CW - ändras språket där också?
- Thread starter Ballz
- Start date
Jag kör enbart CW och det gör jag nästan varje dag. Ofta och gärna timslånga qso. Jag kan inte påstå att jag anväder speciellt många förkortningar vare sej det gäller engelska eller svenska, utan jag kör klartext. Dock ett fåtal förkortningar använder jag enligt den gamla telegrafilistan som CU, CUAGN, TNX, B4 GA, GE, GM, GD ... kommer just inte på fler nu på rak arm
SM0ETT / Hans
Well-Known Member
Tillåt mig "gå tillbax" i diskusionen.
Ballz,
du frågade efter Q-förkortningen för "var god vänta, jag bläddrar."
Har faktiskt, visserligen på FM-foni, använd förkortningen QJB med
framgång.
Men det var väl samtidigt som det blev populärt att skaffa sig ett QLF-
diplom med att försöka hantera bautanyckel med foten.
Ballz,
du frågade efter Q-förkortningen för "var god vänta, jag bläddrar."
Har faktiskt, visserligen på FM-foni, använd förkortningen QJB med
framgång.
Men det var väl samtidigt som det blev populärt att skaffa sig ett QLF-
diplom med att försöka hantera bautanyckel med foten.
Det jag närmast associerar till är ingen Q-förkortning, utan väntatecknet, .-...... du frågade efter Q-förkortningen för "var god vänta, jag bläddrar."
En gång vid en kuppövning i lumpen, när jag satt inklämd i en 915 (RAPTG) och fick upprepade .-... från en av de lumparkompisar som hamnat i övningsledningen, betydde det "vänta medan jag skickar någon att hämta närmaste befäl, det här sortens meddelande känner jag inte igen!". Det råkade vara första gången han försökte ta emot ett TAB-meddelande...
/ Göstha
Jag har funderat på morsetelegraferandet...!
Är det en speciell begåvning att behärska morsetelegrafi?
En del blir snabbt väldigt duktiga trots liten träning och andra får kämpa och kämpa för att aldrig komma upp i fart och säkerhet?
Att sända morsetelegrafi är ju ingenting annat än att skriva. Dvs morsenyckeln är ett skrivdon! Precis som skrivmaskinen, tangetbordet , pennan och/eller andra liknande skrivverktyg och -metoder som vi kan använda.
Ska man bli duktig maskinskrivare gäller ju samma sak att bli duktig telegrafist. Övning och åter övning! Men det finns en faktor till, nämligen förmågan att bilda ord och meningar snabbt och säkert. Hastigheten beror ju i hög grad på hur snabb "tillrinningen" av ord i hjärnan är. Vi skriver ju oftast utan "koncept".
Kan det vara så att de vi anser vara duktiga telegrafister i själva verket är duktiga skribenter? De har flyt i själva skrivandet och deras "CW-centrum" i hjärnan bara snabbt och enkelt omvandlar och vidareförmedlar texterna via fingrarna och manipulatorn ?
Omvänt....det finns ju de som övar ideligen och ofta men kommer aldrig upp farter och säkerhet. Kan det vara så att de inte har "skrivarådran" och att det är den som är begränsningen? Dvs själva förmågan till telegrafin är inte begränsningen till fart och säkerhet?
Nåväl...att ta emot telegrafi då? Då fungerar väl hjärnan närmast som en demodulator, en avkodare eller annat modernt dataord som jag inte kan! Förmågan att läsa (avkoda) är ju också ett resultat av övning och åter övning. I båda fallen (sändning och mottagning) är det ju samma hörselcentrum som används, nämligen hörselcentrum.
Att chatta via tangentbord eller CW-manipulatorn (internet och kortvåg) blir ju till slut samma sak. Det är bara skrivdonet som skiljer. Och att man i ena fallet läser man via synen och i andra fallet via hörseln.
Det är ju egentligen samma sak om vi pratar i telefon. Skillnaden är ju att "pratlätena" är höggradigt inövade sen barnsben och höggradigt tränade och automatiserade. Pratljuden går ju också via hörselcentrumet och vidare till "taldemodulatorn" i hjärnan.
