Vad heter den egentligen? Handpumpen

SM4FPD

SM4FPD

Well-Known Member
Telegrafinyckel, CW-nyckel, Morseapparat, Telegfrafnyckel, Morsenyckel, Handpump, Brass, Telegraferingsmojäng, telegrafisändare,
Ja namnen på vår kära gamla handpum finns i många varianter.
En CW-nyckel går säkert att köra Morse med en gninstsändare eller ett trådnät för Morsetelgrafi, inte finns det väl nycklar för Contious Wave bara, inte,
Den kan till och med nyckla en summer, eller en liten transistor oscillator för träning.

Men man vet väl, åtminstone de felst vad de menar, så det kvittar väl hur benämningen blir....

SM4FPD
 
Själva manöverorganet för nyckling av sändaren i sändningsklass A1 brukade kallas "telegrafinyckel" eller bara "nyckel" av de lärare jag haft. Nån gång har jag hört "telegraferingsnyckel". Sen är det väl som du verkar vara inne på, FPD, att kärt barn har många namn...
 
Går man riktigt långt tillbaka i den svenska telegrafiterminologihistorien så hittar man
benämningen "Morsetangent" vilket är en mycket adekvat beteckning.

"CW-nyckel" är en sentida, helt oegentlig, benämning som radioamatörer har hittat på.
"CW" är en teknisk egenskap hos sändarna, inte någon form av alfabet eller kanalkodning.

En Morsetangent kan anslutas till alla former av transmissionsmateriel, från enkelströms/dubbelströms likströmslinjer till tontelegrafiöverdrag.
 
Ja då fick vi en till i listan:
Telegrafinyckel, CW-nyckel, Morseapparat, Telegfrafnyckel, Morsenyckel, Handpump, Brass, Telegraferingsmojäng, telegrafisändare, Morsetangent,

Själv tycker jag ändå att telegrafnyckel låter bäst.
Men visst telegrafi betyder ju tele = fjärr, grafi = skrift, fjärrskrift
Så telegrafinyckel kanske är rätt OK.
Var nyckel kommer i från är en bra fråga.
Tangent, hmmm låter konstigt i mina öron....

SM4FPD
 
Tangent är ju nåt som finns även på ett piano. Under min "karriär" på järnvägen dök ofta ordet "tastatur" upp. Det avsåg den knappsats som en fjärrtågklarerare använde för att styra över fjärran stationer (alltså typ att från Hallsberg styra över Laxå eller nåt). Ordet används tydligen även ( i tyskan) för klaviaturen på ett piano. Om man med ordet tangent kan mena även en tryckströmbrytare vilken som helst (på tyska troligen "taste") så är det ju tekniskt oantastligt. För en "i verksamheten inblandad" (telegrafist) känns det lite "off" att höra arbetsredskapet beskrivas som en strömbrytare, när det för många nog är lite mer värdeladdat.
 
"Tangent" eller "Taste" är härledda ur samma tyska bakgrund.

"Tastatur" var ordet för tangentbord på teleprintrar eller fjärrskrivmaskiner långt in i modern tid;
hade äldre kollegor på Televerket vilka gärna använde benämningen.
Riktigt gamla kunde tala om "klaviatur", vilket också är ett tyskt låneord i sin tur härlett från latinet, som synonym till "tangentbord".

Man ska hålla i minnet att teknisk svenska och tyska låg mycket nära
varandra under 1800-talet och 1900-talet fram till Stalingrad...

Eftersom Morsetelegrafi i de allra flesta fall är just "till/från-nyckling" är beskrivningen av Morsetangenten
som en "tryckströmbrytare" synnerligen adekvat.
 
LM Ericsson använde benämningen Telegraftangent i sina kataloger från slutet av 1800-talet. I den löpande texten användes Tangent som t ex i beskrivningarna;

"Tangenten är försedd med ställbara öfver- och underkontakter samt med justerskruf för reglering af kontakttrycket.
Tangentens plint är af polerad mahogny."

I samma katalog finns även många andra apparater såsom Morsetelegrafapparat, Morsetelegrafapparat med bord, Telegrafsounder, Spetsåskledare för 2 enkellinjer, Galvanoskop, Upprullningshjul, Enkelt telegrafrelä, Omkastningsrelä, Öferdragningsrelä, Dubbelt Öferdragningsrelä, Linjeväxlar med skenor, Undersökningsströmledare, Batteriströmledare, Linjeströmledare, Klockapparat med en klocka, Klockapparat med två klockor.

Det är dessa apparater som användes bl a för järnvägstelegrafförbindelserna, vackert monterade på polerade apparatbord och kopplade med grova tygisolerade ledningar som omsorgsfullt drogs igenom porslinsbussningar i bordskivan och klamrades fast i räta linjer på undersidan med skruvade metallklammer å exakta avstånd. Byggt för att hålla 500 år eller mer utan servicebehov. Det var ju innan man började med planerat åldrande och införde egenförstörande komponenter som designades för att hålla garantitiden ut + 1 dag. Helst skulle det inte gå att reparera och om möjligt så skulle reparationen kosta mer än en ny apparat.

