Lämplig enklare kortvågsrigg för instegsamatörer?

Jag är av meningen att "instegscertifikatet" endast kommer att skapa
en klass av missnöjda nybörjare med kort halveringstid, vilka antingen lämnar hobbyn för något roligare, eller om de ändå skulle bli tillräckligt många för att utgöra en maktfaktor inom SSA,vilken i likhet för T-certarna för 30-35 år sedan kommer att kräva "fulla privilegier" i utbyte mot den närmast symboliska examinationen.

Då blir den enda nettoeffekten att vi kommer att få en ytterligare urvattning och marginalisering av amatörradion, något som vi klarar oss alldeles utmärkt utan.

Om vi ska återvända till ursprungsfrågan kommer alla slag av någorlunda moderna plastradioapparater att fungera för en nybörjare.
Parametrar som t.ex. känslighet och storsignalegenskaper blir ganska betydelselösa i dagens störmiljö i synnerhet när dåliga antenner används.
Den springande punkten blir om dessa får upp antenner värda namnet, eftersom de enda sätten att kompensera för låga sändareffekter är bra antenner och/eller goda tekniska och operativa kunskaper.

När de tekniska och operativa grundkunskaperna blivit helt åsidosatta vid en sådan nyordning är det upplagt för att "QRP= QSO:s Rarely Possible" blir en påtaglig realitet, vilken kommer att skilja sig diametralt från den idealbild som de blivande amatörerna får framställd för sig.
Då är det upplagt för besvikelser.
 
Hej!

Hmmmm, 2 m och 70 cm för nybörjare?
Hur kul kan det vara?
Jag vet inte!

Kortvåg måste väl vara det som lockar??
Tiderna förändras, men jag som blivande och senare nybliven amatör lockades av kortvåg.
Som blivade så hade jag en BC-312, den har jag fortfarande, sedan byggde jag en sändare för telegrafi.
Ett enkelt koncept i olika utförande och modifikationer.
I slutligt utförande med 2x 807 som PA med ungefär 560 V på anoderna.
 
Eftersom instegcertifikaten lär vara begränsade i tid…kanske 2-3 år innan man allt får se till att uppgradera certifikatet.
Ok, vet vi att det är tidsbegränsat?
Jag har sett att någon/några klubbar har informationsträff gällande det nya certifikatet men jag hittar inget på SSA:s hemsida eller på nätet vad som mer i detalj kommer att gälla.
Finns det någon mer detaljerad info att hitta tar jag gärna emot ett tips om vart man hittar det.
 
Sån information tar jag gärna del av också så snart det finns att hitta.

Alla T-certare likt mej själv fick vackert nöja sej med i princip enbart 2m fm de första åren. Ngt annat hade man ju inte råd med när billigast tänkbara beg Icom IC-290 kosta 3500kr som såklart motsvarar hiskeligt mkt mer i dagens penningvärde.
Mina första år körde jag inte ens ssb. FM va ngt nytt jag inte provat tidigare och hade sin tjusning då. Repeatrar man med 1750 tuta kunde få igång när man for runt i landet mobilt va hur kul som helst.
Gnällig kortvåg hade jag en multibandsradio + en ljusslinga som antenn och lyssna med. Vart väl lite kul det med…en stund men man tröttna snabbt på gnället o tjutandet överallt. FM vart mkt mer sofistikerat o helt klart mkt roligare att satsa på.
Antennläge i lägenhet vart inga problem heller ens med den 6-ele Vårgårda jag hade uppe då.

Sedan kanske 10 år har jag slutat med både 2m och FM helt. Lockar inte det minsta nu…men gjorde det då.
Därför inte helt otänkbart att ngn annan nybörjare kan tycka likadant nu.

