Bilden utåt av radioamatören

[SM0AOM]

Det har nog inträffat, och detta var nästan ordagrant den ursprungliga motiveringen till T-certifikatet, att man skulle "göra folk" av privatradioamatörerna i tron att dessa var genuint intresserade. Enkel sannolikhetslära i form av "de stora talens lag" medför att minst en
person med sådan inriktning faktiskt skulle komma fram.

Läser man diskussionen i QTC och RT under slutet av 60-talet så var man på sina håll ganska övertygad om att privatradiofolket i gemen var tekniskt intresserade och relativt välartade. Verkligheten kom att korrigera detta. De "10000-tals missförstådda radiotekniska genier, vilka endast telegrafikravet hindrar att bli sändaramatörer" existerade inte annat än i någras önsketänkande,

 

[SM7EQL]

Kan man möjligen tänka sig en "Grupp 4"?

Jo det kan man säkert. En handfull av mina närmaste vänner, tekniskt kompetenta och med en traditionell syn på hobbyn, ser ut att kunna kvala in i grupp 4. Sen är det väl så att det finns lika många vägar in i hobbyn, intressen och utvecklingsriktningar som det finns amatörer.

Krav på färdigheter i morsesignalering liksom krav på kunskaper i radioteknik och kännedom om trafikmetoder och reglemente har i alla tider fungerat som ett effektivt såll eller nålsöga där de som varit tillräckligt intresserade lärt sig det som krävts utan att gnälla allt för mycket. Så det är väl rimligt att anta att höga krav generellt ger amatörer med en hög utbildningsnivå i ämnet amatörradio som i sin tur ger vederbörande en stabil grund att stå på och därför öppnar fler möjligheter på en högre ingångsnivå inom hobbyn än om kraven hade varit låga eller rent av obefintliga.

Grupp 3 var nog som allra störst i slutet av 70-talet en bit in på 80-talet då skitsnacket över 2 m repeatrarna inte skiljde sig nämnvärt från hur det lät på 11 m. Den största skillnaden var bärvågornas längd dvs 9 m och att den ena vågen FM-modulerades och den andra AM.

Men som jag skrivit tidigare så tror jag att det är INTRESSET som är det viktiga här. Ju starkare intresse ju mer har hobbyn att erbjuda och ju fortare lär man sig ännu mer. Telegrafi är inte nödvändigt att behärska men öppnar upp många spännande nischer i hobbyn. Den som är duktig på engelska har också ett försprång liksom den som har en god utbildning i andra ämnen. Kan man löda så är det också bra.

Utsikterna för den helt tekniskt ointresserade och okunnige utan framåtanda är inte särskilt goda så då kanske det bara återstår att köpa en radio och snacka med kompisarna över repeatrar eller i ringarna på 80 m.

 

[Sm2vki]

Morrn!
Motivation i samband med inlärning, intresse av radioteknik= återkoppling som genererar mer motivation till att lära sig nya saker är säkerligen den drivkraft som kan appliceras på de flesta intresseområden som folk i största allmänhet är intresserad av.

Smolket i bägaren är antagligen att många människor idag inte är beredda att lägga ner någon energi på saker och ting som kräver koncentration och tid- man vill ha "utväxling" direkt, annars får det vara.

73's de Sm2vki

 

[SM5FLM]

Mycket spekulationer här!

Vet någon här om det finns någon större undersökning gjorda på detta? Vad ungdomar och äldre gör och vill göra på sin fritid?

Vi äldre tror ju att ungdomar i allmänhet endast glor i sin mobil hela dagrarna och är med i diverse "sociala forum". Kanske en nidbild?

Är det inte så att människor i allmänhet har ett behov av vara kreativa? Kanske är många det på sina jobb, medans andra har intressanta fritidsintressen (där amatörradion är fortfarande ett av dessa).

 

[SM7EQL]

Vi äldre tror ju att ungdomar i allmänhet endast glor i sin mobil hela dagrarna och är med i diverse "sociala forum". Kanske en nidbild?

Det är i alla fall via mobilen som familj och vänkretsen hålls samman och kommunicerar med varandra i nära realtid. Är man inte med där så är man tämligen bortkopplad och ovetande om vad som händer. I vår familjekrets så är i princip alla f n på Instagram som ersatt FB. Jag har ett instagramkonto men har bara släppt på de närmaste inom familj och bekanta dock inte en enda sån där konstig radioamatör och andra utomstående utanför familj och släkt som vi inte umgås med.

