Konditionerna var bättre förr

SM7EQL

Kortvågs- och UKV-tekniker
Senast i morse hörde jag en SM6:a i en SSB-ring ondgöra sig över de dåliga konditionerna och att de var dåliga på alla band och hade varit dåliga i flera år. Själv har jag nog också tyckt att banden allt oftare legat öde och de få signalerna som trots allt hörts varit ganska svaga. Det ligger då nära till hands att skylla på konditionerna men det kanske finns andra mer logiska förklaringar.

Som jag tidigare nämnt i tråden om obalans mellan sändning och mottagning så finns det tydliga indikationer på att det blivit svårare att få upp effektiva antenner. Fastighetsägarna trilskas och jag har också en känsla av att många radioamatörer är väldigt konflikträdda nu för tiden och därför undviker att utmana ödet genom att resa höga master och sätta upp stora antenner. Vad skall grannarna tänka, syndromet. Inte alla är så rädda av sig men tillräckligt många för att det skall ge utslag i statistiken. Jag känner många i den närmaste bekantskapskretsen som så gärna skulle vilja ha en bra antenn...men så kommer bortförklaringarna. Total kapitulation och hissning av vit flagg innan det ens gjorts försök. Detta gäller inte bara i Sverige. Jänkarna har enorma restriktioner...

Antalet amatörer som använder slutsteg tycks också ha minskat och de som har ett slutsteg inkopplat hittar på en massa anledningar för att inte använda det. Man hör ju ofta någon som temporärt slår på slutsteget för att prova och när motstationen meddelat att signalen blev starkare så slås det av igen så att motstationen får fråga om. Andra amatörer har bitits av QRP-flugan och skruvar ner effekten i sin transceiver från 100 W till 5 W för att kvala in i QRP-gänget. Eller så lägger de som jag en massa tid på att kämpa med en KX3 och 10 W och GP-antenn när det står ett kW-slutsteg i beredskap till monobands Yagis i en fackverksmast. Märkligt. Sammantaget måste dessa förutsättningar och påfund resultera i låga signalnivåer betydligt lägre än om alla hade haft ordentliga antenner och krämat på effekten för fullt så som nog de flesta av oss gjorde förr i tiden.

En annan sak som kan tänkas bidra till uppfattningen att konditionerna är sämre nu än förr är att störningsnivån ökat markant. Få av oss har turen att bo på landet i en störningsfri miljö. De flesta har mer eller mindre störningar som kan vara väldigt svåra att skilja ut från det naturliga atmosfäriska bruset. Det räcker med en pytteliten ökning av grundbruset om 5-10 dB (1 dryg S-enhet) för att 90% av alla signaler som finns på bandet i en störningsfri miljö skall drunkna och bli ohörbara. Läs meningen en gång till och tänk efter. Förfärligt eller hur?

Om vi jämför dagens tuffa störmiljö med förr när de enda störningarna vi kunde höra kom ifrån termostater och tändaggregatet till oljepannan och liknande elektriska saker så blir det tydligt att förutsättningarna att höra svaga signaler var bättre förr. Mycket bättre. Tusen gånger bättre!

Så man kan kanske våga påstå att mindre antenner och mindre effekt i kombination med högre störnivåer har reducerat det dynamiska området avsevärt jämfört med situationen som den såg ut förr i tiden. Nya radioamatörer som inte var med förr saknar av naturliga skäl dessa referensramar och äldre som inte reflekterat över hur olika parametrar kan samverkar kanske skyller på konditionerna som SM6:an jag hörde beklaga sig i morse.

De senaste åren har jag experimenterat hundratals timmar med små enkla antenner och använt Reverse Beacon Network som motstation. Ofta har jag noterat att banden jag laborerat på varit stendöda eller bara pyttesvaga signaler hörts. Första tanken har varit att konditionerna är dåliga ty när konditionerna är bra så är banden fulla av starka stationer. Det vet ju alla. Men även under dessa döda dagar så har Reverse Beacon Network plikttroget rapporterat tillbaka ungefär samma SNR--värden som de dagar som konditionerna varit "bra".

Fler än jag har nog också konstaterat att under contest-helgerna öppnar alla band och massor av starka signaler hörs. Det ligger då nära till hands att tro att konditionerna plötsligt blivit kanonbra och när testen tagit slut på måndagsmorgon så konditionerna som vanligt kass igen.

De flesta contesters är sparsamt igång mellan testerna med sina superantenner och höga effekter vilket naturligtvis ökar kontrasten jämfört med de små och medelstora stationerna som kör låg effekt till enkla antenner under vardagarna och som trängs undan i ett hörn när det är contest och vildarna tar över banden.