De fåtalet ggr en IC-706 passerar mina händer slås jag av hur krånglig o komplicerad den är. De olika effektlägena heter ngt kryptiskt ingen riktigt förstår.
De som gillar dem verkar enbart vara de som en gång köpte dem som nya..
Samma sak med de som tyckte IC-735 va en himla bra radio - vilket den för all del var…då.
Ifall jag drar vidare med gamla Icom’s skulle möjligen en IC-725 vara ngt. Enkel är den ju iaf. Mkt enklare o låter bättre än t.ex IC-718 med sin omöjliga AGC. Man nöds dock hålla reda på själv vilka filter som kan sitta i. Bara för att det står t.ex Tune eller FM på knapparna betyder det inte att det helt säkert finns ngt installerat.
IC-7200 ser frän ut, är ganska billig men likt 718 ganska svårkörd. Har man inte manualen i knäet är man körd.
IC-7300 köres enkelt utan manual då den är såpass självinstruerande även om jag medger att 16 tusen kr kan va väl saftigt att köra 20m o 25W med enbart.
 
Om "instegsamatörerna" varit telegrafikunniga samt fick bygga sin egen sändarmateriel, skulle en sådan här tillsammans med en 1-V-1 mottagare
vara utmärkt lämpad för ändamålet:

1732397211349.png
1732397244698.png
 
Att få en av dagens ungdom, eller äldre som vill börja med radio, att bygga rörgrejer, eller att överhuvudtaget bygga en sändare som det bara går att sända bärvåg med, och Morse. Nog behövs en mottagare oxo??
Är nog något vi aldrig någonsin kommer att uppleva mer.
Sådana saker är helt borta ur folks medvetande.
Att längta tillbaka till det som varit och tro att någon vill göra om det, är fullständigt otänkbart.
Det bara finns inte.... och kommer aldrig igen.
Och behövs heller inte.


SM6VRL tycker att IC-706 är krånglig, effektlägen vet jag inte vad det är?
På SRS tiden sålde vi rätt många 706:or.
Men hade även många spekulanter som menade att de nog inte skulle klara den, "alla dessa menyer" "all denna programmering" lät det.
Jag erbjöd måååånga gånger en stunds genomgång, eller kurs på en halvtimme till många sådana kunder.
Resultatet var misstro till de som spridit desinformationen, och stort intresse för en egen 706:a. Flera köpte både en och två 706:or och var supernöjda, inte bara med radion, utan även sig själv som klarade detta.

Ja även då förekom det vi idag kallar desinformation. Särskilt från de som inte ens hade sett en 706:a.....

Så vad är mer lämpligt än en 706:a till en nybörjare.

IC-718 nämndes, ja den har väl snabb AGC men är lätt att modifiera , den har även liten högtalare, lätt att åtgärda med yttre sådan.
Yttre högtalare bör alla TRX:er ha.

Går vi till 80 talet, IC-735 och 725 nämndes, ja fina grejer lättjobbade även för äldre radioamatörer. Men en stor procent av beg sådana är idag söndertrimmade, söndemodifierade, och sönderlagade. Så då blir det reparation som första projekt för den stakars nybörjaren. Visst något som man kan lära sig mycket av, men vem vill krångla med sånt?

SM4FPD
 
Det nya noviscertifikatet, och inte minst enbart CE-märkta grejer, känns som en mycket dålig idé.
Kraven i det nuvarande är väl urvattnade tillräckligt mycket. Glöm inte bort att amatörradio är en
teknisk hobby och det kommer alltid att krävas kunskaper om man vill komma någon vart med
sin hobby. Det gäller oavsett om man använder hembyggen, gamla surplusapparater, plastradio
som inte är CE-märkta eller CE-märkta plastradioapparater. Vill påstå att man gör novisen en
björntjänst här. När denne t ex ska använda sin nyköpta plastradio för att sända SSB på något
band så måste denne ha koll på diverse inställningar för att inte splattra ner frekvenserna.

Känns som tanken med noviscertet är att konkurrera med PMR-apparater som säljs billigt hos
Kjelle och Classe. Att kräva enbart CE-märkta apparater känns som att helt frångå amatörradions
historia. Nu kommer det säkert aldrig att bli någon tillsyn av det här så risken att åka dit är
nog helt obefintlig.

