Kör amatörradio!

Nja, inget personligt, jag menar bara att man inte nödvändigtvis behöver/måste ta åt sig all smörja som skrivs som om det vore ämnat personligt i syfte att förminska eller jävlas. Du liksom jag har under ett helt liv skaffat oss en viss mängd kunskaper och erfarenheter inom våra respektive intresseområden. Vi vet också att vi har helt olika skolutbildning i botten, olika förutsättningar och fallenhet för att lära, olika synsätt på allt och olika motiv för att syssla med radio inom olika nischer. Vi kom in i hobbyn på olika sätt . Men det viktigaste att inse är att de erfarenheter och den kunskapsnivå vi defakto, ofta genom hårt och enträget arbete, samlat på oss inte på något sätt kan påverkas pga att någon - vem som helst - påstår eller anser att vi kan mindre än vi faktiskt gör eller är mindre värda för att vi intresserar oss för olika saker osv. Jag är själv helt trygg i att uppleva att jag inom vissa snäva områden är mycket duktig och inom andra områden är hopplöst okunnig. Det finns områden som jag inte är intresserad av alls och därför inte ägnat en minut åt att förkovra mig i. Varför skulle jag det om ämnet är ointressant - för mig? Om då någon har ont av min totala okunskap till den milda grad att det är störande så kan det rimligen inte vara mitt problem. Bättre då att låta den personen behålla sina åsikter och vill denne sedan repetera sina uppfattningar med jämna mellanrum så kan jag antingen välja att läsa en gång till eller låta bli att läsa. Inget att hetsa upp sig över tycker jag.

Många av mina bästa radiovänner har T-cert, några har inget cert alls och det finns så klart dom som kan mycket mer än jag kan t o m inom några av mina favoritområden och som har betydligt högre utbildning än mig detta trots att de inte kan ett enda tecken telegrafi. Inte för allt smör i Småland skulle de slösa bort en minut på att lära sig telegrafi heller och inte ser de någon nytta med sådant pipande. Inte ens en telegraftangent som utställningsföremål äger de och intresset för radiorör och gammal analog radioteknik är under nollstrecket. Skulle jag kassera sådana vänner och i så fall på vilka grunder?

Det går att skriva mer om man vill och har lust...
 
Kul, jag gick där från -74 till 75. Vilka år gick du?
81-82 om jag minns rätt, sitter utan möjlighet att "kolla i papperen". Vi hade lokalerna i överst i Katarina skola, med resten av byggnaden fylld med stimmiga mellanstadiebarn. Nautiska ämnen dock i skolans huvudbyggnad.
 
Det var nog en av de allra sista kurserna på SLUL.
Har för mig att man slutade läsåret 82/83.

Du kan ha haft en av mina gamla kollegor SM0BYC (mitt i bilden nedan från 2002) som lärare eller examinator

1680865320654.png
 
Vår huvudlärare gick under namnet/benämningen "Pontus" och jag minns honom som en möjlig yngre upplaga av mannen i mitten. Mycket sympatisk herre.

Sannolikt var vi bland de sista. Jag minns att efter praktikresan fick jag ett erbjudande om jobb, som var en smula ointressant, men sen gick botten ur den arbetsmarknadsnischen helt, och jag återgick till järnvägsbranschen, där jag börjat som yngling - där fanns det hur mycket jobb som helst. Att köra tåg var helt OK det också.
 
Pontus kommer jag väl ihåg, han gav mig två stora A i betyg som prydnad i en i övrigt genom åren ganska beige skolkarriär...
Eftersom han inte var radioamatör vad jag vet så kan han möjligen vara mannen till höger?

Jag insåg ju redan då att med teknikens utveckling så hade ju yrket ungefär samma framtidspotential som Alkemin.
Men jag var ung och radiogalen med en lång telegrafiutbildning från lumpen i bagaget, så jag såg det mest som en kul grej.