En fundering jag har här i sommarvärmen och sittande på rygg med iPadden i knät i trädgårdssoffan är - hur kan vi avgöra om konditionerna är bra eller dåliga genom att bara lyssna. Jo, jag vet att det finns radiofyrar som kan monitoreras och kanske en del andra stationer som kan utnyttjas som referenser. Men hur många av oss basunerar ut att konditionerna är helt fantastiska när det knappt hörs något på banden. Inte många eller hur?

Men helt klar var förutsättningarna för att köra radio bättre förr även om konditionerna förmodligen var lika dåliga som de är idag eller lika bra. Välj själv.

Håller teorierna jag framför här eller är konditionerna ändå sämre nu än de var förr?
 
......ja varför är det så bra konds när det är contest-helg?
Är det bara "tävlar-amatörer" kvar i livet?
 
SSB ring låter som 80m. Med precis passerat solfläcksmaximum så är det ofta dåliga conds på 80m.

Jag har noterat att vid just vid solstormar/aurora förekommer en riktningsberoende dämpning i öst - västlig riktning.

Signaler från Öst, runt 25 mil, dämpas rätt mycket medans signaler västerifrån inte alls dämpas. Fenomenet är iaktaget i Finnerödja, som ligger nästan precis mitt mellan Sthlm och Gbg. Det är signaler från stationer i dessa orter som jag iaktaget detta fenomen.
 
EQL: För att med någon auktoritet kunna hävda att "condsen var bättre förr" så bör man nog ha genomlevt ett par solcykler som någorlunda aktiv. Om det gäller kortvåg så platsar inte jag i det gänget, men törs ändå mena att det inte är sannolikt att det skulle vara någon större skillnad på condsen nu och förr mätt över lite längre tid.

Solen har haft mycket hyss för sig den senaste tiden med blackouter och kraftigt brusiga band som gjort det ganska motigt.

Går vi upp i frekvens så kan det vara annorlunda. På de band där vädret markant påverkar utbredningen bör den pågående klimatförändringen göra att condsen är annorlunda, men inte nödvändigtvis sämre. När kv-amatören är sur på dåliga conds pga soleruptioner så glädjer sig vhf-amatören åt de fina norrskenen ...

KBW: "... riktningsberoende dämpning i öst - västlig riktning"

Det ämnet är spännande! Har tidigare aldrig riktigt accepterat att fenomenet förekommer, men en sökning nyss på "non-reciprocal propagation" och lite bläddrande bland träffarna, ger vid handen att det faktiskt finns något sådant som (mer eller mindre) "enkelriktad förbindelse". Dax att slösa någon timme med att läsa på.

Den här träffen är innehållsrik: http://lists.contesting.com/_towertalk/2007-11/msg00055.html

/Janne
 
Last edited:
>>>>Är det bara "tävlar-amatörer" kvar i livet?

Tja, amatörradio har nog alltid kretsat kring att tävla på olika sätt. Mot andra eller med sig själv. Som nykomling 1969 jagades nya länder och ju längre bort man fick kontakt desto bättre var det. Vi var ett helt gäng C-amatörer på den tiden som tävlades inbördes och så har det nog fortsatt för mig hela livet även om jag numera inte tar så allvarligt på själva tävlingsmomenten. De amatörer som jag känner och som inte tävlat/tävlar är få. Det finns en och annan som lyckats frikoppla sig helt och aldrig någonsin deltagit i en contest eller legat och ropa i en pile up efter något rart DX. Just nu kommer jag dock inte på någon särskild kompis som kvalar in där.

Sedan tävlas det ju om att ha den bästa och dyraste transceivern eller mikrofonen med mest bas eller störst genomträngningsförmåga, största antennen osv. Flest antenner på bilen kanske?

