Krav på och värvning av nya radioamatörer

R8N skrev; "Radioamatör utan suffix och prefix. Varför måste radioamatörer delas upp i hierarkier? Det är självklart att några har mer kunskap och erfarenhet än andra. Vill ni höja er över mängden kan man införa små märken man kan sy fast på skjortan som visar att man har uppnått olika mål och prestationer."
----

Ang märken och dekaler etc så tror jag att just avsaknaden av sådana markörer utmärker de traditionella radioamatörerna. Jag har absolut inget behov av att ha hela ryggtavlan full med sådana. På fielddays använder jag dock alltid namnskylt med föreningstillhörighet för dom få som inte redan känner mig. Det borde alla göra så man kan öka möjligheterna att få kontakt mellan fyra ögon.

I övrigt tror jag allt detta handlar om en inbyggd känsla eller t o m stolthet av att syssla med en viss gren/grenar av amatörradiohobbyn, de grenar man själv värderar högt och brinner för.

VJX skrev; "Gammeldags amatörradio skulle kanske fungera bättre, gammeldags julmust och gammeldags kola fungerar ju snarare som en kvalitetsstämpel på saker än att beskriva någon som är mossigt"

I mina öron låter gammeldags amatörradio ljuvligt. Särskilt som du nu kopplar det gamla till kvalitet, god kvalitet antar jag. Veteranradio eller ångradio skulle också fungera för att beskriva en inriktning. Det finns ju ångloksfantaster som tvivs med sina koleldade lok och även veteranmopedsentusiaster som far runt på vägarna iförd tidstypisk mundering. Helt OK för min del. Allt var bättre förr. :rolleyes:

/Bengt
 
Det finns två saker att fördjupa sig inom sitt teknikintresse. Det ena sättet är att man på egen hand studerar böcker och läser sig till kunskap och gör experiment på sin kammare. Det andra sättet är att man utväxlar kunskap med hjälp av den nya IT-teknik på forum eller genom klubbverksamhet. Jag har fått känslan av att den första gruppen gärna vill påvisa hur duktiga de har varit och ogärna delar med sig och tycker att alla andra också får ta in informationen på egen hand.

Det är inget fel att skylta med att man är intresserad av något speciellt inom amatörradio och har kunskap inom området. Genom att skylta med sitt specialintresse är det lättare att hitta jämlikar.

För att återgå till ursprungsfrågan så tror jag att man måste ha en viss återväxt för annars kommer hobbyn till en punkt där den dör ut.
 
VJX skrev; "Gammeldags amatörradio skulle kanske fungera bättre, gammeldags julmust och gammeldags kola fungerar ju snarare som en kvalitetsstämpel på saker än att beskriva någon som är mossigt"

I mina öron låter gammeldags amatörradio ljuvligt. Särskilt som du nu kopplar det gamla till kvalitet, god kvalitet antar jag. Veteranradio eller ångradio skulle också fungera för att beskriva en inriktning. Det finns ju ångloksfantaster som tvivs med sina koleldade lok och även veteranmopedsentusiaster som far runt på vägarna iförd tidstypisk mundering. Helt OK för min del. Allt var bättre förr. :rolleyes:

/Bengt

Veteranradio är bra, det är först när man försöker säga "Veteranamatörradio" det ligger klumpigt i munnen.

Ångradio är ju en humoristisk men föga korrekt vinkling, men du kanske blir först på forumet med att bygga en metatablett-driven generator till din radio :D

Gammaldags är en sorts kvalitet, för dom som ser ett värde i det gammeldags, men visst har tekniken utvecklats på dom flesta områden så att nytt är bättre i dom flesta fall, men det hindrar ju inte att jag njuter mera av att åka omkring i en gammal Mustang än i en modern Kia, även om Kian är snabbare, snålare, tystare osv....

Till vardags och året om använder jag Kia'n men det gör bara att jag njuter mera av att köra Mustang dom fina sommardagarna

(det var bara ett exempel, jag äger varken en Kia eller en Mustang)
 
R8N skrev "Jag har fått känslan av att den första gruppen gärna vill påvisa hur duktiga de har varit och ogärna delar med sig och tycker att alla andra också får ta in informationen på egen hand".
----


Eller är det så att när vi eldsjälar som delar med oss av vårt kunnande och erfarenheter så uppfattas vi som duktiga av de som inte ännu hunnit så långt i hobbyn. En svår balansgång det där.

Lösningen skulle kunna vara att de duktiga inte deltar i några diskussioner så får de nya klara sig bäst de vill och kan. Eller kunskapsutbytet skall ske helt på de nyas villkor, ödmjukt och 100% anpassat på rätt nivå. Svårt det här.

