-Vad skall du ha den till?

SM7EQL

SM7EQL

Kortvågs- och UKV-tekniker
Jag börjar med att saxa en textsnutt ur tråden "Min egen rankinglista" där signaturen Igge skrev; "När jag nu blev pånyttfödd radioamatör efter ett uppehåll sedan 1981 var det dags att välja. Först monterade och tillverkade jag antennmast och antenner. Bakvänd ordning? Under tiden frågade jag om just vilken radio jag skulle kunna tänka mig köpa och växa i. Svaret var; vad skall du ha den till? Jo jag tackar jag. Irriterande svar när man är nybörjare och vill ut i etern."
------

Jag tycker att det irriterande svaret Igge fick är både ärligt och bra. Det irriterande svaret går faktiskt att applicera på de flesta nybörjarfrågor som ställs både här på forumet och på radioklubben. Vilken antenn är bäst? Vilket loggprogram är bäst? Vilken mikrofon skall jag köpa? Vad skall jag välja. Hur kommer jag igång med min nya hobby? -Hjälp mig!

Till nybörjarens försvar måste påpekas att det naturligtvis inte är lätt att veta vad man skall ha en radio till. Visst, prata i tänker någon. Men om vi gräver lite djupare i frågeställningen och ber vederbörande specificera sitt tilltänkta användningsområde lite mer nyanserat - vad händer då?

Vilka ingångsparametrar behövs för att skriva ihop en egen kravspecifikation som sedan kan ligga som grund för att på egen hand välja en lämplig radio och en lämplig antenn?

/Bengt
 
"Vilka ingångsparametrar behövs för att skriva ihop en egen kravspecifikation som sedan kan ligga som grund för att på egen hand välja en lämplig radio och en lämplig antenn?"

Det är precis som det var för oss Bengt: "cut and try"

Man vet ingenting innan man har hållit på ett "tag" och skaffat sig "erfarenhet" av vad som "behövs"........således en nonsens fråga, eftersom svaret är lika unikt som varje människa är: Helt unikl!

Alla har vi olika behov; Läs: Olika krav på vad det än månne vara.....
 
FBJ skrev; "Man vet ingenting innan man har hållit på ett "tag" och skaffat sig "erfarenhet" av vad som "behövs"........således en nonsens fråga, eftersom svaret är lika unikt som varje människa är: Helt unikl!"
----

Jo förvisso en nonsens fråga, men för att kunna hålla på ett "tag" och skaffa sig "erfarenhet" så behövs ju trots allt en allra första radio och en allra första antenn. Anar jag lite Moment 22 i din kommentar Bjarne? :)

Många av oss som började mixtra med radio redan på 60/70-talen skaffade oss en billig bättre begagnad mottagare med usel prestanda och byggde vår sändare själv. Steg för steg bytte vi upp oss till bättre grejor och till slut ställdes de undermåliga hembyggena undan för att äntligen nå de hägrande slutmålet (?) som var en Drake Line eller en slagkraftig japansk transceiver för alla band alla moder. Visst var det väl så. En enormt lång startsträcka över många år med många små mussteg...

Nu förtiden har jag en känsla av att de flesta nybörjarna siktar på att skaffa en transceiver i mellanprisklassen direkt. Som nybörjare kan det nog kvitta vad man väljer för märke och modell inom samma prisläge. Efter ett tag byts riggen till en annan med ungefär samma tekniska prestanda men med annan knappplacering. Kanske någon slår på stor och köper en annorlunda dyrare radio men som egentligen inte skiljer så värst mycket i prestanda.

Men som sagt, visst vore det väl ändå bra om nybörjaren själv försöker att göra upp en enkel kravlista.

Maxpris?

Inbyggd nätdel för 230 VAC eller 12 VDC?

100 W eller 5-10W?

Användningsområden? (Bil, sommarstugan, hemma, resor?)

Är du med på noterna Bjarne?

/Bengt
 
Spot on Bengt! (Vad annars...:) )

Men nybörjaren har ju inget att jämföra med.....27MHz räknas inte. När man kommer i kontakt med VHF ställs ju allt på ända.....Jag minns hur det var när man hade sin första VHF-radio....en ombyggd AGA taxi-radio för 168MHz......brus, modulation ( samma kvalité som P3) ...då fick man börja om

I dag räknas tydligen allt i S-värde och antal SEK/rig......helt sjukt! Det borde vara TVÅNG på att börja sin karriär med en rörhäck som måste stämmas av på varje band och på mer än en förflyttning än 100kHz på ett enskilt band......så att man får ett perspektiv på var man befinner sig....