Eftersom mina administrativa talanger är ganska begränsade så var det tur att det bara blev en månad på sjön som telegrafistelev.
Det hade nog blivit myteri ombord om jag skulle ha haft hand om löneutbetalningarna. :)
 
Till höger? Mycket möjligt, faktiskt. Man ser inte ansiktet så bra.
Just det administrativa var ju inte min starka sida heller. Efter två månader med samma besättning kunde jag allas personnummer (motsv.) och visste hur tidrapporterna skulle fyllas i, men så särdeles skoj var det ju inte att traggla med sånt. Viss nytta av maskinskrivningskursen hade man ju ändå, fast jag vågade aldrig ta emot telegram direkt på maskin - det tog för lång tid att markera fel.
 
Jag kan ju berätta några episoder från min månad som telegrafistelev på M/T Octavius som mest gick i trafik runt Östersjön med en avstickare till LeHavre. Jag mönstrade på i Luleå och träffade då den ordinarie gnisten som varit på sjön i hela sitt liv och han tittade granskande på mig.
Vi hälsade på varandra och jag plockar fram min el-bugg och kopplar in den över handpumpen, slår några VVV för att kolla att det fungerar...
Tystnad....... -Vaud haur du med dig för onderlig manick, säger han på bred skånska med mycket tvivel i rösten. Då förstår jag att CW inte var det viktigaste i hans liv.

Vid ett senare tillfälle skulle jag stämma av sändaren för att prova lite mot någon kustradiostation.
Ett ljudligt "Puff" hörs och den går inte att få ur standby läget.

- VA FAUN HAUR DÖ FÖRSTÖÖRT SÄÄNDAREN skriker min mentor och jag blir lätt svettig...

-Äh, det är nog något enkelt. Jag fixar det om du ger mig manualen. Den hade fortfarande skyddsplasten på så troligen var han inte så intresserad av teknik heller. Lite snabb felsökning och jag hittar en termistor(?) som styrde någon slags tidrelä som hade tröttnat. Ett telefonsamtal till Televerket och en kille dök upp i nästa hamn och fixade felet. Han tackade mig för min felsökning då han normalt inte hade den komponenten med sig i väskan. Jag tyckte nog själv att jag hade visat min klass och borde förtjäna gnistens respekt men han trodde nog fortfarande att det var jag som hade varit klantig. Eller också ville han inte erkänna att han inte var så bra på varken CW eller teknik.

Jag frågade honom en gång vad det bästa var som han upplevt under alla år på sjön. Då vaknar han till liv och säger med emfas:

-KUBA, före revolutionen.... Det var himmelriket på jorden... Jag inser här att jag missat yrkets höjdpunkt med åtmisntone 16 år!

Sen berättade han även vilka platser som var lika med helvetet. Det håller jag för mig själv så jag inte blir rapporterad.

/ Uffe
 
Lustigt... Min mentor var också en skåning och hans sätt att sända SLFT (Annie Johnson) lämnade en i tvivel på hur ens öron funkade. Men läsbart ändå, uppenbarligen...
 
Lustigt... Min mentor var också en skåning och hans sätt att sända SLFT (Annie Johnson) lämnade en i tvivel på hur ens öron funkade. Men läsbart ändå, uppenbarligen...
Kanske ett exempel på det som -EQL kallar "personlig och musikalisk stil" ;)
 
Från vänster är personerna på bilden:

Bengt Nordlöf SM0YX
Lars-Anders Larson SM0BYG
Bertil Rämgård (inte radioamatör)

Bilden tagen när 500 kHz passningen upphörde den 1/2 2002

SM0BYG var examinator i telegrafi ända tills telegrafistutbildningen upphörde.
Minns att jag råkade på en del nervösa elever i korridoren på SDJ i början/mitten av 80-talet.