Som jag ser det är ju morsetelegrafi inget språk. Det är en skriv- och läsmetod. De förändringar som uppkommer är ju de som är betingade av själva kommunikationsmetoden. T ex Q-förkortningar och liknande är ju betingade av att det ska gå snabbt och enkelt. Vi märker ju att i SMS-världen uppstår ju nu massor av nya förkortningar och begrepp av samma skäl.
Varför håller vi på med denna gamla skriv-och läsmetod? Som jag ser det är det en hobby som alla andra hobbyer som folk håller på med. Det finns massor av liknade inom t ex flyget, marinen, fordon och många, många andra områden.
Slutligen...är det någon mening i att hålla på med telegrafin?
Då är man ju inne på livsåskådning/filosofi och frågan om meningen med livet.
Det är en mycket intressant fråga men den passar kanske bättre i en ny tråd i detta eller något annat forum...?
Jag känner på mig att mitt detta reflekterande jag nu gjort är ju som att slå in öppna dörrar. Det känns väldigt självklart allting och de flesta av er som läser detta har väl sett sammanhangen långt tidigare....?
Är det en speciell begåvning att behärska morsetelegrafi?
En del blir snabbt väldigt duktiga trots liten träning och andra får kämpa och kämpa för att aldrig komma upp i fart och säkerhet?
Att sända morsetelegrafi är ju ingenting annat än att skriva. Dvs morsenyckeln är ett skrivdon! Precis som skrivmaskinen, tangetbordet , pennan och/eller andra liknande skrivverktyg och -metoder som vi kan använda.
Ska man bli duktig maskinskrivare gäller ju samma sak att bli duktig telegrafist. Övning och åter övning! Men det finns en faktor till, nämligen förmågan att bilda ord och meningar snabbt och säkert. Hastigheten beror ju i hög grad på hur snabb "tillrinningen" av ord i hjärnan är. Vi skriver ju oftast utan "koncept".
Kan det vara så att de vi anser vara duktiga telegrafister i själva verket är duktiga skribenter? De har flyt i själva skrivandet och deras "CW-centrum" i hjärnan bara snabbt och enkelt omvandlar och vidareförmedlar texterna via fingrarna och manipulatorn ?
Omvänt....det finns ju de som övar ideligen och ofta men kommer aldrig upp farter och säkerhet. Kan det vara så att de inte har "skrivarådran" och att det är den som är begränsningen? Dvs själva förmågan till telegrafin är inte begränsningen till fart och säkerhet?
Nåväl...att ta emot telegrafi då? Då fungerar väl hjärnan närmast som en demodulator, en avkodare eller annat modernt dataord som jag inte kan! Förmågan att läsa (avkoda) är ju också ett resultat av övning och åter övning. I båda fallen (sändning och mottagning) är det ju samma hörselcentrum som används, nämligen hörselcentrum.
Att chatta via tangentbord eller CW-manipulatorn (internet och kortvåg) blir ju till slut samma sak. Det är bara skrivdonet som skiljer. Och att man i ena fallet läser man via synen och i andra fallet via hörseln.
Det är ju egentligen samma sak om vi pratar i telefon. Skillnaden är ju att "pratlätena" är höggradigt inövade sen barnsben och höggradigt tränade och automatiserade. Pratljuden går ju också via hörselcentrumet och vidare till "taldemodulatorn" i hjärnan.
Som jag ser det är ju morsetelegrafi inget språk. Det är en skriv- och läsmetod. De förändringar som uppkommer är ju de som är betingade av själva kommunikationsmetoden. T ex Q-förkortningar och liknande är ju betingade av att det ska gå snabbt och enkelt. Vi märker ju att i SMS-världen uppstår ju nu massor av nya förkortningar och begrepp av samma skäl.
Varför håller vi på med denna gamla skriv-och läsmetod? Som jag ser det är det en hobby som alla andra hobbyer som folk håller på med. Det finns massor av liknade inom t ex flyget, marinen, fordon och många, många andra områden.