Men du syftar på contest-folket som tävlar på allvar och lägger ner hela sin själ i tävling för att nå bra resultat. Ser man till vilka som står för huvuddelen av aktiviteten på våra band så är det utan tvekan den kategorin. Övriga som kör ett och annat trivsel-QSO och kör vardagstrafik i lugnt tempo genererar bevisligen inte särskilt stor aktivitet vilket vi kan konstatera genom att lyssna på banden. Det fanns betydligt mer sådan lumptuggartrafik förr i tiden och anledningen till att den minskat dramatiskt tror jag beror på två saker. Dels att de som förr och i början av sin karriär var hyperaktiva och körde allt som hördes trappat ner sin aktivitet efter att "alla" länder körts, många tester avverkats, olika band utforskats, massor med antenner provats m m. Då blir det förklarligt att aktivitetsnivån minskat till enstaka QSO då och då. Den andra orsaken är att nyrekryteringen underifrån av unga radioamatörer i princip upphörde redan för 30 år sedan. Det tillkommer nya men vi vet att de allra flesta inte kommer igång på samma aktiva sätt som förr. Några blir aktiva under några år för att sedan tröttna och andra har inga möjligheter att sätta upp antenner vilket också begränsar aktiviteten. Även om det går att få förbindelse med små antenner på balkongen eller i radhusträdgården så krävs så mycket energi och ropande att krafterna tar slut, förr eller senare. Man kan undra hur tysta banden kan bli när den aktiva generationens radioamatörer mellan 60-80 år faller ifrån. Antalet aktiva under 60 år är sannerligen inte många. Samma förhållande råder i föreningsvärlden. Kika på bilderna i QTC och på deltagarna på en loppis eller fieldday. Inte många unga där inte.

De som märks mest på banden är tävlar-amatörerna som har gott om plats för stora master och antenner, har bra stationer med stora PA-steg, inte räds för att kavla upp ärmarna för att satsa stenhårt när det är tävling. Starka aktiva stationer dominerar banden under helgerna och under vardagarna sjunker medelsignalstyrkorna minst 20-30 dB samtidigt som aktiviteten minskar från 100% till kanske 2 eller 10% om konditionerna är någorlunda bra. Man kan få fram mer exakta siffror genom beläggningsmätningar av amatörbanden på samma sätt som ITU kör sina kampanjer för att se trender och hur olika frekvensband utnyttjas.
 
AKU skrev; "För att med någon auktoritet kunna hävda att "condsen var bättre förr" så bör man nog ha genomlevt ett par solcykler som någorlunda aktiv. Om det gäller kortvåg så platsar inte jag i det gänget, men törs ändå mena att det inte är sannolikt att det skulle vara någon större skillnad på condsen nu och förr mätt över lite längre tid."
----

Håller helt med dig Janne. SM6:an som jag nämnde fick sitt cert tidigt 60-tal och tillhör de som varit aktiva hela tiden. Det var han som hävdade att konditionerna blivit sämre. Vi vet att konditionerna varierar avsevärt under solcykeln men under längre tid är jag inte säker på att skillnaderna är så stora som vi fått för oss. Förklaringen till att vi upplever att konditionerna blivit sämre kan bero på helt andra saker vilket denna tråd handlar om.

Om konditionerna verkligen blivit sämre under den senaste 20 årsperioden jämfört med för t ex 40 år sedan så borde det återspeglat sig inom de andra radiotjänsterna som Marin, Aero och Rundradio. Jag har dålig insikt på dessa områdena men det finns andra här som jobbat med sådant och säkert kan komplettera.

En annan sak som spelar in är huruvida och om goda konditioner upptäcks. Gör dom det? Förr i tiden då vardagsaktiviteten var flerfalt högre än idag så upptäcktes de kortare öppningarna på säg 21-28 MHz omedelbart av tillräckligt många vilket snabbt ökade aktiviteten ännu mer. Idag vet vi med 100% säkerhet att samma band kan vara vidöppna med höga signalstyrkor trots att det inte hörs mer än någon enstaka signal. Ibland inte en enda. Det är den erfarenheten jag gjort med mina experiment med Reverse Beacon Network där jag följt mina egna radiofyrar parallellt med att lyssna över banden. Många öppningar går spårlöst förbi pga att ingen upptäcker dom. Samma gäller för VHF och högre frekvenser även om man där har väl utbyggda varningssystem som väcker folket till liv när det smäller till.
 
Men du Bengt, först skriver du att ni "krämat på effekten för fullt så som nog de flesta av oss gjorde förr i tiden"
i andemeningen att detta gjorde det bättre förr,
och att sedan alla QRP-försök och lågeffektsändningar är av ondo, sammanfattat av "Märkligt.
Sammantaget måste dessa förutsättningar och påfund resultera i låga signalnivåer"

Och sedan att "Fler än jag har nog också konstaterat att under contest-helgerna öppnar alla band och massor av
starka signaler hörs. // De flesta contesters är sparsamt igång mellan testerna med sina superantenner och höga effekter"


Så, då får jag ihop det till att medelamatören (som oftast hatar contests då det stör geriatriringarna på 80m) helt enkelt
kör för låg effekt och har för dåliga antenner ?

Kan det vara så, lite förenklat ?

Din iakttagelse via RBN är mycket intressant. Jag har själv testat mot en hel del vanliga SDR-mottagare som finns
on-line ute i Europa bl.a och sett att mina signaler går fram fin-fint trots ett upplevt "dött" band.