De äldre i gruppen är inte särskilt aktiva skribenter på Instagram men delar gärna med sig bilder när de är på semester vilket någon av dem är nästan ständigt. Mest bilder på tallrikar med mat och vinflaskor, solande kring poolen och ibland från andra aktiviteter som vandring längs stränder i solnergången och sånt. Första bilden kan vara med en öl från väntsalen på Sturup eller Kastrup. De som har hund lägger upp hundbilder osv.

De yngre i vår bekantskapskrets har en betydligt större vänkrets där kvantiteten och antal gillamarkeringar tycks vara viktigare än kvaliteten på inläggen. Ingen skriver mer än one-liners om ens det. Vad jag kan se så är det mycket selfies och ändlösa likadana bilder på kompisarna som poserar i olika sammanhang. En sådan selfie kan lätt få 75 gillamarkeringar under de närmaste fem minuterna.

De flesta ungarna är mycket aktiva dock. Det är hästar och fotboll och paddel som gäller. Några tränar hårt på gym och lägger ut en del bilder på sina muskler. Vi har några som sjunger och spelar osv. Kommer inte på någon som inte gör något alls. Alla är fullt upptagna med sitt...

Jag tror inte att någon av de unga jag känner är med i någon förening mer än som vanlig medlem för att åtnjuta förmånerna och ingen har en hobby av de mer traditionella gamla slagen som att samla frimärken, skapa något med händerna, bygga och mixtra med saker som var mer vanligt förr. Minns inte heller att jag sett bilder på ihopspikade lådbilar och sånt under de år de unga växt upp.

Nästan alla familjerna i vår vänskapskrets bor i moderna villor med små trädgårdar där pool är vanligare än potatisland. Ingen är särskilt händig med verktyg och ingen har någon verkstad utöver en pygméarbetsbänk i det lilla förrådet. Inte många gör något själv när det kommer till underhåll av hus och tomt. Tiden räcker inte till säger de och hade tiden funnits så är de troligen så ohändiga och ointresserade att de ställt till ännu mer problem för sig själv.

Det kan alltså vara så enkelt att de unga fortfarande är mycket aktiva och pysslar med sånt de själv gillar men som inte är samma saker som fanns för 50-70 år sedan som vi växte upp med. Vi kanske bara ser när de med gamnackar knappar ivrigt på sina iFåner.

 

[NSBVZY]

Jag är av "lite yngre generation" född på slutet av 80-talet, Hade själv (a)sociala medier i många år medan jag var lite yngre. men upptäckte vid ett tillfälle i livet när det krisade rejält att måendet blev så mycket bättre utan!
Jag var till och med helt utan mobiltelefon i ett par år! Det var ett par väldigt bra år, på alla sätt. Ville jag gå ner till sjön och sitta där och njuta av naturen så kunde jag göra det utan att bli störd av någon. Jag kunde ta kameran med mig och cykla en dag och få vara i fred, utan klocka och krav.

Sen började jag jobba och insåg att jag ändå var tvungen att ha en telefon.

Men, (a)sociala medier kommer jag aldrig ha igen. Jag är medlem på några forum som behandlar mina hobbys, där kan jag läsa andra likasinnades projekt, Radio, Foto eller Ljud. det räcker för mig, eller är fullt tillräckligt

Jag vill leva mitt liv, inte uppleva andras i realtid. Inte bli "itutad" massa skit.
Kan inte riktigt sätta fingret på det, men jag har full förståelse för all psykisk ohälsa som finns i samhället idag bland barn och ungdomar, och även vuxna! det är en otrolig press som det oändliga flödet ger. "Alla" har det SÅ bra, alla har SÅ många vänner, osv..

Nej, jag tror på att förenkling är vägen till välmående på nått sätt. Sen är det kanske svårt i dagens samhälle, men man kan börja fundera på vad som ger energi och vad som tar energi, vad som är viktigt osv... och sen fattar man beslut därefter.

Jag personligen tycker om att jobba med fingrarna och kroppen, tycker om att bygga, allt från snickerier till apparatlådor, gillar elektronik, radio, fotografering, musik, blommor och natur..