För min del så får jag i alla fall ut väldigt mycket av att presentera mina måhända lite ålderdomliga radioprojekt och skriva artiklar om dessa. Det genererar för min egen del massor av återkoppling, den viktigaste kanske i form av e-post och att man knyter nya kontakter med likasinnade.

Återkopplingen här på forumet är dock inte mycket hurra för. Det finns ett litet antal "fans" som ohämmat trycker på gillaknappen eller kommer med någon fyndig kommentar ibland plus ett helt koppel av de som får krupp och utslag när radiorör och morsetelegrafi nämns. Det jag saknar är seriös återkoppling där fler är med och diskuterar sakfrågor på ett djupare plan. Nog borde det väl finnas fler som är intresserade av traditionell amatörradio?

PS Noterar att jag just nu är överens med VJX. Undrar om det håller hela dagen? :D

Åter till Veteranradion - jobbar nu med återkopplingen i mottagaren i enrörstransceivern. Ruggigt intressant och lärorikt!

/Bengt
 
PS Noterar att jag just nu är överens med VJX. Undrar om det håller hela dagen? :D

Åter till Veteranradion - jobbar nu med återkopplingen i mottagaren i enrörstransceivern. Ruggigt intressant och lärorikt!

/Bengt

Jag får väl helt enkelt hålla mig borta från forumet resten av dagen :p

Men först ska jag läsa din tråd om enröraren, med ett visst intresse, men det erkänner jag icke.
 
Jag tycker det är roligt att läsa om alla olika projekt. Speciellt om enrörsradio. Skulle vara kul att bygga en enkel radio.

En billig byggsats för att bygga en liten sändare/mottagare kunde vara en inkörsport till amatörradion. Finns det något frekvensutrymme för testkörning av hemmabyggda sändare utan krav på licens?
 
Jag tycker det är roligt att läsa om alla olika projekt. Speciellt om enrörsradio. Skulle vara kul att bygga en enkel radio.

En billig byggsats för att bygga en liten sändare/mottagare kunde vara en inkörsport till amatörradion. Finns det något frekvensutrymme för testkörning av hemmabyggda sändare utan krav på licens?

Det fanns ju tidigare enkla 27MHz byggsatser, jag vet att jag byggde någon, samt dom ökända "piratsändarna" som man kunde sända FM-radio med.

Båda delarna var avsedd att drivas med 9volt, men man provade ju givetvis att öka spänningen för att se om man fick ut mer effekt, komponentröken fick man IAF så småningom ut

Men lämpligast vore ju nåt lågeffekt för 27 om man nödvändigtvis ska sända utan licens. (elelr PMR, men då riskerar vi problem på 70cm)

Mottagare kan man ju dock bygga för vilket eller vilka band som helst.

Men även där tycker jag att utbudet snarare har minskat på senare år.
 
Krav på och värvning av nya radioamatörer

Nån frågade vad dom nya tyckte. Jag är ny sen 10 månader och en erfarenhet från vår nybörjargrupp var att medelåldern i den var +50.
En sak som jag saknar var att efter det att man fått sitt certifikat så "lämnas man ensam" då klubbens ansvar tog slut där.
Naturligtvis kan man åka på veckomötena, vilket jag gjort men eftersom ingen/få bryr sig om att involvera en i verksamheten ger man nog upp efter ett tag.
Tyvärr tror jag att dom flesta nya inte ens kommer så långt att dom ens deltar i denna typ av nätverk.
Vissa av oss kommer nog inte att ge oss utan fortsätta på egen hand men tror att det skulle vara bättre om vi åtminstone kunde behålla dom som visat så mycket intresse så dom tagit sitt certifikat!
 
En sak som jag saknar var att efter det att man fått sitt certifikat så "lämnas man ensam" då klubbens ansvar tog slut där.

Inte för att jag är "ny" men det där som du beskriver här känner jag så väl igen från de klubbar jag varit med i, tyvärr.

Mycket är säkert beroende på att många av de "gamla" amatörerna själva inte känner sig kunskapsmässigt bekväma att fortbilda nykomlingarna.

Just själva tekniken har kanske aldrig varit så väldigt främmande för mig men hur det fungerar på banden, hur man beter sig då fler är med i samma "ring", bandgränser, zoner, suffix, locators, serials i tävlingar osv.
Det är saker som jag själv fick lära mig "den hårda vägen", vägen hade inte varit lika lång och omständig om man haft en mentor..
 