Jag kan ju berätta några episoder från min månad som telegrafistelev på M/T Oktavius som mest gick i trafik runt Östersjön med en avstickare till LeHavre

M/T Oktavius måste ha varit den första inkarnationen från 1973, byggd i Holland.
Funderar lite över vilken sorts radiostation som den kan ha haft, fartyget var nog lite för litet för en ST1200/1400
och dessutom använde inte SRT några tidreläer med termistorer. Vid den här tiden hade ännu inte stationerna från S.P. Radio (Sailor) slagit igenom på telegrafibåtar, så uteslutningsmetoden pekar på SRA MT600, som var en ganska smäckig skapelse som inte hade något direkt gott tillförlitlighetsrykte. En MT600 kunde mycket väl tänkas att börja signalera med röksignaler i stället för radiosignaler.

1680888362675.png

Mina kollegor inom fartygsradion, "Karlssonligan", reste ofta till varv i Europa och installerade, och de kunde mycket väl ha skruvat ihop radiohytten.
 
Last edited:
-AOM När du ändå är igång i arkiven så kan du väl hjälpa oss att reda ut det här med svenska kustradiostationers call.

Dom stationer som jag känner till SAA/SAG/SAH/SAE etc har ju call enligt typen SAx. Men Stockholm radio har SDJ.

Vad är logiken i detta? Det var väl knappast så att A-serien tog slut... :)
 
En annan fråga till -AOM. M/T Oktavius hade som huvudmottagare en Eddystone av äldre modell som saknade både frekvensnoggrannhet/stabilitet och produktdetektor vilket gjorde SSB samtal ganska knepiga. Samtidigt hade vi Standard radio i Vällingby som byggde den utmärkta CR300 serien som såldes i stora volymer. Det kändes lite konstigt att en 20 000 tons modern tanker hade sämre utrustning än vad jag hade hemma i shacket...
 
Vad jag minns från jubileumsboken 1989 är att det hade med boskillnaden mellan Marinen och Telegrafverket
att göra. Fram till 1937 så samutnyttjades Waxholm Radio/SAF av båda aktörerna, men man blev "lätt osams"
och Telegrafverket etablerade då Stavsnäs Radio/SDJ på Värmdölandet.

Eftersom man avsåg att även hantera gränsvågstrafik så valde man en signal som även anslöt till praxis för gränsvågstelefoni. Stationer som etablerats tidigt och som primärt hanterade telegrafitrafik fick signaler ur SAx
serien, rundradio SBx, SCx användes för rundradio med lågeffekt. Sedan använde man SDx för gränsvågskanaler.

Varför Stavsnäs Radio använde sin gränsvågssignal även på telegrafi vet jag inte.


M/T Oktavius hade som huvudmottagare en Eddystone av äldre modell som saknade både frekvensnoggrannhet/stabilitet och produktdetektor vilket gjorde SSB samtal ganska knepiga. Samtidigt hade vi Standard radio i Vällingby som byggde den utmärkta CR300 serien som såldes i stora volymer. Det kändes lite konstigt att en 20 000 tons modern tanker hade sämre utrustning än vad jag hade hemma i shacket...

Det var redaren som bestämde utrustningsstandard. En snål redare valde de billigaste alternativen, och 1973 var en brytningstid inom fartygsradion. Eddystone-mottagaren som användes kan ha varit 680X som hade varit väldigt vanlig under 50 och början av 60-talen.

1680946337561.png

Mottagaen som jag hade var "hopplös" på SSB, och fick kompletteras med en "ISB-tillsats" med mekaniska filter för att bli acceptabel.

Fram till slutet av 60-talet byggde Televerket med AM-sändare, ofta SRT ST450X

TX-NORVEGESE-1-285x480.jpg


och äldre Eddystonemottagare.

Större fartyg med "generösa redare" satsade på SRT ST1200 och 1400 samt Eddystone 830 som var gjorda för SSB.
Televerket köpte mycket Eddystone, som vid den tiden hade ett mycket bra "pris/prestanda-förhållande".
Olle Hermansson SM0GOO(SK) som var försäljare hos Eddystone-agenten Trako hade mycket att förtälja i ämnet...