Dessa döda band går ofta att blåsa liv i genom att ropa CQ ett par gånger. Förvånansvärt många gånger kommer
ett svar och vips kan det bli både ett och två QSO:n till av bara farten !
Många vevar snabbt över bandet utan att höra någon trafik, konstaterar att det är tyst och fortsätter sedan till
nästa band och gör om samma manöver. Då blir det ju naturligtvis tyst.

Det föranleder en annan fråga, varför är det så många som är rädda för att själv prova ett CQ ?

Eller är det betydligt mindre aktivitet över huvud taget ? Är det bara contestfolket som har råg i ryggen att ropa CQ ?

Detta går att utveckla längre, men jag är lite lat under mitt parasoll i sommarhettan :)

Hepp !
 
Till SM0O:

Här i skuggan i hammocken är det skönt om än ganska varmt. Så idag behöver man inte åka till sydligare breddgrader för att slippa frysa.

Ang motsägelserna i mina inlägg så får du försöka se det som spridda funderingar och teorier som spretar åt olika håll så som vi gör i brainstormingprocesser om du nu deltagit i sådana övningar. Det finns nog inga givna svar och absoluta sanningar i det här. Möjligen kan man se att vissa samband kan förklara det som vi upplever hända. Jag tror också diskussioner som dessa är bra för oss då det sätter fart på hjärncellerna när argumenten värderas och vrids runt.

Jodå. Det kan absolut vara så att medelamatörerna kör alldeles för låg effekt och har för ineffektiva antenner. I alla fall om man utgår ifrån hur man i kommersiella sammanhang dimensionerar en radiovia från punkt A till B.

Låg effekt som de flesta av oss radioamatörer använder kan ge fin förbindelse några dagar i månaden om man kikar på hur prognosverktygen som VOA-prop fungerar. Vill man ha garanterat fullgod förbindelse någon gång på dygnet men samtliga dagar i månaden krävs betydligt mer effekt och större antenner. Ökar man kraven till fullgod förbindelse alla dygnets timmar alla dagar i månaden så krävs effekter i multimegawattklassen och jättestora gardinantenner. Ändå kan det vara problem.

Så man kan säga att ju mindre effekt och mindre antenn som används ju svårare blir det att få kontakt. De som krämar på med en eller fler kilowatt till stora yagis når i princip hela världen alla dagar i månaden. Inte dygnet om men många timmar om mest optimal frekvens väljs.

Lägger vi sedan in operatörens skicklighet i formeln så inser alla att ett drivet proffs lättare får igenom ett meddelande än en mindre rutinerad operatör som kanske inte heller orkar kämpa med svaga signaler i bruset. Om dessa två parametrar kombineras på olika sätt inser vi att en driven operatör med låg effekt och små antenner kan köra skiten ur en orutinerad dito med stort PA, stora antenner och förstärkarmikrofon.

Om den rutinerade väljer telegrafi och den orutinerade kör SSB så ökar skillnaden ytterligare 10-15 dB till telegrafistens fördel. Många av de QRP-kontakter som körs regelbundet varje dag och där signalstyrkan regelmässigt ligger på marginalen skulle inte vara möjliga att genomföra på telefoni. Så är det med den saken.

Frågan om folk nu för tiden är rädda för att ropa CQ är intressant. Jag tror faktiskt detta har att göra med att hela samhället har förändrats och att allt skall gå snabbt och enkelt. Medvetet eller omedvetet så tror jag vi jämför med de andra kommunikationskanalerna som mobiltelefon och Internet. Förr i tiden var det inte ovanligt att vi lät det ringa tio signaler i bakellite-telefonen innan vi lyfte luren. Uppringaren var kvar och klagade inte på långsamt svar. Nu ringer det i mobilen och innan jag krånglat upp den ur fickan har uppringaren tröttnat och gett upp. Så om ingen svarar på ett kort CQ så är konditionerna kass och luften går ur. För att nå framgång finns bara ett recept, det gäller att vara uthållig och ropa tills någon svarar om det så skall ta hela dagen.

Proffsen som kör contest känner till detta och det är därför vi hör att de fortsätter att mala CQ contest-ramsan långa stunder trots att ingen svarar eller svaren droppar in var annan och tredje minut när konditionerna är dåliga eller aktiviteten är låg. En contester som är rädd eller bara ropar ett CQ lär inte komma långt i resultatlistan. Häpp!

Fler som har teorier vi kan spåna om i värmen?
 
