Intressanta fynd på TRADERA

"Trio Precon" var en anordning som gjorde en "trött mottagare" som t.ex. 9R-59 eller ER-202 till en "passabel mottagare" på de högre banden genom att sätta antingen två HF-steg (Pre) eller ett HF-steg och en blandare (Con) före. Dock är "Ant Trim" mer avancerad än vad namnet antyder, den stämmer av två gangade kretsar
hos det första HF-steget med 6BA6.

Spegelfrekvensundertryckningen förbättras genom HF-stegen och blandaren gör att frekvenser i 20 m och högre band blandas ner till 80 m. Då får man förbättrad stabilitet och bandspridning på dessa band.

Det finns en artikel som behandlar bl.a. SM-5 i "Månadens Mottagare" i ESR Resonans

Framför en "trött" eller "medioker" mottagare gör en sådan en påtaglig skillnad i känslighet, men storsignalegenskaperna försämras rejält så gain-kontrollen behöver användas "med smak", i synnerhet
under den tid som HF-området var fyllt av megawatt-propagandasändare.

Mina egna minnen av SM-5 är att när en sådan såldes på en ETA-auktion i slutet av 60-talet beskrevs den med orden "när den är inkopplad så hör man bara SM5-stationer". Vet inte ifall någon i publiken "köpte" detta påstående.

SM-5 "matchar" t.ex. Trio ER-202 stilmässigt, och "bör inte saknas i något hem" där en sådan mottagare förekommer.
 
Som ägare av 9R-4J upptäckte jag att en konverter för de högre banden var helt nödvändig. Så en sådan fin burk som SM-5 hade varit perfekt. Den kanske inte fanns 1962 eller så låg den utanför budgetramen så det fick bli en hemgjord.
En annan nödvändig anordning var Q-multipliern som nämns i ESR-artikeln.
 
Detta borde vara ursprunget till det man idag kallar plastradio, eller var det riskokare.
30 dB förstärkning på SM-1:an inte illa, då bör man ju höra hela världen på en trött mottagare. Då borde ju SM-5 ha minst 40 dB gain.
Sett till priset och penningvärde var det nog rätt dyra saker ändå.

SM4FPD
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top