Konsten att skaffa sig färdigheter i morsesignalering

Ett annat kort inlägg i sammanhanget om hur man skaffar sig färdigheter i morsesignalering.
Vi som har minnen från S2 i Karlsborg kan fortfarande höra Kapten Rossells kraftiga stämma (i falsett) FATTA NYCKELN!
Då var det hård nötning som gav goda resultat.
Nedanstående bild satt för ca 35 år sedan på väggen i skolsalen (och den satt faktiskt kvar där vid besök våren 2015!)
bild17a.JPG
 
Vet att många brukar tycka att mina metoder är fel men det har bevisligen fungerat för mig.
Nöta sändning, sändning sändning aldrig tillåta att man slår fel vara otroligt noga med att sändningen är perfekt på alla sätt och vis.

Sedan massor massor av QSO.
 
AIB skrev: "Det finns ju möjlighet att ställa in, som att ändra tonhöjd, för att vänja sig med lägre, vilket har sina fördelar. Sedan kan man lägga på varierande tonhöjd, takt och olika brusnivåer. Har testat dem? Finns det någon poäng med dem?"

Jo, längre fram i utbildningen när det är dags för mängdträning så skadar det inte att lägga på lite brus och störningar. Det blir ju ett sätt att öva upp koncentrationen och tränga bort störningar. En förberedelse inför riktig radiotrafik i etern.

Den gamla skolans telegrafister använde breda filter i mottagaren och filtrerade ut de stationer de ville lyssna på i hjärnan. För en nybörjare är det svårt att filtrera i hjärnan och de moderna radioapparaterna med smala filter tror (vet) jag är kontraproduktivt då just uppövandet av koncentration och fokus uteblir. Så ett tips till de som vill blir riktigt vassa på telegrafi är att skippa de smala filtren. De skall endast användas när de verkligen behövs och det är sällan. Att lyssna med smal bandbredd är dessutom oerhört tröttande. Öka bandbredden och låt det brusa lite. Samma sak på telefoni. Även om en SSB-sändning bara är 2,7 kHz så ökar lyssningskomforten markant om man släpper ut filtret till 3,5-4 kHz. Det högfrekventa bruset lurar örat att det finns mer diskant i sändningen än som är det verkliga fallet. Detta gäller för normal armchair mottagning i ostörd miljö. Prova det tricket.

Inom den militära utbildningen fanns inspelade övningsband med pålagt stridsbuller, ljud från stridsvagnar och kanonsalvor, K-pistar och allehanda skrik. De band jag lyssnade på då 1972/73 på S2 i Karlsborg hade Kapten Rosell spelat in. Bra övning och de som inte var "förkunskapare" utan hade lärt sig telegrafi från noll i lumpen blev fullständigt förvirrade när det lades på störningar. De hade ju vant sig med högsta kvalitet på sändningen helt utan brus.

De som kört/kör mikrovåg och EME på telegrafi är i regel mycket duktiga på att ta emot svaga signaler under brusnivån. Det är alltså en förmåga som går att träna upp och där hjärnan sätter samman fragment av tecknen till hela bokstäver. I takt med att färdigheterna att ta emot ökar så ökar också hjärnans förmåga att fylla i saknade tecken så att orden blir kompletta och kan förstås. Det blir som när vi läser text och om enstaka bokstäver skulle ersatts av ett tomrum eller svaga skuggningar av något som påminner om en bokstav men vi inte riktigt ser vilken. Vi som är vana läsare behöver ju inte så värst mycket information för att se ordet som någon sorts "bild" som vi känner igen. Alltså inte läsning som i småskolan där vi ljöd oss igenom orden.

Ovana operatörer blir störda av att tonen varierar i frekvens och amplitud liksom chirp och andra egenheter ställer till problem. Men sådant tränar man bort efterhand. Även dålig teckengivning är svår att ta emot i början. Det beror på att all övning under utbildningen sker med perfekt teckengivning för att rytmen och ljudbilderna skall etsa sig fast så att man själv kan bedöma att sin egen sändning låter bra. Utan de referenserna så kan min inte lära sig sända snyggt.

I takt med att rutinen ökar så lär man sig att läsa "oläsbar sändning" där förhållandet mellan korta och långa är fullständigt fel och där tecken slås samman och där ordmellanrum saknas. Telegrafi som är 100% oläsbar för den ovane men som är 100% läsbar för den mer rutinerade. Nu för tiden finns inte så många sådana sändningar kvar. De var mest vanliga inom kommersiell fast trafik bland yrkestelegrafister förr i tiden. Otroligt rutinerade operatörer som lagt sig till med så udda egenheter och "dialekter" att bara de andra i trafiknäten klarade av att läsa.
 
Last edited:
Om du lär dig N också så kan du sända 599 i förkortad form som ENN. En god start. Sedan ett nytt tecken varje månad så tar det ju inte så många år.
 