Nån frågade vad dom nya tyckte. Jag är ny sen 10 månader och en erfarenhet från vår nybörjargrupp var att medelåldern i den var +50.
En sak som jag saknar var att efter det att man fått sitt certifikat så "lämnas man ensam" då klubbens ansvar tog slut där.
Naturligtvis kan man åka på veckomötena, vilket jag gjort men eftersom ingen/få bryr sig om att involvera en i verksamheten ger man nog upp efter ett tag.
Tyvärr tror jag att dom flesta nya inte ens kommer så långt att dom ens deltar i denna typ av nätverk.
Vissa av oss kommer nog inte att ge oss utan fortsätta på egen hand men tror att det skulle vara bättre om vi åtminstone kunde behålla dom som visat så mycket intresse så dom tagit sitt certifikat!

Jag känner igen det där lite, men samtidigt tycker jag ändå att det har funkat i våran klubb.

Vi har ju klubbkvällar två gånger i veckan och det finns alltid någon att fråga, men är man blyg och inte törs fråga, eller kanske inte ens tar sig för att åka till klubben själv så kan det bli lite kämpigt.

Nu på förra klubbkvällen var det en av våra "nybörjare" som funderade på vilken radio han skulle köpa, han var lite nyfiken på en Yaesu 857 så jag lånade ut min radio/tuner/nätagg så han får prova.

Nu hörde jag på repeatern att han tyckte den var för "menyig" och hade för få fysiska knappar, precis var jag också tycker om den radion, men nu slapp han ju köpa en och upptäcka det den dyra vägen

På klubben har vi också en contesträv som villigt delar med sig av tips för dom som vill prova den biten av hobbyn, samt några duktiga byggare som kan hjälpa till med den biten av hobbyn.

Vi har även ett par proffesionella mastklättrare och antennuppsättare som hjäper alla i klubben som behöver hjälp med den biten...
(väldigt många ska inte klättra själva)

Så klubbverksamhet ÄR viktig, det är där man knyter kontakter, får tips, får hjälp och kan köpa begagnat till rimliga priser.

Även om 90% av tiden går åt till att dricka kaffe och diskutera annat, så det är där man möts och kan knyta kontakter.
 
BYS skrev; "En sak som jag saknar var att efter det att man fått sitt certifikat så "lämnas man ensam" då klubbens ansvar tog slut där. Naturligtvis kan man åka på veckomötena, vilket jag gjort men eftersom ingen/få bryr sig om att involvera en i verksamheten ger man nog upp efter ett tag."
-----

Här lägger du faktiskt över hela ansvaret på andra för ditt eget misslyckande och att du själv inte utvecklats inom den hobby som du hade intresse nog att söka dig till. Ändå är det precis så det fungerar i många klubbar inkl här i Lund.

Jag har sett många nya komma och gå skall du veta. De nykomlingar som tar egna initiativ och själv ger sig in i samtalen, deltar i de aktiviteter som klubben ordnar, ställer frågor och hjälper till med att underhålla klubblokalen kommer snabbt in i gemenskapen. Inga problem där. Men det stora flertalet tar aldrig det inledande steget och om första mötet på klubben inte leder till kontakt så är det lätt att tappa sugen.

I en perfekt värld så hade det naturligtvis funnits en välkomnande klubbvärd tillika mentor med särskild uppgift att ta de nya i handen, introducera nykomlingen för de andra i klubben och ständigt finnas till hands den första tiden. Då kanske fler hade känt sig välkomna och kommit över tröskeln.

Det skulle vara intressant om du vill precisera vad det är du saknar och som din klubb inte kunde erbjuda.

I en annan tråd föreslog du att en nybörjarspalt borde inrättas i QTC. Det är en bra ide. Men om vi även här försöker att precisera oss, vad är det för information eller draghjälp som efterfrågas? Vi måste komma ihåg att hobbyn nu förtiden är så otroligt bred och en nybörjarspalt aldrig kan täcka upp alla nischer. Förmodligen bör fokus ligga på det som är gemensamt för alla, det grundläggande och mest elementära som utbildningen inte mäktade med att ge.

Jag ställer frågorna eftersom jag är väldigt nyfiken på vad som stoppar så många nykomlingar ifrån att komma vidare i en tid då precis alla svar på de mest komplicerade frågorna ffaktiskt finns tillgängliga på nätet och via Google.

Samtidigt inser jag naturligtvis att det krävs en god grund att stå på för att kunna formulera frågorna och för att kunna ta till sig svaren, förstå svaren och omsätta dessa till praktisk handling.

/Bengt
 
Hej!