Angående bakelitluren, så minns jag en underbar tid innan mobiltelefonernas intåg.
Ingen stress av att alltid vara uppkopplad, online, inloggad och tillgänglig etc etc.
Var man inte hemma när det ringde fick vederbörande ringa igen, om det nu var så
viktigt. En underbar tid :)

Instämmer också helt och fullt i att receptet till framgång här är uthållighet !

Fler funderingar och teorier ligger på lut, men vägrar forma sig riktigt i värmen :)

Återkommer. Ha en bra eftermiddag Bengt !
 
Med ett snart 45-årigt amatörradioperspektiv i allmänhet och ett 35-årigt yrkesradioperspektiv inom HF anser jag att "konditionerna" som sådana inte blivit sämre.
Solfläcksmaxima de senare cyklerna har varit ganska avslagna, men rent allmänt är min mening att det är sämre antenner hos amatören i gemen, högre brusnivå samt en mycket lägre aktivitet som gör att banden alltsom oftast "känns döda". När det är mycket trafik upplever man konditionerna som "bra" även när de inte rent utbredningsmässigt ligger i topp. Ett ganska utbrett talesätt i flyg-HF branschen var att "trafik föder trafik".

I stort är det ett problem att förståelsen för hur HF fungerar håller på att försvinna både hos professionella användare och bland radioamatörer.
Om man inte förstår principerna bakom frekvensval får man dåliga resultat med HF och då blir man ännu mindre benägen att försöka nästa gång.
Jag har observerat detta på nära håll när det gäller trafikflygare som HF-användare.
Där ser man en mycket tydlig skillnad när det gäller "old-timers" och yngre.
När man väljer fel band eller frekvens när man vill ha en kontakt blir signalerna svaga och det blir svårt att få igenom trafiken.

Samma sak gäller nog nya radioamatörer. Att kunna använda svaga signaler och göra bra frekvensval är något som det inte går att läsa sig till, utan övning och åter övning är det som gäller.

Den som kommer från FM-repeatrarna, mobiltelefon eller Skype med sina höga S/N samt full duplex och konfronteras med relativt sett svaga signaler med QSB, en varierande brusnivå utan att ha den trafikala bakgrund som man får genom att ha börjat som "telegrafiamatör" får en brant inlärningskurva.
Det är lätt att tänka sig att många lätt tröttnar under sådana förhållanden.

Att lära sig att lyssna är däremot något som kommer som en ganska utpräglad konsekvens av telegrafin.

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
Last edited:
Ang att lära sig lyssna så finns här ännu en sak att lyfta fram. När vi som idag tillhör det aktiva old timers gänget började vår bana inom radio på 60 och 70- talen så var ingången ofta rundradiolyssning. Bara tanken att det gick att höra avlägsna stationer var svindlande obegripbar. Jag och några klasskompisar började med att noga utforska vad som hördes på banden. Bland det första som upptäcktes mellan alla pip och signaler var kustradion där Malmö Radio dånade in på familjens radiogrammofon. Oerhört spännande var det och allt eftersom man lärde sig mer så upptäcktes allt fler stationer. Fas två för min del blev Point to Point stationerna där massor av energi lades på att leta och leta över banden. Detta började 1966 och efter en kort period av rundradiolyssning upptäcktes amatörradion 1968 med efterföljande telegrafiutbildning och C-cert 1969. Denna beskrivning är typisk för väldigt många av oss som började med radio i tonåren. Startsträckan var således 3 år för min del och jag var hyperaktiv precis som de flesta andra. Det fanns ju hur gott om tid som helst för fritidssysselsättningar.

De tre årens lyssning på div träradioapparater med hopplös inställningsnoggrannhet och avsaknad av filter gav naturligtvis en god grund att stå på som licensierad radioamatör och nybörjare. Kanske var det därför 10 watt kristallstyrt till små ineffektiva antenner och en enkel mottagare räckte till för att bli nöjd och uppskatta även när stationer från Tyskland och ännu mer avlägsna länder svarade på de evinnerliga CQ-anropen.

Tiderna har förändrats. Idag finns knappt något intressant lättlyssnat kvar på kortvågen att lyssna på. All kustradio är borta liksom massor av annan telefonitrafik. Resterna som finns kvar av rundradiostationerna domineras av China Radio International följt av några till som sänder på hundratals frekvenser. Dessutom streamas samma program över Internet och man måste på allvar fråga sig vad meningen är att lyssna på radio om det nu inte finns en bra anledning till det. Antalet ungdomar som skulle nöja sig med tre års startsträcka för att utan stress förkovra sig till radioamatör kan nog räknas på ena handens fingrar idag. Sett i backspegeln så får vi nog vara tacksamma för att ha haft möjligheten att få den långsamma utdragna start i hobbyn vi fick under radions guldålder.
 
