenario beror i övervägande grad på vilka kunskaper amatörradiokollektivet har eller skaffar sig.
Jag delar synen om att EMC-kunskaper ligger mycket högt på en prioriteringslista.
73/
Karl-Arne
SM0AOM
Den ena fronten blir störningar i kortvågsområdet vilka gör amatörbanden oanvändbara utom för det fåtal som har valt sin bostadsort så att de inte drabbas, och den andra fronten utgörs av potentialen för att kommersiella intressen tar över "säljbara" VHF/UHF- frekvensområden.
Utgången av ett sådant scenario beror i övervägande grad på vilka kunskaper amatörradiokollektivet har eller skaffar sig.
Jag delar synen om att EMC-kunskaper ligger mycket högt på en prioriteringslista.
73/
Karl-Arne
SM0AOM
SM5KYH
Well-Known Member
Detta med EMC-kunskaper kan troligen exemplifieras med den spektrumauktion där övre delen av UHF TV-bandet (791-862 MHz) alldeles snart säljs till högstbjudande. Motsvarande auktion i Tyskland inbringade i penningvärde 60 Miljarder svenska kronor.
Det är enkelt att inse att vinnaren i Sverige kommer att använda "sina" nya frekvenser för LTE/4G alltså mobilt bredband till vanlig Svensson. Vilket för övrigt är ett krav för ett av de tillstånd som auktioneras ut.
Då kommer troligen en intressant EMC-konflikt att uppstå när "svensson" försöker surfa på sin nya 4G mobil invid sin splitternya TV. Som saknar tillräcklig selektivitet...
Man kan misstänka att stor risk för påverkan från handterminalen finns.
Visst kommer svensson och en delkategori enligt ovan att fatta att hans mobil eller PC-dongle stör ut "digital-TV:n" men knappast varför. Misstänker att viss irritation kan uppstå.
Det är enkelt att inse att vinnaren i Sverige kommer att använda "sina" nya frekvenser för LTE/4G alltså mobilt bredband till vanlig Svensson. Vilket för övrigt är ett krav för ett av de tillstånd som auktioneras ut.
Då kommer troligen en intressant EMC-konflikt att uppstå när "svensson" försöker surfa på sin nya 4G mobil invid sin splitternya TV. Som saknar tillräcklig selektivitet...
Man kan misstänka att stor risk för påverkan från handterminalen finns.Visst kommer svensson och en delkategori enligt ovan att fatta att hans mobil eller PC-dongle stör ut "digital-TV:n" men knappast varför. Misstänker att viss irritation kan uppstå.
Last edited:
Jag tolkade MCD:s första inlägg som att det handlade om ungdomars intresse för och rekrytering till amatörradio, och att det fanns en reflektion över om "vi gamlingar" behöver pröva och ompröva vår uppfattning om vad amatörradio är och skall vara. Behöver vi på ett bättre sätt ta reda på vad ungdomar vill ha ut av amatörradio och ta hänsyn till detta?
Sedan har tråden också handlat om de dubbla hoten mot amatörradion - störningarna och kommersialiseringen av frekvensspektrat. Och kopplat till det har det handlat om vilka kunskapsnivåer som ska krävas för att bli radioamatör samt hur radioamatörerna ska kunna påvisa sin samhällsnytta - och att detta skulle ha betydelse för amatörradions fortlevnad alternativt undergång.
Allt är intressant, men jag vet inte om jag klarar av att tänka alla dessa variabler och samband samtidigt.
Vad som är intresseväckande, eller kanske till och med magiskt, är olika saker för olika personer. Den enkla mottagaren med få komponenter är intressant för någon och datorstödd svagsignalkommunikation via meteorer eller månen för den andre.
Om den här tråden handlar om hur vi väcker intresse för amatörradio, behöver vi på ett bättre sätt ta reda på vad ungdomar tänker om teknik och amatörradio samt ta reda på vad de skulle vilja ha ut av amatörradio.