Jag kan bara erinra mig min gode väns (SA7ARV) kommentar när jag skulle stämma av en sändare som stod uppställd på Museét i Djuramossa: -Kan du inte föklara vad stämma av innebär.....?
 
-Vad skall du ha den till?
Tja, den motfrågan kan ju vara både klok och korkad.
För en nybörjare så kanske det kan behövas en förklaring till frågan. Han/hon kanske inte har förstått att urvalet är så brett, utan tycker att en radio är ju en .... radio.
Samtidigt är ju frågan väldigt berättigad om man skall kunna ge några vettiga rekommendationer.

Jag har inte så stor erfarenhet av vad marknaden har att erbjuda (Har bara ägt en handfull köpe-stationer, alla med passerat "bäst-före-datum"). Men när jag får frågan så brukar jag rekommendera att köpa det billigaste som går att hitta. Man vet ju aldrig från början vilken väg man kommer att vandra genom hobbyn, så det är bättre att börja med något billigt innan man blivit varm i kläderna.
När man kollar vad som annonseras ut på annonstorgen så verkar det ofta handla om ganska dyra stationer som ägts en kort tid av en nybakad amatör. Många blir nog fartblinda i början och kommer snart på att de lagt ut alldeles för mycket pengar på hobbyn. Eller med andra ord, det kostade mer än det smakade.
Kanske det var enklare förr när man inte hade råd med de finaste direkt, utan fick börja från botten och jobba sig uppåt i den takt som kassan tillät?
 
Spot on där med Anders! Jag har upplevt precis det scenariot hur många gånger som helst. De som har frågat mig vad de ska köpa osv....men ok, jag visste inte heller vad jag skulle satsa på (förutom CW då) ,....nu vet jag bättre..:D
 
TJC skrev; "Men när jag får frågan så brukar jag rekommendera att köpa det billigaste som går att hitta."
----

Jag har gjort samma sak som du i alla år men märker också att ingen nybörjare av idag nöjer sig med något billigt, enkelt eller gammalt junk. Tiderna har förändrats.

Men det står ändå bakom allt tvivel att en nybörjare som lyder mina och dina goda råd att anskaffa något enkelt (läs bristfällig gammal billig radio) med stor sannolikhet, efter ett tag, ändå lärt sig leva med alla egenheter och svagheter som sådana apparater lider av. Tänk bara så mycket teknisk kunskap och rutin i handhavandet som en radio med analog skala kan erbjuda en nyfiken entusiastisk nybörjare. Skalan/frekvensen skall kalibreras, den driver en aning, kanske finns ett Pi-filter i sändaren som måste stämmas av. Man lär sig att ställa in en frekvens utan att stirra sig blind på 3 eller fyra decimaler som måste vara nollor. Om vi tänker oss att den första radion tål att ses som ett läromedel eller övningsradio primärt avsedd att förstå de grundläggande funktionerna så är detta en riktig fullträff eller hur.

Problemet är dock att de flesta nybörjare vill skippa allt besvärligt och hoppa direkt till det jag kallar slutet av hobbyn, d v s skaffa det bästa, vassaste, häftigaste och dyraste som går att få tag i. Även de som inte intresserar sig för telegrafi köper de på sig smala CW-filter och t o m en handnyckel och elbugg. Man kompletterar med en massa tingel-tangel.

Därför kanske svaret till en nybörjare borde vara; -Jag tycker att du skall köpa den dyraste radion du har råd med. Har du inte kontanter så köp den på avbetalning. Ty det är ju precis så som den moderna människan fungerar, eller hur? Alla nöjda. ;)

/Bengt
 
Hej!

En tanke...
Kan det vara så att nybörjare är grönare, mer oerfarna, idag jämfört med hur det var förr? När jag skulle ta C-cert någon gång under 80-talets första hälft så var det aktivitet på radioklubben. Varje måndag tränade vi först CW sedan var det aktiviteter av mer teknisk natur och eller radiorattande.
Detta höll på i nästan ett läsår.
Idag kan man på några veckoslut klara av det hela...