Att lyckas laga den där apparaten, eller bygga den där förstärkaren och sen sätta sig en kväll och lyssna på favoritmusiken från sin vinylsvarv genom sin hemabyggda förstärkare är... Något alldeles extra, något som ger en ordentlig kick och välmående.

Livet är för kort för att lägga det i storföretagens händer, (a)sociala medier är utvecklade för att vara beroendeframkallande, de är utvecklat för att andra ska tjäna pengar på mig.

Jag lägger hellre den tiden på något vettigare istället

Internet och digitaliseringen har gett otroligt många smidiga funktioner och fördelar som underlättar våran vardag och våra liv. Men baksidan är minst lika stor som det positiva, så man får välja och vraka, ta tillvara på de bra sakerna och välja bort de mindre bra sakerna

 

[SM6VRL]

Bilden utåt om Radioamatören är god vad jag kan se.
I samspråk med nya bekanta och där de frågar vad jag gör för ’att må bra’, så säger jag att jag håller på med amatörradio, vet du vad det är?
Svaren på det är lite blandat men de som vet skiner upp och frågar mer…de är teknikintresserade själva vanligen.
Senast i fredags på afterwork och bowling med järngänget på jobbet.
Nye verkstadschefen fråga mej vad ’jag gör…’
-Amatörradio?….fränt….vad…hur…gör du då?
Begreppet är väldigt brett , sa jag. Det finns alla möjliga inriktningar…allt från att sitta på en pall med lurar på huvet vilket jag aldrig gör…till att klänga och bygga saker. Sistnämnda är väl mer mitt område då. Klura ut hur master skall resas, gjuta betong, hänga antenner…dra kablar, fixa med fjärrstyrning av div makapärer men såklart en hel del vevandes på radioapparater också.
-Nä men va kul
Jo…o det är som sagt väldigt mkt olika saker det kan innebära att hålla på med radio. Vi har flertalet olika frekvensband på olika våglängder vilka då har olika egenskaper beroende på massa saker. Solens läge och aktivitet betyder väl mest men även olika antenntyper man fipplar ihop själv ger olika prestanda. Det är viktigt att en antenn har rätt storlek för bandet man tänker köra…för lång eller för kort blir inte bra osv.
Ungefär så långt hann jag innan ngn annan vid bordet börja fråga fler saker.
Faktiskt ingen som satt där o himla med ögonen ’vad löjligt’ eller liknande.

Beträffande mobiltelefon….detta kanske man inte skulle säga eg men…min är den samma som jag köpte på rea då för 175kr när On-Off gjorde konkurs… -är det 15 årsedan?

Ngn annan telefon än den äger jag inte. Ngn smarttelefon har jag ännu inte skaffat…men det blir väl när den där dör till slut..
Dom är på mej från alla håll med att jag måste skaffa Swish osv..
På rasterna på jobbet är jag den ende som sitter med armarna i kors o spanar rätt ut i lokalen när maten är uppäten.
Samtliga andra sitter med gamnacke o glor på sin glasbit..
Det kanske jag kommer att göra om några år när batteriet i min Nokia inte går att idiotladda längre och jag får krypa till korset jag med ^^

 

[SM0AOM]

Det är många förändringar som sker samtidigt i samhället, och takten hos dem har accelererat.

Något man märker tydligt när man talar med yngre är att många verkar helt sakna framtidstro, och kanske på goda grunder. Våra grannars äldste son "tog studenten" för en månad sedan och han var rejält "skoltrött" och verkade redan desillusionerad.



Vi erbjuder våra efterkommande en tillvaro där de tämligen säkert kommer att få det betydligt sämre än föregångarna, och det är naivt att tro att de skulle vara omedvetna om saken. Sedan finns det andra inslag som är verkligt oroande, utan inbördes ordning;

- Den tilltagande infantiliseringen, allt färre agerar som vuxna
- Alienationen i allmänhet, allt och alla ses som utbytbara "produktionsfaktorer" vilka köps och säljs på "marknaderna"
- Allt blir "förtingligat" och värderas i termer av "yta" och "pengar"
- Glorifierandet av våldsmetoder
- Uppletandet och förföljandet av syndabockar, vilket "sociala medier" gjort oerhört mycket enklare
- Fascismen lurar under ytan
- Bristen på planering och tålamod, "instant gratification" och "allt genast"

Sett i ljuset av allt detta är amatörradions framtoning, åldersprofiler och därmed sammanhängande rekryteringsproblem ganska underordnade problem, men de kan sättas i samband med den andra och sista punkten i listan ovan.