Om tråden istället handlar om hur vi främjar och inspirerar till kunskapsutveckling bland nya (och gamla) radioamatörer, tycker jag också man kan genomföra mer strukturerade undersökningar.
Om det handlar om att "mota Olle i grind" när det gäller kommersialiseringshotet kan det handla om att utveckla en kommunikationstrategi, alltså att hjälpas åt att få ut info om amatörradion i media och andra externa sammanhang.
Sture
Sedan har tråden också handlat om de dubbla hoten mot amatörradion - störningarna och kommersialiseringen av frekvensspektrat. Och kopplat till det har det handlat om vilka kunskapsnivåer som ska krävas för att bli radioamatör samt hur radioamatörerna ska kunna påvisa sin samhällsnytta - och att detta skulle ha betydelse för amatörradions fortlevnad alternativt undergång.
Allt är intressant, men jag vet inte om jag klarar av att tänka alla dessa variabler och samband samtidigt.
Vad som är intresseväckande, eller kanske till och med magiskt, är olika saker för olika personer. Den enkla mottagaren med få komponenter är intressant för någon och datorstödd svagsignalkommunikation via meteorer eller månen för den andre.
Om den här tråden handlar om hur vi väcker intresse för amatörradio, behöver vi på ett bättre sätt ta reda på vad ungdomar tänker om teknik och amatörradio samt ta reda på vad de skulle vilja ha ut av amatörradio.
Om tråden istället handlar om hur vi främjar och inspirerar till kunskapsutveckling bland nya (och gamla) radioamatörer, tycker jag också man kan genomföra mer strukturerade undersökningar.
Om det handlar om att "mota Olle i grind" när det gäller kommersialiseringshotet kan det handla om att utveckla en kommunikationstrategi, alltså att hjälpas åt att få ut info om amatörradion i media och andra externa sammanhang.
Sture
SM7EQL
Kortvågs- och UKV-tekniker
Det egentliga problemet hela amatörradiokollektivet har att brottas med hänger förmodligen samman med de obefintliga kunskapskraven i kombination med veckoslutskurserna.
Den kunskap som hinner förmedlas på en typisk veckoslutskurs ger inte en tillräckligt fast grund att stå på för en ny radioamatör. För att kunna bedriva och i förlängningen även förkovra sig inom hobbyn liksom inom alla andra hobbies, krävs vissa grundkunskaper.
Saknar man sådana grundkunskaper så är möjligheterna små att ta sig vidare för egen maskin. Jag anser att systemet med veckoslutskurserna är direkt kontraproduktivt för amatörradions utveckling och fortlevnad. Veckoslutskurserna har lurat in många nya förmågor i en hobby som de inte får något utbyte av. Tyvärr är det nog så illa vilket bekräftas av att så otroligt många faller ifrån redan efter en kort tid. Veckoslutskurser är ett avancerat bondfångeri bedrivet av klubbarna och ivrigt påhejat av SSA som mäter sin framgång i termerna antal medlemmar eller försålda anropssignaler.
Jag skrev tidigare om att jag spontant påbörjat en utbildning i handhavandet av ett PA-steg i vår lokala radioklubb. Jag stötte på oväntade problem direkt när jag skulle förklara hur ett Pi-filter såg ut eftersom några av deltagarna inte kände till schemasymbolerna för vridkondensator och spole. De saknade grunderna för att kunna förstå det jag tänkt lära ut vid första kurstillfället.
Nu får vi backa tillbaks och repetera schemasymboler i stället. Några hade aldrig sett en vridkondensator ens på bild. Jag får ta med mig en vridkondensator och visa hur plattorna går i varandra. Hur skall jag förklara vad kapacitans är. Reaktans, impedans, ohm induktans....
Man kan fundera på om en modern radioamatör som haft sitt certifikat några år behöver ha sett en vridkondensator ens på bild för att kunna bedriva sin hobby. Om inte, så får jag lägga om kursplaneringen och enbart lära ut hur rattarna skall vridas för att PA-steget skall fungera. Är kursdeltagarna intresserade av att lära sig schemasymbolerna eller vill de bara veta hur rattarna skall ställas in.
