Vad heter den egentligen? Handpumpen

Motsatsen till all denna fina musik blir då den s k elektroniska buggen eller datorsänd morsetelegrafi som befriats från alla egenheter och endast består av perfekt maskingenererade tecken där operatörens uppgift utgörs av att peta på paddlarna eller skriva på tangentbordet.
Farsan kallade resultatet för tryckbokstäver...
/Jan
 
På ryska heter det ключ, vilket betyder nyckel.... Verkar vara den vanligaste benämningen...
 
Jag rotade i mitt historiska arkiv och fann några ritningar på de olika apparaterna som ingick i Järnvägstelegraferna från sent 1800-tal till 1940-talet.

11.jpg

Benämningen Tangent används uteslutande i alla ritningar och i kopplingsschemor för hur de olika apparaterna var ihopkopplade på Telegrafbordet. Ritningen på Tangenten ovan är från 1914.


7.jpg

Telegrafbordet - bör inte saknas i något hem - var 4,2 m långt och 0,75 m brett försett med 6 välsvarvade ben av trä. Bordshöjd 0,8 m. Ytbehandling Fransk Shellackpolityr i många lager.
 
Motsatsen till all denna fina musik blir då den s k elektroniska buggen eller datorsänd morsetelegrafi som befriats från alla egenheter och endast består av perfekt maskingenererade tecken där operatörens uppgift utgörs av att peta på paddlarna eller skriva på tangentbordet.
Som CW-entusiast vill jag nog hävda att även den elektroniska buggen lämnar utrymme för frasering och subtil timing.
Jag känner lätt igen mina vanliga QSO-kompisar även om dom kör Elbugg. Jämför gärna med era favorit musiker...
Datorsänd CW förekommer väl mest i testsammanhang.
 
Jo så är det, de flesta moderna elbuggarna medger inställning av viktning och ibland andra parametrar som tillsammans med oregelbunden spärrning av tecknen och oregelbundna ordmellanrum kan ge en personlig touch. Andra enklare elektroniska buggar är fast inställda för 1:3 förhållande.

Min första bugg var uppbyggd med rör och det fanns ett flertal potentiometrar på frontpanelen där hastigheten på korta och långa kunde ställas individuell liksom längden på korta och långa individuellt samt avståndet mellan de enskilda teckendelarna från helt sammanhängande ton (utan avbrott) till ingen ton alls där enbart ytterst korta tonknäppar återstod.

Vi var ett gäng här i Lund som en period tidigt 70-tal körde knäpptelegrafi utan ton och då läser man enbart på rytmen. Vi tyckte det var kul men det fanns redan då på den tiden humorbefriade radioamatörer som hade ont av våra sändningar. LID IDIOT QRT etc... Lägger man sedan till operatörens möjlighet att tänja på fingrarnas spelande i tidsaxeln så kunde de mest skiftande "läten" åstadkommas. När jag började på 60-talet fanns inte många amatörer som producerade tekniskt korrekt morse med 1:3 förhållanden och i övrigt perfekt sändning.

Heathkit El-buggarna lät i regel ganska bra liksom den digitala Squeeze Key som saknade inställningsmöjligheter utöver hastigheten. Under 70- och 80-talen minskade förekomsten av personlig stil även om det fanns en del ringar med old timers som höll igång med olika telegrafverktyg och medvetet prioriterade en personlig stil.

Jag har en känsla av att de flesta nu för tiden försöker ställa in parametrarna för nära perfekt viktning m m och den personliga stilen beror mer att man omedvetet slarvar lite med teckenmellanrummen - sänder fortare än man klarar av - eller medvetet försöker få till en personlig stil. Inget är väl rätt eller fel här och var och en är fri att skapa sin egen dialekt och gilla eller ogilla det som hörs i mottagaren.

Ibland tycker jag det är kul att trixa med den manuella telegraftangenten så att vissa långa teckendelar sänds ungefär lika långa som de korta och andra korta teckendelar förlängs till mer än dubbla längden medan rytmen bibehålls. Några av de långa kan göras dubbelt så långa osv. Drivna telegrafister läser sådan sändning 100% och det finns dom som gillar stilen medan mindre erfarna inte kan läsa något alls och mest blir sura.