Slutligen...är det någon mening i att hålla på med telegrafin?
Då är man ju inne på livsåskådning/filosofi och frågan om meningen med livet.
Det är en mycket intressant fråga men den passar kanske bättre i en ny tråd i detta eller något annat forum...?
Jag känner på mig att mitt detta reflekterande jag nu gjort är ju som att slå in öppna dörrar. Det känns väldigt självklart allting och de flesta av er som läser detta har väl sett sammanhangen långt tidigare....?
SM7EQL
Kortvågs- och UKV-tekniker
Det var många intressanta frågor på en gång Tore. Jag trodde att du skulle få många svar på alla dina lösa trådar om trådlös kommunikation men det verkar som om telegrafisterna flytt fältet. 
>>Varför håller vi på med denna gamla skriv-och läsmetod?
Bra fråga som har många svar beroende på vem som svarar. Här är i alla fall mitt svar.
Morsetelegrafi är ett kraftfullt sätt att kommunicera när det gäller att överföra en liten mängd högt standardiserad information (t ex 5NN TU) under extremt svåra förhållanden på kortast möjliga tid. Morsesignalerna har god genomträngningsförmåga och det går lätt att nå runt hela världen med ytterst låg effekt från batteridrivna QRP-stationer och små ineffektiva balkongantenner. Låt detta beskriva den tekniska nyttan av morsetelegrafin.
När man precis lärt sig morsetelegrafi och tar de första stapplande stegen mot att bli en fullfjädrad telegrafist så går det ofta trögt i början. Många nybörjare eller deras YL/XYL:s tröttnar snabbt på det evinnerliga pipandet medan andra försedda med hörlurar avancerar framåt sakta eller fortare. Dock är det bara en liten andel av alla dessa morserande individer som når hela vägen fram, d v s förmår träna upp sina färdigheter till den nivå där pennan kan läggas åt sidan för gott och där vederbörande bekvämt tillbakalutad i radiofåtöljen klarar av att ta löpande klartext i huvudet timma efter timma, samtidigt som det lyssnas på musik, bläddras i tidningar utan att drabbas av s k eterfylla eller annan kortslutning i hjärnan. Då menar jag alltså inte att ta emot standardfraserna RST QTH i huvudet utan riktig välformulerad klartext där motstationen berättar något intelligent med verkligt innehåll och substans, och som kräver att man hör vad som sänds vilket behövs för att förstå sammanhangen när man sedan skall kommentera eller ställa frågor.
Jag tror för min del att det är ur denna sistnämnda grupp tillbakalutande ostressade telegrafister man återfinner de personer som efter kanske 20...30 år med fog kan påstå att telegrafin är en utpräglad konstart och något mycket speciellt men som av förklarliga skäl först måste upplevas för att förstås och uppskattas.
Lyssnar vi över 80 m bandets telegrafidel en kväll så finner vi en och annan som gillar att långprata i klartext. En del kör i lagom promenadtakt kring 100-125 takt medan andra drar på ordentligt uppemot 200 takt och mer därtill. För denna lilla skara radioamatörer har morsetelegrafin blivit en livsstil och de som nått ända dit ångrar nog inte all tid de satsat på telegrafin. Genom övning och åter övning har de lärt sig att med den egna öron avkoda och urskilja alla de små knappt märkbara egenheter som en sändning är behäftigad med, speciella handstilar, rullande gång från en kniv, olika karaktär på sändarnas mjukhet i tonen ev chirp o s v.
För denna lilla grupp radiotelegrafister spelar det ingen roll att det tar en timma att överföra samma informationsmängd som en telefonist hade hasplat ur sig på kanske fem till tio minuter i en ordinär SSB-sändning på 3750 kHz. Det viktiga ligger i att det som sänds är musik för motstationen och det njutbara i en utpräglad vacker handstil från LM-nyckeln från 20-talet, det säregna lätet från en Harlösa bug eller annan anordning med en speciell touch och finess.
/Bengt
>>Varför håller vi på med denna gamla skriv-och läsmetod?
Bra fråga som har många svar beroende på vem som svarar. Här är i alla fall mitt svar.