Många nya radioamatörer har lite motvilligt kunnat konstatera att deras tekniska kunskaper inte ens räcker till att välja ut vilken radio som passar dem bäst och vilka antenner som passar till radion. Det krävs, tro det eller ej, vissa tekniska kunskaper för att tolka produktinformationen och manualen till en radio liksom det krävs ett visst mått av kännedom om hobbyns olika möjligheter för att få ett hum om vilken specifik gren man är intresserad av inom den breda hobbyn som kan bedrivas på olika nivåer.
Kanske går det alldeles för fort att bli radioamatör idag.
I det gamla systemet tog en typisk amatörradiokurs en till två terminer att genomföra. Kunskapen som förmedlades räckte precis till för att bygga enkla sändare och mottagare. Även om inte alla nya amatörer byggde någon egen sändare eller mottagare så kom kunskaperna ändå till användning när antenner skulle klippas till eller Pi-filtret stämmas av.
Under tiden kursen pågick, upp till två terminer, fick nykomligen möjlighet att bekanta sig med flera olika delar inom hobbyn genom att delta i de normala klubbaktiviteterna och kanske även få extra "undervisning" inom någon speciell nisch av en mentor. Den långa startsträckan för gårdagens elever gjorde också att de som inte var tillräckligt intresserade och motiverade att studera droppade av efterhand vilket innebar att de som tog sig igenom hela kursen och passerade"nålsögat" ofta var de som sedermera blev hängivna radioamatörer med ett brinnande intresse som kunde hålla i sig livet ut.
Kravet på färdigheter i morsetelegrafering var ytterligare ett hinder, eller på klarspåk, ett utsållningsfilter som enbart släppte igenom de mest envisa och uthålliga förmågorna som vägrade att ge upp. Om det var bra eller dåligt överlåter jag åt dig som läsare att bedöma.
Kontentan av ovanstående resonemang måste ändå bli, att ju sämre grundkunskaper man har som ny radioamatör desto mindre del av amatörradion är tillgänglig. Om man saknar radiokunskaper helt återstår ju inte mycket annat än att "prata med andra" med hjälp av köpt radioutrustning. I takt med att man skaffar sig nya kunskaper så ökar möjligheterna snabbt. Till slut står hela fältet vidöppet. Men för att kunna komma någon vart i livet krävs en stadig grund att bygga upp sin personliga utveckling ifrån.
/Bengt
Den kunskap som hinner förmedlas på en typisk veckoslutskurs ger inte en tillräckligt fast grund att stå på för en ny radioamatör. För att kunna bedriva och i förlängningen även förkovra sig inom hobbyn liksom inom alla andra hobbies, krävs vissa grundkunskaper.
Saknar man sådana grundkunskaper så är möjligheterna små att ta sig vidare för egen maskin. Jag anser att systemet med veckoslutskurserna är direkt kontraproduktivt för amatörradions utveckling och fortlevnad. Veckoslutskurserna har lurat in många nya förmågor i en hobby som de inte får något utbyte av. Tyvärr är det nog så illa vilket bekräftas av att så otroligt många faller ifrån redan efter en kort tid. Veckoslutskurser är ett avancerat bondfångeri bedrivet av klubbarna och ivrigt påhejat av SSA som mäter sin framgång i termerna antal medlemmar eller försålda anropssignaler.
Jag skrev tidigare om att jag spontant påbörjat en utbildning i handhavandet av ett PA-steg i vår lokala radioklubb. Jag stötte på oväntade problem direkt när jag skulle förklara hur ett Pi-filter såg ut eftersom några av deltagarna inte kände till schemasymbolerna för vridkondensator och spole. De saknade grunderna för att kunna förstå det jag tänkt lära ut vid första kurstillfället.
