Krav på och värvning av nya radioamatörer

SM6OID: Varför "måste" utbildningen av radioamatörer gå så rasandes fort nu för tiden?

Utbildning går rasande fort nuförtiden i alla sammanhang. Dessvärre är det också så att det sedan 80-talet också uppstått ett fenomen som jag kallar "utbildningsfascism". Med detta menar jag att det inte längre har någon betydelse om du "kan" något, huvudsaken är att du har papper på att du genomgått nån kurs.

Nu strök jag ett långt stycke där jag exemplifierade ovanstående eftersom det riskerade att bredda trådämnet. Ni får fundera själva över detta. Hursomhelst har det skett en attitydförändring de senaste decennierna där grundlig kunskap inte längre är det mest primära, åtminstone inte om man inte kan erhålla den genast.

Därav har det enligt min uppfattning också varit helt riktigt med komprimerad utbildning även till radioamatörcertifikat. Åtminstone om man ska försöka hålla sig i takt med samhällstrenden i övrigt. Däremot haltar det betänkligt om man ser till kvaliteten, men jag hävdar att det tyvärr också är i takt med tiden.

En snabbutbildad radioamatör som är intresserad efter genomgången kurs kommer själv att förkovra sig. Här har klubbarna ett stort ansvar. Fångar man upp den nyutbildade och förmår att hjälpa vederbörande vidare så växer både kunnandet och intresset. Även en radioamatör som startat sin bana med en snabbutbildning kommer, om han är genuint ;) intresserad, att bli oerhört kunnig med tiden.

Problemet är de som lägger av efter kursen eller saknar vilja till förkovran. De kan egentligen inte särskilt mycket men har ändå papper på full kompetens. Det är fullt möjligt att åratal efter genomgången kurs bli aktiv på banden. Detta utan att tidigare ha varit aktiv eller att ha förkovrat sig och där även den ytliga kunskapen från kursen försvunnit. För att ta till en populär metafor, det är som om någon som tagit körkort för länge sedan, utan att senare kört bil alls, plötsligt ger sig ut i trafiken. Knappast önskvärt.

Jag skulle därför vilja komma med en tanke för diskussion: Under, låt säga tre år efter utbildning ska man ha genomfört x antal QSO per år och/eller ha deltagit i fortbildning. D.v.s. kunna visa på att man lyft sin kunskapsnivå på det sätt som är tänkt. Att snabbutbildningen bara är ett tillstånd att fortsätta på egen hand. De som efter prövoperioden inte kan verifiera något kunskapslyft mister sin behörighet. Hur detta ska verifieras är öppet för diskussion. Det skulle också krävas att PTS återigen kan kräva återkallande av certifikatet.
 
De få gånger jag besökt den lokala klubben i Lund är jag den ende som är intresserad av det som intresserar mig. Alla andra är inte intresserade av mina projekt och därför blir det mest kaffedrickning för min del.

Jo, men det betyder ju kanske inte per automatik att alla andra utövar hobbyn fel.

Det betyder inte ens att du som är ensammen om ditt intresse utövar hobbyn fel.

Det betyder att ni utövar hobbyn OLIKA, och det är så det ska vara.

Sen kan väl dom som mest är intresserad av QRP sitta i ett hörn av fikarumsbordet och dom som är mest intresserade av contest kan ju sitta vid andra änden av samma fikabord på klubben.

Själv brukar jag prata med alla möjliga intresseinriktningar inom hobbyn, även om jag inte är intresserad av telegrafi brukar jag fråga hur det går för dom som kör SOCWA osv...

Grundhobbyn delar vi, och intresset för kaffet och bullarna, här träffas vi ju på klubben två gånger i veckan, så det blir mycket kaffe...
 
Last edited:
Hej!

Nu måste jag också ge mig in i debatten känner jag.

Det är inte alla som går "weekend kurser"
Jag för min del sökte mig självmant till hobbyn.
Intresset hade nog funnits där sedan tonåren, men nåt som kallas livet kom emellan.
När jag så fick snilleblixten att ta det där efterlängtade certet, så valde jag helt enkelt att läsa in vad som krävdes, för att sedan kontakta provförrättaren och "skriva upp".

När det gäller nivån på dagens cert, så brukar jag och en kompis skämtsamt säga att: Kan du sitta på en toalettstol utan skriftlig instruktion? Bra, då klarar du nog provet också, iaf om du har något intresse..

Det är med andra ord inte speciellt svårt.

Att utöver det "ragga" de som kanske kunde vara intresserade tror jag kostar mer än det smakar.