Sedan en generation har amatörradio i praktiken agerat på "en marknad utan efterfrågan". Försöken att skapa en ersättningsmarknad har i allt väsentligt misslyckats. Vad detta beror på är omstritt, men min egen mening är att det är starkt kopplat till den sista punkten. När man blir tvungen att anstränga sig, och dessutom inte får omedelbara resultat på högt ställda förväntningar avtar intresset snabbt.

Nej, jag tror på att förenkling är vägen till välmående på nått sätt. Sen är det kanske svårt i dagens samhälle, men man kan börja fundera på vad som ger energi och vad som tar energi, vad som är viktigt osv... och sen fattar man beslut därefter.

Filosofen Henry David Thoreau skrev om saken i sin snart 200 år gamla
tankebok "Walden", där han drev tesen om att "less is more" och att det är icke-världsliga tillgångar som har verkligt värde. Fick upp ögonen för boken när jag läste idéhistoria på gymnasiet, och dess tankegods har funnits i bakhuvudet sedan dess.

 

[SM2OWW]

Det som spridits med Internet/(a)socialamedier är till stor del en massa skräp, men det finns ibland lite godbitar...

 

[SM6WHY]

Lite bister och dyster stämning.

Ganska klart att det går mode även i hobbys. Det beror ju främst på vad som är inne, och vad som finns tillgängligt.
Mitt radiointresse startade tidigt, och det var PR som gällde då. Kände inga "riktiga" radiogubbar.
Det gav många roliga timmar vid radion, samt att efter ett tag började man öppna dem för att se hur de såg ut inuti. Det var mitten på 80-talet.
Ibland besökte jag PR-stugan i Kungsladugård som rock-Olga och hennes sambo hade. Fikade och pratade PR.

Fanns ingen hemma eller i min närhet som höll på med teknik eller radio överhuvudtaget. Så vart kom det ifrån? Ingen aning.
Senare fick jag veta att min pappa hade varit stabstelegrafist på S1 SK. Han jobbade också extra på Kungs Radio när han studerade på 40-talet.
Han var faktiskt med och tillverkade mikrofonen som man använde för att lyssna efter Ulven som sänktes 1943. Tydligen gjordes den av Kungs.
Fick senare en gammal CW-bok från den tiden, fast det var för svårt (eller brist på motivation).

En stor del av mitt intresse blev att bygga saker, inte själva pratandet. Många turer till soprummet för att hitta slängda apparater av olika slag.
Veckopengen gick till Josty-Kit på övre Husargatan. Samt i området kunde man även hitta surplus affären Helge hade, vilken han köpt av Kungs gamla lager i Floda. Jag spenderade också timmar i Åke Janssons surplus affär på Majorsgatan.

Att man idag skulle få någon tycka detta är kul, och dessutom lägga veckopengen på det är ju ganska skrattretande. Ingen av dessa butiker finns kvar, och i soprummen ligger inga gamla apparater. Stora firmor vill helst inte sälja komponenter till privatpersoner.

Att slopa CW-kravet var nog ingen dum ide, som jag ser det. Skrev mitt amatörprov i köket hos SM6BQN. När jag pratade med honom var det lite tvärs om. Han älskade CW och var inte direkt intresserad av tekniken inne i lådorna. Vi är olika där allihop. Inget är sämre eller bättre i mina ögon.
Han körde 120-takt och pratade om annat undertiden, helt obegripligt för en annan.

Började "på riktigt" att träna CW när jag fyllt 50. Inget att rekommendera då det troligtvis är lättare när man är yngre. Fast det går.
Jag är ingen kung på det, men klarar att köra tester osv.

Mina grabbar som är över 20år har inget intresse alls av radio eller mätteknik. De har ju sett mig sedan blöjåldern sittandes med mina "grunkor". Ändå inte ens nyfikna. Tänk om min pappa hade haft alla prylar jag har nu. Hade mitt intresse blivit ännu större, eller uteblivit?

Man ärver troligtvis inte intressen. De flyger liksom på en.