Under den tid "vi läste till radioamatörer" så han man ju få lite hum om de mest elementära grunderna under ledning av en kunnig och jordnära mästare.
En hemmabyggd sändare som gick "bra" på 80 och 40 meter byggdes, jag köpte några kontrollampor och några strömställare, annars var det återvunnet materiel som gällde. Sändare var "förståss" en klassisk 6AG7-807, senare i MkII utf med 2x 807 som slutsteg.
(att sändaren färdigställdes långt innan jag hade certet i handen är väl en självklarhet? )

Senare köptes en ny IC-740...
(tyvärr utan några extra filter, så det är våldsamt breeed)
 
Intressant fråga och diskussion. Vad ska man välja för radio? -Vad ska du ha den till? Jag kan nog tycka att både frågan och svaret är relevant, även om det ställer krav på lite följdfrågor och mer kött på benen.

Jag tror att svaret blir väldigt olika beroende på varför vederbörande blivit sändaramatör . Om anledningen är ett genuint intresse för radioteknik och kommunikation, gäller nog linjen att välja det enklaste man kan hitta, till att börja med, enligt tidigare beskrivning i tråden. Kanske även kombinerat med någon egenbyggd del.

Som nybörjare kan man nog inte riktigt ta till sig eller dra fördel av de mer förfinade radiotekniska egenskaperna i en radiostation. Allt eftersom blir man klar över styrkorna och svagheterna i sin station kan en egen kravspecifikation, utifrån egna intressen inom hobbyn, börja ta form.

Om man blivit sändaramatör för att man lockats med till en veckoslutskurs, kanske av en kompis, för att det vore väl festligt att kunna snacka lite i en handapparat med varandra eller mixtra med datorkommunikation, där själva radion och radiotekniken är sekundär, blir utgångspunkten en helt annan. Då gäller nog att köpa det modernaste man har råd med.

Inser att jag inte direkt tillfört något nytt till diskussionen - men i varje fall uttryckt en åsikt. ;)

73/Lasse
 
SM7EQL said:
Jag har gjort samma sak som du i alla år men märker också att ingen nybörjare av idag nöjer sig med något billigt, enkelt eller gammalt junk. Tiderna har förändrats.
Click to expand...

Är inte detta ett allmänt samhällsfenomen som inte bara rör unga som är intresserade av amatörradion? Jag tror inte vår hobby är unik i detta avseende. Om jag tittar mig runt om kring tycker jag mig se samma beteende här och var, och då inte bara i bland unga människor. Jag tror att många, idag, med ett nyvaknat intresse för något är villiga att satsa en rejäl summa pengar i hopp att bli nöjda med den nya hobbyn.

Ett exempel är de på 50+ (som skulle kunna vara väletablerade radioamatörer ;)) som vill förverkliga en ungdomsdröm och skaffa en motorcykel. Något som de inte hann med innan barnen kom. Påfallande sällan köper de en liten MC som är 10-20 år gammal för prova sig fram. Nej, de stegar glatt in på närmaste Harley Davidsson -affär med 250 tusen i handen, och kommer ut en stund senare med en sprillans 1400 kubikare och full skinnmundering.

Väl nere på hoj-fiket på första provrundan tittar några etablerade utövare, inte utan att ett visst förakt kan anas, på den nytillkomna som inte har fattat hur man bedriver hobbyn på ett "seriöst" sätt.

Om han istället skulle ha frågat någon etablerad MC-åkare skulle han troligen fått motfrågan:
"Vad skall du ha den till?", eller rådet "köp något billigt och prova dig fram".
 
Last edited:
Helt enig med BDZ och NFT. Vi ser samma utveckling (avveckling?) inom alla hobbies och fritidssysselsättningar och det är bara att inse fakta. Tiderna har förändrats.

Man kan utgå ifrån vilket intresse för radio som vederbörande nybörjare har.

Den som primärt är teknisk intresserad kan ju lätt tillfredställa sig med byggsatser, gamla begagnade apparater som låter sig byggas om eller pilla med lösa komponenter som våra loppisar översvämmas av. Här blir det naturligt att börja i liten skala och succesivt förkovra sig inom hobbyn. Steg för steg byggs den tekniska kompetensen upp och det faktum att detta sker under flera år i ett makligt tempo är i sig inget problem. Vi ser ju här på HAM.SE många exempel på nybörjare som experimenterar med QRP-riggar, simulerar antenner och bygger öppna stegar och antennanpassare - inte för att de tvunget måste utan mer för att det är kul och kanske också utmanande att göra något själv med sina egna händer och egen hjärna.