Nu får vi backa tillbaks och repetera schemasymboler i stället. Några hade aldrig sett en vridkondensator ens på bild. Jag får ta med mig en vridkondensator och visa hur plattorna går i varandra. Hur skall jag förklara vad kapacitans är. Reaktans, impedans, ohm induktans....
Man kan fundera på om en modern radioamatör som haft sitt certifikat några år behöver ha sett en vridkondensator ens på bild för att kunna bedriva sin hobby. Om inte, så får jag lägga om kursplaneringen och enbart lära ut hur rattarna skall vridas för att PA-steget skall fungera. Är kursdeltagarna intresserade av att lära sig schemasymbolerna eller vill de bara veta hur rattarna skall ställas in.
Många nya radioamatörer har lite motvilligt kunnat konstatera att deras tekniska kunskaper inte ens räcker till att välja ut vilken radio som passar dem bäst och vilka antenner som passar till radion. Det krävs, tro det eller ej, vissa tekniska kunskaper för att tolka produktinformationen och manualen till en radio liksom det krävs ett visst mått av kännedom om hobbyns olika möjligheter för att få ett hum om vilken specifik gren man är intresserad av inom den breda hobbyn som kan bedrivas på olika nivåer.
Kanske går det alldeles för fort att bli radioamatör idag.
I det gamla systemet tog en typisk amatörradiokurs en till två terminer att genomföra. Kunskapen som förmedlades räckte precis till för att bygga enkla sändare och mottagare. Även om inte alla nya amatörer byggde någon egen sändare eller mottagare så kom kunskaperna ändå till användning när antenner skulle klippas till eller Pi-filtret stämmas av.
Under tiden kursen pågick, upp till två terminer, fick nykomligen möjlighet att bekanta sig med flera olika delar inom hobbyn genom att delta i de normala klubbaktiviteterna och kanske även få extra "undervisning" inom någon speciell nisch av en mentor. Den långa startsträckan för gårdagens elever gjorde också att de som inte var tillräckligt intresserade och motiverade att studera droppade av efterhand vilket innebar att de som tog sig igenom hela kursen och passerade"nålsögat" ofta var de som sedermera blev hängivna radioamatörer med ett brinnande intresse som kunde hålla i sig livet ut.
Kravet på färdigheter i morsetelegrafering var ytterligare ett hinder, eller på klarspåk, ett utsållningsfilter som enbart släppte igenom de mest envisa och uthålliga förmågorna som vägrade att ge upp. Om det var bra eller dåligt överlåter jag åt dig som läsare att bedöma.
Kontentan av ovanstående resonemang måste ändå bli, att ju sämre grundkunskaper man har som ny radioamatör desto mindre del av amatörradion är tillgänglig. Om man saknar radiokunskaper helt återstår ju inte mycket annat än att "prata med andra" med hjälp av köpt radioutrustning. I takt med att man skaffar sig nya kunskaper så ökar möjligheterna snabbt. Till slut står hela fältet vidöppet. Men för att kunna komma någon vart i livet krävs en stadig grund att bygga upp sin personliga utveckling ifrån.
/Bengt
SM7TJC
Well-Known Member
Men är det inte så att amatörradiorörelsen skall utgöras av eliten? Motions- och bredd-radio hänvisas till PR-radio, PMR och liknande.
Jag håller med Bengt om att experimentet med att avreglera amatörradion är kontraproduktivt. Tanken att vi skulle få en starkare ställning genom att bli fler är orimlig. I så fall skulle antalet radioamatörer behöva öka med flera tiotusentals procent.
Påståenden i stil med att "hårdare regler" skulle stänga ute många potentiella amatörer stämmer inte heller. De som inte har viljan att lära sig de grundläggande kunskaperna kommer aldrig att stanna inom hobbyn. Utan grundläggande kunskaper kommer man inte att få ut något av hobbyn.
Lika illa tror jag att det stämmer att "magin" skulle försvinna när hobbyn blir mer tekniskt avancerad. Tvärt om, med nya teknologier så ökar ju möjligheterna. Spikbräda och batterirör kommer ju inte att sluta att fungera bara för att det kommer mer avancerade tekniker.
