-Vad skall du ha den till?

Det är skam, det är fläck på ITUs banér,
att rätten till fria naturresurser heter pengar ...
(fritt efter Verner von Heidenstam)

/ Göstha
 
Nu byter man ut sin 27MHz radio till en 2m radio efter genomgången veckuslutskurs för amatörradio, och vips, så är man "radioamatör" och säger köb varje gång man släpper PTT:n......snacket är samma, bara annan frekvens.......
 
Skulle vi inte kunna sluta upp med att omvandla varje tråd till generaliserande uttalanden om hur dåliga och okunniga nya radioamatörer är?

Det finns några intressanta tankegångar i den här tråden, men det förstörs lite av de där mobbinginläggen som görs av civiliserade och kunniga amatörer.
 
"Vad ska du ha den till?"
Jag brukar ge rådet att köpa en beg radio, prova sig fram och lära sig mer. Och därefter köpa rätt radio. Min utgångspunkt är att det är synd att köpa fel radio och kasta bort en massa pengar i onödan. Samtidigt är detta kanske en gammaldags fadersinstinkt och tankegång. Jag måste nog ändra mig och kanske komma in lite mer på Roys bana. De flesta nya transceivrar idag, särskilt om de kopplas ihop med en dator, klarar av det mesta. Och många har pengar (eller kortkredit) som gör det möjligt att välja det man tycker man har råd med. Japp, jag ändrar min rådgivning framöver! ;-)
 
SA5A skrev; Skulle vi inte kunna sluta upp med att omvandla varje tråd till generaliserande uttalanden om hur dåliga och okunniga nya radioamatörer är?
------
Förmodar att du syftar på mina inlägg då jag fokuserar ganska hårt på den experimenterande sidan av hobbyn där såväl ett genuint intresse för motstånd och kondensatorer och vissa grundläggande kunskaper i ellära och radioteknik är ett måste för att kunna utöva och få utbyte av hobbyn.

Om den nya amatören, vi skall hjälpa med goda råd, efterfrågar någon bra transceiver som klarar "det mesta" och han/hon primärt är intresserad av att "köra radio" så skall man definitivt rekommendera något från SRS eller Mobinet sortiment. Härom råder knappast några tvivel. Den nya amatören kan med en bra standardtransceiver få mycket stort utbyte av sin nya hobby utan att behöva äga en lödkolv och utan att behöva bry sig om vad som finns bakom frontpanelen. Det krävs inget intresse för vare sig motstånd eller kondensatorer som jag ser på saken. Utbyggnaden av radiostationen begränsar sig i regel till att installera fler optioner som fler filter och tillbehör. Fler apparater och "bygga radio" på systemnivå med från hyllan produkter.

Däremot om nykomlingen säger sig ha elektronik som sin hobby/intresse och vill förkovra sig inom t ex ämnet radioteknik så kommer vi i ett helt annat läge. Att skaffa sig en modern transceiver tillför knappast något här mer än som renodlat mätinstrument eller kontrollmottagare. De är alldeles för komplicerade för att använda till annat än att "köra radio" med. De låter sig helt enkelt inte byggas om om man inte har såväl tekniska kunskaper som lämpliga verktyg.

Således kan det vara befogat att försöka reda ut om vederbörande nykomling är intresserad av "tillämpad elektronik" eller av att bli en radiooperatör som nöjer sig med att använda färdigbyggd utrustning och där själva radiokommunikationen är det viktiga. Den kan handla om sociala kontakter med kompisarna, att jaga DX eller köra contest m m.

I praktiken hamnar de flesta nybörjarna liksom vi etablerade radioamatörer förmodligen någonstans mellan dessa två ytterligheter. Experimenterande radioamatör och renodlad radiooperatör.

Fråga till SA5A. -Ser du något nedvärderande i ett resonemang som detta innan vi går vidare?

/Bengt
 
Skulle vi inte kunna sluta upp med att omvandla varje tråd till generaliserande uttalanden om hur dåliga och okunniga nya radioamatörer är?

Det finns några intressanta tankegångar i den här tråden, men det förstörs lite av de där mobbinginläggen som görs av civiliserade och kunniga amatörer.