Har man inte det grundläggande intresset för radio och elektronik så blir man inte kvar som sändaramatör oavsett hur svårt eller enkelt provet är.

Vad vi i klubbarna behöver bli bättre på är att ta hand om de "nybakade" och även övriga medlemmar i våra lokala klubbar för att dela med oss av det vi faktiskt kan. jag tror att det är enda sättet att öka kunskapsnivån generellt.

Faktum är att det finns en hel del amatörer med gamla fina signaler, som fortfarande är aktiva på banden, men inte har ett smack högre kunskapsnivå än de som nyss har tagit cert.

Så för att inte göra detta inlägg till mitt eget svammel, så ska jag besvara Lasse BDZ:s frågor också..

1. Behöver vi bli fler radioamatörer?

Inte nödvändigtvis, det är bättre enligt mitt synsätt att ta hand om de som redan finns.

2. I så fall varför?

-

3. Blir vi starkare gentemot myndigheter och kommersiella intressen om vi är flera?

Knappast för att vi är flera, men kanske med ökad kunskapsnivå.

4. Hur rekryterar vi fler radioamatörer?

Tror det räcker med att visa att vi finns, de som är tillräckligt intresserade kommer automatiskt.

5. Vad händer med vår hobby om antalet utövare skulle halveras under, säg 20 år?

Det är många andra faktorer som spelar in, så jag kan inte uttala mig om det.

6. Vad händer med vår hobby om antalet utövare skulle fördubblas under motsvarande tid?

samma som 5

7. Finns det en motsättning mellan kvantitet och kvalitet?

Oftast.

8. Om så är, vilket är att föredra?

Kvalitet.

/Micke
 
OID nämner startsträckan som för länge sedan varade i flera år för många av oss numera old timers. Men så fungerar det inte idag. Det jag ser bland de yngre generationerna är att allt skall hända här och nu. Fort fort fort, hinner inte. Varje litet krav upplevs som ett megahinder och de som inte kommer över hindret på första försöket är beredda att offra tio gånger mer tid och energi på att försöka riva hindret än att spotta i nävarna och prova en gång till.

Inget vi kan göra åt detta heller, det ligger väl i tiden. :)

/Bengt


Tiderna skiftar, på den "gamla goda tiden" fanns inte så mycket att välja på annat än läsa de få böcker som fanns om ämnet, sedan byggde man om och om igen tills det blev bra och man kramat varje uns av information ur dessa böcker. Det fanns inte mycket som konkurrerade om intresset, utan en stimulerande hobby var tillvaron ganska trist.

I dag finns det stimulans och infomation till förbannelse och en hobby "får" inte inkräkta för mycket på fritiden, som ändå inte räcker till allt man vill göra. Det är nog det som är orsak till det beteende som du beskriver.

För att locka till oss individer ur de yngre generationerna kräver nog att vi anpassar oss till deras verklighet. Om du vill ha ungdomar som är likadana som du en gång var får du nog bygga en tidsmaskin och importera dem från flydda tider ;)
 
KBW skrev; "För att locka till oss individer ur de yngre generationerna kräver nog att vi anpassar oss till deras verklighet. Om du vill ha ungdomar som är likadana som du en gång var får du nog bygga en tidsmaskin och importera dem från flydda tider"
----

Nu kom det igen, vi skall anpassa oss till andras verklighet. :rolleyes:

Jag tycker som AZK formulerade sig; "Har man inte det grundläggande intresset för radio och elektronik så blir man inte kvar som sändaramatör oavsett hur svårt eller enkelt provet är."

Alltså ankommer det inte på oss etablerade att spilla vår tid på att locka till oss nya bara för att få upp kvantiteten. Det får räcka med att vi delar med oss av vad vi själva sysslar med. Jag som just nu bygger med radiorör kan säkert inspirera en och annan att börja intressera sig för den typen av radioteknik. Andra som sysslar med annat drar till sig andra. Om någon nykomling tar kontakt med mig och vill ha hjälp med sådant jag inte kan eller intresserar mig, t ex att få hjälp med Packet Radio så säger jag tyvärr, jag kan inte hjälpa dig. Ev kan jag hänvisa till någon annan.

Inte skall väl vi behöva anpassa oss. Vi har ju redan vår fina hobby och har full koll på våra egna intresseområden. Jag trivs med mina egenkonstruerade rörbyggen och morsetelegrafi. Det är amatörradio för mig. :)

/Bengt
 
Vill bara påpeka att om man nu ska bygga en tidsmaskin så ska den vara rörbestyckad och byggt enligt Einsteins "old school"
Tidresor med en modern delorean bil tycker jag är för mycket "veckosluts bygge"
:)
 
@Bengt, EQL:

Om vi verkligen vill ha en föryngring så krävs det nog en förändring, frågan är naturligtvis om priset för den inte är för högt?