1680946982688.jpg

SRT CR300 i marinutförande, alltså CR305 och CR307, kom inte förrän mitten av 70-talet, och ansågs ofta vara för dyr.
I och med att dansk industri fick in en fot under andra halvan av årtiondet så valde ofta kostnadsmedvetna redare grejor från Skanti och S.P. Radio.

Skanti R-5001S

1680947446235.png

Den blev ganska vanlig även på Maritex-båtar som annars brukade ha SRT-materiel.
Man fick tre R-5001S för vad en CR307 kostade.

När sedan S.P. Radio "System 1000" kom runt 1977 blev de också vanliga.

B1000-klein.gif


I synnerhet den heltransistoriserade S1304/T1130 500 W sändaren blev populär genom sin mycket höga
driftsäkerhet och låga pris. SRT försökte hålla emot med STR430 som dock inte blev speciellt långlivad.

Under min tid på huvudkontoret (Rmm/Rmk/Rmf) under SM6DXK(SK) hade jag åtskilligt med dansk radioindustri att göra. Besökte både S.P. Radio, Skanti, Dansk Radio samt Thrane&Thrane vid flera tillfällen, och kom t.o.m att hälsa på
den legendariske Simon Pedersen vid ett tillfälle. Skantis chefskonstruktör OZ5TC och trevlige försäljningschef
var också sympatiska att ha fått lära känna.

"En förlorad värld..." och "det var bättre förr"
 
Last edited:
Ang tidig kustradio så kan jag tillfoga följande;

Trelleborg Radio SAC gniststation byggdes 1912 i Trelleborg hamn. SAC ägdes av Statens Järnvägar och betjänades av lokal SJ-personal fram till första moderninseringen 1974 då utrustning och mast flyttades till en banvaktstsuga på den redan då nedlagda järnvägen Lund-Trelleborg. Stugan var belägen strax norr om Trelleborg. Den lokala personalen ersattes i samband med flytten av en SJ-telefonist i Malmö som betjänade långvåg, gränsvåg och VHF till färjorna samt en VHF-kanal till Sassnitz (DDR). SAC användes för tågfärjetrafiken Trelleborg - Sassnitz.

Nästa modernisering skedde på 80-talet då all utrustning byttes ut. Långvåg, gränsvåg inkl passning på 2182 kHz lades ner. Trelleborg Radio upphörde samtidigt att existera som anrop. En VHF-länk direkt mellan färjeterminalerna i Trelleborg och Sassnitz ersatte allt det gamla och betjänades lokalt.

VHF-trafiken levde vidare fram till 90-talet då all SJ-utrustning på land slutligen togs bort och den eran tog slut.
 
Erkänner att jag inte mer än knappt skummat svaren i tråden men tänkte ändå skriva ner mina tankar och funderingar.

Jag har försökt komma ut på banden men inser att det inte är lika enkelt som de som hållit på ett tag vill göra sken av. Jag bor i lägenhet och får inte sätta upp antenner utanför lägenheten (jag kommer förhoppningsvis få upp en VHF-antenn på taket inom kort) vilket innebär att jag är extremt begränsad antennmässigt. Jag har en 5/8 för 2m på balkongen och min loop som jag kämpar med att få så effektiv som möjligt för att kunna nå ut på kortvägsbanden. Du säger att du ropar på ~3,7MHz å det är jätteroligt för dig att du når ut med SSB på 80m. Min antenn har en bandbredd på ungefär 700Hz på 80m vilket med nöd å näppe räcker till FT8 men eftersom de flesta andra sitter med MYCKET effektivare antenner och bra mycket högre uteffekt än mina 5W så överröstas jag. För något år sedan försökte jag mig på fredagsringen på 80m och några gånger lyckades jag höra lite men jag ropade å ropade å ropade utan att någon snappade upp mig. Dessutom verkade som att alla ropade "i mun på varandra" så det var mest kakafoni ändå.

Jag begriper ärligt talat inte hur jag ska göra. Remote lockar inte och det var från början blankt nej från fastighetsägaren till att sätta upp antenn på taket, men efter en hel del kämpande har jag fått tillåtelse att anlita en firma till att montera min VHF-antenn. Att be om lov att sätta upp någon form av längre/större antenn för något kortvågsband är nog att hoppas på för mycket tyvärr så för HF måste jag försöka få min loop att nå ut från balkongen vilket går sådär.