Det fanns ett par amatörer i OFFRO-nätet på 80-90 talet som sände ungefär på det sättet och det tog ganska lång tid för mig att klura ut vad de sände. Motstationerna tog bevisligen emot 100% och det gjorde jag också efter många timmars lyssnande och insynkning. Att de korta kunde vara lika långa som de långa och tvärtom var häftigt - tyckte jag.

Just det här med överdriven personlig sändningsstil var vanlig inom fartygstelegrafisterna och en del fast radio där telegrafisterna per definition var erfarna proffs även om de för en nybliven radioamatör som lärt sig lyssna på perfekt telegrafi i telegrafikursen sände mer eller mindre oläsbar telegrafi. Det finns en del inspelningar av 500 kHz trafiken på Youtube där sändningen från vissa kuststationer låter för jävlig men å andra sidan är ljuvligt njutbar när man lärt sig uppskatta eländet.
 
Brukar i bland somna till de inspelningarna från kustradion ...

Som du säger, vissa låter för eländigt och i några fall hade jag velat sända "QLF!" ...





Jo så är det, de flesta moderna elbuggarna medger inställning av viktning och ibland andra parametrar som tillsammans med oregelbunden spärrning av tecknen och oregelbundna ordmellanrum kan ge en personlig touch. Andra enklare elektroniska buggar är fast inställda för 1:3 förhållande.

Min första bugg var uppbyggd med rör och det fanns ett flertal potentiometrar på frontpanelen där hastigheten på korta och långa kunde ställas individuell liksom längden på korta och långa individuellt samt avståndet mellan de enskilda teckendelarna från helt sammanhängande ton (utan avbrott) till ingen ton alls där enbart ytterst korta tonknäppar återstod.

Vi var ett gäng här i Lund som en period tidigt 70-tal körde knäpptelegrafi utan ton och då läser man enbart på rytmen. Vi tyckte det var kul men det fanns redan då på den tiden humorbefriade radioamatörer som hade ont av våra sändningar. LID IDIOT QRT etc... Lägger man sedan till operatörens möjlighet att tänja på fingrarnas spelande i tidsaxeln så kunde de mest skiftande "läten" åstadkommas. När jag började på 60-talet fanns inte många amatörer som producerade tekniskt korrekt morse med 1:3 förhållanden och i övrigt perfekt sändning.

Heathkit El-buggarna lät i regel ganska bra liksom den digitala Squeeze Key som saknade inställningsmöjligheter utöver hastigheten. Under 70- och 80-talen minskade förekomsten av personlig stil även om det fanns en del ringar med old timers som höll igång med olika telegrafverktyg och medvetet prioriterade en personlig stil.

Jag har en känsla av att de flesta nu för tiden försöker ställa in parametrarna för nära perfekt viktning m m och den personliga stilen beror mer att man omedvetet slarvar lite med teckenmellanrummen - sänder fortare än man klarar av - eller medvetet försöker få till en personlig stil. Inget är väl rätt eller fel här och var och en är fri att skapa sin egen dialekt och gilla eller ogilla det som hörs i mottagaren.

Ibland tycker jag det är kul att trixa med den manuella telegraftangenten så att vissa långa teckendelar sänds ungefär lika långa som de korta och andra korta teckendelar förlängs till mer än dubbla längden medan rytmen bibehålls. Några av de långa kan göras dubbelt så långa osv. Drivna telegrafister läser sådan sändning 100% och det finns dom som gillar stilen medan mindre erfarna inte kan läsa något alls och mest blir sura.

Det fanns ett par amatörer i OFFRO-nätet på 80-90 talet som sände ungefär på det sättet och det tog ganska lång tid för mig att klura ut vad de sände. Motstationerna tog bevisligen emot 100% och det gjorde jag också efter många timmars lyssnande och insynkning. Att de korta kunde vara lika långa som de långa och tvärtom var häftigt - tyckte jag.

