Intet är nytt under solen...

Bra definition Roland!

Och för att kunna utforska allt mer så krävs utrustning som ständigt kan förfinas för att nå allt bättre resultat i ett allt bredare frekvensspektra. Antenner kan optimeras och mottagare kan vässas. Vi ser att pionjärerna som ligger i amatörradions framkant jobbar på två fronter just nu. Dels på extremt låga frekvenser där det krävs stora uppoffringar i antennväg och signalbehandling för att nå långt och dels i andra änden på höga GHz-frekvenser där andra utmaningar som att se komponenterna med blotta ögat och hantera dessa med stadig hand är med att sätta gränserna. Med det synsättet finns det att göra hela livet utan att nå vägs ände och riskera att falla ut över ättestupet!

Ungefär mitt emellan dessa två ytterligheter av forskning finns kortvågen med 80 m ringarna och snacket på VHF-repeatrarna där forskningen upphörde för si så där 40-50 år sedan. Men det bör finnas plats även för de som inte gillar att utforska etermediet så klart.
 
SM0AOM said:
amatörradio utgör
"a solution looking for a problem".

73/
Karl-Arne
SM0AOM
Click to expand...

Ja nånting åt det hållet känns det som.

När jag provmonterade min 20m portabel-loop kom det fram två damer kanske något äldre än jag själv och undrade vad jag sysslade med.
Jag förklarade att jag försökte få kontakt med folk ute i världen via radio därav den stora antennen.
Då frågade den ena "Har du ingen mobil?"
Jag svarade "jovisst men det är ju fusk"

Dom gick sin väg utan att fatta något eller så fattade dom att operatören var galen:)
 
Du får säga som jag gjort några gånger. -Jag håller på med jonosfärforskning. Någon helt ovetande har faktiskt visat intresse för forskningen och ställt följdfrågor och då är det lätt att komma vidare på ett mer professionellt plan utan att det riskerar att bli pinsamt löjligt. Det gäller att behålla initiativet och övertaget hela vägen.

När jag var på Tilos i våras och satt vid stranden med min KX3:a och tutade kom en vandrare förbi och utbrast -Ohhh, it sounds like music.... Det visade sig att han arbetat som telegrafist på Bern Radio på 60-talet och trots det långa avbrottet så hängde han med ganska bra. Samma dag passerade en tysk som varit telegrafist i det militära. Sånt är kul!

De flesta som går förbi höjer lite på ögonbrynen och enstaka drar på smilbanden. Men det får man ta som amatörforskare.
 
Ja inte gör det mig något om förbipasserande ler i mjugg.
Men visst är det konstigt att man går igenom så mycket åbäke bara för att få kontakt med folk:)

Extra roligt blir det givetvis när det kommer fram besökare som vet vad det handlar om.

"Amatörforskare" ska jag komma ihåg.
 
Och det är ju lite det som är grejen, vi har helt enkelt utvecklat trådlös kommunikation till en nivå när det i princip alltid finns tillgängligt i var och ens ficka, och då är det inte någon speciell utmaning, komplicerat eller dyrt för den delen att få långväga kontakter. En utmaningen nu för oss som fick grunderna i den analoga världen är att lära oss utveckla mjukvarudefinierad radio och för "mjukisarna" :-) att lära sig radioteori.
 
SM7MMJ said:
vi har helt enkelt utvecklat trådlös kommunikation till en nivå när det i princip alltid finns tillgängligt i var och ens ficka, och då är det inte någon speciell utmaning.
Click to expand...

Så är det.
Det magiska har gått förlorat för länge sedan mest pga mobiltelefonens introducerande.
Jag kommer ihåg när jag fick mina första walkie talkies, det var magiskt.
 