Jag försöker lära mig CW och hoppas iom det nå lite längre på 2m men de flesta verkar köra horisontellt vilket gör att jag ändå har en rejäl uppförsbacke iom att min kommande VHF-antenn är en vertikal.

Avslutningsvis vill jag bara tacka SM0AOM och SM0GLD för deras djupa kunskap och vilja att dela med sig av den. Ge inte upp på mig! Jag lär mig sakta men säkert.
 
Tack Karl-Arne för informationen. Det var nog en Eddystone 830 vi hade ombord. Säkert mycket RX för pengarna men kändes nog lite "B" på ett fartyg i den storleken. Men som du säger, rederiet var kanske snålt...
 
Eddystone 830 var ganska "beige", men ändå ett påtagligt steg framåt jämfört med 680X.


1680982560188.png

Skalan med "Incremental tuning" gjorde det bra mycket lättare att ställa in.
Kommer inte ihåg ifall de levererades med kristaller till första oscillatorn för SAG telefonifrekvenser, eller om
telegrafisten fick leta upp dem genom att använda kristallkalibratorn och huvudskalan först.
Många telegrafister tyckte detta var riktigt jobbigt, och för att tillmötesgå dem så skaffade Televerket
den kristallstyrda HF-mottagaren Eddystone 964 som tyvärr var ganska smäckigt gjord mekaniskt.

1680982136679.png

Det gick en nästan 40 cm lång axel från fronten till bakstycket som på vägen passerade ett antal omkopplardäck.

När spärrmekanismen blev sliten efter ett tag så kunde däcket i fronten vara på en kanal, och däcket längst bak på en annan. Vid det första fartygsradiomötet jag bevistade 1981 minns jag hur den vasstungade Alfred Synek upphov sin röst och frågade "hur i h-e kunde man köpa in och hyra ut något så smäckigt..."


Vi hade ett par 830 som kontrollmottagare i sändarstationerna, och då fick man ta bort HF-röret för att
de skulle gå att använda.

SSB hade precis introducerats i kommersiell skala och fartygsstationernas kvalitet var - varierande.
De flesta sändarna låg ganska still i frekvens, men syntesmottagare hade ännu inte slagit igenom helt på kuststationerna. För att få "kommersiell kvalitet" på mottagen SSB krävdes det att operatören var "lätt på handen", i synnerhet om mottagaren var en Hammarlund SP-600 eller Collins 51S-1. Kommer inte ihåg när de sista av dessa fasades ut från HF-telefoni borden.
 
Mer Eddystone...

Jag besökte Portishead Radio GKA i mitten av -70 talet. Det lär då ha varit den med avseende på trafikmängden största kustradiostationen i världen. Dom var välförsedda med både operatörer och Eddystone RX:ar...
 
Roligt med lite fartygsradio även om tråden gick off topic.
På tal om Standard Radio ST-450. Den hör vackra bilden har florerat på några olika telegrafist forum och facebook. Uppges tagen 1963 på Norska tankern ”Honnor”
 

Attachments

  • 3D9E6A23-222D-45BD-A4D7-BD2E4886BABB.png
    3D9E6A23-222D-45BD-A4D7-BD2E4886BABB.png
    2,7 MB · Views: 37
Det var mycket Eddystone EC958 på brittiska kuststationer under sent 60 och 70-talen.

För HF var det denna och Racal RA1217 som var vanligast.
Men utvecklingen gjorde att dessa apparater inte höll måttet när nivåerna av grannkanalsignaler steg på allvar. Då kom Marconi H2900 och Racal RA1772 som "räddningen".

Kan rekommendera denna läsning om brittiska mottagare på sidan 21 och framåt:


En annan intressant mottagarläsning är "The Great Marconi Mishap":

 
Last edited:
Back
Top