En besvikelse är den radiomiljö man sedan ställs inför. Om man funderar på varför det är låg aktivitet
räcker det med att titta hur det ser ut på frekvenserna. Så här kan det se ut på 10 meter:
dagens 10meter.JPG
Här finns en skog av skräpsignaler över hela bandet. Samma intervall återfinns i andra frekvensområden också. Till höger upptäcktes
en massa signaler som visade sig vara "riktiga". (Säkert finns det en och annan som tycker budskapet "TEST" är en störning men det
kan vi lämna därhän nu... :) ) Störningarna här är i alla fall smalbandiga och kan till nöds hanteras med notchfilter i mottagaren.
Värre blir det när hela bandet dränkts av en bredbandig brusmatta. Att gå till botten med sådant kräver lite kunnande och även en
del social kompetens för att konfrontera grannar. Den ruttna radiomiljö som finns är ett större hinder än jobbiga kunskapskrav.
Hur man ska lösa störsituationen i ett bredare sammanhang får någon annan fundera på.
Att lösa störproblemen med mer sändareffekt funkar förstås inte. Tänk att motstationen dränks av störning. Om då jag får kräma på en massa
mer gör förstås ingen skillnad. Om den andra ska dra på kanske 20-30 dB för att överrösta mina störningar när denne redan använder
100 W... Det skulle vara intressant att se en enkät på bred front om hur störningsläget är nu. Tror det skulle ge en (obehaglig) bild av vad
man (alltid denne man...) borde satsa på.
 
Om "instegsamatörerna" varit telegrafikunniga samt fick bygga sin egen sändarmateriel, skulle en sådan här tillsammans med en 1-V-1 mottagare
vara utmärkt lämpad för ändamålet:

View attachment 12740
View attachment 12741
Med just precis en sådan på 7036 kHz startade jag min s k karriär som DX-jägare. SM5CBC/MM utanför Port Said i Egypten blev längsta DX:et, i mars 1961. Helkul!
 
Last edited:
Med just precis en sådan på 7036 kHz startade jag min s k karriär som DX-jägare. SM5CBC/MM utanför Port Said i Egypten blev längsta DX:et, i mars 1961. Helkul!
Precis. C-certifikatet under 1950 och 60-talen fostrade radioamatörer
av en kvalitet som vi inte ens kan drömma om i dag.


Att lösa störproblemen med mer sändareffekt funkar förstås inte. Tänk att motstationen dränks av störning. Om då jag får kräma på en massamer gör förstås ingen skillnad. Om den andra ska dra på kanske 20-30 dB för att överrösta mina störningar när denne redan använder
100 W... Det skulle vara intressant att se en enkät på bred front om hur störningsläget är nu.

Att nu ta bort de sista resterna av krav på tekniskt kunnande är verkligen en "björntjänst" som endast kommer att leda till fler missnöjda nybörjare som kommer att stå helt handfallna när de ska handskas med störningarna och svårigheterna med antenner.

Man kan fundera lite över hur mycket effekt som skulle behövas i dagens störmiljö i städerna för att kunna få en bra kommunikation på t.ex. 40m SSB. På 50 år har bakgrundsnivån stigit minst 20 dB, så för samma S/N som man hade med 10 W skulle minst 1 kW behövas idag.
Något som är helt orealistiskt ur systemdimensioneringsperspektiv.

Hela argumentationen för "instegscertifikatet" andas desperation, och är mest härledd ur tron att sänkta krav automatiskt leder till ökad tillströmning, något som motsägs av den praktiska erfareneheterna. Inte ens om proven avskaffades helt skulle det bli någon rusning.

Istället borde telegrafikravet återinföras och alla tvingas "prova om" med högre krav, på samma sätt som gjordes 1946/47 vilket skulle dels reducera antalet radioamatörer till en mer smaklig nivå för PTS, och dels medföra en högre kvalitet hos de som blir kvar.
En stor kvantitet är inget självändamål.

Som det blivit i dag erbjuder amatörradion en produkt av låg kvalitet åt en marknad utan efterfrågan.
 