 

[SM0UAN]

En sak jag funderar över är om det är så att "yngre" (dvs ännu ej pensionerade...) idag har lite svårt att ta fokus. På jobbet kanhända, om det är lite krävande, men i övrigt är det simultanaktivitet som gäller. Ofta med en telefon inblandad. Tyvärr är vissa göromål starkt beroende av fokus, som bilkörning och vissa hobbyaktiviteter (e.g. lödning). Resultatet är ofta skrämmande för omgivningen (zombies bakom ratten, folk som stannar precis där rulltrappan tar slut för att skicka SMS, gångtrafikanter som inte vet var de är, etc etc). Det är lite som att det inte riktigt går att göra en sak i taget, eller att helt enkelt göra ingenting och vänta på sin tur; man måste distraheras hela tiden. Då är ju en hobby, som kräver händighet, specialkunskaper och tålamod, som en fyrkantig kloss i ett triangulärt hål, funkar inte.

 

[SM6VRL]

Av alla jag har bearbetat genom åren…dvs klättrat på tak hos…tragglat q-koder, prefix & dB…det måste vara ett 50-tal individer..har de som verkligen fastnat p.g.a mej kunnat räknas på ena handens fingrar.
Intresset måste finnas från början, annars blir det inget mä’et.
Det flyger liksom på en som ngn skrev ja.
Själv börjar det nog med en Märklin vridtransformator i 5 års åldern..men snart efter det med containerfynd i yngre tonår osv.
Tjockvideoapparaterna som kom i vuxen ålder..man släpa upp ifrån soprummet va en fröjd att skrota ner. Barska likriktare med limmade flänsar på…komponenter med långa ben man slapp löda väck…de va bara o knipsa..

Hela jag känner mej som en såndär fyrkantig kloss som har svårt att passa i den trekantiga mallen för att förväntas gilla smartfån, fotboll, dricka öl och kolla på film varje kväll.

 

[SM7EQL]

Av alla jag har bearbetat genom åren…dvs klättrat på tak hos…tragglat q-koder, prefix & dB…det måste vara ett 50-tal individer..har de som verkligen fastnat p.g.a mej kunnat räknas på ena handens fingrar.

Ju mer man hjälper folk ju mer hjälplösa blir dom.

Jag har också klättrat på tak och fixat antenner till blivande och nya amatörer under årens lopp men kom väl efterhand till insikten att de enda som är värda hjälp är de som har förmåga att ta till sig råd och tips så att de sedan kan göra om samma sak helt själv. Dock har jag hjälpt några äldre amatörer som av åldersskäl inte klarat av att klättra i master och på tak eller där frun utfärdat klätterförbud åt den envise 85-åringen. Men det är ju en helt annan sak.

Här i Lund fanns en handfull old timers när jag tog mitt cert 1969 som var mycket hjälpsamma men som begränsade sin hjälp till att noga förklara hur t ex en spole skulle lindas och hur tråden skulle spännas och fixeras i rillorna på den keramiska stommen. Spolen fick man själv linda och ibland sen visa upp för "betygsättning". Prylarna man fick skulle användas och de överlämnades med lite historik och förmaningar. -Den här fina vridkondensatorn kommer från en TU5B. Var nu försiktig så du inte skadar plattorna etc. Jo, jag hör Henry SM7XU (SK) röst fortfarande... Ungefär som att ta emot en pokal från Kungen. Sen bugade man och tackade.

 

[SA5GHZ]

Själv börjar det nog med en Märklin vridtransformator i 5 års åldern..men snart efter det med containerfynd i yngre tonår osv.

Been there, done that... och vad ROLIGT man hade! Minns fortfarande min första lysdiod, så roligt blir det liksom sällan eller aldrig i vuxen ålder, vilka (lek)saker man än släpar hem...

 

[SM0UAN]

Nej, nöjet hos de första, troligen rätt livsfarliga experimenten man gjorde med gamla "trasiga" saker verkar svårt att överträffa. Jag minns en gammal rörbestyckad TV, som upphört visa bilder. Eftersom den ändå inte gjorde nån nytta modifierade jag den lite... Vred spolpaketet på katodstrålerörets hals 90° och ersatte horisontalspolarna med en konstlast på slutsteget, så att högspänningsdelen funkade. Sen kunde man använda den som ett oscilloskop med tidbasen 50 Hz. Vertikalavlänkningen var ju igång, men jobbade ju horisontellt, och insignalen gick in på horisontalspolarna (som ju i det läget jobbade vertikalt...) från ett vanligt audioslutsteg. Inte gick det att mäta nåt, men man såg kurvformer, och kul var det... Pappa, som visste en del om dessa saker, tillhöll mig att ha ena handen i fickan, hela tiden.

