Hammarlund SP-600-JX17 projekttråd

Vad gör man om man inte har ett vägguttag med skyddsjord i shacket då?
Radion fungerar och går att använda rent tekniskt, MEN läs diskussionen tidigare i denna tråd:
"Man ska alltid ha en riktig skyddsjord kopplad till höljet på metallkapslade "plåtradio". Blir det överledning eller kortslutning mellan fasledaren och höljet kan följderna bli katastrofala när det saknas skyddsjord."

Om du har en skyddstransformator som klarar strömstyrkan av en äldre radio (i detta fall ca 1,2 A) kan det mildra risken av att inte ha skyddsjord, men det ska inte ses som en ersättning för skyddsjord (och jordfelsbrytare).

Om du har fler frågor eller funderingar som rör jordningen i ditt shack får du gärna starta en egen tråd. Frågor om jordning av äldre apparater kan vara väl värd en sådan separat diskussion. Jag skulle uppskatta om just denna tråd handlar om renoveringen av min Hammarlund SP600 :)
 
Last edited:
Hoppas du ursäktar -FAR, men det enkla svaret är att om utrymmet inte krävt att jordat uttag ska monteras (enligt reglerna vid byggtillfället) så kopplar man in sin plåtburk och kör. Självklart ska det vara god isolation mella krafttrafons lindningar och chassi rent generellt. Vägguttagen ser ut som de gör av en anledning :)
 
Nu är äntligen utbytet av kondensatorer klart på den högra delen av undersidan, vilket inkluderar filterkondensatorerna (C161A, B, C), de fyra "bath tub"-kondensatorerna monterade mot baksidan (C151, C158, C159, C160) och två oljefoliekondensatorer (C137 och C163). Jag har satt stor vikt vid ett så estetiskt tilltalande utbyte som möjligt, vilket gjort att jag behållit ytterhöljena och ersatt det gamla inkråmet med nya kondensatorer. Det är första gången jag gjort en renovering me denna metod, så jag fick prova mig fram längs vägen kring tillvägagångssätt.

Bild 1 visar filterkondensatorn och upptill i bild C137 och C163 före renovering.

Bild 2 visar de fyra "badkaren" monterade mot bakplåten.

Bild 3 visar C137 och C163

Bild 4 och 5 visar utbytet av filterkondensatorn och "badkaren". Jag öppnade höljena med en blanding av värmeverktyg för att separera tjäran/oljan från metallen och därmed bevara höljena. Båtarna hade baksidor som var lödda, vilket gick att öppna med värmepistol. Filterkondensatorn fick jag göra en skåra i för att få ut innehållet, vilket gled ut enkelt efter värmebehandling. För att stabilirera innehållet, och därmed också "limma" ihop de två delarna av filterkondensatorn, använde jag epoxyharts.

Bild 6 visar C137 och C163 efter att jag öppnat upp dem från undersidan för att kunna stoppa in nya kondensatorer inuti. Eftersom undersidan inte är synlig med mindre än att man monterar loss dem, kan det visuella originalintrycket bevaras.

Bild 7-9 visar resultatet efter att utbytet är färdigt. Målet har varit att behålla det visuella originalintrycket, vilket jag känner mig nöjd med. Skarven där jag öppnade filterkondensatorn döljs bakom en av dess hållare, och om man tittar noga syns det att jag fått borra små hål i kondensatorn bottenplatta för att föra ned en anslutning till de tre kondensatorerna på insidan.

Dela gärna era egna erfarenheter av dylikt arbete. Jag ser framför mig att detta bara är den första av flera båtankare jag vill renovera :)


SP1.jpgSP2.jpgSP3.jpgSP4.jpgSP5.jpgSP6.jpgSP7.jpgSP8.jpgSP9.jpg
 
Last edited:
Hej!

Inte så tokigt...!
De gånger jag öppnat bath tub kondensatorer så använde jag inte epoxy för att fixera komponenten/erna, känner mig nästa lite slarvig nu...
 
Det är inte nödvändigtvis optimalt att gjuta in komponenter i relativt hård epoxy om helheten sedan utsätts för större temperaturvariationer vilken potentiellt kan hända i rörapparater. Ett sorgligt exempel ur radioamatörvärden är förstärkare för aktiva loopantenner från en icke längre aktiv tillverkare där en del av komponenterna sakta men säkert slets sönder inuti den hårda epoxyn då utetemperaturen varierade mellan +20 och -20 grader Celsius.