SM7EQL said:
Ungefär mitt emellan dessa två ytterligheter av forskning finns kortvågen med 80 m ringarna och snacket på VHF-repeatrarna där forskningen upphörde för si så där 40-50 år sedan.
Click to expand...
Då får jag ta gubbarna (finns det gummor i ringarna?) i försvar. Om man dagligen i kanske 30 år, vid samma tid och frekvens, haft kommunikation via jonosfären kan man inte undvika att lära sig ett och annat om vågutbredning. Även om det inte var meningen ;-). Skulle man samla in loggarna, om nu sådana förs, skulle det i efterhand gå att se vad olika tillstånd i jonosfären har haft för inverkan på signalerna.
När det gäller repeatertrafiken är det väl endast om man lyckas öppna en avlägsen repeater eller om det är "störningar" från folk långt bort, som man kanske börjar fundera på skiktningar i troposfären och annat skoj :-).

/Roland
 
GLD,

Ja, det enda magiska i radion som finns kvar att glädjas åt är väl EM80 och motsvarande gröna ögon. Annars kommer jag ihåg när jag fick min Sputnik omkring 1963. Det var minsann magi på hög nivå vilket fler kan intyga.
http://blogg.omakastengods.se/2010/03/03/redan-som-barn/

Permabilitetsavstämd stationsinställning genom att dra i knoppen på noskonen. Knappast något som skulle få dagens tioåringar att hoppa högt av glädje. Möjligen att dra en djup suck av utmattning. Hade du också en Sputnik?
 
Sanningen är väl att alla områden inom amatörradio behövs, både gubbar och gummor :), ingenjörer som utvecklar, tekniker som bygger, operatörer som använder, contesters som tävlar e.t.c. alla behövs och tillför sin del till till denna breda hobby. Jag ser mig själv mest som tekniker, men om ingen vill använda det jag bygger så faller ju konceptet och det blir inget driv att ge sig på nästa projekt... Samma sak om ingen svarar på CQn så slutar man ju förr eller senare att kalla... Jag tror att vi hade vunnit på att bredda oss lite mera rent allmänt inom hobbyn, alltså vi som helst sitter tysta och bygger kanske kunde hitta ett sätt kommunicera lite mer via amatörradio och inte bara via internet, och så vidare. Nu på semestern har jag roat mig med att lyssna över banden och speciellt leta efter ringar, det finns ju en hel del trafik trots allt men det finns plats för mycket mer. En nöt att knäcka vore hur man löser upp problemet med att man måste vara i tids och frekvens synk för att kunna kommunicera i realtid, det kanske vore en nyttig utmaning att utveckla signallering så att alla kan dela status och frekvens i realtid så att det blir lättare att hitta varandra.

73/Kent SM7MMJ
 
SM7EQL said:
GLD,

Ja, det enda magiska i radion som finns kvar att glädjas åt är väl EM80 och motsvarande gröna ögon. Annars kommer jag ihåg när jag fick min Sputnik omkring 1963. Det var minsann magi på hög nivå vilket fler kan intyga.
http://blogg.omakastengods.se/2010/03/03/redan-som-barn/

Permabilitetsavstämd stationsinställning genom att dra i knoppen på noskonen. Knappast något som skulle få dagens tioåringar att hoppa högt av glädje. Möjligen att dra en djup suck av utmattning. Hade du också en Sputnik?
Click to expand...


Självklart hade jag en Sputnik, inköpt hos Broddmans på storgatan.
Pappa brukade avslöja mig när han såg kabeln med krokodilklämman komma ut under täcket.
Jag skulle ju sova, inte lyssna på radio långt in på natten.
 