Just det här med överdriven personlig sändningsstil var vanlig inom fartygstelegrafisterna och en del fast radio där telegrafisterna per definition var erfarna proffs även om de för en nybliven radioamatör som lärt sig lyssna på perfekt telegrafi i telegrafikuren sände mer eller mindre oläsbar telegrafi. Det finns en del inspelningar av 500 kHz trafiken på Youtube där sändningen från vissa kuststationer låter för jävlig men å andra sidan är ljuvligt njutbar när man lärt sig uppskatta eländet.
 
Last edited:
Just det här med överdriven personlig sändningsstil var vanlig inom fartygstelegrafisterna och en del fast radio där telegrafisterna per definition var erfarna proffs även om de för en nybliven radioamatör som lärt sig lyssna på perfekt telegrafi i telegrafikursen sände mer eller mindre oläsbar telegrafi.
Försöker frammana hur det "lät" från mina kollegor på SDJ(SAH "när det begav sig".
Det kan stämma att "fartygstelegrafister" hade en mer personlig stil jämfört med de som kom från Flygvapnet eller FRA. Men så illa som det lät från en del stationer runt Medelhavet eller bakom "järnridån" var det aldrig vad jag kan påminna mig.

Det vanligaste "sändningsverktygen" för radiotelegram på SDJ var OZ7BO "Squeeze-Keyer" med Vibroplex som god 2:a. Någon av "sjöbusarna" hade sin egen "kniv". Annonseringar av NX/WX/trafiklistor gjordes nästan alltid med "handpump".

De sista åren blev det allt mindre trafik, och utsändningarna gjordes med en datoriserad text/telegrafi-omvandlare.
En sommarpraktikant som var programmerare hjälpte mig att göra en omvandare, kodad i 68HC11 C, som kunde handskas med alla "procedursignaler" på ett korrekt sätt. Denna kunde då även användas för annonseringar och återsändningar av säkerhetsmeddelanden.

Den allra sista sändningen 1/2 2002 från SDJ gjordes dock med "handpump" av den äldste tjänstgörande telegrafisten Bo Walther, ex-SM0FOV.

1679869276266.png

"CQ CQ CQ DE SDJ SDJ SDJ = THIS IS OUR FINAL CW TRANSMISSION =
SDJ NW CL 500 KHZ AND ENDING A CENTURY OF W/T SVCS =
TU ALL BV + DE SDJ CL @"


"Ah! Memories!"
 
Ja som vanligt tråden spårar ur.
Men framtiden då? det är väl den som är mest intressant. Väldigt få tänker bakåt.
För det först fattas säkert en Morsetangent i 99,999 % av alla hem. Framtiden lär öka procentsatsen, ingen vi kan göra något åt.
Den tangenter som finns kommer att hamna i någon samling som med tiden kommer att hamna i metallåtervinningen.
Hos radioamatörer, i deras hem, finns som jag uppskattar det, Morsetengenter endast i kanske 25 %av "hemmen".
Nästn varje vecka föreslår jag att använda telegrafnyckeln för att alstra en sidenton som kan användas för att sväva mottgen bärvåg, elle Morsesignl , för att på så vi kontrollera frekvens eller hamna mitt i filtret. Jag föreslår då at kanske ordna en strömbrytare för att åstadkomma det hela. Dvs Morsetangent finns inte.
Jag tror till och med att intresset för att det bör finns en i varje hem försvinner.
Klart det finns nostalgi, och det viktigaste med nostalgi är att inte försöka tvinga andra att uppskatta sin egen nostalgi.
Vem skulle uppskatta nostalgin med att smala gamla skruvmejslar eller skidskor....
Skoja kan man ju......

Vad gäller teckenstilen, så är det ett av de bästa sättet att göra Morsetelegrafi ointressant för oss som "bara" är medelmåttiga telegrafister.
En ful Morsesändning kan gör att CW läget inte används på minst en vecka hos mig.

Oavsett om den (Mosetelegrafin) sänds som CW, gnistsändning, likströmspulser eller tonpulser.