Morsetelegrafi är ett kraftfullt sätt att kommunicera när det gäller att överföra en liten mängd högt standardiserad information (t ex 5NN TU) under extremt svåra förhållanden på kortast möjliga tid. Morsesignalerna har god genomträngningsförmåga och det går lätt att nå runt hela världen med ytterst låg effekt från batteridrivna QRP-stationer och små ineffektiva balkongantenner. Låt detta beskriva den tekniska nyttan av morsetelegrafin.
När man precis lärt sig morsetelegrafi och tar de första stapplande stegen mot att bli en fullfjädrad telegrafist så går det ofta trögt i början. Många nybörjare eller deras YL/XYL:s tröttnar snabbt på det evinnerliga pipandet medan andra försedda med hörlurar avancerar framåt sakta eller fortare. Dock är det bara en liten andel av alla dessa morserande individer som når hela vägen fram, d v s förmår träna upp sina färdigheter till den nivå där pennan kan läggas åt sidan för gott och där vederbörande bekvämt tillbakalutad i radiofåtöljen klarar av att ta löpande klartext i huvudet timma efter timma, samtidigt som det lyssnas på musik, bläddras i tidningar utan att drabbas av s k eterfylla eller annan kortslutning i hjärnan. Då menar jag alltså inte att ta emot standardfraserna RST QTH i huvudet utan riktig välformulerad klartext där motstationen berättar något intelligent med verkligt innehåll och substans, och som kräver att man hör vad som sänds vilket behövs för att förstå sammanhangen när man sedan skall kommentera eller ställa frågor.
Jag tror för min del att det är ur denna sistnämnda grupp tillbakalutande ostressade telegrafister man återfinner de personer som efter kanske 20...30 år med fog kan påstå att telegrafin är en utpräglad konstart och något mycket speciellt men som av förklarliga skäl först måste upplevas för att förstås och uppskattas.
Lyssnar vi över 80 m bandets telegrafidel en kväll så finner vi en och annan som gillar att långprata i klartext. En del kör i lagom promenadtakt kring 100-125 takt medan andra drar på ordentligt uppemot 200 takt och mer därtill. För denna lilla skara radioamatörer har morsetelegrafin blivit en livsstil och de som nått ända dit ångrar nog inte all tid de satsat på telegrafin. Genom övning och åter övning har de lärt sig att med den egna öron avkoda och urskilja alla de små knappt märkbara egenheter som en sändning är behäftigad med, speciella handstilar, rullande gång från en kniv, olika karaktär på sändarnas mjukhet i tonen ev chirp o s v.
För denna lilla grupp radiotelegrafister spelar det ingen roll att det tar en timma att överföra samma informationsmängd som en telefonist hade hasplat ur sig på kanske fem till tio minuter i en ordinär SSB-sändning på 3750 kHz. Det viktiga ligger i att det som sänds är musik för motstationen och det njutbara i en utpräglad vacker handstil från LM-nyckeln från 20-talet, det säregna lätet från en Harlösa bug eller annan anordning med en speciell touch och finess.
/Bengt
Här kommer en "newbie" kommentar.
Jag blev amatör i år (2010). Jag hade planer på amatörradio redan som tonåring på 70-talet och kämpade för att komma upp i 40-takt eftersom det då var kravet för C-certifikat. Jag gick på kvällskurs en gång i veckan hos FRO, vilket såklart var för sällan. Det blev ju bara att jag lärde mig räkna långa och korta och med den metoden lär man ju aldrig komma upp i någon takt. Det slutade med att jag gav upp i 15-årsåldern till förmån för andra intressen
I våras tog min systerson (23 år yngre än mig) certifikat (kör dock ej CW - än, jag jobbar på det) och det började rycka lite i radionerven igen. Jag hittade på Internet "nya" metoder att träna in CW. Datorprogram där man kör tecknen i hög hastighet med längre mellanrum mellan tecknen så att man inte hinner räkna långa/korta utan man lär sig ljudet istället. Jag laddade ner ett sådant program och började lite planlöst att träna på kvällarna när familjen gått och lagt sig. Jag upptäckte att jag faktiskt hyfsat fort kom upp på banan och tankarna på att faktiskt ta mitt certifikat började formas i huvudet. Eftersom jag fått elläran "gratis" på Chalmers var det bara att läsa in reglementet. Sagt och gjort så passade jag på att ta certifikatet i början på semestern.