Det ligger mycket i vad du skriver Kent men hur man än vänder och vrider på detta "dilemma" så är Internet den moderna samlingspunkten och den egentliga kommunikationskanalen som är enkel och effektiv att använda. Här på Internet är kommunikationerna goda dygnet runt och viktigast av allt är väl att vi kan kommunicera över tidszonerna och när vi har tid och lust utan att behöva vara i synk med varandra. Så om vi tänker oss att Internet är den "mest optimala kanalen för kommunikation radioamatörer emellan" och som fungerar bra alltid så ter sig ju kommunikation över radio på våra amatörradioband som hopplöst oanvändbar och opålitlig. Närmast kommer möjligen den avtalade trafiken på div ringar där kanske ett tiotal amatörer träffas varje morgon kl 08.00 för att under en timma skicka mikrofonen runt till nästa, nästa, nästa och nästa. Inte mycket av substans blir sagt när det oväsentliga som anropssignalerna och signalrapporterna filtrerats bort ur samtalen. Men som en social grej för ensamma personer som trivs med att leva efter ett starkt inrutat tidsschema där havregröten dukas fram kl 07,52 för att inte missa starten kl 08 så är ringarna nog viktiga för välbefinnandet. Jag betvivlar inte det.

Här nere i vår region har vi under årens lopp provat div lokalnät på 2 m och 70 cm som snabbtelefon inom en begränsad grupp rimligt likasinnade filurer. Aktiviteten har varit si så där i början för att sedan klinga av till noll. Orsaken till att det inte går att hålla igång sådana nät över radio tror jag beror på att deltagarna inte delar så många gemensamma intressen i tillräckligt hög grad och där det finns ett tydligt mål som hägrar. Från tid till annan har det dock funnits en handfull personer som engagerat sig i ett gemensamt projekt och då blir det plötsligt mer meningsfulla och fokuserade samtal. Inget konstruerat socialt tomgångssnack bara för att munnen skall gå...

Före Internet med alla sina fantastiska möjligheter fanns en mer äkta anledning att använda radio för den här typen av trafik men jag ser inte de tekniska fördelarna med radio längre. Internet ger ju så enormt mycket bättre kommunikationsmöjligheter och när nätet inte räcker till så finns ju mobiltelefonen i precis varje ficka. Alla vi behöver få kontakt med finns att nå på sekunden utan att konstra till det med att bestämma tid och frekvens för ett samtal. I sämsta fall får vi tala in ett röstmeddelande i brevlådan eller skicka ett SMS. Lägg till alla tjänster som Facebook-grupper m m så blir det ännu tydligare att amatörradio inte är en användbar lösning för kommunikation där kommunikation är det viktiga.

Enda anledningen att använda radio skulle vara av någon sorts självpåtagen "pliktkänsla" där vi lite motvilligt sätter press på oss själva att använda amatörradio mer för att vi är radioamatörer och förväntas använda radio än för att radio är ett effektivt kommunikationsmedel. Det är det inte. Helkass eller hur?

>>Sanningen är väl att alla områden inom amatörradio behövs, både gubbar och gummor :), ingenjörer som utvecklar, tekniker som bygger, operatörer som använder, contesters som tävlar e.t.c. alla behövs och tillför sin del till till denna breda hobby.

Behövs och behövs, ju bredare hobbyn blir, ju fler av oss lär finna sin egna lilla nisch att verka i. Det är givetvis toppenbra. Många av nischerna har dessutom en naturlig koppling till varandra och under förutsättning att kunskap och information kan spridas mellan de olika områdena så måste det vara positivt för hela radioamatörkollektivet. Artiklar i tidningar och diskussioner på forumen. Dock finns det en negativ aspekt också och det är att ju mer spretig hobbyn blir ju svårare blir det att finna någon likasinnad att utbyta erfarenheter med och jobba tillsammans med i projekten om man nu driver sådana. Det är väl det senare som jag sett som ett växande problem de senare 40 åren då det idag är förbannat svårt att inom min närmaste bekantskapskrets om kanske 50-100 radioteknikintresserade amatörer och andra med elektronik som hobby finna någon som delar mina intressen på ett djupare plan liksom det är för de andra att få mig intresserad av något som ligger långt utanför mina specialintressen. Så på något underligt sätt är amatörradio en ganska bra hobby för ensamvargar som helst sitter på sina kammare och mixtrar med än det ena än det andra och i de flesta fall trivs bra med att isolera sig så där lite lagom. De kommer ut ibland och kan ses i dagsljuset på loppisar och andra tillställningar. Sen kryper de in igen tills nästa år. Kan det inte vara så?

