Att få till en strömbalun eller CM-drossel med låga genomgångsförluster är inte något större problem,
eftersom huvuddelen av energitransporten sker i mellanrummet mellan trådarna.
Däremot är det betydligt värre att få en hög och konstant CM-impedans. Det är CM-impedansen
som avgör hur bra balansen i balunen blir.
Det som man helst ska göra för att avgöra CM impedansen är att mäta upp hur mycket som går igenom en
bransch av lindningen i arbetsfrekvensområdet. Helst ser man att spänningsdelningen mellan den ena och andra
sidan överskrider 1:5.
På G3TXQ(SK) hemsida finns en översikt av vilka prestanda olika kärnor ger.
En liten kärna med 4 varv av RG-174 ger ungefär denna CM-impedans
Den får belopp i häraden 1000 till 2000 ohm i princip hela HF-området.
Mest rättvisande värden får man vid en mätning enligt denna uppkoppling:
Man ser att när CM-impedansen är = 0 så blir det spänningsdelning 1:2 vilket utgör den undre gränsen.
Sedan, när CM-impedansen stiger så kommer en allt mindre del av inspänningen att uppträda över utgångskontakten.
En oändlig CM-impedans,eller perfekt balans, skulle medför att dämpningen mellan ingång och utgång blir mycket stor, teoretiskt
sett oändlig. Nu förekommer bara sådana kretselement i skolböcker, men man kan få undertryckningar på uppemot 40 dB i ganska stora
frekvensområden.
Det är även klokt att inte göra en CM-drossel av detta slag för liten, eftersom då kommer strökapacitanser att få ett större inflytande.