Idag finns ju inget krav på CW men jag tycker det är roligast. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är som lockar men kanske är det enkelheten i teknologin samtidigt som det krävs en hel del arbete för att komma i "mål" med telegrafin. Det är ju ett hantverk, inte bara att babbla på i en mikrofon. Eller så är det för att jag jobbar med senaste teknologin på dagarna - rätt skönt att köra lite "back to basics" på kvällarna.
Jag tillhör väl kategorin de som "har bråttom i vardagen", eller snarare har mycket runt omkring mig i form av jobb, småbarn, hus mm. Detta gör att jag fått ta moderna genvägar till tekniken i form av japansk svart låda. Antenn och tuner har jag dock byggt själv
I vilket fall - jag har jättekul med min nygamla hobby och kämpar på med min CW. Jag har lyckats komma upp i någorlunda säker mottagning runt 75-takt. Mitt mål är att nå 90-100 takt inom någorlunda snar framtid. Sändningen verkar jag ha lätt för, kanske för att jag tränade en hel del i tonåren? Så jag dristade mig till att lämna handpumpen för ett par veckor sedan (skaffade en Begali Magnetic Pro paddel). Kanske för tidigt, vad tror ni?
En annan sak. Jag har hunnit köra ca 50 st QSO på CW i skrivande stund, men jag knappar ner mottagna tecken på datorn istället för att skriva på papper. Är det tokigt, dvs lär jag mig på fel sätt? Det är ju lättast att köra träningsprogrammen på datorn på det viset, då kan man få automatisk rättningskontroll. Som jag har förstått det så använder ni gamla rävar inte papper och penna längre och om det är målet så borde det väl inte spela någon roll om jag använder tangentbordet istället?
Oj vilken utsvävning... För att återkomma till tråden så har jag en gissning på varför @-tecknet blev just .--.-. (AC).
@ ser ju lite ut som lilla A inuti ett C. Långsökt?
73 Åke SA6BNV, nygammal CW-tok
Jag blev amatör i år (2010). Jag hade planer på amatörradio redan som tonåring på 70-talet och kämpade för att komma upp i 40-takt eftersom det då var kravet för C-certifikat. Jag gick på kvällskurs en gång i veckan hos FRO, vilket såklart var för sällan. Det blev ju bara att jag lärde mig räkna långa och korta och med den metoden lär man ju aldrig komma upp i någon takt. Det slutade med att jag gav upp i 15-årsåldern till förmån för andra intressen
I våras tog min systerson (23 år yngre än mig) certifikat (kör dock ej CW - än, jag jobbar på det) och det började rycka lite i radionerven igen. Jag hittade på Internet "nya" metoder att träna in CW. Datorprogram där man kör tecknen i hög hastighet med längre mellanrum mellan tecknen så att man inte hinner räkna långa/korta utan man lär sig ljudet istället. Jag laddade ner ett sådant program och började lite planlöst att träna på kvällarna när familjen gått och lagt sig. Jag upptäckte att jag faktiskt hyfsat fort kom upp på banan och tankarna på att faktiskt ta mitt certifikat började formas i huvudet. Eftersom jag fått elläran "gratis" på Chalmers var det bara att läsa in reglementet. Sagt och gjort så passade jag på att ta certifikatet i början på semestern.
Idag finns ju inget krav på CW men jag tycker det är roligast. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är som lockar men kanske är det enkelheten i teknologin samtidigt som det krävs en hel del arbete för att komma i "mål" med telegrafin. Det är ju ett hantverk, inte bara att babbla på i en mikrofon. Eller så är det för att jag jobbar med senaste teknologin på dagarna - rätt skönt att köra lite "back to basics" på kvällarna.