>>>En nöt att knäcka vore hur man löser upp problemet med att man måste vara i tids- och frekvenssynk för att kunna kommunicera i realtid, det kanske vore en nyttig utmaning att utveckla signalering så att alla kan dela status och frekvens i realtid så att det blir lättare att hitta varandra.

I princip håller jag helt med dig Kent men i praktiken kommer det att utvecklas tusen olika protokoll som spretar åt alla håll så att antalet användare per system ändå blir ett litet fåtal och därmed faller konceptet på sin egen orimlighet. :);)o_O
 
Jo en sputnik var en våt dröm.
Knåpade ihop en egen med hjälp av det digra boksortimentet på ortens bibliotek.
Dioden tiggde jag till mig av en TV-reparatören Alf som bodde i samma hus. Inte såg det ut som en raket eller sputnick, men fungerade gjorde det.
När de lokala MV sändarna slutat för kvällen hördes tom Luxenburg ibland.
Bäst var det förstås att lyssna på pappas radiogrammofon med 10? kortvågsband. Där gick ju att få in telefonsamtal från båtarna och andra samtal som pappa talade om för mig var amatörradio.
 
SM7MMJ said:
En nöt att knäcka vore hur man löser upp problemet med att man måste vara i tids och frekvens synk för att kunna kommunicera i realtid, det kanske vore en nyttig utmaning att utveckla signallering så att alla kan dela status och frekvens i realtid så att det blir lättare att hitta varandra.
Click to expand...

Detta finns redan.
Kallas 3G-ALE och är det som gäller numera i militära och paramilitära HF-sammanhang.
Kräver dock kanaluppdelade frekvensband och är dessutom fullständigt "själlöst".

Beträffande Bengt/EQLs kommentar om "spretande protokoll" kan vi ta varning av det "elektroniska Babels torn" som håller på att skapas genom att
helt inkompatibla protokoll implementeras inom amatörradion på VHF/UHF. Vi har redan D*, "DV-Fusion", DMR, APCO P25, DPMR mm mm.

"Det är bra med standarder, alla borde ha en..."


73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
>>Vi har redan D*, "DV-Fusion", DMR, APCO P25, DPMR mm mm.

Bra exempel på hypereffektiva "aktivitetsdödare" Karl-Arne!

Å ena sidan så är experiment med olika sändningsslag och digitala protokoll en del av amatörradions kärnverksamheter. Å andra sidan medför den ökande mångfalden möjligheter att användarna splittras upp i fler mindre grupper där startsträckan för att komma igång kan vara både lång och besvärlig. Kostnadsaspekten är en annan sak som nog gör att många håller sig lite avvaktande. Är det lönt att köpa en D* komradio? Själv har jag inte en aning om hur de protokoll som räknas upp ovan fungerar och jag känner mig själv så väl att jag aldrig skulle mäkta med att lära mig pga av genuint ointresse. Jag har ekonomi nog att köpa hårdvaran men frågan är om jag skulle få någon reell nytta av apparaterna om det grundläggande intresset för protokoll och funktion saknas - som det gör här.

Så pass enkla ting som införandet av subton på repeatrarna häromåret gjorde att jag fick pensionera alla mina fina kvalitetsradioapparater som AP700 och Storno CQP som fungerat fint sedan 1975. Den enda radion jag har nu är en modern plastradio Yaesu FT-470 som har sån där subton i menyerna så jag kan trycka upp lundarepeatern om behov skulle uppstå. Jag tror att min situation och syn på det här delas av jättemånga. Införandet av sub-ton blev sista droppen för alla de som bara var minimalt intresserade av FM repeatertrafiken och var nöjda med sin befintliga utrustning. Att nyinvestera för att komma igång på de moderna moderna tar emot så mycket att det gör ont i hela kroppen.

Men...