Precis. C-certifikatet under 1950 och 60-talen fostrade radioamatörer
av en kvalitet som vi inte ens kan drömma om i dag.




Att nu ta bort de sista resterna av krav på tekniskt kunnande är verkligen en "björntjänst" som endast kommer att leda till fler missnöjda nybörjare som kommer att stå helt handfallna när de ska handskas med störningarna och svårigheterna med antenner.

Man kan fundera lite över hur mycket effekt som skulle behövas i dagens störmiljö i städerna för att kunna få en bra kommunikation på t.ex. 40m SSB. På 50 år har bakgrundsnivån stigit minst 20 dB, så för samma S/N som man hade med 10 W skulle minst 1 kW behövas idag.
Något som är helt orealistiskt ur systemdimensioneringsperspektiv.

Hela argumentationen för "instegscertifikatet" andas desperation, och är mest härledd ur tron att sänkta krav automatiskt leder till ökad tillströmning, något som motsägs av den praktiska erfareneheterna. Inte ens om proven avskaffades helt skulle det bli någon rusning.

Istället borde telegrafikravet återinföras och alla tvingas "prova om" med högre krav, på samma sätt som gjordes 1946/47 vilket skulle dels reducera antalet radioamatörer till en mer smaklig nivå för PTS, och dels medföra en högre kvalitet hos de som blir kvar.
En stor kvantitet är inget självändamål.

Som det blivit i dag erbjuder amatörradion en produkt av låg kvalitet åt en marknad utan efterfrågan.
Vad är minantalet radioamatörer som krävs för att PTS skall tycka det är värt att lägga resurser på så att denna hobby kan fortsätta?

Dessa frekvenser skulle kunna göra nytta både kommersiellt och militärt inom landet.
Genomsnittsåldern är hög där många börjar närma sig slutspurten och tillströmningen av ”unga” är begränsad, så det troliga är att det blir färre och färre radioamatör med tiden.
Varför skall vi satsa skattepengar på just i denna hobby, vad är legitimiteten när det är så få som håller på?

Jag tycker att instegscertifikat kanske kan vara en dellösning, dock så saknas 80m och effekten är för låg.


(ber om ursäkt till TS att jag är med och kapar din tråd)
 
Oj, man vänder ryggen till i ett par dagar och forumet fylls med mer eller mindre välgrundade spekulationer.

Det här är alltså vad som PTS har föreslagit:

40, 20, 15, 10, 6 och 2 m.
25 watt PEP på 40 m - 6 m, 25 watt ERP på 2 m.
CE-märkt utrustning

Utöver detta har SSA föreslagit att 70 cm inkluderas och att anropssignaler tilldelas ur en separat serie.

All färdigbyggd radioutrustning som säljs av etablerade återförsäljare i EU är CE-märkt. Även Xiegu. Det ska följa med en EU-försäkran i den där bibban med papper som få bryr sig om att bläddra igenom. I annat fall bör man be återförsäljaren om en kopia. Om man handlar på Amazon eller i mer obskyra vrår på nätet kan man inte vara lika säker på att regeln om CE-märkning efterlevs.

Syftet med instegscertifikatet är att stimulera intresset för att gå vidare till fullt HAREC, precis som det gamla C-certifikatet stimulerade till att gå vidare till B- och A-certifikat. Grundtanken är att intressera ungdomar för radioteknik innan de hunnit välja en karriär som influencers. I dagens verklighet behöver man erbjuda något mer än en lysdiod på en spikbräda.

Grundtanken utesluter inte andra målgrupper. Det finns ingen tidsbegränsning enligt förslaget till instegscertifikat. Den som är nöjd med begränsningarna kan välja att inte gå vidare, precis som man fordom kunde välja att inte gå vidare från B-certifikat till A-certifikat.

Precis som för C-certifikatet så finns i det föreslagna instegscertifikatet ett antal begränsningar, såväl vad gäller frekvensband som effekt.