Om man är ointresserad av tekniken bakom frontpanelen men vill ha en radio för att kommunicera med så ligger det närmare till hands att skaffa en ordinär modern transceiver. Då får man allt som behövs på ett bräde för att kvala in i kompisgänget och bli en av dom andra radiooperatörerna. En del nykomlingar nöjer sig med att prata med sina kompisar på repeatrar eller delta i 80-m ringarna medan andra kanske leds in på specialintressen som DX-jakt eller contesting efter ett tag.

För att komma vidare inom hobbyn som radiooperatör byggs stationen ut med fler från hyllan produkter såsom interfaceboxar till datorn eller vad det nu kan vara. I viss mån kan det bli nödvändigt att löda kontakter eller annat småfix.

En annan sak som säkert har betydelse är vilken bakgrund man kommer ifrån. Förr i tiden på 50- 60-talet hade de flesta börjat sin bana med DX-ing, d v s att lyssna på rundradio. Första radion var ofta familjens träradio men som senare ersattes med en s k kommunikationsmottagare - en heltäckande kortvågsradio med skaplig prestanda men ljusår ifrån de högpresterande mottagare vi känner idag. Många som började under den tiden var nyfikna allmänt teknikintresserade ungdomar. Tänk på att vi var uppfödda med föräldrar som var händiga, hade gott om verktyg och kanske byggt sin villa själv. Det fanns massor med teknik i tidskrifter som Populär Radio /Radio & Televistion, Teknik för Alla m fl. Små enkla projekt som triggade oss unga.

Från 70-talet och fram till våra dagar så har i princip alla nya radioamatörer sin bakgrund i 27 MHz med intresseinriktning kommunikation med andra. Några har kört lokalt med sina små typgodkända 4 W lådor medan andra använt amatörradioriggar för att köra skiptrafik, visserligen olagligt men ändå. Så såg det ju ut.

I mångt och mycket så kan vi sätta likhetstecken mellan privatradio och amatörradio idag. Det är ungefär samma grupperingar av radiointresserade som får tillgång till fler kanaler och frekvenser om de skaffar sig ett amatörradiocertifikat. Dessutom kan de jaga DX lagligt och delta i en massa andra radioaktiviteter som inte är så utbredda på privatradiobandet.

/Bengt
 
Instämmer! Och tack vare de utpräglat kommunikationsinriktade nya sändaramatörerna hålls fönstret öppet för dem (oss?) som är genuint teknikintresserade. Utan dessa vore det snart adjöss med amatörradiobanden och därmed hobbyn som sådan.

Det är alltså på sin plats att välkomna alla nya hobbykollegor, oavsett deras intresseinriktning.

/ Göstha
 
Det jag reagerar för i den här diskussionen är "fadersinstinkten" att nybörjaren borde börja med något enkelt och billigt. Något att lära sig på etc.
För många år sedan samlade sveriges bönder ihop alla gamla avlagda jordbruksredskap och skulle skicka till Baltikum.
En gång för c:a 15 år sedan fanns ett jättelager av begagnad urplockad komradio utanför karlstad, det var nog Televerkt som hade rensat bilar. De var kanske 50 pall med krage, en förmögenhet när de köptes in.
Allt ar till salu och ide om att köpa detta och sälja till Baliticum fanns.
Klart att sonen skall ta över farfars gamla kamera, så lär han sig att ställa in själv.
Börja med något gammalt och lär dig.

Varför skall vissa, dvs unga, folk i länder där utvwecklingen interiktigt är i kapp etc göra allt som vi har gjort och "gå den långa vägen". "För de behöver minsan lära sig".
Alla dessa exemple går säkert att se på en mängd pryttlar.

Nej våra unga skall givetyvis hoppa över den långa vägen och direkt gå till dagens utvecklingsteg, det är dom värda.
Varför skall balitkums bönder inte få eller kunna köpa dagens maskiner och direkt kunna komma igång med dagens teknik.
Varför skall inte sonen få börja emd dagens teknik, han kommer ju ändå bara att fotografera med AUTO.