Mina vänner (hoppas jag)...
Inlägget om Amatörradio Original avslutades med "Nu måste jag springa..."
Jag tror att vissa förstod innebörden i det, medans andra kanske inte?

SA3BZL>>
Det finns givetvis ingen tydlig koppling mellan kunskapsnivå och inträdesprovet till amatörradiovärlden. Du missforstod definitivt mitt "originella" inlägg, men det kan jag i och för sig förstå. Det lämnade stort utrymme för tolkning! Som nybliven radioamatör så öppnar sig en värld av områden där man kan förkovra sig, man behhöver aldrig riskera att bli fullärd!
Jag önskar dig verkligen lycka till och hoppas att du finner just ditt favoritområde!
 
Det är frestande att återupprepa CZR's one-liner, men ska bespara er det.;) Jag drar mig till minnes hur det var när jag först kom i kontakt med denna hobby. Det var när jag började plugga på telelinjen i Strömsund. Hade då redan ett rotat teknikintresse och hade byggt diverse transistorförstärkare och mottagare på en brädbit med itryckta häftstift med mässingskalle på, och som gick lätt att löda på.

Om amatörradio visste jag absolut inget men var nyfiken på vad det var och lyssnade tyst som en mus när de stora grabbarna, -BIU, EZK och -DIJ träffades på skolan och satt och snackade radio. Jag minns hur jag undrade vad de pratade om när "kvadd" hela tiden förekom i samtalet... så småningeom tordes jag väl fråga -BIU, som var en av mina lärare i skolan, vad det var, varpå han log och pedagogiskt berättade att det var en antenn och en antenntyp som var kvadratisk eller t om kubisk i sin utformning.

Därmed rättades ett frågetecken ut men det fanns många fler...

Idag, när jag lärt mig så mycket mer, har jag även fått insikten att frågetecknen aldrig kommer att ta slut! :)

73/Lasse
 
Last edited:
Krav på och värvning av nya radioamatörer

Grundläggande för amatörradio är kontakter med andra amatörer via radio. Här efterlyser jag någon form av "operatörsutbildning".
Skulle kanske också vara bra att få hjälp med praktiska frågor som QSL inköp, hantering o.s.v.
Trafikhandboken är bra men täcker inte allt. Kanske SSA/DL skulle kunna ha en träff för nya amatörer varje år?
En "coach/mentor" för nya skulle nog vara bra för att få nya att stanna inom hobbyn.
 
Grundläggande för amatörradio är kontakter med andra amatörer via radio. Här efterlyser jag någon form av "operatörsutbildning".
Skulle kanske också vara bra att få hjälp med praktiska frågor som QSL inköp, hantering o.s.v.
Trafikhandboken är bra men täcker inte allt. Kanske SSA/DL skulle kunna ha en träff för nya amatörer varje år?
En "coach/mentor" för nya skulle nog vara bra för att få nya att stanna inom hobbyn.

Du har nog sammanfattat några riktigt viktiga saker för att förbättr dagens läge. Jag undviker begreppet coach (Achtung Minen) men "mentor" köper jag.
 
Man kan fundera över vad den korta "halveringstiden" idag beror på.
Amatörradion är splittrad på ett sätt som aldrig tidigare förekommit, en bredd och ett antal inriktningar som måste vara helt oöverskådliga för nykomligen.
Om grunden dessutom bara består av veckoslutsutbildningar blir det ännu värre. Tar vi även med att nutidsmänniskan är stressad på ett sätt som inte heller förekommit tidigare är väl risken överhängande att kontinuiteten brister mellan snabbutbildning och fortsättning inom hobbyn.

Klubbarnas kris förutsågs annars redan på tidigt 90-tal när det skrevs en ledare i OZ som handlade om den omöjliga uppgiften att på sikt "arbeta med åldrande organiserade individualister". Förmodligen har verkligheten överträffat förutsägelsen rejält.

Min personliga åsikt är att avskaffandet av telegrafikravet är en del av orsaken till detta. För att lära sig telegrafi krävs ett ganska stort mått av engagemang och intresse, och dessutom tar det en inte försumbar tid.
Moderna inlärningsmetoder som den datoriserade tillämpningen av "Koch-metoden" har dessutom slagit hål på myten att det finns personer som inte kan lära sig telegrafi. Allt hänger på vilja och intresse.

Det går dock inte att utbilda till en användbar telegrafifärdighet med "veckoslutskurser", utan det ges tidsmässigt en utmärkt grund att komma in i klubben på under den tid som telegrafiutbildningen tar.