Kanske man hellre då fixerar med tex. en klick uretanlim som är lite flexibelt även efter att det stelnat. Typ "Sikaflex" som vi kallar det här i OH. Finns i vitt, brunt, svart med olika grad av hållfasthet.

MVH

Paul-Henrik
 
Det är inte nödvändigtvis optimalt att gjuta in komponenter i relativt hård epoxy om helheten sedan utsätts för större temperaturvariationer vilken potentiellt kan hända i rörapparater. Ett sorgligt exempel ur radioamatörvärden är förstärkare för aktiva loopantenner från en icke längre aktiv tillverkare där en del av komponenterna sakta men säkert slets sönder inuti den hårda epoxyn då utetemperaturen varierade mellan +20 och -20 grader Celsius.

Kanske man hellre då fixerar med tex. en klick uretanlim som är lite flexibelt även efter att det stelnat. Typ "Sikaflex" som vi kallar det här i OH. Finns i vitt, brunt, svart med olika grad av hållfasthet.

MVH

Paul-Henrik
Ja, klok kommentar. Jag tänkte på den risken och därför fyllde jag bara "badkaren" med ett tunnare lager av epoxy i botten, kanske 5 mm högt (se noga på bilden), så att komponenterna skulle vara fixerade i sitt läge men ändå till största del vara fria att expandera i luften. Jag utgår dock från att värmen är störst på ovansidan av radion, där rören sitter, och att därför temperaturvariationerna inte blir lika stora på undersidan av radion, men risken finns ju alltid.
Mvh Caroline
 
Dela gärna era egna erfarenheter av dylikt arbete.
Snyggt arbetat -FAR, har själv renoverat hela skalmekanismen i en SP600 för många år sedan, men behövde då inte röra elektroniken.

Mina verktyg för liknande arbete med komponentbyte är en guldsmedssåg att öppna kondensatorer i aluminiumburkar, med fintandat blad slipper man att kanterna blir "vågiga". En röravskärare är oxo praktisk att ha för att dela en burk vid stukningen vid packningen. Jag brukar bryna skärtrissan med ett diamantbryne och får då väldigt fina ytor som underlättar återmonteringen..

Vid ett par tillfällen ville jag ha nya motstånd med äldre utseende och använde då tvåkomponentsspackel som används vid karossarbeten. Sedan får man måla färgmärkningen. Tips där är att kavla ut spackel till en tunn remsa som lindas runt det nya motståndet. Samma teknik funkar bra för cylindriska kondensatorer, men då märkningen ofta är i textform är det lite knepigare än att måla ringar på motstånd. Vid ett par tillfällen har jag fått hjälp av en modellbyggare som skrivit ut texten på en tunn plastfilm.

Smältlim har räddat många renoveringar, men det gäller att hitta ett lim som fäster bra, jag brukar testa på en bit rostfri plåt om limmet fäster OK.

Lycka till med arbetet.
 
Mycket snyggt SA0FAR. Jag önskar jag hade förmåga och tid/plats att lägga på den typen av arbete.
-MCD: det är verkligen att ta det till "nästa nivå" som dottern hade sagt.
 
det är verkligen att ta det till "nästa nivå"
Jo, men det har bara varit några enskilda motstånd och kondensatorer som jag lagt så mycket tid på, men ibland är det kul att testa, och i detta fall satt komponenterna helt öppet och synligt i en gammal mottagare i snygg ädelträlåda.
 
Snyggt arbetat -FAR, har själv renoverat hela skalmekanismen i en SP600 för många år sedan, men behövde då inte röra elektroniken.
Imponerande, Leif,
Du har verkligen satt ambitionsnivån om jag kommer så långt som att jag behöver byta någon resistor. Jag testar alla resistorer i den takt som jag arbetar mig igenom radion, och hittills har alla legat inom toleranserna. Dock funderar jag på hur jag ska göra den dag jag behöver göra ett byte, inte minst om en modern metallfilmresistor är en fullgod ersättning till ett äldre kolmotstånd. Hur gjorde du?

Jag har också monterad ned hela skalmekanismen, putsat alla delar och sedan snart satt ihop allt. Inte för att det behövdes, utan för att jag ville förstå varje ingående del av mekanismen i radion. Jag har nu två återstående hinder innan jag kan slutföra monteringen. (bild 1) Har du också putsat delarna, och hur gick du tillväga då?