Begränsningen vad beträffar tillåtna frekvensband baseras just på erfarenheterna från Storbritannien, där man för det svenska instegscertifikatet valt en regel vars efterlevnad är enkel att kontrollera. Huvudsakligen har man valt frekvensband som enligt ITU radioreglemente är exklusivt allokerade för amatörradio. Därför går 80 m bort. Vad gäller efterlevnad av effektbegränsningen finns egentligen ingen skillnad mot dagens situation. Man får förutsätta att inga amatörer - inte heller av den gamla stammen - använder kilowattslutsteg utan särskilt tillstånd.

Att kunskapskraven för dagens certifikat skulle vara urvattnade får hänföras till kategorin alternativa fakta. Kunskapskraven är idag betydligt högre än när jag gjorde mitt prov för A-certifikat för 40 år sedan. Jag vet vad jag talar om, eftersom jag är direkt inblandad i utarbetandet av utbildningsmaterial, kurser och provfrågebank.

Men självklart blir kraven för ett instegscertifikat lägre än för ett fullt HAREC. Allt annat vore poänglöst. Effektbegränsningen finns där för att fokus ska kunna läggas på annat än att behöva utvärdera exponering för fältstyrkor. Kravet på CE-märkning finns där för att fokus ska kunna läggas på annat än emission av oönskade signaler från hembyggd radioutrustning. Och som en morot att gå vidare till fullt HAREC för den som vill bygga själv.
 
Vad är minantalet radioamatörer som krävs för att PTS skall tycka det är värt att lägga resurser på så att denna hobby kan fortsätta?

"En mycket bra fråga".

Ingen utanför deras krets vet något om hur tankegångarna är bland "de stora elefanterna".

Något "minimiantal" tror jag inte finns uttalat, utan det handlar om existensberättigandet i stort för "amatörradio".

PTS lägger f.n. inga resurser alls på amatörradio, det finns vad jag vet ingen tjänsteman
på myndigheten som har något utpekat ansvar för amatörradiofrågor. Den siste som hade sådant fick intern
kritik för att ha lagt för mycket arbetstid på 5 MHz-bandet inom CEPT och ITU, och valde därefter att gå i pension vid första tillfälle. I samband med att jag talade med PTS verksjurist om "SSM-bråket" för snart 10 år blev mitt intryck att
man såg amatörradio som ett "problem som kommer att lösa sig av sig självt med tiden".

När jag förde amatörradio på tal med den nye tillsynschefen vid ett årsmöte i Radionavigeringsnämnden
för några år sedan kände han knappast till att amatörradio fanns, och jag misstänker att när
det kommer propåer som gäller amatörradio vid t.ex. revisioner av Undantagsföreskriften så får nog någon
på Spektrummarknadsavdelningen som ofta kommit försent till jobbet i uppgift av juristerna att ta hand om saken,
men med förhållningsorder att inte förbruka mer arbetstid än absolut nödvändigt.

All "hantering" i övrigt av amatörradio är överlåten till SSA, och förbrukar därmed inga löpande mantimmar internt.

Däremot är frågan om upplåtande av frekvenser central. Amatörbanden existerar genom internationella överenskommelser inom ITU och regionala fora som CEPT.

Historien bakom är intimt kopplad till hur amatörradio sågs i den engelskspråkiga världen under 1920-talet.
Där hade man genom ett lyckat lobbyarbete precis efter WW1 fått ett litet men dock politiskt stöd, så när spektrum skulle omfördelas på allvar 1927 så talade USA:s och i någon mån de brittiska representanterna för att fortsatt tillåta amatörradio. Man fick ett visst gehör för sina synpunkter, men den övriga världen var ganska kallsinnig.
I resten av Europa betraktades amatörradio mest som en originell kuriositet som till nöds kunde tolereras.