Mitt resonemang framstår kanske som elittänkande. Och det är det. Amatörradio skall inte vara något slags "folkradio" utan ägnat åt de som har tillräckligt intresse, tillräckliga kunskaper och kan ta tillräckligt ansvar för det generösa frekvensutrymme som tilldelats.
Jag håller med Bengt om att experimentet med att avreglera amatörradion är kontraproduktivt. Tanken att vi skulle få en starkare ställning genom att bli fler är orimlig. I så fall skulle antalet radioamatörer behöva öka med flera tiotusentals procent.
Påståenden i stil med att "hårdare regler" skulle stänga ute många potentiella amatörer stämmer inte heller. De som inte har viljan att lära sig de grundläggande kunskaperna kommer aldrig att stanna inom hobbyn. Utan grundläggande kunskaper kommer man inte att få ut något av hobbyn.
Lika illa tror jag att det stämmer att "magin" skulle försvinna när hobbyn blir mer tekniskt avancerad. Tvärt om, med nya teknologier så ökar ju möjligheterna. Spikbräda och batterirör kommer ju inte att sluta att fungera bara för att det kommer mer avancerade tekniker.
Mitt resonemang framstår kanske som elittänkande. Och det är det. Amatörradio skall inte vara något slags "folkradio" utan ägnat åt de som har tillräckligt intresse, tillräckliga kunskaper och kan ta tillräckligt ansvar för det generösa frekvensutrymme som tilldelats.
SM0AOM
Well-Known Member
I Danmark har man också funderat på saken, kanske bara lite tidigare och lite djupare än här. EDR står också inför en omvandling föranledd av det sjunkande medlemsantalet och den stigande medelåldern. Ledarspalten i marsnumret av OZ som damp ner i brevlådan i går innehåller en lätt självkritisk betraktelse i ämnet som bifogas in extenso som en dansk läsövning.
Där som här har man försökt att ganska urskillningslöst "marknadsföra" amatörradion samt sänkt kraven. Ledaren innehåller följande passus i detta ämne:
"Man bliver ikke radioamatør fordi det er nemt (selvom det er blevet
nemmere), men for at udvide sin horisont, for at lære noget nyt,
udforske nye områder!"
Något att fundera på.
73/
Karl-Arne
SM0AOM
Där som här har man försökt att ganska urskillningslöst "marknadsföra" amatörradion samt sänkt kraven. Ledaren innehåller följande passus i detta ämne:
"Man bliver ikke radioamatør fordi det er nemt (selvom det er blevet
nemmere), men for at udvide sin horisont, for at lære noget nyt,
udforske nye områder!"
Något att fundera på.
73/
Karl-Arne
SM0AOM
Attachments
SM7EQL
Kortvågs- och UKV-tekniker
Hur menar du då QRP?
Jag kan inte se att själva borttagandet av tillstånd för radiosändare har någon koppling till huruvida radiooperatörerna äro mer eller mindre lämpade.
Dock medger borttagandet av tillstånd för radiosändare större "friheter" för de som önskar bedriva olaglig radioverksamhet eftersom myndigheten knappt har några praktiska möjligheter att gripa in. Vederbörande måste ju fångas på bar gärning vilket kan vara väl så svårt. Förr i tiden var det lättare för dåvarande Televerket att beslagta utrustningen om tillstånd saknades.
/Bengt
Jag kan inte se att själva borttagandet av tillstånd för radiosändare har någon koppling till huruvida radiooperatörerna äro mer eller mindre lämpade.
Dock medger borttagandet av tillstånd för radiosändare större "friheter" för de som önskar bedriva olaglig radioverksamhet eftersom myndigheten knappt har några praktiska möjligheter att gripa in. Vederbörande måste ju fångas på bar gärning vilket kan vara väl så svårt. Förr i tiden var det lättare för dåvarande Televerket att beslagta utrustningen om tillstånd saknades.
/Bengt