Jag har några av dessa fina 1800-tals apparater i min samling och man slutar aldrig att förundras över hur otroligt påkostad konstruktionen var. Inget lämnades åt slumpen. Perfektion ner till minsta mässingskruv som var omsorgsfullt avfasad och högglanspolerad. Allt var bättre förr under telegraftangenternas storhetstid.
 
I de flesta artiklar, om radiostationer, byggbeskrivningar etc i den engelskspråkiga litteraturen, kallas telegrafnyckeln för key.
P de flesta radiostationer står det KEY vid kontakten där telegrafnyckeln skall anslutas.
Scheman över allt från små Morsesändare med två transistorer, och uppåt till större byggen för flera trafiksätt har på schemat benämningen KEY för kontakten, eller ingången på kretskorten för telegrafnyckeln. I tyska artiklar ofta taste.
Key för nyckel är åtminstone numera ett begrepp, åtminstone på kopplingsscheman och paneler, för den strömbrytare vi talar om.
Klart att om man nu nycklar sin sändare med en liten mikroswitch så är frågan om den är en key, nyckel eller telegrafnyckel....
IC-706all, och en del andra radiostationer kan nycklas med mikrofonens up down knappar. Men då är vi inne på manipulera Morse.....
Med en telegrafnyckel nycklar man......öhhh

Klart att det håller längre, och kanske till och med flera livslängder om man monterar sina trådar, ej plastisolation då, med porslinsisolatorer på en snygg träplatta. Men helst en marmorplatta kanske, för att inte tala om hur fin Morse det skulle ge upphov till.

Idag finns överkomliga diamantklingor för cirkelsågen som ligger där i garaget, med vilken det borde gå att framställa snygg granitplattor för våra byggen. Marmor finns ju inte i SM....men kanske porfyr från Älvdalen, vore ju snyggt.

En liten sak som går att filosofera vida omkring.
Eller en liten nyckel och ett stort steg för mänskligheten.

SM4FPD
 
Min favorit bland nämnda företeelse är en "jungfrunyckel" på träplatta :)

Alla nycklar har någon form av personlighet, och i bland får man leta länge ...
 
Marmor finns ju inte i SM..
Besök Marmorbruksmuseet i Kolmården, jag fick en liten polerad grön platta som souvenir.
 
Kul att det finns marmor i Kolmården. Kanske de kunde få igång en produktion för radioamatörer.
Besök kraftverksmuseet i Porjus för en orgie i marmorpaneler. Dock starktström men ändå
Besök oxo Porfyrmuseerna i Älvdalen, det är sten som verkligen håller, och här kan man se 1800 talets bearbetningsmaskiner byggda i trä och drivna av vattenkraft.

Varför inte en liten tvåtransistors sändare på en stenplatta då. Så kan den kanske överleva till framtidens radioarkeologer.
Det vore ju hemskt om den skulle gå sönder och slängas.

Nå tråden handlade om vad "den" heter.
Själv röstar jag på telegrafnyckel.

SM4FPD
 
Etymologien hos "Man-Machine Interface" för konstarten Morsetelegrafi följer olika utvecklingsvägar.

Gemensamt är att den är härledd ur musikinstrumentens uppbyggnad, så "Taste" i tyskan har
direkt koppling till tangenterna på ett piano. Samma sak heter "Clé" på franska, vilket också står för
"nyckel". "Klav" är ett annat tyskt ord för tangent, vilket är härlett ur latinet och ligger bakom bildningen av "Klaviatur".

"Clé" och "Key" bygger i sin tur på samma ordstam och "Key" är även ordet för tangenterna på ett piano.

Sedan har man gått varvet runt i musikinstrumentet "nyckelharpa", som på tyska heter "Schlüsselfidel"
där man försett en fiol med tangenter eller "nycklar".
Nyckelharpan är i sin tur besläktad med vevliran och det tysk-amerikanska folkmusikinstrumentet "Autoharp".

Allt hänger ihop för den bildade...
 
Last edited:
"Nyckel" tycks vara lite nyckelord för den här prylen. Lettiska ordet är "telegrāfa atslēga" vilket ordagrant är telegrafnyckel, medan ord som har med "tangent" att göra också har stor spridning, tydligen. Tangent har rötter i ord för beröring (italienska, latin), och det känns väl logiskt på nåt sätt. Fast man hanterar ju inte morsetangenten som en pianotangent, oftast...
 
Nyckel är som sagt "nyckelordet".

Järnvägsmuseum har det dock klart för sig i sin beskrivning av Morsenyckeln:

"Morsenyckel, även kallad telegrafnyckel eller det mer korrekta namnet morsetangent.
'Nyckel' är egentligen en felöversättning av engelskans "key" som i det här fallet betyder tangent."

Släktskapet med pianoklaviaturen finns dock i telegrafihistorien,
Émile Baudots konstruktion av en "snabbtelegraf" använde en klaviatur med 5 tangenter

220px-Clavier_Baudot.jpg


som bildade en binärkod.

Sådana här bildade etymologiska diskussioner ger relief åt det annars ganska avslagna meningsutbytet
inom amatörradion, och på något sätt saknar jag den tid när radioamatören i gemen mer allmänt tillhörde
"samhällets bildade klasser".
 