Detta varade genom resten av tiden fram till WW2, det kom inga organiserade attacker på amatörbanden,
men det ökade trycket på frekvenserna ledde till att i synnerhet HF-spektrum togs i ökat anspråk för främst rundradio och fast radiotrafik. Vid ITU-konferensen 1938 började dock amatörradio att ifrågasättas på allvar,
främst av diktaturländerna.
Då bröt kriget ut 1939 vilket ledde till att radioamatörerna "kallades under fanorna" och gjorde betydelsefulla insatser för främst de allierades krigsansträngningar. Hade kriget inte brutit ut, eller de allierade inte segrat,
hade det sannolikt inte funnits någon internationell amatörradio överhuvudtaget idag.

I Sverige hade radioamatörer gjort insatser i det "till tänderna beväpnade Folkhemmet", och sågs som en resurs.

När radiospektrum skulle omfördelas på nytt 1947 hade amatörradio ett gott rykte bland segrarmakterna, och
undkom därför att banden inskränktes ytterligare eller eliminerades helt. På detta goda rykte har amatörradion levt sedan dess. Detta kunde vara ända tills avregleringarna och marknadsorienteringen av radiospektrum började på allvar under 1990-talet, vilket också sammanföll med att de spektrumbyråkrater med teknisk bakgrund vilka varit med sedan 1960-talet började gå i pension och efterträdas av jurister och ekonomer.

Hur dessa ser på amatörradio är ganska höljt i dunkel, många har nog inte ens en aning om att den existerar.

Vad som hittills räddat amatörradion är trögheten i de internationella organen, och att åtskilliga "höjdare" i olika radioverksamheter också varit radioamatörer. Dessutom har "trycket" på frekvenser under 30 MHz blivit närmast obefintligt, mycket orsakat av störningssituationen, och även VHF-området har en relativt sett mindre efterfrågan.
Däremot är frekvensband över c:a 300 MHz "hårdvaluta" och det är bara en tidsfråga innan amatörradion förlorar
dem, till en början nationellt i de mest avreglerade länderna.
 
Resonemanget om att återinföra ett instegscertifikat har funnits länge. Om man nu ska införa ett sådant så borde väl fokus på diskussionen ligga på vad certifikatet innebär, vad som krävs, vad man får eller inte får osv. Vad nästa steg ska innebära, hur man tar sig vidare.

Att återgå till hur det var förr är kontraproduktivt. Förr har varit, förr hade andra förutsättningar på gott och ont. Jag skulle önska en diskussion som fokuserar på den verklighet vi lever i idag, såväl teknisk som praktisk.
Vidare hur våra visioner för framtiden ser ut. Här är det visserligen lätt att bli dyster, MEN-om vi skulle försöka släppa dysterheten över en tid som flytt och istället fundera över en positiv framtid som inte nödvändigtvis innebär krav på färdighet i morse :-)
 
Hej!

Det var ju inga dumma band på kortvågen...
40, 20, 15, 10 med 25 watt PEP.
Finns det begränsningar i trafiksätt?

Jag kanske, om jag vill, förstår den grejen med CE-märkt utrustning, men det går ju lite emot hur jag definierar amatörradio.

Näpp, nu skall jag fortsätta att baxa in ett kW PA i ett av "radiorummen", men kan väl säga att det är "The Real Mackay..." ;)
 
Hrmmm gentlemän, åter till ordningen!
Villkoren för instegscertifikat är i stort satta, se PHU:s inlägg #31. Det betyder:
* Inga hembyggen
* Inga byggsatser
* Inga extra slutsteg

Bland blivande amatörer är en inte oväsentlig andel "preppers", med önskemål att få till kommunikation om allt annat försvinner. En annan del borde vara tävlingar, eller som vi säger "tester". Folk sitter i timmar med online-spel. Alternativet att köra diverse tester är inte långt ifrån, borde kunna vara en lockelse även med de villkor som blir för instegsamatör. Vad mer kan locka någon till instegs-cert?
Utbildningen blir vad jag förstått, efter interna sektionsledarmöten på SSA som vice DL, lika ingående som för HAREC när det gäller vågutbredning och trafikmetoder och grundläggande om antenner.

Så, vilka riggar kan passa för respektive tillämpning för en instegs-amatör? Och varför?
/Jan
 
Så, vilka riggar kan passa för respektive tillämpning för en instegs-amatör? Och varför?
Ja, det kunde vara intressant att sätta ihop en lista.