Jag är också förundrad över de yviga rörelserna runt manipulatorn. Det måste rimligtvis ta kraft och och energi. Jag kör med snäva inställningar precis som EQL berättaade om. Jag lärde mig aldrig iambic-metoden utan kör enkelpaddelteknik. De 20 första som amatör körde jag mest SSB och vid 40-årsåldern gick över till nästan bara CW. Då skrev jag fortfarande och höll mig på måttliga 80-100-takt. Träningen gav förvånadsvärt snabbt resultat. Ofta märkbara inlärningslyft. Som jag minns det tog det bara några månader att komma till 150-takt och läsa direkt i huvudet. Nu blev CW riktigt kul...jag kunde chatta på cw. Fantastiskt! Jag har testat mig på 175-takt och det gick vägen. Nu bryr jag mig inte om farten utan anpassar den efter rådande situation och bekvämlighet.
I första filmen reagerade jag som Rolf. Det var bara en massa skrammel utan medhörning. Då går det inte att bedöma farten. Inte heller höra vad som sägs.
Den senare filmen visade snabbnycklare och jag hängde inte alls med. Den senare något långsammare kunde jag hänga med i textremsan som visades samtidigt.

Jag lärde mig CW året efter lumpen eftersom jag inte fick bli signalist pga hörselskada. ABF i Skellefteå och Rune Persson ,SM2AJY (tror jag) som lärare. Han använde militära remsor och metoder.
Första tiden bara nöta på lyssning och skrivning av bokstäver. Varje träff adderades ytterligare en bokstav till tidigare inlärda. Hela tiden kring 20-takt eller liknande. Det var säkert mördande tråkigt men jag var så motiverad att jag märkte inte det! Det tog säkert en hel termin med alla tecken. Sen nyckling med hjälp av medhörning. Sändningen gick mycket lättare och snabbare antagligen för att alla tecken fanns redan lagrade i hjärnan och handlade bara om att träna upp nervbanan mellan handen och hjärnan. På 2 terminer tog jag 80-takt och cert. Tänk om försvaret fattat vilken begåvning den gick miste om! He he!
Tore
 
... Jag lärde mig CW året efter lumpen eftersom jag inte fick bli signalist pga hörselskada. ABF i Skellefteå och Rune Persson ,SM2AJY (tror jag) som lärare. Han använde militära remsor och metoder.
Första tiden bara nöta på lyssning och skrivning av bokstäver. Varje träff adderades ytterligare en bokstav till tidigare inlärda. Hela tiden kring 20-takt eller liknande. Det var säkert mördande tråkigt men jag var så motiverad att jag märkte inte det! Det tog säkert en hel termin med alla tecken. Sen nyckling med hjälp av medhörning. Sändningen gick mycket lättare och snabbare antagligen för att alla tecken fanns redan lagrade i hjärnan och handlade bara om att träna upp nervbanan mellan handen och hjärnan. På 2 terminer tog jag 80-takt och cert. Tänk om försvaret fattat vilken begåvning den gick miste om! He he!
Tore
Det hade säkert en gammal garvad telegrafilärare klarat även under kafferasten, men inte ljushuvudena i intagningsnämnden inte. Å andra sidan ska jag inte klaga. Jag klarade mig igenom nålsögat fastän jag hamnade på I20. Trevliga befäl gjorde utbildningen nöjsam och snart fick SL2AO en ny färsk operatör.
Vi fick nog inte samma QRM-drillning under utbildningen som man tydligen fick på ett signalregemente, så träningen på SL2AO blev till stor hjälp! Snart kunde nästan inga QRM lägga hinder i vägen under långa nattövningar vid "min" RA200.
/ Göstha
 
Jag lärde mig CW året efter lumpen eftersom jag inte fick bli signalist pga hörselskada. ABF i Skellefteå och Rune Persson ,SM2AJY (tror jag) som lärare. Han använde militära remsor och metoder.
Första tiden bara nöta på lyssning och skrivning av bokstäver. Varje träff adderades ytterligare en bokstav till tidigare inlärda. Hela tiden kring 20-takt eller liknande. Det var säkert mördande tråkigt men jag var så motiverad att jag märkte inte det! Det tog säkert en hel termin med alla tecken. Sen nyckling med hjälp av medhörning. Sändningen gick mycket lättare och snabbare antagligen för att alla tecken fanns redan lagrade i hjärnan och handlade bara om att träna upp nervbanan mellan handen och hjärnan. På 2 terminer tog jag 80-takt och cert. Tänk om försvaret fattat vilken begåvning den gick miste om! He he!
Tore

:-) Ja du jag kan sälla in mig i ledet jag också. När jag gjorde mönstringen så tog jag med lätthet 250 tkn/min klartext, krypto kanske 200 med väldigt få fel. Jag sökte till signalist och fick naturligtvis alla rätt på telegrafiprovet som man fick göra på mönstringen.
Jag blev inte uttagen till signalist utan hamnade på K1 som militärpolis- den enda stället där man får rida på hästar. jag hade aldrig suttit på en häst i mitt liv inte ens varit inne till en häst.....
Slutade med 8 ridande högvakter. Påpekas skall att kön var enorm till K1 - och jag sökte givetvis inte ens dit.