Jag menar att det är MYCKET förnedrande att tycka att de unga nya radioamatörerna, de balitkska bönderna, eller de Baltiska taxiförarna att börja med en gammal komradio och att de skall gå den långa vägen och börja med gammal skit.
Klart att om man öppnar SSA hemsida får man ju se ett eleketronrör, är avsikten att de nya potentiella medlemmarna skall inspireras att bygga en enrörs CW sändare?
"Avtändande" är ett bra ord.
Troligen skrämmer detta nya unga medlemmer istället.

Jag träffar både unga och gamla nybörjare som radioamatörer. Att då tycka att de skall köpa något gammalt är mycket förnedrande. De vill nog hoppa på tåget där det är idag.
Självklart, även om det finns någon form av fadersinstinkt hos oss alla. Men vi måste öppna ögat.
Försök sätta er in hur det skulle vara själv.
Bara för att du själv vet hur PLATE och LOAD skall ställas in och anser menyer är svåra så är det inte självklart att nybörjaren tycker så.



En fråga med anledning av Bengts inlägg om 27 MHz
Är det förbjudet att köra "skip" dvs ha radiokontakt med utländska 27 MHz stationer numera?
Förr fick man ju bara prata med egna i nätet ingående stationer.
Jag har inte lyckats hitta några regler om detta. ??????




de
SM4FPD
 
Många har berört en av delarna till att man har så svårt att svara på frågan: ”-Vad skall…”
Förr var CW-kravet ett hinder som måste passeras med ett målmedvetet arbete under kanske 6 månader. Det betyder att redan där var aspiranten tvungen att motivera för sig själv, och kanske andra som föräldrar eller hustru, varför man avsåg att lägga 6 månader på träning. Kanske hade man vid över 20 tillfällen hanterat frågan tillsammans med någorlunda likasinnade och värdera hur andra fått svar på sina frågor.

Under dessa månader av träning växer alltså eleverna i att hantera frågeställningen, och det är närmast självklart att flera har ett utkast till svar när väl tillståndet kom. Under dessa månader kanske man sparade pengar, letade begagnade prylar etc, det ingick i processen att reflektera en del på frågan: -Vad skall…

För en aspirant idag kan den processen vara betydligt snabbare, kanske en månad från det att man bestämt sig att hänga på en kompis på ett par veckoslut tills att man får möjlighet att prova prylarna. Dessutom fick man tidigare inte ens inneha utrustningen innan tillståndet var OK. Idag verkar det nästan som man börjar med att köpa radio, sen går man kursen…

Sett med detta perspektiv är det knappast förvånande att många känner sig helt vilsna i valet av utrustning när utbudet är så stort som idag.

På samma sätt hade man tidigare flera månader på att fundera på vilken antenn som är bäst, var denna antenn kan monteras, bjuda kompisar på fika för att fundera på alternativa lösningar, leta kabel, hjälpas åt att montera antennen, mm. Idag träffar man många som köpt en radio och en G5RV med motiveringen ”för så skall det va” eller ”med detta klarar du dig en stund”.

Den som betalat för prylarna har alltså inte varit delaktig i processen att välja ut prylarna, och när allt finns hemma så finns ingen fundering eller planering av vart de olika delarna skall vara och till vad. Ingen har funderat var antennen skall hänga, eller om det ens finns två fästpunkter på lämpligt avstånd osv. Åtskilliga har frågat mig om vad som är ”högt” när jag ber dem att hänga antennen högt, många har inte ens reflekterat att antennen är kanske alldeles för lång för att kunna spänna upp etc.

Lösningen är inte att återinföra CW-kravet, utan kanske att återinföra en längre utbildning. Men frågar man stora delar va de som blivit amatörer sedan T-certifikatets tid om de hade varit beredda att lägga ett halvår fritid på utbildning, så svarar väldigt många ”Nej”. Tänk om det krävdes 6 månaders studier för att få ett inlogg till Internet, det hade nog varit lite status att kunna läsa på Internet då.

Precis som Roy –FPD skriver så finns det inget att vinna med att kräva tidigares generationers vedermödor i repris, men däremot kan man fråga sig vilken process vi skall kräva repris på, för processen är jag övertygad om var bättre förr. Den gav nämligen ett delsvar på frågan ”-Vad skall…”
 
FPD skrev; "En fråga med anledning av Bengts inlägg om 27 MHz
Är det förbjudet att köra "skip" dvs ha radiokontakt med utländska 27 MHz stationer numera?"