Väldigt många radio som utvecklats de senaste 20 åren täcker HF + 6m och går att dra ner till 25 watt.
Ett antal täcker även 2m och 70cm, exempelvis IC 706 i olika versioner.

Om man ska ha en radio i rätt effektklass så finns bland andra de här:

* SunSDR2 PRO täcker HF-banden + 6m och 2m och ger 15-20 watt.
* Xiegu G90 täcker HF-banden och ger 20 watt.
 
Oj, man vänder ryggen till i ett par dagar och forumet fylls med mer eller mindre välgrundade spekulationer.

Det här är alltså vad som PTS har föreslagit:

40, 20, 15, 10, 6 och 2 m.
25 watt PEP på 40 m - 6 m, 25 watt ERP på 2 m.
CE-märkt utrustning

Utöver detta har SSA föreslagit att 70 cm inkluderas och att anropssignaler tilldelas ur en separat serie.

All färdigbyggd radioutrustning som säljs av etablerade återförsäljare i EU är CE-märkt. Även Xiegu. Det ska följa med en EU-försäkran i den där bibban med papper som få bryr sig om att bläddra igenom. I annat fall bör man be återförsäljaren om en kopia. Om man handlar på Amazon eller i mer obskyra vrår på nätet kan man inte vara lika säker på att regeln om CE-märkning efterlevs.

Syftet med instegscertifikatet är att stimulera intresset för att gå vidare till fullt HAREC, precis som det gamla C-certifikatet stimulerade till att gå vidare till B- och A-certifikat. Grundtanken är att intressera ungdomar för radioteknik innan de hunnit välja en karriär som influencers. I dagens verklighet behöver man erbjuda något mer än en lysdiod på en spikbräda.

Grundtanken utesluter inte andra målgrupper. Det finns ingen tidsbegränsning enligt förslaget till instegscertifikat. Den som är nöjd med begränsningarna kan välja att inte gå vidare, precis som man fordom kunde välja att inte gå vidare från B-certifikat till A-certifikat.

Precis som för C-certifikatet så finns i det föreslagna instegscertifikatet ett antal begränsningar, såväl vad gäller frekvensband som effekt.

Begränsningen vad beträffar tillåtna frekvensband baseras just på erfarenheterna från Storbritannien, där man för det svenska instegscertifikatet valt en regel vars efterlevnad är enkel att kontrollera. Huvudsakligen har man valt frekvensband som enligt ITU radioreglemente är exklusivt allokerade för amatörradio. Därför går 80 m bort. Vad gäller efterlevnad av effektbegränsningen finns egentligen ingen skillnad mot dagens situation. Man får förutsätta att inga amatörer - inte heller av den gamla stammen - använder kilowattslutsteg utan särskilt tillstånd.

Att kunskapskraven för dagens certifikat skulle vara urvattnade får hänföras till kategorin alternativa fakta. Kunskapskraven är idag betydligt högre än när jag gjorde mitt prov för A-certifikat för 40 år sedan. Jag vet vad jag talar om, eftersom jag är direkt inblandad i utarbetandet av utbildningsmaterial, kurser och provfrågebank.

Men självklart blir kraven för ett instegscertifikat lägre än för ett fullt HAREC. Allt annat vore poänglöst. Effektbegränsningen finns där för att fokus ska kunna läggas på annat än att behöva utvärdera exponering för fältstyrkor. Kravet på CE-märkning finns där för att fokus ska kunna läggas på annat än emission av oönskade signaler från hembyggd radioutrustning. Och som en morot att gå vidare till fullt HAREC för den som vill bygga själv.
Tack PHU för inlägget, speciellt informationen om X6100:an! Det ser ut som en ganska bra maskin för ändamålet. Inbyggd swr-mätare och atu gör att man man slipper skaffa så många prylar. Jag kör inte digitalt själv, men usb-uttag låter ju bra om man ska göra det. Är det Xiegus enda märkta modell, eller har de fler?
Hrmmm gentlemän, åter till ordningen!
Villkoren för instegscertifikat är i stort satta, se PHU:s inlägg #31. Det betyder:
* Inga hembyggen
* Inga byggsatser
* Inga extra slutsteg