Om de återupptar värnplikten hoppas jag att de väljer beväringarna bättre...

73's de Tore
 
Jag fick av mönstringsförrättaren veta att jag inte klarade telegrafiprovet, utan skulle utbildas för en
annan befattning. Blev sur. Senare, fick jag veta att man kunde begära kopia på mönstringsprotokollet.
Lagom till att jag ryckte in, kom kopian. Jag h a d e klarat provet. Förrättaren hade ljugit. Med pappret i handen
anhöll jag om att få prata med kompanichefen, som läste det och sa att han gärna kunde låta mig få telegrafistutbildning
men att man bara utbildade sådan personal vartannat år. Ville jag hoppa av för att bli inkallad året efter?

Vid den tiden, där och då var det lika bra att få det gjort så jag tackade nej till erbjudandet.
 
Fort ? :) Här ser vi några ladies som kör väldans fort, snudd på fortkörning. Men hur lång tid tar det att lära sig upp till normal QSO fart ? Ingen aning.

Det finns ju ingen medhörning! Det går inte att bedöma om det går fort. Yviga rörelser begränsar möjligheten att köra fort och är tröttande.
 
Det finns ju ingen medhörning! Det går inte att bedöma om det går fort. Yviga rörelser begränsar möjligheten att köra fort och är tröttande.

Yviga rörelser begränsar möjligheten att köra fort ?

Hur fort tror du att men behöver röra på fingrarna egentligen ? Framför allt den långa är väldigt snäll eftersom den ju av sin art är lång. Engelskan har en hel del ord med EE vilket gör att just dessa ord kräver mer fokus i höga hastigheter. Vad man gör är ju självklart att just på de orden blir inte rörelsen yvig utan som en enda rörelse när man tecknar det ordet.

Möjligen kan jag köpa argumentet att man blir trött - men personligen handlar det för min del om engagemanget tror man telegraferar precis som man är som personlighet.
Det betyder alltså att jag också har yviga rörelser !

73' s de Tore
 
Har när CW lusten fallit på, tränat sändning med vibroplex paddel, och försökt använda så små finger rörelser som bara möjligt.
Precis som NCS, tycker jag det känns lättare att få till rätt takt och sätta tecknen, när man tar ut svängarna något, och kör med lite yvigare rörelser..
Kanske är en träningsfråga, eller så avspeglar det bara humöret/personligheten..

Häromveckan for nyckeln hårt i golvet, och dubbel olycka, så bröts bägge paddlarna av precis vid infästningarna. Brotten blev perfekta och
jag kunde försiktigt peta tillbaka dem och dra åt skruvarna något. Nu går det inte att köra annat än med ganska diskreta nycklingar .
code_warrior.jpg
 
Det går ju en gammal historia om mönstringen:
Vad gör du i det civila?
Jag är Kock
Då får du köra lastbil, nästa
Vad gör du i det civila
Jag kör lastbil
Bra, vi behöver nämligen en kock....

Det kan ligga en del sanning i det, på så sätt kunde kocken rycka in och köra lastbil, och lastbilschauffören kunde fixa käket om kocken skulle ha kommit bort...

Men just telegrafister tycker man att dom skulle ha tagit tillvara på
 
Jag har kört en hel del med Radioskolan.com, för att försöka lära mig morsesignalering. Tyvärr går det väldigt trögt, jag saknar i princip förmågan att klara av även de första övningarna trots många försök. Jag är helt enkelt för långsam, lyckas inte få in reflexerna för att ta-emot och sedan skriva, utan att behöva tänka. Förmodligen har det att göra med att jag saknar språklig begåvning, och är mer eller mindre tondöv. Långsammare takt har jag kunnat både sända/ta-emot, men jag ser inte någon direkt vits med att köra 20-takt(så lkångsamt att jag hinner tänka efter).
 
Last edited:
Kanske det finns andra kurser där du får träna längre på teckenigenkänningen innan de går över till blandade grupper?
Du verkar ha behov av längre inötningstid.
 
Förmodligen är det så, alla kan lära sig men det behövs olika mycket tid. Jag har dock tappat lusten efter att ha lagt för många timmar utan att få något resultat tyvärr.
 
SA7CNG, testa med farnsworth-metoden istället. Tecknen sänds i hög takt med långa mellanrum mellan varje tecken. Det kanske passar Dig bättre.
När jag lärde mig telegrafi på 70-talet så var det den metoden som gällde. Första övningarna hade vi ett förtryckt blad där tecknen som sändes var utskrivna, sedan skulle vi lyssna och skriva samma tecken i en ruta inunder. Efter en stund med dessa blad fortsatta vi utan förtryckt text och alla hängde med utan problem. Den metoden är mycket mindre tröttande och stressande än koch-metoden som är på modet nu.
 
Back
Top