Detta är en helt framkomlig väg, och det är på det sättet som man angriper saken.
Dock finns det lite detaljer i lösningen som man behöver beakta.
Ett filter av denna typ blir lite osymmetriskt, eftersom man kan välja om det är serieinduktanser
eller seriekapacitanser som kopplingselement. Man bör göra avvägningen mellan
om filtret ska falla av fortare på den lågfrekventa sidan eller den högfrekventa.
Seriekondensatorer gör att dämpningen faller av snabbare på den lågfrekventa sidan, så
topologin får väljas efter det frekvensområdet man vill prioritera.
Sedan är det frågan om "realiserbarhet".
Man bör vara mycket försiktig med att använda värden som kommer ur en kretssimulator "direkt".
Komponentvärden måste vara sådana att de går att åstadkomma och använda praktiskt.
I VHF-området blir små eller stora värden opraktiska; en liten induktans försvinner
i till-ledningarna och en stor modifieras genom sina strökapacitanser.
Det finns ett intervall där inflytandet är som minst, för filter i detta frekvensområde ligger det i c:a 50 - 200 nH.
Därför är ett bättre val att lägga sig någonstans mitt i detta, kanske så här:
eller så här:
Det är nu som "engineering judgement" kommer in i bilden.
Den erfarne RF-ingenjören vet att en induktans som på pappret
har induktansen 790 nH vid 140 MHz i verkligheten får andra egenskaper genom sina strökapacitanser.
En induktans med detta värde, med 13 tätlindade varv av 0,5 mm tråd på 6 mm stomme, får pckså en parallellkapacitans av 0,21 pF.
Denna kapacitans gör att en parallellresonans uppstår vid runt 460 MHz.
Genom att tillämpa "j-omega metoden" går det att beräkna hur mycket som kapacitansen påverkar totalbilden.
Den ekvivalenta induktansen ökar med drygt 15% genom strökapacitansen jämfört med en ideal induktans, och det behöver man ta hänsyn till.
Det är sådana här insikter som kommer med åren och är en av trösklarna för "unge civ.ing, Spoling" som hamnar "i den farliga verkligheten" direkt från skolan.
Erfarenhetsmässigt är det ofta lättare att få till reproducerbara resultat med kapacitanser som kopplingselement.
Slutligen har inflytandet av "gain-inställningen" på mängden av spuriouser är primärt en funktion av om olika artefakter
kommer över eller under brusnivån. Dessa finns hela tiden, men är dolda under bruset. En preamp gör att de kommer att bli bättre dolda,
men till priset av att det blir lättare att överstyra SDR-mottagaren.
Att saker är "det möjligas konst" blur mycket tydligt när det gäller systemkonstruktion...