Problem 1: Jag har under processen råkat tappa bort vad som sannolikt ska vara en liten kula, kanske 2-3 mm i diameter, som sitter i änden på pluggen på bild 2 för att stabiliera axeln på ett kugghjul. Jag kan inte hitta kular och behöver köpa en ny, men då jag inte vet storleken måste jag kanske investera i ett sortiment av kulor. Vet du mer?

Problem 2: Axeln som svänghjulet sitter på är tyvärr stukad (bidl 3). Jag behöver räta ut axeln innan återmontering, och jag funderar på lämpligt sätt. Kanske sätta in axeln i en svarv eller fräs, värma den och sedan försiktigt stuka tillbaka den i etapper. Har du styrning på detta?

001.jpg002.jpg003.jpg
 
Problem 1: Jag har under processen råkat tappa bort vad som sannolikt ska vara en liten kula, kanske 2-3 mm i diameter, som sitter i änden på pluggen på bild 2 för att stabilisera axeln på ett kugghjul. Jag kan inte hitta kulan och behöver köpa en ny, men då jag inte vet storleken måste jag kanske investera i ett sortiment av kulor. Vet du mer?
Sådant händer tyvärr ibland... Om man tittar ner i det hål som kulan legat i och den axel som mött kulan finns det ofta en slityta i form av en ring, och jag är övertygad att du med ledning av diametern på slitytan kan räkna ut ett lämpligt intervall för diametern på kulan. När du vet storleken brukar en klassisk cykelaffär som har en reparationsverkstad värd namnet kunna hjälpa dig med en ny kula. Ofta är kulorna i cykelpedalerna lämpliga i storlek...

Jag skulle använda en svarv för att räta en axel.

Det jag fick lägga mest arbete på var att få friktionskopplingarna att löpa "lagom" jämt för att få en smidig mekanism utan den allra minst frigång när man gör finjustering av frekvensen.
 
Det jag fick lägga mest arbete på var att få friktionskopplingarna att löpa "lagom" jämt för att få en smidig mekanism utan den allra minst frigång när man gör finjustering av frekvensen.
Tack, jag har förstått att detta kan vara ett problem utifrån ett par Youtube-videos på detta tema från USA.
Har du några tips på hur du gick tillväga? Kunde du t ex, vid behov, öka friktionen genom någon form av beläggning eller starkare fjädring?
 
1734339257388.png


Sannolikt är det kulan märkt med "20" i sprängskissen ovan.
Ögonmåttet säger att axeln är 1/4" i diameter, och känner jag amerikanska mekanister rätt så är då kulan 1/8",
men sådant är högst okritiskt.
Dock funderar jag på hur jag ska göra den dag jag behöver göra ett byte, inte minst om en modern metallfilmresistor är en fullgod ersättning till ett äldre kolmotstånd

Moderna metallfilmmotstånd eller ännu hellre metalloxidmotstånd är alltid bättre än kolmassamotstånden;
högre överlasttålighet, snävare toleranser, bättre stabilitet och lägre brus.

Undantaget kan vara om det krävs mycket låg induktans i en VHF/UHF-krets, för
då kan spiraliseringen som förekommer i en del filmmotstånd ställa till besvär.
Dock är sådant extremt ovanligt, så kanske i 99 fall av 100 är metallfilm bättre.
 
Last edited:
Tack, jag har förstått att detta kan vara ett problem utifrån ett par Youtube-videos på detta tema från USA.
Har du några tips på hur du gick tillväga? Kunde du t ex, vid behov, öka friktionen genom någon form av beläggning eller starkare fjädring?
I mitt fall var det två saker som var problem.

Nummer ett var "buckliga" skivor i friktionskopplingarna, och nummer två var glappiga lagringar för friktionskopplingarna.

Att få skivorna jämna var klart knepigt, men jag hade tur att hitta lagom hård bronsplåt att svarva nya och jämna skivor av, samtidigt som jag svarvade nya axlar och justerade lagringen till glappfrihet. Efter att monterat tillbaka tror jag att det räckt med att fixa skivorna. Om kopplingen med sina skivor löper lätt och jämt är det inga problem med rimligt glapp, men för att slippa riva ned utväxlingen en gång till valde jag att fixa båda.
 