För de som tycker de uppräknade moderna är kul och utmanande sysselsättning så finns det så klart mycket att mixtra med och ingen hindrar dem att hålla på. Var och en får finna sina nischer. Helt OK.

I ljuset av denna digitala komplexitet förefaller de gamla hederliga moderna som A1, A2, A3, A3J och F3 vara synnerligen tidslösa och robusta. Där kan alla vara med utan att det blir invecklat och instängt bakom enväldiga administratörer, inträdesavgifter, medlemskap, inlogg och lösen.

Hu ja, nästa projekt på labbordet blir färdigställandet av en WSPR-byggsats som skall kompletteras med ett digitalt 500 mW PA-steg av egen konstruktion. En komplett GPS-styrd stand alone beacon skall det bli och som skall användas för jonosfärforskning och utvärdering av små effektiva portabelantenner hösten/vintern 2015/16. Allt som behövs i programvara finns gratis tillgängligt på Internet och om jag följer manualernas instruktioner så kan nog t o m jag programmera in starttid och anropssignal i min mackapär.

Som kommunikation är detta naturligtvis helt "själlös" amatörradioverksamhet så som AOM skriver då ingen operatör kommer att vara närvarande under sändningarna. Men om man ser på saken som ett mer renodlat vetenskapligt radiotekniskt experiment kommer projektet i betydligt bättre dager. Här finns mycket att forska i. Tycker jag i alla fall. :)
 
Visst finns det många samlingspunkter förmedlade via internet :-) och visst finns det ju redan mer eller mindre kommersiella protokoll för automatisering av uppkopplingar och statusförmedling. Men ingen av dem är designad utifrån amatörradions behov, de är ju designade för militära/kommersiell behov och därför blir de själlösa eftersom de hela tiden jobbar mot målet att alltid etablera en länk.

>>"De kommer ut ibland och kan ses i dagsljuset på loppisar och andra tillställningar. Sen kryper de in igen tills nästa år. Kan det inte vara så?"

Och det var just det jag menade, för min del sitter jag helst och mekar med något och lyssnar runt på banden. Mer sällan använder jag mikrofonen. Om jag hade sett vilka andra som var QRV samtidigt på samma band exempelvis så tror jag att chansen hade varit större att det blivit en kontakt. Det handlar inte om att skapa tvång att använda amatörradio utan snarare att göra det enklare/bättre anpassat och på så sätt öka intresset och mötesplatserna.

Men nog med filosofiska utläggningar, nu skall jag dyka ner i något av mina projekt, en ny 8o/40M dipol är upphängd och skall trimmas in och ett Beacon projekt ligger på labbbänken (DDS-60 och Arduino baserat)
 
SM7EQL said:
nästa projekt på labbordet blir färdigställandet av en WSPR-byggsats som skall kompletteras med ett digitalt 500 mW PA-steg av egen konstruktion. En komplett GPS-styrd stand alone beacon skall det bli
Click to expand...

YES!
Nu blir det byggtråd :D
Jag vill också ha en stand alone dito.
Brukar annars köra WSPR när jag själv är på jobbet och ändå inte kan "köra radio" och använda datorn.

Är GPS:en till för time sync?
 
SM0GLD said:
Är GPS:en till för time sync?
Click to expand...
Jag har sett att man använder GPS-signalen för klocksynkronisering. Hur går det till? GPS-klockan går ju fel och så ska man peta in en skottsekund ibland. Finns det färdig en modul?

/Roland
 
Om det nu inte var så värst mycket bättre förr så var det i alla fall spännande att försöka få in väderleksrapporten på den Sputnik jag hade i segelbåten 1959 som enda elektronikpryl. Med tiden blev det först privatradio och sedan marin-VHF, bättre kommunikation men inte lika spännande.
F ö erinrar jag mig en talare vid invigningen av Tekniska Mässan för en hel del år sedan, som sade: "Det var inte bättre förr. Det var det inte förr heller".
SM0APK
Stig
 
Angående nischer-särintressen och olika syn på utövandet av vår hobby:

För min del har det blivit ett sätt att hålla CW-kunskapen vid liv.
En "hobby-i-hobbyn" alltså.
Det primära är inte antalet QSO i loggen, eller DX.