Vad man kan utläsa ur PTS undantagsföreskrifter så tycks det numera inte vara förbjudet att köra skiptrafik på 27 MHz.

"Högsta effekt: 4 W e.r.p. vid frekvens- eller fasmodulerad sändning. Vid
amplitudmodulerad sändning med dubbelt sidband är högsta effekt 1 W e.r.p. bärvågseffekt och vid amplitudmodulerad sändning med enkelt sidband är högsta effekt 4 W e.r.p. topp-till-topp-effekt."

Ja så skriver PTS. Sedan kan man ju fundera över hur många som nöjer sig med 1 W erp och på så sätt håller sig inom lagens råmärken. Jag känner ingen. Gör du?

Ack ja. Man kan väl bara konstatera att både privatradioanvändarna och radioamatörerna i och med PTS totala avreglering har fått enorma friheter att göra precis som det behagar. För min del innebär det att jag fullt lagligt kan sända musik på 80 m AM med en anodmodulerad 6L6GT vilket faktiskt är jättekul. Andra kan spela dragspel på SSB eller berätta roliga historier och fräckisar. En sorts allemansradio?

Dom enda som gnäller på mig från tid till annan är de som fortfarande tror att B:90 existerar och att Televerket lyssnar på oss.

Skall inte du också dra igång med lite musik på 80 m med din WS19?

/Bengt
 
Hej!

Nu har jag tänkt mer...
Innom det område jag jobbar, teknisk utbildning innom bilindustrin, så tycker jag mig att ha sett en tydlig trend att "de yngre" ofta (inte alltid) saknar gedigna grunder att stå på. Ta bara en sådan skitsak som att aldrig kört en bil med förgasare och brytarspetsar. För dessa individer är det svårt att höra om en motor går fett eller magert, om tändingen står sent eller tidigt osv.

Jag vill varken påtvinga nybilvna radioamatörer 10 W kristallstyda cw sändare för 7 MHz eller införa krav på att biltekniker skall köra Volvo med B20 i 5 månader. MEN, det hade gett en viss insikt i hur saker o ting funkar.
 
Redan i mitten av 60 talet då jag var nybliven mopedkörare. (Cert var fjärran och ouppnåeligt tyckte jag då, både för dyrt och svårt)
Kontaktade nyblivna radioamatörer mig. Ofta med nyinköpt TRX, TS510 exvis. vilken kostade skjortan på den tiden.
De ville ha hjälp att använda den. Det där med PLATE och LOAD dipp och Ip. Att förstå detta ur manualen och varför en 100 watts glödlampa skulle användas vid antennjacken var helt obegripligt. Trots allt fick jag igång dem.

Verkar inte som de lärde sig detta på den tiden vid certtagningen.
Ingen av de jag minns blev särsklit långvarig som radioamatör.
Jag vill med detta påvisa att det var precis så förr oxo.

Skillanden är att det är enklare och billligare att köpa fina grejer idag, inläsningen av kunskaperna kan man få hjälp med idag, och kanske det går fortare idag.
För den måttligt intresserade glöms alla kunskap bort ganska snart både förr och idag.

Nej någon dramatisk skillnad förr och nu tycker jag inte finns.

Men både förr och idag finns de som är mycket duktiga, lär sig mer, bygger, utvecklas och blir experter, i alla fall på någon gren av vårt strora träd.

Så det är som förr....

Redan på 60 talet klagade de äldre radioamatörerna på nya unga radioamatörer och nymodigheter som SSB, och hur "hemskt" var inte FM i början av 70 talet.

Så det är idag som förr....

Ang att sända musik med SET-19 Bengt, ja det vore väl kul, får fixa ett PA först, men jag törs nog inte......

OK om 27 MHz tydligen finns bara de få tekniska kraven på radion och på effekt.
Inga krav på vem man pratar med. Några sådana krav finns ju inte heller på jaktradio 155 MHz, PMR446, eller LPD radio.
Marin VHF ställer dock krav på operatören, liksom flygradio.