Men det kanske inte är de som vi ska ha som målgrupp som jag nämnde tidigare.
 
Tack för intressanta inlägg, ZBB, AZK och KBW!

Intressant förslag du har i sista stycket av ditt inlägg, Lasse -ZBB. Liknande förbehåll var min väg in i amatörradiovärlden när jag efter att ha avlagt godkänt prov för A-cert måste visa att jag kört 200 QSO med B-cert eller haft B-cert i ett år, innan jag kunde nyttja de privilegier som A medgav, om jag nu inte minns alldeles tokigt.

Helt riktigt, Micke -AZK, alla går inte weekend-kurser och jag tillhör inte dem som generellt tycker att äldre amatörer har bättre plattform än nyare! Som någon annan skrev så finns det kunskapsluckor, inte bara när det gäller teknik, i alla läger!

Bengt -KBW, jag gillar det sätt du breddar diskussionen på när du för in aspekter som "det moderna samhället". Vissa saker har man kanske inte riktigt tänkt på och det är bra att dessa saker lyfts fram.

Detta kan kanske låta som att jag sitter här och recenserar inlägg men det var inte alls min tanke, bara att ge lite feedback från mitt eget perspektiv!

Visst är det så att vi alla förkovrar oss under resans gång och inte kunde jag och andra i min årsklass särskilt mycket när vi tagit vårt första cert men jag är ändå både tacksam för, och övertygad om att en längre utbildning och ett längre insteg i hobbyn fört med sig fördelar! Det var mera av "ett långkok" på den tiden, såsom den bästa husmanskosten ju ofta är! :)

73/Lasse

Kanske bäst att tillägga att det är fler som bidragit med intressanta inlägg, inte minst under tiden jag skrivit detta! :)
 
Last edited:
Vill bara påpeka att om man nu ska bygga en tidsmaskin så ska den vara rörbestyckad och byggt enligt Einsteins "old school"
Tidresor med en modern delorean bil tycker jag är för mycket "veckosluts bygge"
:)

Var inte fluxkondensatorn i DeLorean ett vacumrör? :rolleyes:
 
Lasse/BDZ ställer dessa högst befogade frågor:

1. Behöver vi bli fler radioamatörer?

Inte annat än för att motverka den "naturliga avgången".
Någon efterfrågan av radioamatören som sådan finns inte längre.
Amatörradiohandlarna i Sverige dras redan med lönsamhetsproblem trots höga priser.


2. I så fall varför?

Sedan 1947 har vi vilat på gamla lagrar, där radioamatörernas insatser i WW2 varit orsaken till myndigheternas välvilja. Avregleringen av telemarknaderna och marknadsvärderingen av radiofrekvenser medför att amatörradions motiv för att disponera frekvenser har blivit allt tunnare. Detta är mest uttalat på UHF/mikrovågsbanden.


3. Blir vi starkare gentemot myndigheter och kommersiella intressen om vi är flera?

Inte med realistiska antal. Dessutom är det mycket troligt att en, säg, ökning med en 10-potens av antalet radioamatörer som vill sätta upp stora antenner och använda höga effekter mitt i bostadsområden skulle leda till välorganiserat motstånd från planmyndigheter, bostadsföretag och "strålningsrädda". Hittills har dessa i stort sett missat amatörradions existens.

4. Hur rekryterar vi fler radioamatörer?

Någon patentlösning finns inte. Intresset för teknik och vetenskap sjunker hos de yngre, och amatörradio har i allmänhetens ögon fått en ganska uttalad "kufstämpel", bl.a. tack vare "lagerledere Marve Fleksnes, LA8PV".

5. Vad händer med vår hobby om antalet utövare skulle halveras under, säg 20 år?

En halvering är en för liten förändring för att bli signifikant.
Vi har redan upplevt förändringar av denna magnitud som inte påverkat helheten nämnvärt. Antalet aktiva är redan nere på 50-talets nivå utan andra effekter än att det är ganska glest på frekvensbanden och klubbarna har svårigheter.

Skulle antalet sjunka med en 10-potens ser jag framför mig att klubbarna i stort sett utplånas, och att VHF/UHF-banden kanske hotas snabbare än annars.