SM4FPD
 
Vad gäller teckenstilen, så är det ett av de bästa sättet att göra Morsetelegrafi ointressant för oss som "bara" är medelmåttiga telegrafister.
En ful Morsesändning kan gör att CW läget inte används på minst en vecka hos mig.

Tja, det blir ju lite som om man hör en vedervärdigt omusikalisk låt eller skrovlig falsksång på radion så lyssnar man inte på andra bättre låtar på en hel vecka. Eller om en usel artikel i tidningen är så blodtryckshöjande att tidningsprenumerationen måste sägas upp och skribenten anmälas. Bättre att vända blad, kanske det står något bättre där?
 
"Framtiden", ja.

Rent allmänt så är framtiden inte vad den har varit, och själv är jag tacksam för att ha "framtiden bakom mig",
och över att inte ha några barn.

Vi har ett nytt storkrig "runt hörnet", och sannolikheten har ökat att Sverige blir indraget i det.
Om Morsetelegrafi kommer att ha någon roll i kriget eller dess efterspel är "skrivet i stjärnorna",
men det är dock högst osannolikt att den roll som den hade i WW2 kommer att upprepas i WW2.5.
Efterkrigstiden kommer att präglas av politisk repression, klasskillnader, fattigdom och återuppbyggnad, och amatörradio med eller utan Morsetelegrafi kommer att ha den lägsta av prioriteter, om den ens blir tillåten igen.

Genom att avskaffa telegrafikravet så förlorade amatörradion sin själ och sänkte sig till privatradions nivå.
Detta var gjort i "god tro" av i övrigt ganska sansade personer, vilka dessvärre inte insåg den ganska påtagliga skillnaden mellan "kvantitet" och "kvalitet".

Eftersom amatörradio agerar på en "marknad utan efterfrågan" kommer våra samlingar av radioapparater och Morsetangenter att förr eller senare hamna i metallåtervinningen. Det kommer helt enkelt inga nya efter oss, hur mycket kraven än sänks.
 
Det blir jag inte ilsk på, man märker ju om det någon som åtm försöker kommunicera.

Värre med de som vrider över vfon tills det är tyst, och vräker iväg ett 3 min cq med typ 3 kW.. Man har inte möe att sätta emot med 5 w.

Jag har provat med marmorplatta, det var inget jag trivdes med ...
 
Tja, tekniker som tillika råkar vara amatörer, eller att någon råkar vara på rätt plats vid rätt tid ... Det är väl det i så fall.



"Framtiden", ja.

Rent allmänt så är framtiden inte vad den har varit, och själv är jag tacksam för att ha "framtiden bakom mig",
och över att inte ha några barn.

Vi har ett nytt storkrig "runt hörnet", och sannolikheten har ökat att Sverige blir indraget i det.
Om Morsetelegrafi kommer att ha någon roll i kriget eller dess efterspel är "skrivet i stjärnorna",
men det är dock högst osannolikt att den roll som den hade i WW2 kommer att upprepas i WW2.5.
Efterkrigstiden kommer att präglas av politisk repression, klasskillnader, fattigdom och återuppbyggnad, och amatörradio med eller utan Morsetelegrafi kommer att ha den lägsta av prioriteter, om den ens blir tillåten igen.

Genom att avskaffa telegrafikravet så förlorade amatörradion sin själ och sänkte sig till privatradions nivå.
Detta var gjort i "god tro" av i övrigt ganska sansade personer, vilka dessvärre inte insåg den ganska påtagliga skillnaden mellan "kvantitet" och "kvalitet".

Eftersom amatörradio agerar på en "marknad utan efterfrågan" kommer våra samlingar av radioapparater och Morsetangenter att förr eller senare hamna i metallåtervinningen. Det kommer helt enkelt inga nya efter oss, hur mycket kraven än sänks.
 
Nu var du allt lite väl pessimistisk KA.
Något som vi knappast kan klandra amatörradion som den ser ut i dag för.
Njut av säljarens fina bilder här i stället:
https://www.tradera.com/item/302069/589078080/telegrafnycklar-2-stycken
Till och skrufvar för att fästa i bordet har dom.
Köp dem och lägg på hög, eller skaffa plåtburkar som man gör i USA, och förvara saker för framtiden utan risk för EMP.
De amerikanska soptunnorna med plåtlock tyx vara populära för dylik förvaring.