Sådant händer tyvärr ibland... Om man tittar ner i det hål som kulan legat i och den axel som mött kulan finns det ofta en slityta i form av en ring, och jag är övertygad att du med ledning av diametern på slitytan kan räkna ut ett lämpligt intervall för diametern på kulan. När du vet storleken brukar en klassisk cykelaffär som har en reparationsverkstad värd namnet kunna hjälpa dig med en ny kula. Ofta är kulorna i cykelpedalerna lämpliga i storlek...

Jag skulle använda en svarv för att räta en axel.
1. Den saknade kulan
Utmärkt förslag, MCD. Den lokala cykelverkstaden visade sig vara mycket hjälpsam med en uppsättning små kulor i olika storlekar. En av dessa storlekar passade fint (säg till om någon tycker jag borde byta till en ännu mindre), då nu är den infettad med kullagerfett och monterad. Kugghjulen löper fint i varandra och friktionskopplingen fungerar också som den ska. (bild 1)

2. Den stukade axeln
Axeln till svänghjulet kommer att hamna i metallsvarven så snart jag röjt den delen av verkstan. Berätta gärna hur du rent praktiskt tänker dig? Jag funderar på att värma axeln med i första hand värmepistol, i andra hand gasolbrännare, för att få axeln lite mer medgörlig.

3. Tuning lock
Stort tack, AOM, för sprängskissen i det tidigare inlägget. Har du möjligen en sprängskiss för "Tuning lock"-mekanismen också? Den mekanisem saknas helt för mig. JAg har ratten på frontpanelen, men det sitter just nu bara monterad på en gammal potentiometer(!) som dekoration. Kanske går det att tillverka en ny mekanism om jag får en skiss på utförandet i original.

4. Strömbrytare
Jag tyckte att strömbrytarna på frontpanelen såg lite angångna ut, så jag testade att putsa upp en av dem. Dessvärre verkar det som om jag har råkat putsa bort en beläggning som gör att mässingen börjar skymta och att färgen därmed blir "fel" (jämför med andra metallföremål på bilden, t ex Chalmersringen). Jag antar att de varit förnicklade? Jag har letat efter en anledning att testa att förnickla detaljer hemma, så detta blir kanske första sådana projekt. (bild 2)

5. Frontpanelen
Färgen på frontpanelen var ganska flammig med olika beläggningar. Efter skrubbande har jag lyckats komma ned till den blanka grå originalfärgen. Konsekvensen av skrubbingen blev att jag även skubbade ur färgen från bokstäverna, vilket jag vad inställd på. Jag tänker att jag med en portion stort tålamod ska kunna fixa nya målade bokstäver och även kunna blanda till en lämplig benvit nyans som kan likna originalfärgen. Helt vita bokstäver känns spontant inte realistiskt att ha.

Tyvärr finns det några skavanker i den grå färgen, så jag tänkte ta med mig frontpanelen till färgaffären (Kreatima på Kungsgatan i Sthlm) imorgon och rådgöra om vilka nyanser jag ska blanda med. (bild 3 och 4)

Ett steg i taget :-)
 

Attachments

  • upp3.jpg
    upp3.jpg
    480,8 KB · Views: 18
  • upp4.jpg
    upp4.jpg
    446,2 KB · Views: 18
  • upp1.jpg
    upp1.jpg
    409,8 KB · Views: 19
  • upp2.jpg
    upp2.jpg
    378,2 KB · Views: 19
Jag funderar på att värma axeln med i första hand värmepistol, i andra hand gasolbrännare, för att få axeln lite mer medgörlig.

Lite beroende på exakt hur den är krokig, och hur mycket, så hade jag nog försökt rikta den i kallt tillstånd först. Att värma den så mycket att den skulle bli "mjukare" riskerar att ställa till det ännu värre, att den slår sig eller blir krokig på nya sätt :oops:
 
Så här ser låsanordningen ut, pos 16 på sprängskissen.


1734472448589.png

Den anges vara en separat enhet vilken har drag av någon sorts friktionsanordning som trycker mot svänghjulet i låst läge.
Kan inte påminna mig att jag någonsin använt den.

Man kan rikta "måttligt krokiga" axlar in situ ifall man värmer försiktigt med värmepistol och tar i med måtta. Stålet är rätt mjukt.
Dock får inte lagren vara för mycket skadade för att resultatet ska bli tillfredsställande. Ofta blir gången lite ojämn efter detta,
men det är ändå bättre än jatt krökta avstämningsaxlar efter att någon vårdslös individ tappat mottagaren på fronten.
 
Back
Top