Jag håller med om att sådana generaliseringar är fel och inte leder till något positivt, även om man kanske kan ana en antydan till överkänslighet.

Likaså tycker jag att detta med "fadersinstinkt" och att det skulle vara förnedrande att råda en nybliven radioamatör att börja med en enklare begagnad station, är en rätt kraftig överdrift. Möjligen kan det ha negativ inverkan på nyförsäljning.

Det är nog så att "tiderna har förändrats", som EQL brukar uttrycka saken, så att det idag är helt andra incitament att bli radioamatör än under 60/70-talet.

En intresserad motfråga, utan att ifrågasätta, kanske skulle vara: "Varför blev du radioamatör?"

73/Lasse
 
FPD skrev; "Ang att sända musik med SET-19 Bengt, ja det vore väl kul, får fixa ett PA först, men jag törs nog inte......"
-----

Jag skulle vilja veta vad/vem du är rädd för och hur du motiverar din rädsla. Kikar man i manualen till SET-19 så framgår det att sändaren är kapabel att sända kontinuerligt utan att bli överhettad. Slutsteget med 807:an går på sparlåga då AM uteffekten ju bara är i storleksordningen 2...4 W.

/Bengt
 
Hi hi ja du är bra Bengt!!!
"Vem eller vad är du rädd för". Hi ja den var skitbra Bengt!
Frågan är förståss bra, och inte är jag rädd för att radion skall gå sönder inte. Och nog har jag grejer för mer AM kräm, med fläkt.

Kanske är jag rädd för B90, eller PTS tänk om dom pejlar mig, hu vad hemskt.
Men det är så kallt nu så de vågar sig säkert inte ut.
Men kanske man får dåligt rykte av kollegorna radioamatörerna?
Nja det är ju bara att välja en frekvens utanför amatörbanden.

Nej Bengt jag vet inte vad som hindrar mig.

Men vore det inte spännande att köra ring-QSO med de som vågar på 4444 eller 5555 kHz LSB?
Häng på i kväll kl 22.00.
Lyssna efter visslingar och ååååååhhhllaaaaaa.
Nån som vågar?

de
Sm4FPD


de
SM4FPD
 
Till Roy;

Nä, du är i gott sällskap bland alla de andra som fortfarande inte fattat att amatörradion är totalt avreglerad och som tror att någon slags modern version av B:90 med tusentals begränsningar i vad vi "får" göra och sända ut gäller.

När du och andra motvilligt tagit till er att det faktiskt är nya tider nu så övergår argumentationen ofta i någon sorts självpåtagen moralpanik där man börjar oroa sig för vad andra skall tycka. Ja vad skall andra tycka när jag spelar musik på 80 m AM. Är det intressant att bry sig? Vad tycker andra om det. Skulle ändå vara intressant att veta...

Sak samma med den hårt kuvade TV-tittande medelsvenson som mest oroar sig för vad grannarna skall tycka när gräsmattan inte är klippt på en hel vecka eller för vad en ultratunn knappt synlig antenntråd på balkongen kan ställa till med - när det gäller grannsämjan. Ohhhh vad hemskt det hänger en tråd i luften.

Ovanstående skrivet med glimten i ögat så att du inte missuppfattar mig.

>>>Men vore det inte spännande att köra ring-QSO med de som vågar på 4444 eller 5555 kHz LSB?
Häng på i kväll kl 22.00.
Lyssna efter visslingar och ååååååhhhllaaaaaa.
Nån som vågar?

Straffvärdet för ett sådant ultrakriminellt tilltag är väl som att slänga ett kolapapper på gatan eller gå mot rött ljus kl 03.15 på natten. Sätter man en kort försynt testsändning utanför amatörbanden i relation till allt annat "olagligt" elände som sker i det öppna samhället och som inte beivras av olika skäl så går det nog bra att ropa ååålllhhhaaaa på 5555 kHz en stund. :D

Ja, nu blev det lite OT men det får vi väl ta för den goda sakens skull. Tillbaks till dagordningen.

/Bengt
 
Jag har inte hört vare sig Roy eller någon annan vissla på 4444 resp 5555 kHz LSB ännu. Tämligen döda frekvenser.