Vad skulle hända om 1,6 - 30 MHz blev helt fritt, inga krav bara att köra radio så mycket man orkar.
Det skulle nog bli rätt tyst tror jag. Ingen kunde hitta någon, endast några få QSO grupper skulle finnas nästan ohittbara.
Inga krav på effekt, skulle kanske göra att 5 st i SM ökar effekten över 1 kW. Helt harmlöst.


de
Roy SM4FPD
 
FPD skrev; "Vad skulle hända om 1,6 - 30 MHz blev helt fritt, inga krav bara att köra radio så mycket man orkar. Det skulle nog bli rätt tyst tror jag. Ingen kunde hitta någon, endast några få QSO grupper skulle finnas nästan ohittbara."
---

Jag tror att den situation vi har idag är ganska representativ för din fundering. Många länders myndigheter har dragit ner sin forna "ständiga tillsyn" över radiospektrum och övergått till händelsestyrd tillsyn. Det betyder att dom ev agerar om någon annan radioanvändare och som betalar tillståndsavgift blir störd. Sannolikheten för att någon av dagens tusentals musikpirater och piratamatörer orsakar menliga störningar är nog ganska låg.

Vi kan ju se hur piratradion mellan 1.6-1.75 MHz formligen exploderat de senaste 5-10 åren. Varje kväll hörs 20-30 musikspelande stationer från alla hörn av Europa. Mest aktiva är holländarna plus en rad forna öststater.

Mellan c:a 1.7 och 3.2 MHz hörs tusentals ryssar som kör någon form av free radio med utrangerade militärsändare. Modulationen är ofta något medelvärde av AM och FM med ostabil frekvens. Från 3.2 upp till bandkanten 3.5 MHz finner vi fler pirater som kör SSB och där samtalen påminner om amatörradio. Amatörbandet 3.5-3.8 MHz befolkas av radioamatörer och mellan 3.8 - 4 MHz spelas det musik igen. Radiopirater....

Så kan vi fortsätta uppåt i frekvens och både kring 5 MHz och 6.7 MHz förekommer "free radio".

Jag kan inte i min vildaste fantasi se att myndigheterna kan komma åt detta utan att sätta in extrema resurser vilket knappast är motiverat ur kostnadssynpunkt.

Snart är vi tillbaks på tidigt 1900-tal då det var fritt fram att sända överallt. På ett sätt är det positivt och öppnar ju för många kul experiment eller hur? Moderna lite yngre människor har inga betänkligheter med detta medan den äldre stammen som blivit uppfödd med B:90 och Televerkets naturligtvis har svårt att ta till sig den nya tiden.

/Bengt
 
Last edited:
SM4FPD said:
... Inga krav på effekt, skulle kanske göra att 5 st i SM ökar effekten över 1 kW. Helt harmlöst...
Click to expand...
utom för grannarna! Med tanke på all dagens skräpelektronik, och därmed omsorg om grannsämjan, borde det finnas krav på grundläggande kunskaper om störningsavhjälpning - ett minst lika monumentalt berg som fordom det obligatoriska CW-kravet.

/ Göstha
 
SM5DXU said:
Instämmer! Och tack vare de utpräglat kommunikationsinriktade nya sändaramatörerna hålls fönstret öppet för dem (oss?) som är genuint teknikintresserade. Utan dessa vore det snart adjöss med amatörradiobanden och därmed hobbyn som sådan.

Det är alltså på sin plats att välkomna alla nya hobbykollegor, oavsett deras intresseinriktning.

/ Göstha
Click to expand...

Det var för ganska länge sedan, närmare bestämt när radioamatörer fortfarande betalade licensavgift och ansågs vara en kugge i totalförsvaret, som numerären av radioamatörer hade någon betydelse i lejonparten av myndigheternas ögon.

Idag räknas ett, säger ett, villkor; nämligen att man har så lite besvär av radioamatörerna som möjligt.
Helst ska de "vara men inte synas", och eventuellt i undantagsfall kunna tas i anspråk för kommunikationstjänster som man inte vill betala för.

Tjänster som bevakning av bandinkräktare, uppföljning av störningar, examination av nya amatörer, upprätthållande av "ordningen på banden" samt av kompetensnivån är numera sådant som amatörerna inte längre kan göra anspråk på av offentliga organ, utan blivit hänvisade till att ordna på egen hand.

Om och när amatörband inskränks eller förloras helt beror i första hand inte
på hur många radioamatörer det finns, utan på vilka vändningar marknadskrafternas spel tar.

73/

Karl-Arne
SM0AOM
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top