Vad gäller telegrafi, så kan jag inte föreställa mig något alternativ till amatörradio.
Mej veterligt är Internet inte användbart i samma syfte. Jag har hört till leda "amatörradio, finns det fortfarande? Vi har ju Internet & mobil".
Även om det finns grupper inom t ex Facebook för CW-entusiaster, så handlar det ju inte om kommunikation via telegrafi i realtid.
Möjligen skulle Skype fungera, men jisses vilken kontaktlista det skulle krävas, om alla världsanvändare med CW-intresse loggar in och visas online !
Nej, här tror jag att amatörradio inte har någon konkurrens.

Självklart är jag intresserad av det tekniska också och följer med intresse de flesta diskussioner som förs här.
Intressant om någon kunde föreslå ett alternativ till amatörradio, vad gäller CW.

Nu bortser jag från kommentarer typ "omodernt-föråldrat" o s v.
Kan en hobby någonsin betraktas som omodern?
Paddla kanot? Det gjorde de på stenåldern. Kasta spjut? Skjuta pil? Då var det nödvändigt. Idag en hobby och idrott.
Telegrafi var oumbärlig kommunikation för 100 år sedan och kan vara det idag, men för de flesta som sysslar med det, är det dock en hobby.

Mitt bidrag till nischtänket.
Inget ont sagt om alla nymodigheter med protokoll hit&dit. Alla får nog plats.
Det jag kan se är, att det rent radiotekniska kanske blivit mer urvattnat de sista 50 åren.
Inte så konstigt i o f s, naturlagarna har inte ändrats och det är meningslöst att försöka få hjulet rundare.
Huruvida detta skulle bära mot ättestupan för amatörradion, vågar jag inte sia om. Kanske det bara byter namn, till något annat...

BCNU
Sparky
 
>>>>Vad gäller telegrafi, så kan jag inte föreställa mig något alternativ till amatörradio.
Mej veterligt är Internet inte användbart i samma syfte. Jag har hört till leda "amatörradio, finns det fortfarande? Vi har ju Internet & mobil".

Bra inlägg Sparky. Möjligen uttryckte jag mig luddigt när jag med all rätt framhävde Internets enorma fördelar gentemot amatörradio men som tyvärr måste betraktas som helt ute och otidsenlig.

Vi får dock hålla isär "utövandet av amatörradiotrafiken" som naturligtvis fortfarande måste ske med hjälp av sändare, mottagare, antenner och via etervågor - med Internet som någon sorts gemensamt back bone och primär kanal där vi utbyter erfarenheter och informerar varandra om våra radiotekniska försök. Här hävdar jag med bestämdhet att Internet är överlägset radio just på grund av dess enorma kapacitet och täckning över hela världen över alla tidszoner. Vi kan skriva, prata, skicka videos, bilder, program och scheman m m till varandra när vi har lust och mottagaren kan öppna sin post när denne har tid. Vi har ett enormt arkiv att söka i som inte finns på radio. Den typen av kommunikation amatörer emellan som förs på Internet är omöjligt eller i alla fall helt opraktiskt att försöka sig på via radio. Alla är överens om detta eller hur?

Samma sak gäller för "utövandet av de radiotekniska intressena" där vi sitter vid våra labbänkar och bygger och mäter. Även här är Internet oslagbart för att hålla kontakt med andra byggare och för att dryfta problem och ideer. Söka datablad m m.

Amatörradio som begrepp vilar väl annars på ett antal grundpelare som kan variera en aning mellan olika individer. Mina pelare är morsetelegrafin som "livsstil" ungefär som en musiker njuter av att spela på sina instrument, radiotekniken, vågutbredning och antenner. Ibland står telegrafin i fokus och andra år så är det radiotekniken. Men alla pelarna behövs för att beskriva "min egen" hobby.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top