Att lära sig att lyssna är däremot något som kommer som en ganska utpräglad konsekvens av telegrafin

Eller god uppfostran, Hi ! :)

Det finns en eller ett par piloter tillika amatörer inom trafikflyget som under sina långdistansflygningar brukar dyka upp på banden med jämna mellanrum.
Alltid lika roligt och de brukar, med sitt ultimata antenn-qth avseende höjd, gå som tåget och omgående skapa pileup´s.
Trots detta brukar dessa qso:n vara givande och långa då piloterna jag haft kontakt med inte verkar intresserade av 59-cirkusen.
All heder till dessa, och jag antar att det då är fråga om garvade piloter och amatörer, old-timers som du skriver K-A.

Jag noterar också vad gäller repeatertrafiken (nu är det i sthlm med omnejd jag menar) lider av ungefär samma rädsla att ropa CQ eller allmänt anrop.
Det händer större delen av tiden att någon "testar" genom att trycka upp repeatern ur sin slummer, men sen bidde det inget mer.
Kan det vara samma rädsla ?

För när det sen blir trafik, då ramlar det allt som oftast in fler kamrater, allt enligt devisen att trafik genererar trafik !

Innan jag fortsätter med nästa fundering vill jag först bara instämma i att CW och dessutom DigiModes är överlägsna vid svaga signalstyrkor,
samt att dessa ger en annan träning i lyssning. I fallet Digitala Moder sker lyssningen ofta delvis visuellt, men icke desto mindre.

Jo, funderingen i förlängningen härifrån blir då, om vi är överens om att det finns en hållbar teori om att trafik genererar trafik och att det finns
en skräck eller avsaknad av uthållighet vid egna CQ:n, är då inte all trafik av godo i slutändan ?

Då menar jag även den tradiga 59-kulturen (som inte ens jag gillar, men accepterar) och den ibland urvattnade trafiken på repeatrarna ?
Inkludera sen även olika events med speciella syften, som t.ex SMFF, Forthelgen, contests, SOCWA etc. Dessa är, om inte annat, aktivitetshöjande.

Om aktiviteten når under en kritisk lägstanivå, vad händer då ? Blir det tyst och "slut i rutan" ?

Kaffedax på balkongen ! :)
 
All spontan trafik är av godo och stärker amatörradion. All konstgjord och skapad trafik hjälper till att riva ner hobbyn.

Vi har sett flera exempel på detta som Kommunjakten som skapade enorm aktivitet - rena rama hysterin - under en kort period. De med tävlingsgener löpte amok på bandet för att få sina poäng. De som inte trivdes med att tvingas delta i den typen av hetsjakt på poäng höll sig borta. När nyhetens behag var över återgick inte aktiviteten till den tidigare relativt låga nivån, den hamnade på ännu lägre nivåer. Tävlingsfolket var nöjda och väntade på nästa skapade aktivitet och de få andra som var kvar fick inga svar på sina CQ-anrop. Nej all konstjord och skapad aktivitet är skit!
 
All konstgjord och skapad aktivitet som dränerar banden på spontan trafik som inte kan avvecklas utan att behöva ingå avtal om att förbindelsen måste loggas på en webbsida är av ondo. Huruvida SOCWA klarar sig här vet jag inte men Kommunjakten gjorde det inte. I den aktiviteten blev man avkrävd att logga förbindelsen på en webbsida för att motstationen skulle få tillgodogöra sig poängen.

Min åsikt och andra får gärna ha andra åsikter. Inga problem för min del.
 
Det var han som hävdade att konditionerna blivit sämre. Vi vet att konditionerna varierar avsevärt under solcykeln men under längre tid är jag inte säker på att skillnaderna är så stora som vi fått för oss. Förklaringen till att vi upplever att konditionerna blivit sämre kan bero på helt andra saker vilket denna tråd handlar om.
Om jag har förstått det (lilla) jag har läst om solforskningens rön, så har solen även längre cykler än den populära 11-årscykeln. Det är täkbart att två eller flera typer av solcykler sam- eller motverkar varandra, eller så kanske det bara är vanligt "brus" i cykekurvan. Det är få företeelser i naturen som är exakt så snygga som i läroböckerna.

När det gäller sämre konditioner som allmänt fenomen tror jag mest på det som sagts tidigare: urbaniseringen medför att den genomsnittliga radioamatörens utrymme för antenner har minskat, samtidigt som kortare avstånd till grannars elektronik ökar störningarna. Till det kommer strålningsrädda och "estetiker" som inte uppskattar skönheten i en fullstor antenn som strålar som den ska, utan föredrar konstigare varianter som knappt syns och stålar mest via feedern.