Däremot har jag fått respons via e-post och i kväll även telefonsamtal ang mitt inlägg (nr 15 i denna tråd) om mitt tilltag att utsända musik på 80 m amplitudmodulering. En var positiv men flera negativa till sådana hemska "nymodigheter". Tyvärr vill de negativa inte lufta sina åsikter offentligt i forumet vilket jag tycker är lite tråkigt.

De negativa kommentarerna kan utan att röja källan sammanfattas med orden; "att sända musik på 80 m är inte amatörradio".

Jaså inte?

Man kan då ställa en motfråga om de samtal, vanligtvis i form av ring-QSO, som vi dagligen kan höra på 80 m SSB är mer amatörradio. Sådana vardagliga samtal avhandlar med få undantag ämnen som ärligt talat inte har det minsta med själva hobbyn att göra. Snarare är samtalen av allmän lumptuggarkaraktär om väder och vind, kanske några ord om politik och världsläget. Visst förekommer det väl lite tekniksnack ibland men det är ganska ovanligt att de tekniska resonemangen går på djupet.

Observera att jag här talar om själva innehållet i en radiosändning, inte radiosändaren och inte antennen.

En del av oss radioamatörer gillar att experimentera med våra radiostationer. Några bygger och mixtrar med lödkolven ända ner på komponentnivå medan andra finlirar med olika inställningar av parametrarna i sändaren och mottagaren. T ex kan carrier offset i en SSB-sändare, via menyn, justeras för att framhäva de låga tonfrekvenserna liksom en extern equalizer kan lyfta upp mellanregistret och därmed öka den upplevda ljudkvaliteten avsevärt. Studiomikrofoner kan göra underverk.

Ofta hör vi folk som experimenterar med olika mikrofoner. Motstationerna rapporterar för mörkt eller för ljust. Det vanliga är att vederbörande experimentör pratar en snutt om ingenting särskilt eller bara räknar från 0-9 och tillbaks - detta är mikrofon ett ett ett ett - mikrofon två två två. Vilken låter bäst? Likadant gör vi när vi vill testa om en sändare orsakar splatter. (Sprätter). Vi snackar i micken och kanske skriker ååhhhlllaaa elelr något sånt. Sådana tekniska experiment uppfattas av de allra flesta av oss som en erkänd legitim del i amatörradiohobbyn lika accepterad som att köra SSA månadstest eller jaga DX.

Ponera att jag eller någon annan experimenterande radioamatör vill ta dessa audio-experiment ett steg vidare och istället för att sitta och räkna mig trött från 0-9 och tillbaks i mikrofonen sänder ut en inspelad testslinga bestående av fasta eller variabla tonfrekvenser från 100 Hz upp till några kHz. Sannolikt skulle de flesta radioamatörer anse att sådana tekniska experiment utan tvivel ryms inom amatörradiohobbyn och därmed kan klassas som amatörradiotrafik. Motstationen kan ge såväl subjektiva rapporter om hur tonerna tas emot och det går också att mäta på signalerna.

Kan detta utvecklas?

Nästa steg i utvecklingen av vår hobby blir att ersätta de fasta tonfrekvenserna med t ex ett trumsolo, några skalor från ett piano eller en elorgel, några drag på ett mun- eller dragspel eller högfrekventa pip från en piccoloflöjt.

STOPP!

Här någonstans passerar vi gränsen där vissa radioamatörer börjar ondgöra sig och på fullt allvar gnälla; -Det där är inte amatörradio! -Det är förbjudet och mot amatörernas hederskodex från 1928!- Frukatansvärt! -Jag skall anmäla dig för PTS och SSA mm. (Fyll på själv med fler reaktioner).

En del vän av ordning hävdar att en amplitudmodulerad sändare är otidsenlig och upptar betydligt mer spektrum än nödvändigt för att kommunicera. Jo, den upptar kanske 10-20 kHz beroende på hur höga tonfrekvenser som man vill återge jämfört med en standard SSB-sändares c:a 3 kHz. Å andra sidan så finns det gott om plats på 80 m dagtid och i praktiken existerar ingen som helt frekvensbrist. Tvärt om är det väl bra att så många kHz som möjligt används. På samma sätt borde man ju faktiskt resonera om telegrafi som knappt upptar något utrymme alls jämfört med en superbred 3 kHz SSB-sändning. Men på det örat vill man dock inte lyssna.