Jag tillhör väl kategorin de som "har bråttom i vardagen", eller snarare har mycket runt omkring mig i form av jobb, småbarn, hus mm. Detta gör att jag fått ta moderna genvägar till tekniken i form av japansk svart låda. Antenn och tuner har jag dock byggt själv
I vilket fall - jag har jättekul med min nygamla hobby och kämpar på med min CW. Jag har lyckats komma upp i någorlunda säker mottagning runt 75-takt. Mitt mål är att nå 90-100 takt inom någorlunda snar framtid. Sändningen verkar jag ha lätt för, kanske för att jag tränade en hel del i tonåren? Så jag dristade mig till att lämna handpumpen för ett par veckor sedan (skaffade en Begali Magnetic Pro paddel). Kanske för tidigt, vad tror ni?
En annan sak. Jag har hunnit köra ca 50 st QSO på CW i skrivande stund, men jag knappar ner mottagna tecken på datorn istället för att skriva på papper. Är det tokigt, dvs lär jag mig på fel sätt? Det är ju lättast att köra träningsprogrammen på datorn på det viset, då kan man få automatisk rättningskontroll. Som jag har förstått det så använder ni gamla rävar inte papper och penna längre och om det är målet så borde det väl inte spela någon roll om jag använder tangentbordet istället?
Oj vilken utsvävning... För att återkomma till tråden så har jag en gissning på varför @-tecknet blev just .--.-. (AC).
@ ser ju lite ut som lilla A inuti ett C. Långsökt?
73 Åke SA6BNV, nygammal CW-tok
Last edited:
SM7FBJ
Radiotelegrafist och halvdansk
Kul att du har kommit i gång Åke. En fråga bara, när du tar emot på tangentbordet på datorn, kan du skriva utan att titta på fingrarna och på så sätt läsa direkt på skärmen vad du tar emot eller hur tolkar du det du tar emot?
Själv skriver jag oftast ner det jag tar emot på papper även om det går bra i huvudet. Skrivandet stärker liksom mottagningen lite.
Och, nej det är inte så tokigt att ta emot på ett tangentbord, det gjorde gnistarna i handelsflottan förr, och jag fick även lära mig det i Kungliga Flottan (Marinen) som gnist.
@ är ett V ihoptelegraferat med ett A, inte A och ett C efter varandra Åke...
73 de Bjarne
Själv skriver jag oftast ner det jag tar emot på papper även om det går bra i huvudet. Skrivandet stärker liksom mottagningen lite.
Och, nej det är inte så tokigt att ta emot på ett tangentbord, det gjorde gnistarna i handelsflottan förr, och jag fick även lära mig det i Kungliga Flottan (Marinen) som gnist.
@ är ett V ihoptelegraferat med ett A, inte A och ett C efter varandra Åke...
73 de Bjarne
Last edited:
SM7CZR
Old Member
Det verkar som om du gissat rätt, Åke.
Jag vet faktiskt inte om det stämmer.
Just det tecknet hade nog satt myror o huvudet på mej vid ett QSO.
Kan inte minnas att jag använt det någon gång. Men praktiskt när man skall meddela sin e-postadress till någon.
På tal om att skriva ned mottagen text på tangentbordet så tycker jag att det är en utmärkt idé. Jag använder penna o. papper till sådant jag skall komma ihåg att kommentera, samt detaljer till loggboken.
Skulle vara trevligt om vi fick QSO någon dag.
/Ingvar
Nej, jag klarar tyvärr inte att titta på skärmen samtidigt, och just det ger mig ju lite problem för jag måste kolla upp ibland och då kommer jag ur synk emellanåt. Men det blir väl bättre med tiden antar jag. Jag fortsätter nog köra tangentbord ett tag till då. Även Ingvar tycker ju det är en bra idé.
Jag vet att de på radioskolan.se rekommenderar de att man skriver med penna för att muskelminnet skall lära sig. Men om jag (förhoppningsvis) så småningom klarar att koda av i huvudet så bör det ju vara av mindre betydelse?