SM4FPD
 
Det är väldigt svårt att sia om framtiden Roy. Kanske bättre att fokusera sin energi mer på nutiden men gärna i kombination med att gräva i det förflutna för att bättre förstå vad som ligger bakom alla förändringar som lett oss hit och på så sätt öka förståelsen och uppskatta så pass fina saker som högglanspolerade telegraftangenter av mässing och vackra telegrafbord med svarvade ben som definitivt inte bör saknas i något hem.

WW2,5 har pågått under många år men det är nog först nu som vanligt folk börjar vakna upp från sin ständiga dvala och märka av det som närmar sig med stormsteg. Håll i hatten säger jag. Håll hårt.

Kanske kommer morsetelegrafin och dess nostalgi ändå kunna överleva flera sekler framöver möjligen i former av som t ex medeltidsveckorna i Visby och stenåldersläger runt om i världen där fullkornsråg males på handvevad stenkvarn och brödet bakas på heta stenar i öppen eld. Tillverkning av flintyxor och annat intressant. Jag kan se för min inre syn ett gäng gamla gubbar med långt skägg som putsar på sina telegraftangenter och minns hur bra allt var på 2000-talet.

Jag har full förståelse för de som finner nöje i sådana aktiviteter och sak samma med ångloksfantasterna som kan lägga tusentals timmar att helrenovera ett uttjänt koleldat lok från 1800-talet. Varför då undrar de TV-tittande chipsätarna som fattar minst av alla och har ont av de få eldsjälar som har energi nog att skapa ett innehållsrikt liv med hög livskvalitet för sig själv. Allt handlar om att finna de nischerna som är mest intressanta och mest givande för en själv men också berätta för andra hur bra allt är så att en och annan med öppet sinne kanske blir inspirerad att prova något nytt utan att känna sig kränkt.
 
Fina nycklar, den "billighetsvariant" av LME-nyckeln som militären använde i flera sammanhang.

Hade en sådan, vilken jag fått som "arvode" när jag höll en föreläsning om civil HF på Ledningsregementet
för snart 25 år sedan.

1679907076705.png
"I tacksamt minne bevarad..."

Sedan är det så att pessimister bara får glada överraskningar, och det är verkligen inte "pessimism" att se verkligheten som den är. Makthavarna planerar för oss "småfolks" undergång i akt och mening att berika sig själva, precis som de gjort genom seklerna.

Betänk sanningen i vad Malvina Reynolds skrev om saken redan på 60-talet:

En gång på medeltiden krigade de rika mest.
Det värsta de var med om var att ramla av sin häst.
De hade tunga rustningar med sköldar och med lans
och vackra damer som tittade på torneringar nånstans.

Men krigen blev snart smutsiga med kanoner och gevär
med riktigt hårda tag, ni vet, granater och sånt där.
Så mänskor slets i stycken under hesa skrik och rop,
då lät de proletärerna ta över alltihop.

Och borta var visiren och brynjorna och det,
på bara huden får man känna på hurdant det är.
De som bestämmer sitter hemma, rikare för var minut.
Soldaterna i hären får bara själva äran,
och den får de postumt.


Min historielärare på gymnasiet uttryckte saken i två korta meningar:

"Först kom jordbruksproletariatet, sedan industriproletariatet.
Den industriella utvecklingen kom därefter att skapa sprängämnen och maskingevär,
och då blev massarméerna av värnpliktiga nödvändiga...
"
 
Den här tråden är ju en fin illustration till att "försvinna i tangentens riktning", men icke desto mindre mycket läsvärt att ta sig igenom...
 
"Även om jorden skulle gå under i morgon, skulle jag idag plantera mitt äppelträd"
Rätt inställning, tappa inte modet, snart är det dags att få sättpotatisen i jorden här. Har vi tur hinner de ätas upp också innan jorden går under. Oj nu blev det så mycket off topic att en kontrollfreak nog behöver kallas in och censurera texterna.
 
Back
Top