Att då göra som jag gjort vid några tillfällen, sända ut en snutt renodlad musik uppskattas inte av alla - särskilt inte av den äldre generationen som en gång blev radioamatörer på Televerkets tid och med B:90 som rättesnöre. Yngre förmågor som utexaminerats de senare åren ser dock inte problemen på samma allvarliga sätt utan har en mer förlåtande tolkning av vad som ryms inom amatörradiohobbyn.

Alltså. En ljudtestslinga bestående av olika musikinstrument kanske blandat med tal från en mansröst resp kvinnoröst plus tonskalor torde vara ett perfekt programmateriel för den som vill experimentera med ljudöverföring på AM, SSB eller FM.

Att experimentera med ljud- och modulationstekniker skulle kunna vara ett (1) svar på frågan; -Vad skall du ha den till? Radion alltså…

/Bengt
 
...
Alltså. En ljudtestslinga bestående av olika musikinstrument kanske blandat med tal från en mansröst resp kvinnoröst plus tonskalor torde vara ett perfekt programmateriel för den som vill experimentera med ljudöverföring på AM, SSB eller FM. ...


Du menar med Lincolnshire Poacher som ljudtestslinga och en kvinnoröst som läser siffror i femgrupper med rejält darr på "drei" och konstigt uttal på "funef" och "neugen"? Hmmm... så det var en radioamatör... Vet myndigheterna om detta :)
 
Hej!

Synd att de negativa inte vill stå upp för sina åsikter, det är ju på det viset som man kan föra en debatt.

Nåväl, jag har lyssnat lite på 4444 o 5555 också, men inte hört nå't, dock så har jag högt bakgrundsbrus här så det skall vara starka stationer för att höras.

Men Bengt, vad var det för musik du spelade? Det måste ju varit nåt väldigt hemskt som kan uppröra folk? När sker nästa sändning?

Det är nog dags att sätta fart med min ART-13, 100 W borde väl höras en bit?
Rock'n Roll! ;)
 
>>>Men Bengt, vad var det för musik du spelade? Det måste ju varit nåt väldigt hemskt som kan uppröra folk? När sker nästa sändning?
---

Det var nog inte musiken i sig utan mer principen att sända musik som vederbörande hängde upp sig på. :)

Jag får meddela här på forumet när nästa utsändning sker. Det blir då med en Command Set Transmitter och c:a 25-30 W. Förra utsändningen gjordes med en anodmodulerad 6L6GT men för att nå nära 100% modulation så får man välja en kombination mellan skärmgaller- och anodmodulering. Skall labba med detta den kommande månaden.

PS, en ART 13 har jag alltid önskat mig.

/Bengt
 
Mycke bra inlägg Bengt! Tänkvärt!!!!!!
Saken tål verkligen att debatteras.

Man får väl passa sig för upphovsrätten när det gäller musik dock.
Kanske en stenkaka med Tussi Bööling, inte har STIM-peng? Han är ju på modet av någon anledning nu, kanske fyller jämt efter sin död aller så. En tenor är väl mellanregister? Perfekt för dynamiskt test av SSB sändare.

Har ni hört den tyska radioamatören som "blåser" en frekvens med ljudet av en väckarklocka?
Omkring 1970 - 2000 kHz kan man ibland höra tickandet, efter fem minuter kommer ett CQ CQ CQ, med följande QSO. Många retar sig på saken, andra tycker det är kul. Frekvenser finns det ju till alla ändå.

Helt klart bör vi som experimenterande radioamatörer med det största ansvar utnyttja den fantastska rättighet vi har, nämligen att få utnyttja alla dessa frekvenser, med vilken bandbredd vi vill, och utan krav på vad vi säger eller "spelar" i mikrofonen.
Detta är utveckling.

För en tid sedan kördes FM på 1930 - 2000 kHz avsikten var att nyttja CTCSS eller DTMF selektiv. Man fick tyst passning. Varför inte?
På VHF och UHF labbar radioamtörer med selcall CCIR, DTMF, 5 och 7 ton sekvenston etc.

Faktum är att vid bildsändning som radiomatörer även sysslar med, SSTV och flera likande trafiksätt, sänds bilder, det ni!!! visste ni inte. Bilder som kan föreställa det mesta, till och med stulna skyddade bilder, ja kanske till och med lättklädda damer, jämför med musik.
Till och med på RTTY tiden, med 5 bitars Baudot och telexmskiner skapades bilder av bokstäver. Som sändes, bilder som kunde föreställa det mesta... Jämför med musik och andra ljud.

Och du SM6OID varför inte ljuv musik från din vita "lilla" motor.

Vad amatörradio är /.../ är en svår fråga, inte minst idag.



Ang 2222, 3333, 4444, 5555, 6666, 7777 kHz och 2345, 3456, 4567, 5678 kHz så förekommer faktiskt någon form av trafik ibland, jag har hört prat med LSB och USB förodligen pirater, svåra språk, även långa QSO. Så helt dött är det inte.

Från SM4FPD
 
Hej!

Bengt, he he he, ja tänka sig va hemskt det måste vara med lite musik!
Väntar med spänning på nästa event.

Jag har fått hem en roterande omformare till min T-47/ART-13, ser ut som att det kan räcka med att rengöra lagren o ge dem lite nytt fett. Sedan Wwhhhhhheeeeeeeeeeeee när det varvar upp. :)

Roy, jo det verkar vara en lysande idé, det lär ju vara bra för att kolla skyddsanordningar mot övermodulering....
 
Såsom varande relativt "ny" i kollegiet, kan jag ju ge er bilden av hur jag tänker.

På en del låter det som att man för att få ta certet skall vara fullärd, ha minst 20 års erfarenhet och vara helt mållåst på vilken "gren" inom hobbyn man avser verka inom. Var det verkligen så förr? Jag tvivlar.

Jag hade nu den oerhörda fräckheten att ta certet trots att jag inte är fullärd, trots att jag saknar erfarenhet av hobbyn (självklart) och att mitt radiointresse är, än så länge i alla fall, är ganska brett.

Jag kan lite om mycket, vilket verkar vara helt förkastligt, jag borde givetvis ha kunnat allt om allt, vilket man uppenbarligen var tvungen att kunna "förr".
Eller har ni kanske lärt er en hel massa under vägen? ;-)

Nåväl, för att hitta "min grej" måste jag rimligen prova på de olika "grenarna" av hobbyn (vilket kräver cert) och samla på mig erfarenhet innan jag kan inrikta mig på den specifika del som jag finner mest intressant.

Jag började således med en Yaesu FT-897, vilket enligt min bedömning var en habil allroundstation, och således kändes lämplig att börja min utforskning av hobbyn med.

Jag är glad att utvecklingen (teknisk såväl som ekonomisk) lett till jag har möjligheten att slippa fippla med massa gammalt junk för att kunna komma ut på banden, något som var nödvändigt förr.

Visst, det är lärorikt att göra så, "gå den långa vägen".
Jag kan ju nu faktiskt göra det om jag vill, men är inte begränsad till den enda vägen för att kunna utöva hobbyn.

Det kanske väcker avundsjuka från de av er som inte hade det lika väl förspänt som jag, som upplever att ni fick kämpa mer för att nå era mål.
Dessvärre är utvecklingen inte mitt fel.

Jag menar, om egyptierna skulle fått för sig att bygga pyramiderna i dag, så skulle det nog gjorts betydligt fortare och enklare, med hjälp av maskiner, och med betydligt färre arbetare. Det är väl inte fel?

Svaret var; vad skall du ha den till? Jo jag tackar jag. Irriterande svar när man är nybörjare och vill ut i etern."

Det ÄR självfallet en fullt berättigad fråga.

Tänk användningsområde avgör givetvis vilken radio/antenn/dator/bil/värmepump/jaktvapen som är "bäst" för just dig och dina förutsättningar och behov.

Vilka ingångsparametrar behövs för att skriva ihop en egen kravspecifikation som sedan kan ligga som grund för att på egen hand välja en lämplig radio och en lämplig antenn?

Erfarenhet skulle jag vilja hävda.

Om jag finner att mitt intresse inriktas mot en specifik del av hobbyn, så kommer jag givetvis att kunna ställa upp en kravspec för en station (mtbh) som passar mig och mina behov. Ju mer erfarenhet, dess bättre spec.
 
SA0AZS, en hemlis, förr kunde man få cert av högsta klass bara genom att vara telegrafist, dvs inte ha en aaaaning om något som helst tekniskt.
Jag träffar dagligen äldre, gamla, och erfarna radioamatörer, och finner att det finns mycket stora hål i kunskapen om det mesta, både här och där.
Min erfarenhet är att det definitivt inte var bättre förr vad gäller kunskapen.
Däremot hände det att någon liksom idag byggde, eller modifierae sin radio själv.
Möjligen var det andra prov förr, men även de gick att plugga in på en weekend även då.
Svårare, ja det är en tolkning.
Det finns jätteduktiga, inom radioteknik, radioamatörer idag, unga, gamla och sådana som haft cert i 1, 30, 40 50 eller 60 år.

Däremot skulle jag tro att kunskpsmängden, allmännbildnbingen idag är avsevärt högre. Men samtidigt har en del annan kunskap försvunnit idag jämfört med förr.

Idag kan en ung radioamtörer inte läsa av ett analigt instrument, eller termometer, de unga vet väldigt lite om geografi, vilket är en bra kunskap inom hobbyn.
Ett gemensamt ord är att saker och ting förändras.

Vi kommer aldrig tillbka till något som var förr.
Idag har vi nya trafiksätt, nya sätt att sända QSL kort, nya elektronikkomponenter, ingen lägger ner arbete på att själv bygga något så enkelt som en antenn, utan föredrar att lära sig några datorprogam istället.

Så ha en hög framtidstro, tro på dig själv, utveckla dig själv, lyssna på skitprat men tolka det själv, lyssna på historiken, men välj själv vad du vill pyssla med.

Hobbyn är bredare än någonsin.

Idag kan en radioamatör bara sitta vid datorn och simulera antenner, och aldrig köra ett QSO. Eller ägna sitt liv åt att ondgöra vad andra gör och kan, eller inte kan.

Bara att välja.


de
SM4FPD
 
AZS skrev: "Visst, det är lärorikt att göra så, "gå den långa vägen........"
-----

Jag tycker det är mycket intressant att få en inblick i hur en nybörjare tänker och tackar för din redovinsning. Särskilt intressant var dina funderingar om "den långa vägen" och kopplingen till en god ekonomi som många av oss old timers inte hade när vi var tonåringar. Vill minnas att veckopengen var 7 kronor - så det gällde att hushålla med pengarna och göra upp en budget för radioinköpen. :)

Med facit i hand är jag en av dom som gått den långa vägen genom att först intressera mig för "radio" i vid bemärkelse utan att ha en aning om särintresset amatörradio. Första steget blev en elektronikbygglåda när jag var 12 år. Man kunde bygga en sändare som hördes i familjens radiogrammofon (stor träradio). Oerhört spännande.

Intresset för lyssning på radion tog fart. Det hördes pip och konstiga signaler. Jag läste allt jag kom över om "radio" i skolans bibliotek. Flera klasskamrater hakade på. Vi började sedermera DX:a (lyssna på rundradiostationer från alla världens hörn). Lärde oss mer om antenner och byggde så småningom egna små sändare. Amatörradio var fortfarande ett okänt begrepp och det skulle för min del gå flera år till innan jag ens började fundera i banorna att bli radioamatör.

Vi är nu framme vid 1968. Mina kunskaper i ellära och radioteknik var närmast noll och amatörradioutbildningen på den lokala radioklubben tog två terminer. På den tiden var det där med telegrafi obligatoriskt för att kunna få att få amatörradiocertifikat. Jag kämpade hårt och det var stundtals lite motigt, särskilt med telegrafin.

Den långa vägen mot cert tog således sin början som 12-åring 1965 och certet anlände i brevlådan 1969. Vi C-amatörer fick då köra 10 W DC input vilket ger c:a 5...7 watt ut beroende på hur man lyckades pussla ihop sitt hembygge. Vi var tvungna att använda kristallstyrning och fick bara sända på 80, 40 och 15 m bandet plus VHF banden. Stora begränsningar sett i dagens ljus men faktiskt inget man led av då.

Nu när jag tänker efter, triggad av ditt utmärkta inlägg, så kan jag inte dra mig till minnes att jag upplevde min väg till radioamatör som lång och att jag önskade korta av den. Jag var ständigt sysselsatt, dag och natt, med olika experiment inom den för mig både diffusa och otroligt breda hobbyn som vi kan kalla för "radio", från 1965-1969 och hade enormt roligt under tiden jag eldade upp transformatorer och brände mig på fingrarna.

Vi skall också komma ihåg att bara det faktum att en amatörradioutbildning tog c:a två terminer och att de flesta blev medlemmar i klubben kanske något år dessförinnan hjälpte till att kanalisera deras intressen.

Som nykomling hade man ögonen öppna för vad ens äldre klubbkamrater sysslade med. På mig imponerade särskilt ett gäng gamla gubbar (25...30 år) som byggde sina apparater helt själv. Jag med mina vaga kunskaper kunde inte i min vildaste fantasi föreställa mig att jag också en gång i framtiden skulle kunna beräkna kretsar och designa helt egna apparater från scratch. Helt otänkbart men så blev det. Detta är vad jag pysslar med idag både i hobbyn och till vardags i jobbet.

Nu har det alltså gått drygt 40 år och jag skulle då inte vilja byta bort min historia mot någon sorts snabb genväg där jag med hjälp av eventuella pengar köper mig fri från alla uppoffringar och så att säga börjar min bana på om inte i slutet av hobbyn så i alla fall långt fram i den med färdigbyggd utrustning m m.

Därmed vill jag ha sagt att jag för min egen del inte alls är avundsjuk på vare sig dig eller någon annan nybörjare som har det gott förspänt rent ekonomiskt, vilket du ju antyder mellan raderna.

När det gäller att reda ut vad man som helt grön nybörjare i detta nådens år 2011 är intresserad av så får man väl ändå utgå ifrån att en nykomling inte kommer in från gatan och blir radioamatör på 5 minuter utan i någon mån påbörjar sin "långa resa" i den nya hobbyn genom att gå med i en lokal klubb, kanske läsa QTC, känner någon kompis som är amatör och på så sätt får en viss inblick i hobbyns många möjligheter eller som här delta i debatterna på Internet. Jag tror att de allra flesta faktiskt finner någon del av hobbyn mer intressant än andra delar och då borde man ju också ha fått ett visst hum sakernas tillstånd.

Det är ungefär detta jag menar när jag skriver att man bör börja med att tänka igenom och specificera sina intressen och som sedan kan utmynna i en sorts kravspecifikation för vad den första radion bör klara av, d v s vad den skall användas till.

En bra start eller hur?

/Bengt
 
Last edited:
Jag tänker våga mig på en modernare jämförelse.

Min uppväxt har präglats av dataåldern. Den första hemdatorn kom under mina tonår och skolorna hade någon enstaka ABC-80 i bästa fall.

Jag har lärt mig programmera i BASIC med radnummer framför varje rad.

Den bakgrunden gör att jag har en mycket djup förståelse för hur även dagens datorer och datakommunikation fungerar. Jag har alltså stor fördel av att ha gått "den långa vägen" inom dataområdet.

Men, anledningen till att jag gått den långa vägen är ju främst att utvecklingen har gått i samma takt. Jag har bara följt utvecklingen.
Den långa vägen var inte ett självändamål, det var det enda sättet att gå vidare - då liksom nu.

Jag får ofta frågor av data-nybörjare (gamla som unga) om vad de ska välja för dator.

Rekommenderar jag då att de ska börja programmera BASIC på en ABC-80 då?

Nä, knappast. Jag ser förstås till att de får något som har bra pris/prestanda för den uppgift de tänker använda datorn till.

Varför envisas vi då med att tycka att nyblivna radioamatörer ska börja med något gammalt, när vi aldrig skulle rekommendera samma person att köpa en 286:a idag?

Jag tycker det är bättre att vi gör som i all utveckling och forskning, vi låter de nya stå på våra axlar. Om de får chansen att dra nytta av vad vi lärt oss fram till idag - då kan de göra nya storverk i farmtiden.

73 de SM0RVV
 
Back
Top