Bilden utåt av radioamatören

Idag lockar det lite, kanske det blir ett certifikat vid tillfälle? Om jag som PR-knutte är välkommen
Det har ju gått några år sedan 2006-2007 då du fick ett avtändande smakprov på den allra sämsta sidan av amatörradio. Kavla upp skjortärmarna och gör ett nytt försök men satsa på något annat än FM-kanaltrafik på 2 m.

Det finns ju hur mycket som helst att pyssla med i synnerhet för dig som är intresserad av det radiotekniska. Själva radiokörningen med att logga en massa förbindelser är egentligen en ganska liten del i det hela även om de flesta nykomlingarna, precis som jag gjorde 1969, nog per automatik ändå börjar i den änden... Då jagades länder och långväga kontakter var mer värda än lokala. Band efter band utforskades och sakta kom man underfund med hur konditionerna påverkade från dag till dag och vad de olika amatörbanden hade för egenskaper. Dåliga antenner ersattes med bättre och enkla sändare kompletterades med fler finesser och efterhand med högre uteffekt. Antalet Aha-upplevelser var många vill jag lova.

Börja gärna med något begagnat enkelt så finns det en viss förbättrings- och utvecklingspotential jämfört med att köpa en toppmodern transceiver som har allt som din första station.
 
Till att börja med, i väldigt unga år, en liten skruvmejsel och "slakta" alla möjliga sladdar och ställa till ett elände för mor och far innan skruvmejseln var beslagtagen. Tydligen var mitt mantra enligt mor "Oans bam bam" .. vilket var skruvmejseln. Familjens stora radiogrammofon att ratta runt på var nästa steg, följt av en bygglåda med diverse radioexperiment, Märklin och Scalextric.

Har många fler bam bam nu än då. Men idag är jag mer försiktig med att skruva isär inkopplade förlängningssladdar och annat spänningsförande ;)
 
Min mor var måttligt glad när jag 6 år gammal skulle experimentera:

Vägguttag ---> nån meter avskalad dubbelledare ----> stickpropp

====> skräckslagen, arg mor, sönderbränt vägguttag, och såg massa konstiga färger i timmar efteråt ...

Till att börja med, i väldigt unga år, en liten skruvmejsel och "slakta" alla möjliga sladdar och ställa till ett elände för mor och far innan skruvmejseln var beslagtagen. Tydligen var mitt mantra enligt mor "Oans bam bam" .. vilket var skruvmejseln. Familjens stora radiogrammofon att ratta runt på var nästa steg, följt av en bygglåda med diverse radioexperiment, Märklin och Scalextric.

Har många fler bam bam nu än då. Men idag är jag mer försiktig med att skruva isär inkopplade förlängningssladdar och annat spänningsförande ;)
 
Min mor var måttligt glad när jag 6 år gammal skulle experimentera:

Vägguttag ---> nån meter avskalad dubbelledare ----> stickpropp

====> skräckslagen, arg mor, sönderbränt vägguttag, och såg massa konstiga färger i timmar efteråt ...

Förlängningen på det där är att jag anslöt de skalade ändarna till en korv för att se om det gick att grilla den. Minns att det slog blå blixtar inne i korven och den utvecklade rök innan proppen gick.
 
Förlängningen på det där är att jag anslöt de skalade ändarna till en korv för att se om det gick att grilla den. Minns att det slog blå blixtar inne i korven och den utvecklade rök innan proppen gick.
Det går utmärkt att grilla korv på det sättet. I lunchrummet på en tidig arbetsplats hade vi en sådan grill i lunchrummet. Minns att det var viktigt att göra ett antal hål i korven innan grillen startades. En brädbit, några spik och kabel med stickkontakt är allt som krävs.
 
Det är kanske bra att beakta kränkningsrisken här. Som korvälskare känner jag viss tvekan inför denna okänsliga metod att tillaga ett potentiellt läckert livsmedel. Har f.ö. nån kollat kopparjonkoncentrationen i anslutningshålen? Ujujuj, som vissa av mina kompisar skulle säga...
 