Det är min somarfundering i ämnet :)
 
Mer som kan inverka på hur man upplever konditionerna:

Under mina DX-aktiviteter från t ex Cook öarna och Karibien har jag noterat att i samband med att banden öppnar/stänger så kan signalerna flukturera kraftigt men också vara geografiskt begränsade till ett litet område. ON och PA kan dåna in medan G, F och DL knappt hörs. I nästa ögonblick öppnar bandet upp mot OK, SP osv och det är stopp i andra områden. Periodvis kryper MUF ner under gränsen och bandet är stendött för att i nästa ögonblick öppna upp igen. Vidöppet mot hela Europa. Alla som varit ute på DX-peditioner känner igen sig.

Det kan ju då innebära att konditionerna faktiskt är bra mot vissa områden där ingen är aktiv just då samtidigt som andra områden hörs men med pyttesvaga signaler. Alltså både bra och dåliga konditioner på samma gång men mot olika delar av Europa. Om då aktiviteten är låg så minskar sannolikheten för att upptäcka dessa kortvariga öppningar och slutsatsen som ligger nära till hands att dra blir att konditionerna är dåliga. Ev nya och oerfarna operatörer har inte en aning om allt detta och om aktiviteten är låg så lär det ta många år att skaffa sig egna erfarenheter den hårda vägen. Kass konditioner.

Sedan har vi det faktum att merparten av de som är aktiva på kortvåg har varit aktiva väldigt många år. Att ropa CQ är kanske inte så intressant när de flesta DX numera rapporteras på DX-clustret. Risken finns ju att någon svarar och om det då bara är en s k dussinstation som DL eller UR5 så ger det ju liksom inget mer än en ny rad i loggen. Inget nytt land och ingen ny ruta. På samma sätt fungerar det när vi lyssnar, vi hör en italienare ropa CQ och så rattar vi vidare i hopp om att finna något roligare. EA8, nja lite mer ovanligt. Kanske. Nej jag orkar inte och så vevar vi vidare. Jag gör så och de allra flesta jag känner gör likadant. Tyvärr får väl tilläggas.

På lågband som 80 m är antalet DX-stationer begränsat. Kanske som resultat av problem att sätta upp skrymmande antenner. Där uppstår dilemmat att svara eller att avstå att svara Bill från Nya Zeeland som körts massor av gånger tidigare. Han ropar CQ DX. De flesta avstår nog och utan svar så kan ju Bill få för sig att bandet är dött. En och annan hejar och ger en kort rapport. Hi Bill good sigs 59. Bill blir uppmuntrad till att ropa några CQ DX till. Jag överväger att dra igång PA-steget men hejdar mig i sista stund. Jag har loggat Bill tidigare och behöver inte ZL på 80 m.

Vi som ibland ropar CQ DX med 1 kw till en skaplig antenn kan se att vi registrerats i en handfull stater i nordöstra USA varje morgon. Det tar en minut att bli publicerad på Reverse Beacon Network. Bra, då vet vi att konditionerna är lika bra som vanligt. Dålig respons på anropen och bara en W3 i loggen och som berättar att han kör 100 w till en attic antenn. Han är förmodligen själaglad för en SM i loggen. Den ende jänken som hördes den morgonen. Inget fel på konditionerna även om det är lätt att tro det. När det är contest ligger jänkarna på rad på 80 m och det är svårt att finna lediga frekvenser. Även när konditionerna är risiga. Så ser det ut.
 
EQL: Håller teorierna jag framför här eller är konditionerna ändå sämre nu än de var förr?............ Det räcker med en pytteliten ökning av grundbruset om 5-10 dB (1 dryg S-enhet) för att 90% av alla signaler som finns på bandet i en störningsfri miljö skall drunkna och bli ohörbara. Läs meningen en gång till och tänk efter. Förfärligt eller hur?


Ja de håller förvånande bra fortfarande. Grundbruset gör att man hörs bättre än vad man själv hör när svaga lång-bort-stationer som har en tyst etermiljö svarar. Att sedan grannarna inte kommer och gnäller att man hörs i stereons högtalare kan väl ses som positivt. För min egen del upplever jag att det avlyssnas mindre på banden ren fysiskt medans de som jagar speciella stationer (DX) använder kluster och RBN.