Jag gör en annan lite halvtokig grej också. Jag laddade ner en Sherlock Holmes roman i 90-takt från radioskolan.se till min iPod som jag lyssnar på ibland när jag gör lite av varje, just av den anledningen att jag vill lära mig att ta emot utan penna eller tangentbord. Jag börjar kunna ta de kortare orden men när det kommer ett längre ord så tappar jag bort mig.
Men visst är @=AC? V ihop med A blir ju sluttecknet SK, eller är jag helt ute och cyklar?
// Åke
SM7CZR
Old Member
"snabel-a" har två olika betydelser:
@ Procedurtecken "Slut på sändningen" ...-.-
@ Texttecken "Snabel-A". Infördes 2004 .--.-.
Källa:
Morsealfabetet - Wikipedia
@ Procedurtecken "Slut på sändningen" ...-.-
@ Texttecken "Snabel-A". Infördes 2004 .--.-.
Källa:
Morsealfabetet - Wikipedia
SM7FBJ
Radiotelegrafist och halvdansk
Ingvar: När använder man/du AC i hoptelegraferat i dag? .--.-.
Det finns beskrivet i Wikipedian......men, på morse sänder man at om man vill säga ett snabel a som beskrivning på sin e-post adress, eller ...hur hade DU gjort Ingvar?
Jag har ALDRIG hört det tecknet telegraferats över huvud taget
Åke: slut-tecknet är ju ett + .-.-.
och avslutningstecknet ett @ (SK) ...-.-
Finns bra beskrivet i boken Grundläggande radioteknik utgiven av SSA 1970
/Bjarne
Det finns beskrivet i Wikipedian......men, på morse sänder man at om man vill säga ett snabel a som beskrivning på sin e-post adress, eller ...hur hade DU gjort Ingvar?
Jag har ALDRIG hört det tecknet telegraferats över huvud taget
Åke: slut-tecknet är ju ett + .-.-.
och avslutningstecknet ett @ (SK) ...-.-
Finns bra beskrivet i boken Grundläggande radioteknik utgiven av SSA 1970
/Bjarne
SM7CZR
Old Member
Last edited:
I slutet på 50-talet lärde jag mig att @ är procedurtecken för avslutning precis som Ingvar säger. Jag använder tecknet så även idag....tämligen ofta.
Jag har aldrig hört talats om att "krullbullen" fått ytterligare en betydelse, men så står ju faktiskt i Wikipedia som Ingvar hänvisar till.
Jag har svårt att tänka mig att jag kan lära om mig här eller hinna få upp en mental varningsflagg att nu är det där nya .--.-. (ac) jag hör! Jag kommer sannolikt att ta det som just AC eller fatta ingenting.
Då jag ska meddela en e-postadress skriver at för krullbullen.
Jag tycker det verkar helkorkat att ett tecken ska ha 2 betydelser.
Men visst....regler ändras ju liksom språk.
Jag kan ju trösta mig med att den nya betydelsen sannolikt inte får så stort genomslag i min livstid.
Jag har aldrig hört talats om att "krullbullen" fått ytterligare en betydelse, men så står ju faktiskt i Wikipedia som Ingvar hänvisar till.
Jag har svårt att tänka mig att jag kan lära om mig här eller hinna få upp en mental varningsflagg att nu är det där nya .--.-. (ac) jag hör! Jag kommer sannolikt att ta det som just AC eller fatta ingenting.
Då jag ska meddela en e-postadress skriver at för krullbullen.
Jag tycker det verkar helkorkat att ett tecken ska ha 2 betydelser.
Men visst....regler ändras ju liksom språk.
Jag kan ju trösta mig med att den nya betydelsen sannolikt inte får så stort genomslag i min livstid.
SM3BDZ
Well-Known Member
Instämmer. Kommer nog inte heller att fixa detta - eller ens orka försöka. Dock är det naturligtvis helt korrekt.
Tecknet "@" som det används inom telegrafi är ju egentligen bara ett förenklat sätt att skriva "avslutning" ..._._ och ingen representation av telegrafi-tecknet! Det är Internet som ställer till det och innan dess, Packet!