6. Vad händer med vår hobby om antalet utövare skulle fördubblas under motsvarande tid?

En ökning med en 10-potens skulle möjligen kunna leda till ett frekvensutnyttjande på 70-talets nivå. Risken finns även att olika former av EMC-problem i tättbeyggda områden kopplat med "strålningsrädsla" leder till att opinionen tvingar fram drastiska sänkning av tillåtna effektnivåer.

7. Finns det en motsättning mellan kvantitet och kvalitet?

Definitivt.

8. Om så är, vilket är att föredra?

Kvalitet har den största potentialen att överleva på längre sikt, eftersom det är svårare att ifrågasätta verksamheter som har kvalitet som kännemärke.

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
Lasse/BDZ ställer dessa högst befogade frågor:

1. Behöver vi bli fler radioamatörer?

Inte annat än för att motverka den "naturliga avgången".


Med tanke på snittåldern på radioamatörerna i det här landet är det bäst att vi startar stora värvningskampanjer då. :eek:

Ligger snittåldern över eller under pensionsåldern?
 
Är man över 50 så finns det bara två alternativ för att få känna sig som en "pojkspoling"!

1. Gå med i en Esperanto studiecirkel.

2. Bli radioamatör.

:);):)
 
Är man över 50 så finns det bara två alternativ för att få känna sig som en "pojkspoling"!

1. Gå med i en Esperanto studiecirkel.

2. Bli radioamatör.

:);):)

Kan man inte kombinera och köra en Esperanto-ring på 80m :D

(nu kommer säkert någon och säger att det redan existerar, och det förvånar mig i såna fall föga) :rolleyes:
 
Kan man inte kombinera och köra en Esperanto-ring på 80m :D

(nu kommer säkert någon och säger att det redan existerar, och det förvånar mig i såna fall föga) :rolleyes:

(:D)Hahahaha, det är precis vad som finns men de kör nog mer på 20m (:D)
 
Last edited:
KBW skrev; "Om vi verkligen vill ha en föryngring så krävs det nog en förändring, frågan är naturligtvis om priset för den inte är för högt? Men det kanske inte är de som vi ska ha som målgrupp som jag nämnde tidigare."
----

Ja du har rätt. Priset är alldeles för högt. Jag anser att de radioamatörer som vill ha en föryngring i hobbyn själva får lösa sina problem. Sätt igång och informera om amatörradio redan på mellanstadiet i skolan. Jobba på 5-10 års horisont. Massor med arbete men som kan ge resultat.

Själv vill jag dock hellre lägga min tid och energi på mina egna projekt och sådana aktiviteter som kan medverka till att vi får behålla våra unika privilegier att bygga och använda egenbyggda radiosändare.

Klubbar och föreningar ha olika inriktningar. Någon kan ha som sin huvudsakliga verksamhet att syssla med värvning och erbjuda utbildning. Om klubbmedlemmarna gillar att syssla med sådant så kör på. Andra klubbar har bildats för att erbjuda radiosamband vid motortävlingar och ytterligare några bedriver en förvaltande verksamhet där amatörradions kärnverksamheter står i centrum. Alla har sin plats i det stora hela.

Vad spelar det egentligen för roll om nyrekryteringen helt skulle upphöra och hobbyn sakta tyna bort? Finns det inget intresse för radio så finns det inte. De som blir mest upprörda av det jag skriver kommer ändå aldrig att frivilligt räcka upp handen och ställa upp som mentorer och kursledare. Har jag fel?

/Bengt
 
Klubbar och föreningar ha olika inriktningar. Någon kan ha som sin huvudsakliga verksamhet att syssla med värvning och erbjuda utbildning. Om klubbmedlemmarna gillar att syssla med sådant så kör på. Andra klubbar har bildats för att erbjuda radiosamband vid motortävlingar och ytterligare några bedriver en förvaltande verksamhet där amatörradions kärnverksamheter står i centrum. Alla har sin plats i det stora hela.

Förutsättningen är ju då att dom olika inriktningarna inte motarbetar varandra, eller hur?

Jag har inte hört någon av förespråkarna för nyrekrytering talat om att försvåra egenbygge.

Och det ÄR ju att utsända radiovågor som är KÄRNVERKSAMHETEN inom hobbyn, oavsett vad många andra tror och påstår.
 
Radio bär inte längre på det mysterium som det en gång gjorde. Den fick hela familjen att stanna upp och lyssna, när man kikade in genom bakstycket såg man ett underligt sken sippra ut. Den som kunde hantera dessa tingestars inre åtnjöt den största respekt. Den yngling som intresserade sig för radioteknik uppmuntrades av de äldre som förmodligen sa "Han har framtiden för sig, den pojken". Det hade han för elektronikindustrin blomstrade och behovet av kunniga tekniker var nästan outsinligt.