När jag började använda RBN - då utan att veta hur man riktigt gjorde - och bara läste av vilka som hördes och inte kollade var jag själv hördes så fick jag lite udda stationer i loggen vid en del tillfällen då bandet verkade helt dött. Nu känns det helt ok att ropa CQ utan att få svar men kunna se att man hördes på andra sidan jorden om så det var av en station med nästan overkliga antenner som man bara kan drömma om.


Att contestaktiviteterna skulle ha ökat markant vet jag inte riktigt men helt klart har armbågarna blivit vassare när man så gott som alltid bara hör en anropssignal rapas upp efter att ha ropat CQ och tvekat på att svara då det ofta visat sig vara något DX ett par kHz längre ner som säger up efter utsänt CQ.


EQL: Så man kan kanske våga påstå att mindre antenner och mindre effekt i kombination med högre störnivåer har reducerat det dynamiska området avsevärt jämfört med situationen som den såg ut förr i tiden.


Absolut! Efter att precis ha flyttat till en mindre störande miljö så har jag dock fortfarande svårt att vid visa tider kunna höra om jag får svar eller ej.

För min egen del så har jag blivit mer restriktiv med vilka jag svarar som ropar CQ och avfärdar helt och hållet de som svarar mig med 5NN. Detta resulterar ofta i att jag själv mer sällan ropar CQ utom när jag vill kolla var jag hörs via RBN.

Denna hets med att hinna med så många QSO som möjligt - varför det nu har blivit så - kanske är för att man vill visa hur "duktig" man är för omgivningen på samma sätt som en del visar upp hur många riggar, hur stor effekt och stora/många antenner de har.


Som konklusion kan man nog säga att konditionerna upplevs som sämre pga högre bakgrundsstörningar/brus och en minskad aktivitet då många väljer att snabba 5NN QSO:n.

Parametrarna som gör att konditionerna upplevs sämre - för det är min absolut bestämda uppfattning - varierar och inkluderar allt från sämre rutinerade operatörer (internet och avsaknad av verksamhet som lyssnande DX:are innan certet togs) till konkurrens från annat sätt att kommunicera.


Sommarvärmen här har fö gjort att jag har hållit mig inne och förberett för dagens besök med god mat och dryck.
 
FBJ skrev: "Nu känns det helt ok att ropa CQ utan att få svar men kunna se att man hördes på andra sidan jorden om så det var av en station med nästan overkliga antenner som man bara kan drömma om."
----

Instämmer. Har kommit på mig själv att tänka i samma banor som du Bjarne! Ibland blir det t o m jobbigt om någon svarar.

RBN är ett toppenbra verktyg för antennexperiment och vågutbredningsförsök. Häromdagen när jag monterat KV-antennen på husbilen ropade jag CQ några minuter på olika band. Sedan kollade jag träffarna på RBN och kunde direkt konstatera att mina signaler blivit hörda i USA av flera stationer på 21 MHz och på många ställen i Europa på 7 och 10 MHz. Totalt ca 100 träffar i listan efter en kort stunds sändning. Ganska bra SNR-värden och jag kände mig nöjd. Efter den vetskapen så fanns det knappast anledning att försöka få kontakt med manuella stationer. Rent tekniskt så är RBN ett mycket bättre sätt att utvärdera både konditioner och antenner än opålitliga människor som läser av okalibrerade S-metrar och ger falska rapporter. Dock hörde jag en OH som var mobil på 14 MHz SSB. Ropade en gång och vi hade ett trevligt 2 x mobil QSO med S9 -signaler. Mitt första SSB QSO i år.

Vill man få ett mått på hur bra t ex en mobilinstallation fungerar så är det lätt att jämföra med en temporär radiofyr och referensantenn som kan upprättas i trädgården. Det är så jag jobbat med mina portabelantenner de senare två åren. Radiofyrarna har tutat i perioder om dagar till veckor. Mängder med insamlad rådata från sådana A/B-mätningar har utvärderats vilket resulterat i entydiga svar på den vanliga frågan -Vilken antenn är bäst?

Jag misstänker också att spänningen och mystiken i en radiosändning är själva bekräftelsen på hur bra sändningen hörs och var den hörs i världen. Om det beskedet sedan kommer via RBN, vanligt brev eller som ett telegraferat svar via radio är nog mindre viktigt. Kanske framtiden för oss som är mer fokuserade på tekniken som sådan är att syssla med envägskommunikation medan de som vill köra som förr i tiden får ropa många CQ och och nöja sig med inga eller i bästa fall få svar, 5NN TU och allt det där?
 
Lite bitskt kanske, men ni "som är mer fokuserade på tekniken" kör väl, med undantaget Bengt EQL på sina expeditioner då, inte direkt några QSO:n annars heller ?

;)
 
Back
Top