Leif/MCD har rett ut frågan på ett utmärkt sätt i detta inlägg:

http://www.ham.se/48667-post110.html

Eftersom ingen numera efterfrågar amatörradion annat än som marknad för nya radioapparater borde det vara tillåtet att fundera i banor utöver de som bara premierar kortsiktig kvantitet framför kvalitet.

Inga myndigheter funderar längre aktivt över amatörradions roll i totalförsvaret, och i och med detta borde det vara fritt att utforma provkraven för ett certifikat så att det blir högst totalverkningsgrad.

Tänk på att "telegrafiprov" på intet sätt är förbjudna internationellt, den skrivning i ITU-RR som reglerar telegrafikompetensen inom amatörradion efter WRC 2003 lyder så här:

25.5 § 3 1) Administrations shall determine whether or not a person seeking a
licence to operate an amateur station shall demonstrate the ability to send and receive texts in
Morse code signals. (WRC-03)


Det föreligger alltså inga problem juridiskt om vi som tror på nödvändigheten av en längre halveringstid lyckas övertyga PTS om en sådan ordning.

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
BDZ skrev; "Det är frestande att återupprepa CZR's one-liner, men ska bespara er det"
----

Jag kom just på att jag ev inte blev radioamatör av eget intresse. För att göra en lång historia kort så började jag pilla med träradios 1965, byggde såna där FM-sändare med AF114 1966, avancerade till mellanvåg och 6L6GT 1967.

På en campingsemester sommaren 1967 på Lyngholt familjecamping på Bornholm dök plötsligt upp några konstiga typer. De grävde ett hål i marken och reste en telefonstolpe nära vår husvagn. Senare samma dag anlände ännu ett gäng som reste ett stort tält och lastade in en massa radioapparater. Mina ögon var vidöppna och när jag följde spektaklet. Dagen efter påbörjades EDR sommerlejr och jag fick följa med bl a en enarmad tysk på bilrävjakt. Han körde som en galning men det var ohyggligt spännande. Även om det bara blev en enda dag på lägret, eftersom vi bokat fäja hem till Sverige igen, så blev det ett minne för livet. Men jag följde lägeravisen på 80 m två gånger om dagen hela veckan ut.

Därefter lyssnade jag allt mer på 80 m men så mycket mer amatörradio blev det inte, just då. Jag fortsatte experimentera med mina sändare och vi var sommaren 1968 ett helt gäng i kvarteret som sände musik till varandra.

En sen kväll ringde det i telefonen och en myndig stämma presenterade sig. Du stör på din grannes TV och jag vet att det du håller på med är olagligt. Men om du går med i Ham Club Lundensis (sedermera SK7CE) och blir radioamatör så slipper jag anmäla dig för Televerket. Klart man darrade i knävecken och det tog en hel vecka att samla mod för att bege sig till klubblokalen. Jag försökte övertala min piratkompis att följa med men han vågade inte. Det är en fälla, gå inte dit sa han... :-)

Men när jag väl knackat på dörren så blev jag ialla fall varmt välkomnad och den som ringt mig kände jag igen som han som polade med granndottern. Att han var radioamatör visste jag inte. Sedan drog jag med mig min kompis och han övertalade tre av sina klasskamrater som även de mixtrade med sändare och BCDX:ade. Något halvår senare hade vi tjatat till oss en CW- och teknikkurs för att nu ville vi bli riktiga (oj förlåt ordvalet) radioamatörer. Så gick det till med hot om anmälan till Televerket! :D

Faktum är att jag fick en hel hög mentorer från första stund och några av dem umgås jag fortfarande med.

/Bengt
 
Last edited:
Har jag inte själv ett intresse av att lära mig vad amatörradio innebär så kan ingen 'mentor' i hela världen påverka mig !

Kommer man in 'bakvägen' till hobbyn så har man missat mycket av det som finns i farstun och att gå dit är inte intressant då man därigenom visar att man har begränsade kunskaper.:o

Ett sätt att förbättra situationen för nybörjaren är att kräva att man först skall gå en teknikutbildning på en klubb i ett år för att därefter ta certet.

Så gjorde vi förr i tiden och då fick vi mer kunniga amatörer som kunde ha sakliga diskussioner om teknik och inte som idag, kräva att någon skall ta hand om en.
 
Krav på och värvning av nya radioamatörer

Om vi skall bli bättre påstår värva och ta hand om nya radioamatörer så måste vi nog skärma av alla som försöker vrida tiden tillbaka.
Förr i tiden var nog bra förr i tiden, men alla måste nog acceptera att det är nutid nu!
 
Back
Top