 

[SM0FKI]

Själv börjar det nog med en Märklin vridtransformator i 5 års åldern..

Jag med och jag har den kvar. Det följde med ett lok, tre vagnar och lite räls. En mycket stark upplevelse på en julafton för en 6-åring....

 

[SM7EQL]

Själv börjar det nog med en Märklin vridtransformator i 5 års åldern..

Lego och Meccano i 5-årsåldern och en ganska stor Märklinbana med två lok och 4-5 vagnar som 9-åring 1962. Saknar både Meccanot och Märklin-prylarna... Sen Den Lille Kemisten, Den Lille Elektrikern följt av några års intensivt frimärkssamlande och på julafton 1965 kom tomten med radiobygglådan där den där radioflugan fanns och som bet hårt och inte har släppt greppet än.

 

[NSBVZY]

Been there, done that... och vad ROLIGT man hade! Minns fortfarande min första lysdiod, så roligt blir det liksom sällan eller aldrig i vuxen ålder, vilka (lek)saker man än släpar hem...

Det där med lysdioder kommer jag också ihåg, man plockade isär skrot och kom man över en röd lysdiod var veckan räddad!

Har också ett starkt minne att jag satt med elfa-katalogen och bläddrade och skrev ner artikelnummer som skulle inhandlas. Mammas pojkvän vid den tiden bodde ute på lovön (FRA var spännande)
Vi åkte sen in till elektronikhöjden och handlade komponenter över disk

När det för första gången fanns blåa lysdioder att köpa kommer jag ihåg hur speciellt det var. De kostade en förmögenhet, 50:- styck eller nått och jag minns att jag bara hade råd att köpa fyra stycken

 

[SM0FKI]

Vi kanske är lite hårda mot oss själva.
Det här ger nog en mer korrekt bild av den alltid lika charmige Radioamatören....

 

[NSBVZY]

Det har nog inträffat, och detta var nästan ordagrant den ursprungliga motiveringen till T-certifikatet, att man skulle "göra folk" av privatradioamatörerna i tron att dessa var genuint intresserade. Enkel sannolikhetslära i form av "de stora talens lag" medför att minst en
person med sådan inriktning faktiskt skulle komma fram.

Läser man diskussionen i QTC och RT under slutet av 60-talet så var man på sina håll ganska övertygad om att privatradiofolket i gemen var tekniskt intresserade och relativt välartade. Verkligheten kom att korrigera detta. De "10000-tals missförstådda radiotekniska genier, vilka endast telegrafikravet hindrar att bli sändaramatörer" existerade inte annat än i någras önsketänkande,

Jag kommer från och tillhör själv "privatradiofolket"
Enda anledningen till att jag aldrig har tagit något certifikat var att jag tidigt skaffade en billig duo-bandare och började lyssna på 2-meters amatörradion här i krokarna. Det var 2006-2007 och minns att reaktionen var liknande din frus, "Vad är detta för dårhus" passade nog väl in.

Jag var visserligen ganska ung, men det bråkades hejvilt mellan vissa individer och jag kände då ingen direkt anledning att försöka ta ett certifikat. Det lockade inte.
Vet också att jag mailväxlade lite med någon representant för den lokala amatörradioklubben men det fanns väl inget större intresse att ta in en nykomling.

Däremot så blev jag väl omhändertagen av "27-folket" och en vänlig själ i grannbyn skänkte bort en antenn och hjälpte mig montera upp den.
Jag hade några veckor innan lyckats nå honom med 2w FM handjagare kopplad till en hembyggd GP som jag och morfar snickrat ihop med det man vet idag tvivelaktiga metoder.

Morfar fanns alltid vid ens sida och hjälpte en med diverse galna projekt. Allt från lådbilar och antenner till högtalarlådor byggdes genom åren. Jag saknar honom verkligen... och sörjer fortfarande fast det gått så många år. Han gick bort sommaren 2016.

Någon brist på intresse för radio, elektronik och teknik har det aldrig funnits från min sida
 
Idag lockar det lite, kanske det blir ett certifikat vid tillfälle? Om jag som PR-knutte är välkommen