Om man idag konserverade all kunskap (och okunskap, frågeställningar, funderingar) som finns här, kan man säkerligen ha stor nytta av detta om samhället ska rekonstrueras efter den stora apokalypsen (den som inträder när facebook gått ner nån timme).
Det här är intressanta frågeställningar.
Vi har i många årtionden motiverat amatörradions existens och våra privilegier med "samhällsnytta". I början låg det mycket i detta; totalförsvaret efterfrågade operatörer och tekniker som behärskade sambandsdoktriner vilka liknade amatörradio, medan industrin ville ha personal med en del praktiskt handlag.
Dessutom var samhället tämligen genom-militariserat, man talade om "
det till tänderna beväpnade folkhemmet". Man kunde alltså sälja in en attityd att det var nödvändigt att
anstränga sig åtminstone något för att uppnå ett mål.
Sedan premierades dessutom dygder som flit, samhällsanda och skötsamhet.
En "nördstämpel" var i någon mån ett socialt stigma, men inte på den nivå som det är idag.
Att göra sina läxor och inte springa ute om nätterna var tämligen socialt accepterat och uppmuntrades.
I dag, när "folkdomstolarna" Facebook och Instagram möjliggör att desinformation och nedsättande omdömen om sådant och sådana som man inte gillar sprids blixtsnabbt är situationen mer volatil. Jag har lite svårt att bedöma vilken social situation som "nördar" befinner sig i dagsläget, och därför blir det vanskligt.
Dock misstänker jag på mycket goda grunder att de färdigheter vilka premieras i dagens ytliga och "instant gratification" samhälle inte är sådana som "nördar" uppvisar. Vi behöver också beakta svårigheten med att sälja in ett "asocialt medium" till en hel generation uppvuxen med "sociala medier".
Vi får se vad framtiden har i sitt sköte, mycket troligt är att den ekonomiska situationen försämras ytterligare, de sociala klyftorna och spänningarna ökar och dessutom är det ganska troligt att det kommer att bli ett storkrig inom en inte alltför avlägsen framtid.
Detta kommande krig kommer inte Sverige att kunna hålla sig utanför. Själv hoppas jag få slippa uppleva detta, men de som är en generation yngre har inga direkt goda framtidsutsikter. Vi lever just nu i en mycket tydlig "förkrigstid".
Om amatörradio kommer att få någon form av roll i ett framtida samhälle och i så fall vilken
är en verkligt öppen fråga, vi har fått våra nuvarande privilegier just på grund av ett storkrig för dryga
80 år sedan. Ifall detta kan upprepas när när man på nytt kommer att behöva resa sig ur spillrorna återstår att se.
"
Auferstanden aus Ruinen"
Dom saknar det egentliga tekniska intresset för elektronik och vågutbredning,
Dom upptäcker att kortvåg är lite som chat-roulette,
Båda dessa punkter är relaterade. "Preppers" har för det mesta en synnerligen förenklad världsbild, där tillgången på konserver och skjutvapen kommer att fälla avgörandet. Att det sedan krävs en hel del kunskaper och icke desto mindre även träning för att kunna improvisera fungerande "samband" i krissituationer har man nog inte tagit till sig. Det finns en "prepper" som har en Youtube-kanal där olika "sambandsdoktriner" torgförs, och där så finns det en del matnyttigt. Dock verkar han utgå från att mycket av infrastrukturen kommer att fungera ändå, t.ex. framhålls vikten av att hålla koll på "rymdvädret" genom att använda jonosonder. Problemet är då "bara" att data från dessa distribueras via - Internet.
Bristen på tekniskt intresse och förståelse är i mycket en generationsfråga. Att förstå de fysikaliska samband som t.ex. ligger bakom val av
frekvenser, antenntyper och modulationsslag betraktas av de flesta yngre som "svartkonst", och när man blivit bortskämd med en brusfri förbindelse via VoIP till andra sidan jorden precis när man vill blir det en mycket hög tröskel att kommunicera via en brusig kanal som bara finns ibland och som det kräver kunskaper för att kunna utnyttja på ett bra sätt.
Har genom åren haft flygkaptener och styrmän som elever i HF-kommunikation, och det är en tydlig skillnad mellan yngre och äldre.
Äldre flygare har ofta lärt sig åtskilligt om HF under resans gång och har en uppfattning om vad som går och inte går, medan yngre ofta frågar
"
Varför måste det vara så brusigt?" Om man dessutom får väldigt lite övning i användandet blir det ännu värre. Tidigare kollegor som varit trupputbildare för amfibieförband och även inom Marinen har haft ungefär samma att berätta.
Man ska då hålla i minnet att varken flygkaptener eller signalbefäl är några "dumskallar".
Intresse och nyfikenhet samt en stark önskan om att få ett eget certifikat och tillstånd för amatörradiosändare var säkert det som var drivkraften.
Men jag upplevde nog inte själv att vägen till amatörradiocertifikatet var särskilt ansträngande.
Det kan nog ligga i vad man lägger i ordet "ansträngande". Jämfört med att t.ex. läsa "särskild kurs" i matematik och fysik i Åk 7-8 var det ganska enkelt att läsa in certifikatet, men jag fick ändå lägga ner ganska mycket tid för att lära sig telegrafi på egen hand.
Hade jag känt till ÖSA när jag började med telegrafin i början av 1968 hade jag gått en kurs, men jag fick lära mig själv.
Att ta sig över "tröskeln" vid 50-takt tog rätt mycket träning. Men med SK5AA telegrafikursen på 80 m, SHQ samt W1AW telegrafiträningssändningar gick det till sist att få till ett bandat träningsmaterial.
Dock hade jag inte en tanke på att försöka undkomma telegrafin. Mina mentorer inskärpte att det var nödvändigt att kunna
telegrafi för att bli radioamatör, och att telegrafin var det som skilde oss från privatradioamatörerna.
Jag brukar säga att de flesta numera börjar från slutet i hobbyn.
Kanske är det detta med att få allt färdigtuggat på ett silverfat som gör att de flesta nya faktiskt tröttnar
Det här är precis vad det handlar om.
När man serverar en färdigtuggad kost med minimala krav till en publik
som ofta har orealistiska förväntningar kommer en mycket stor andel att inte fortsätta, eftersom "modell och verklighet" inte går ihop.
Många tror att det går att uppnå goda resultat med samma obetydliga ansträngning som det innebär att ta ett certifikat, medan det är
förenat med mycket arbete att få till några som helst användbara resultat. Dagens antenn- och egenstörsituation kräver ganska mycket förståelse som en veckoslutskurs inte har någon som helst möjlighet att ge.
Över 30 års tillämpning av kravsänkningar och rekryteringskampanjer har endast lett till rakt motsatta resultat än de önskade.
Varför man inte tar lärdom av detta och lägger om kursen är verkligen en gåta.
Albert Einstein sade vid ett tillfälle "
En av definitionerna av vansinne är att göra samma sak om och om igen, men förvänta sig olika resultat".
Man borde kunna förvänta sig mer av de som förväntas vara "gentlemen" ur "samhällets bildade klasser".