För 10 - 15 år sen hade vi korv på ett medlemsmöte i SK4AO. Förutom kolgrill provade vi 230 V 50 Hz till rostfria slangklämmor runt korv, inga problem. Vi provade även 100 W på 14 MHz med TS-2000 och inbyggd matchbox, inga problem där heller. På plats fanns även en kortvågsterapiapparat specad 400 W ut. Magnetfältskoppling direkt till korv fungerade dåligt. Sladdar direkt till lågimpediva utgången fungerade bättre. Vi hade i alla fall kul, och fick lite i magen.
/Jan
 
Magnetfältskoppling direkt till korv fungerade dåligt.
Den komplexvärda permeabiliteten hos korv uppvisar en låg förlustvinkel i HF-området, så det utvecklas relativt lite värme
per viktenhet för "rimliga" flödestätheter, men däremot är den komplexvärda permittiviteten mycket mer gynnsam för uppvärmning.

Detta återspeglar sig i Arbetsmiljöverkets riktlinjer för E- och H-fältexponering i arbetslivet.

Erinrar mig ett examensarbete som jag såg på avstånd 1981, där en innovativ olycksfallsmedicinare
ville ha undersökt om man kunde värma upp svårt nedkylda personer med 27 MHz induktionsvärme.

Vad jag främst kommer ihåg är att det skulle ha behövts flera kW från generatorn och fälten runt hade varit -påtagliga-.
Det som till sist fick medicinaren att bli tveksam var det svar han skulle ha fått när han hade frågat en helikopterkunnig hos Marinen
om vad som skulle hända ifall man skulle försöka använda en sådan anordning under flygning. Svaret ska ha blivit att det elektriska systemet
och en stor del av instrumenten skulle sluta att fungera.

Fick aldrig reda på hur det slutade...
 
Det går utmärkt att grilla korv på det sättet. I lunchrummet på en tidig arbetsplats hade vi en sådan grill i lunchrummet. Minns att det var viktigt att göra ett antal hål i korven innan grillen startades. En brädbit, några spik och kabel med stickkontakt är allt som krävs.
För mig gick proppen. Kanske för att det var isterband? Tror det är mer salt i dessa...
 
Det här har jag nämnt förut: Om man ska meta aborre krävs det mask. En morbror (som var elektriker) slog ned ett spett i potatislandet och anslöt det till elens fas. Maskarna började krypa längs ekvipotentialytorna och hamnade uppe på marken.
Det här var på 50-talet när saker inte var så farliga (före säkerhetbälte, cykelhjälm och flytväst). Men nu är det farligt:
Plocka mask med el
 
"Livet är en sexuellt överförd sjukdom med en dödlighet på hundra procent"

- R.D. Laing (även tillskrivet Birgitta Trotzig)

Laing var en brittisk psykiater som forskade om mentalsjukdomars verkliga orsaker, och
formulerade en kontroversiell teori om det i sitt verk om "Family Life".
Detta kom sedan att splittra själsläkarkåren i årtionden.

Ett annat av hans mer kända alster är bidraget till antologin "Befrielsens Dialektik" från mitten av 60-talet,
sammanställd i skuggan av Kuba-krisen. Detta behandlade frågan om hur man ska få befolkningar vilka vet att
de kommer att utplånas iett kärnvapenkrig att behålla förståndet trots det.

Minns fortfarande tydligt hur skakad jag blev i mitten av 70-talet när jag kom att läsa det i samband med mina politiska studier.
 
Last edited:
Laing var en brittisk psykiater som forskade om mentalsjukdomars verkliga orsaker, och
formulerade en kontroversiell teori om det i sitt verk om "Family Life".
Det gjordes en film med samma namn för utbildningsändamål. Den ingick i min kurs i psykiatri och vi diskuterade den flitigt. Den schizofrena familjen var särskilt intressant/omskakande, där en eller flera lider av sjukdomen men som till synes är friska. Sjukdomssymptomen kan istället komma att projiceras på av familjens friska personer.
 
Back
Top