Numer är det väl datorer och smartphones som övertagit platsen som den magiska apparaten, det är dess mystik som ungdomar vill tränga in i och kunna hantera. De äldre säger förmodligen "Han har framtiden för sig, den pojken". Lär han sig göra spel om arga fåglar är det också i synnerhet sant ;)

Att försöka påverka en 12-åring att intressera sig för hopplöst omodern radio, som inte heller kan ge en framtida karriär, är nog inte det enklaste. Visst kan det finnas enstaka avvikande individer.


Om det ovanstående är sant så är det bortkastad tid att försöka värva ungdomar, de få som verkligen är intresserade kommer nog självmant dyka upp på någon klubb.

Som jag skrev tidigare så kanske det är bland människor i medelåldern man ska söka de "nya" amatörerna, de som inte längre har barn att sköta och som har tid att ägna sig åt en sådan här hobby.
 
Last edited:
De unga idag är som terroristerna inför 11 sept....de ville inte lära sig starta eller landa flygplanen...bara flyga dem...och det slutade som vi alla vet med en krasch :-)
 
Våra dagars ungdom älskar lyx. Den uppträder ohövligt, föraktar auktoritet, har ingen respekt för äldre människor och pratar när den borde arbeta.


Som redan Sokrates sade, i alla fall påstås det så ;)

Ungdomar ska flyga högre och längre än föregående generation medans de äldre är dömda att hytta med fingrarna och påminna om Ikaros :)

Personligen tycker jag att det är betryggande att dagens ungdomar ter sig precis lika obegripliga för de äldre som vi en gång gjorde för de som var äldre då. Det är bara lite svårt att inse att man själv numer hör till den muttrande äldre skaran ;)
 
Last edited:
Rubriken på tråden är "Krav på och värvning av nya radioamatörer"

Om vi börjar med kraven så finns det ett formellt krav i form av att vederbörande skall inneha ett amatörradiocertifikat för att få lov att utöva amatörradiotrafik. Vad som krävs är vissa bestämda kunskaper i ellära och radioteknik samt kännedom om regler och trafikmetoder. Nog sagt om detta.

Finns det egentligen några andra krav som kan ställas och i så fall vilka? Vem har i så fall rätt att ställa de kraven och på vilka grunder?

Sedan kommer vi till värvning. För mig betyder det att marknadsföra amatörradiohobbyn på ett sådant sätt att nya förmågor blir intresserade och inspirerade av radio. Målet måste vara att på sikt få dessa individer att genomgå en utbildning för att efter avlagt prov få ett eget amatörradiocertifikat.

Men sen då, tar det slut här?

I nio av tio fall gör det faktiskt det. Kanske är det här det saknas såväl genomtänkta strategier som resurser att ta hand om de nya. Förr fungerade klubbarna som stöd för de nya och genom att följa den ordinarie verksamheten så ökade kunskaperna liksom att amatörradio praktiserades under viss uppsikt av de äldre mer rutinerade. Nu för tiden har Internet till stor del ersatt det personliga mötet och säkert är det så att bland läsarna här finns många nya som inte är med i några klubbar och som inte skrivit ett enda inlägg. Finns dom?

Kanske bör man också skilja på aktiv och passiv värvning. Aktiv i den mening att vi etablerade radioamatörer besöker dagis, skolor, företag och pensionärsföreningar för att berätta om vad amatörradio är och vilken fantastisk hobby vi har. Detta med glödande entusiasm och i syfte att övertala, nästan med tvång släpa in i princip vem som helst i hobbyn enbart för att bli fler.

Passiv värvning kunde då vara att marknadsföra hobbyn genom att berätta om vad vi själva som individer är intresserade av och visa upp vad vi sysslar med. Den ene bygger radio och den andre jagar DX på 3780 kHz AM - typ.

Att marknadsföra amatörradio är lika omöjligt som att marknadsföra begreppet sport. Däremot skulle det gå utmärkt att marknadsföra de enskilda sportsgrenarna var för sig som orientering, vindsurfing, kulstötning etc eller när det gäller amatörradio de olika nischerna teknik, trafik och tävling. Å ena sidan har de olika inriktningarna något gemensamt men å andra sidan har de inte det. Det är helt olika nischer inom en och samma amatörradiohobby.

-Berätta nu hur vi bäst marknadsför amatörradio och vad som är så unikt och fantastiskt med hobbyn.

/Bengt
 
Back
Top