Bland blivande amatörer är en inte oväsentlig andel "preppers", med önskemål att få till kommunikation om allt annat försvinner. En annan del borde vara tävlingar, eller som vi säger "tester". Folk sitter i timmar med online-spel. Alternativet att köra diverse tester är inte långt ifrån, borde kunna vara en lockelse även med de villkor som blir för instegsamatör. Vad mer kan locka någon till instegs-cert?
Utbildningen blir vad jag förstått, efter interna sektionsledarmöten på SSA som vice DL, lika ingående som för HAREC när det gäller vågutbredning och trafikmetoder och grundläggande om antenner.

Så, vilka riggar kan passa för respektive tillämpning för en instegs-amatör? Och varför?
/Jan
Jag tror också att preppers och "spelare" är grupper som kan vara intresserade. Min anekdotiska erfarenhet efter interaktioner med nyfikna icke-ännu-amatörer säger att digitala moder skulle tilltala bägge grupperna. Beroende på vad det är för preppers skulle kanske en TX-500 vara intressant, men den tror jag slår bättre bland en annan, mindre, potentiell grupp, nämligen "tekniskt intresserade friluftsmänniskor". Jag känner enstaka sådana också, som jag försiktigt bearbetar.

Det är väl de tre stationerna som kommit fram om man ska köpa nytt: TX-500, IC-705 och X6100, där de två sista kan ses som liknande idé för olika budget.

Bra grejer bland begagnat har jag inte riktigt fått grepp om.

Man kan fundera lite över hur mycket effekt som skulle behövas i dagens störmiljö i städerna för att kunna få en bra kommunikation på t.ex. 40m SSB. På 50 år har bakgrundsnivån stigit minst 20 dB, så för samma S/N som man hade med 10 W skulle minst 1 kW behövas idag.
Något som är helt orealistiskt ur systemdimensioneringsperspektiv.
Det är en väldig tur att man kan ta sig utanför staden, eller ibland till och med har turen att bo utanför från början. Jag vet inte hur lätt det var att få till qso:n på 40 meter för hundra år sedan, men jag brukar kunna hitta någon att språka med med mina 10 Watt när jag kör ssb. Kör man cw eller digitalt ska det förstås gå lättare. Naturligtvis skulle jag få till fler och längre qso:n med mer effekt.

Jag har svar angående vad du säger om telegrafikrav, men jag tar det i någon annan lämpligare tråd vid tillfälle.
 
Jag ser folk som gör saker för att försöka få in nytt blod och jag ser folk som tronar på minnen om fornstora dagar och verkar ha bestämt sig att ungdomen idag är förlorad.

Den senare kategorin skulle kunna ställa sig frågan hur man attraherar en teknisk intresserad ungdom idag. Det finns säkert en och annan som skulle tycka att rörbyggen är spännande, men det urvalet är rätt begränsat. För det finns teknisk intresserad ungdom och vi utbildar fortfarande ingenjörer i det här landet, så varför är medianåldern så hög i verksamheten?

Jag tror det är bra att minska på grindvaktandet och jag tror att instegscert är någonting som kan dra in lite mer folk.

För min egen del var det svårt att få tag på kurstillfällen och provförrättare som passade med mitt schema. Mycket svårare än ellärabitarna.

Xiegu är väl det billigaste CE-märkta i kortvågsväg vad jag sett. Det är lite synd, för det rör sig fortfarande om mycket pengar. En Quansheng UV-K5 144/430 är mer än en faktor tio billigare än en Xiegu X6100. Kan man göra tvåmetersbandet roligare? Är det där man ska fokusera? Eller kan man skapa en marknad för billiga, CE-godkända QRP-riggar? Vad kostar CE-märkning? Hur stor tillverkningsserie måste man ha för att det ska nå break-even?
 
Back
Top