AOM:
Skrev inte pianisten tillika Jan Johansson SM5BOS SK en utläggning om musikalitet och anslag på tangenter och tangenter?
Vill minnas det men får inte till sökorden :(
 
Radioamatören, chalmeristen (bara det!), studentspexaren och jazzpianisten
Jan Johansson var en av de stora och efterlämnade ett stort tomrum när han
omkom i en trafikolycka hösten 1968.

Så här skrev en musikskribent om hans anslag för några år sedan:

1679833038992.png

Hans "runa" tecknades i QTC på detta sätt:

1679833435634.png

1679834491278.png
Erinrar mig också en minnesutställning i Chalmers kårhus sommaren 2018.
 

Attachments

  • 1679834421568.png
    1679834421568.png
    503,1 KB · Views: 5
Last edited:
Handpump då, borde var ett bra namn.
Men då verktyget snart är enbart ett samlarobjekt kanske det inte behövs något ord som är seriöst.
Någon liknade historik för manipulator finns nog knappast, och den tillkom ju efter de bildade och intelligenta människorna som började med radio för 100 år sen.
Men när den börjar kalla CW-manipulator ja då har det gått långt in i okunskapens mörka skog.
För även en manipulator skulle kunna klara både sändare med odämpade vågor, gnistsändare, rörsändare, summer transistoriserad tongenerator och likströmsnyckling.. Ja nu krävs förstås en form av elektronik som gör teckendelarna.

Tangent. En tangent är en rät linje som precis nuddar en kurva i en punkt och har samma lutning som kurvan där. Man säger att linjen tangerar kurvan i en tangeringspunkt. Man kan därför använda tangenter för att illustrera en kurvas lutning i en viss punkt på grafen.

Tangent är således idag ett dåligt ord för telegrafnyckel.....nu när matematiken är mer betydande

SM4FotPeDahl
 
När jag hör ordet manipulator tänker jag ofta på politiker.

Äldre stammens Radiokommisarier torde ha använt ursprungsbenämningarna från tillverkaren LM-Ericsson, Telegraftangent resp Morsetangent under tjänstgöringen. Telegraftangent blev senare till Telegrafinyckel och Morsenyckel. För de mer obildade passar slanguttrycket Handpump bättre liksom mikrofon kallades för Majken av de kroniska ringpratarna på 50-talet. Några av oss minns väl hur den där stackars Majken skickades vidare till nästa talare, nästa osv. Numera används slanguttrycken Mic- och micken istället för Mikrofon i dagligt tal.

Telegraftangent är ett särdeles vackert ord väl värt att bevara, i alla fall för oss som använder välputsade LM Ericssons tangenter från slutet av 1800-talet.

Den som haft möjligheten att jämföra samma mekanik för en Telegraftangent monterad på polerad Mahogny resp Marmor känner till att den sistnämnda svarar bättre. Svarar i den bemärkelsen att anslaget känns direkt och därmed gör sändningen lättare och mindre tröttande för handledens muskler. Av stor vikt är även själva bordet som Telegraftangenten är monterad på. Plattan måste vara monterad dikt an bordskivan utan luftfickor. Bordskivan måste vara helt stum, tung med stor massa, tillverkad av hårt trä. Nu pratar vi detaljer på Stradivarius-nivå men det finns nog fler än jag som kan intyga att när allt är helt optimerat och armbågens vinkel är 90 grader så blir tangenten självgående ungefär som ett självspelande piano.

Jag tycker man kan likna olika verktyg för generering av morsetelegrafi med olika sorters musikinstrument. Alla har de sina egenheter och tillsammans med operatörens handhavande eller dialekt skapas unika ljudbilder. Olika typer av verktyg som Telegraftangent, Kniv och halvautomatisk sidotangent låter olika. Kniven med sitt Banana Boat Sving är en av de mer njutbara om operatören behärskar tekniken och har rytmkänsla. Den halvautomatiska sidotangenten erbjuder en rik variation av egenheter där det är lätt att skapa en utpräglad sändningsstil som å ena sidan upplevs som QSD av vissa men av andra upplevs fantastiskt njutbar och avkopplande.

Motsatsen till all denna fina musik blir då den s k elektroniska buggen eller datorsänd morsetelegrafi som befriats från alla egenheter och endast består av perfekt maskingenererade tecken där operatörens uppgift utgörs av att peta på paddlarna eller skriva på tangentbordet.

Funderar på om slanguttrycket Kniv egentligen borde heta Tvåpolig växlande sidotangent.
 
"Tangent" är härlett ur latinets "tangere" eller beröra.
När man använder en tangent så berör man den med handen eller fingret.

1679848258656.png

Att veta vad som ligger bakom varför ord ser ut som de gör och hur de har växt fram
skänker en inre tillfredsställelse, och jag är mycket tacksam till mina kvalificerade. båda fil.dr., lärare i primärt ämnena svenska/engelska, idéhistoria och allmän språkkunskap som jag hade förmånen att få studera på gymnasiet.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top