73/Lasse
Tecknet "@" som det används inom telegrafi är ju egentligen bara ett förenklat sätt att skriva "avslutning" ..._._ och ingen representation av telegrafi-tecknet! Det är Internet som ställer till det och innan dess, Packet!
73/Lasse
igge
Well-Known Member
När jag lärde mig tgf så hette det alfa-tecknet och stod för just avslutning. Har inte hört ngt annat.
+ använde vi vid fjärrskrift och det var avslutningstecken där. Fyra plustecken i rad fick de automatiska fjärrskriftväxlarna att "koppla ned"
Idag har bägge tecknen annan betydelse som vid e-mejl, etc.
@
++++
+ använde vi vid fjärrskrift och det var avslutningstecken där. Fyra plustecken i rad fick de automatiska fjärrskriftväxlarna att "koppla ned"
Idag har bägge tecknen annan betydelse som vid e-mejl, etc.
@
++++
Kan det vara en svensk företeelse att vi använt @ som "slut på sändningen"?
Man hittar ju som sagt två @-tecken på svenska Wikipedia.
Tittar man på engelska Wikipedia visas den bara ihop med AC.
"Slut på sändningen" kallar de "end of work" men representeras inte av något skrivbart tecken. Undras hur amerikanerna skriver detta?
Lustigt nog hittar jag inte ""Slut på meddelandet" (AR) på engelska Wikipedia. Den måste de missat.
En annan sak, ibland hör man folk sända t ex "B T" när de menar =, dvs som två olika bokstäver. Och ännu oftare sänds bindestreck (-....-). Och det verkar inte som en felsändning för det görs konsekvent.
// Åke
Man hittar ju som sagt två @-tecken på svenska Wikipedia.
Tittar man på engelska Wikipedia visas den bara ihop med AC.
"Slut på sändningen" kallar de "end of work" men representeras inte av något skrivbart tecken. Undras hur amerikanerna skriver detta?
Lustigt nog hittar jag inte ""Slut på meddelandet" (AR) på engelska Wikipedia. Den måste de missat.
En annan sak, ibland hör man folk sända t ex "B T" när de menar =, dvs som två olika bokstäver. Och ännu oftare sänds bindestreck (-....-). Och det verkar inte som en felsändning för det görs konsekvent.
// Åke
SM7FBJ
Radiotelegrafist och halvdansk
Du kan höra de mest otroliga sätt att säga både det ena och det andra Åke, och det beror bara på dåligt hanterad telegrafi, taskigt "musiköra" helt enkelt....
Tex: TEST låter som NST....NAME låter som NAG...och numera är det många med paddlar som inte kan säga H utan att det blir 5 eller säger 6 i stället för B, antingen vill de verka duktiga och kör för fort, eller så har de helt enkelt inte tålamod att lära sig hantera sin manipulator. Det finns hur många exempel som helst...
73 de Bjarne
Tex: TEST låter som NST....NAME låter som NAG...och numera är det många med paddlar som inte kan säga H utan att det blir 5 eller säger 6 i stället för B, antingen vill de verka duktiga och kör för fort, eller så har de helt enkelt inte tålamod att lära sig hantera sin manipulator. Det finns hur många exempel som helst...
73 de Bjarne
Tack för den förklaringen! Just "NAG" har förbryllat mig - jag hade ett QSO där de frågade "NAG AGN?" och jag fattade ingenting...
Dålig fantasi från min sida kanske?
Tän komv ih ade skri vitp åde th är sättetall tid.
Hade inte varit så lätt att hänga med.// Åke
Det har faktiskt inte alltid med vare sig manipulatorn eller sändningshastigheten att göra. Den som kör en elbugg med Iambic mode B gör det alldeles onödigt svårt för sig, se t. ex. mitt första inlägg i denna tråd. Det är nog ofta det som är huvudorsaken till en irriterande extra prick.
När det gäller teckenrytmen i allmänhet, ligger det snubblande nära till hands att exempelvis sända E B istället för ett väntatecken eller E N i stället för R, eller hur "fellow oldtimers"?
/ Göstha
Last edited: