T2FD-antennen
Intressant läsning om T2FD-antennen.
Jag har byggt ett antal sådan antenner åt amatörbekanta samt installerat ett 50-tal fabriksgjorda T2FD i Kenya, Somalia, Djibouti, Rwanda och Mellersta Östern.
Detta är den enda tänkbara antennen när användarna består av sjuksköterskor, chaufförer och administratörer som då skall välja olika kanaler på HF beroende på avstånd och klockslag.
a) Som enbart mottagningsantenn: Alla ingående komponenter, längd och "spacing" på radiotorn är synnerligen okritiska.
Vid mottagning är det enda intressanta; signal/brusförhållandet och ev. störningar från lokala källor. En "oeffektiv" antenn sänker såväl oönskat brus som nyttosignalen men förhållandet förblir det samma. Störningar från lokala källor undvikes genom att utnyttja väl skärmad koax och förse kabeln rikligt med ferritringar (common mode) både vid balunen och där koaxen är ansluten till mottagaren. Detta för att undvika att koaxialkabelns skärm plockar upp lokala störkällor.
Avslutningsmotståndet, omkring 500-ohm om en 1:9 balun (50:450-ohm) användes, är också mycket okritiskt. Vilket 1/4-watts motstånd från junkboxen mellan 400 till 600-ohm duger.
Jag har provat med en induktansfri potentiometer och ej kunnat observera någon skillnad i mottagning när jag vridit till olika värden.
b) T2FD som sändare- och mottagareantenn.
Under förutsättning att man har obegränsat utrymme, eller gott om utrymme, har jag som tumregel att det skall ingå lika mycket tråd i antennen som den lägsta frekvens (högsta våglängd) antennen är avsedd att arbeta på.
Alltså 1,8-MHz, 160 m, 160 meter tråd och antennen blir 80 meter mellan ändisolatorerna. Avståndet mellan trådarna verkar också vara okritiskt. Det är snarare en "mekanisk-praktisk" fråga. Jag har valt omkring 1 meter långa VP-rör i mina konstruktioner.
Avslutningsmotståndet. Bör tåla c:a 60% av den avgivna effekten från sändaren. Högre värde skadar inte. En T2FD, som av utrymmesskäl har en totallängd av 20 meter, och till äventyrs användes på 1,8-MHz för ett lokalt QSO, där kommer nästan hela sändareenergin att hamna i avslutningsmotståndet!
Jag köper ELFAs induktansfria motstånd avsedda att monteras på kylplåtar.
Tips: 60-607-27 MP930-150 d v s 30W 150-ohm SEK 39:- Tre sådana i serie och du får 450-ohm som tål 90-Watt.
Jag har gjort flera experiment med en balun på 1:12 (50:600-ohm) och olika avslutningsmotstånd mellan 400 och 800-ohm för att få fram ett optimalt värde på avslutningsmotståndet men misslyckats med att hitta ett sådant värde.
Resultatet blir att SVF-kurvan ser olika ut för olika värden på motståndet eller m a o kurvan "ripplar" olika. Hur man än vänder rumpan har man alltid stjärten bak!
Jag har åter igen dragit den slutsatsen att valet av omsättning på balunen och avslutningsmotstånd är okritiska. Jag kan ha fel.
Vad jag som ovan har skrivit om T2FD som mottagreantenn gäller givetvis också när den användes för sändning.
När US Navy började experimentera med den här antenntypen valde man 300-ohm som avslutningsmotstånd och matade antennen med öppen feederstege och troligen en balanserad tuner nere vid sändaren.
Ovanstående utlägg om T2FD-antennen är mina egna erfarenheter och funderingar. Som sagt vad - jag kan ha fel på många punkter.
73
Bengt SM6APQ
Intressant läsning om T2FD-antennen.
Jag har byggt ett antal sådan antenner åt amatörbekanta samt installerat ett 50-tal fabriksgjorda T2FD i Kenya, Somalia, Djibouti, Rwanda och Mellersta Östern.
Detta är den enda tänkbara antennen när användarna består av sjuksköterskor, chaufförer och administratörer som då skall välja olika kanaler på HF beroende på avstånd och klockslag.
a) Som enbart mottagningsantenn: Alla ingående komponenter, längd och "spacing" på radiotorn är synnerligen okritiska.
Vid mottagning är det enda intressanta; signal/brusförhållandet och ev. störningar från lokala källor. En "oeffektiv" antenn sänker såväl oönskat brus som nyttosignalen men förhållandet förblir det samma. Störningar från lokala källor undvikes genom att utnyttja väl skärmad koax och förse kabeln rikligt med ferritringar (common mode) både vid balunen och där koaxen är ansluten till mottagaren. Detta för att undvika att koaxialkabelns skärm plockar upp lokala störkällor.
Avslutningsmotståndet, omkring 500-ohm om en 1:9 balun (50:450-ohm) användes, är också mycket okritiskt. Vilket 1/4-watts motstånd från junkboxen mellan 400 till 600-ohm duger.
Jag har provat med en induktansfri potentiometer och ej kunnat observera någon skillnad i mottagning när jag vridit till olika värden.
b) T2FD som sändare- och mottagareantenn.
Under förutsättning att man har obegränsat utrymme, eller gott om utrymme, har jag som tumregel att det skall ingå lika mycket tråd i antennen som den lägsta frekvens (högsta våglängd) antennen är avsedd att arbeta på.
Alltså 1,8-MHz, 160 m, 160 meter tråd och antennen blir 80 meter mellan ändisolatorerna. Avståndet mellan trådarna verkar också vara okritiskt. Det är snarare en "mekanisk-praktisk" fråga. Jag har valt omkring 1 meter långa VP-rör i mina konstruktioner.
Avslutningsmotståndet. Bör tåla c:a 60% av den avgivna effekten från sändaren. Högre värde skadar inte. En T2FD, som av utrymmesskäl har en totallängd av 20 meter, och till äventyrs användes på 1,8-MHz för ett lokalt QSO, där kommer nästan hela sändareenergin att hamna i avslutningsmotståndet!
Jag köper ELFAs induktansfria motstånd avsedda att monteras på kylplåtar.
Tips: 60-607-27 MP930-150 d v s 30W 150-ohm SEK 39:- Tre sådana i serie och du får 450-ohm som tål 90-Watt.
Jag har gjort flera experiment med en balun på 1:12 (50:600-ohm) och olika avslutningsmotstånd mellan 400 och 800-ohm för att få fram ett optimalt värde på avslutningsmotståndet men misslyckats med att hitta ett sådant värde.
Resultatet blir att SVF-kurvan ser olika ut för olika värden på motståndet eller m a o kurvan "ripplar" olika. Hur man än vänder rumpan har man alltid stjärten bak!
Jag har åter igen dragit den slutsatsen att valet av omsättning på balunen och avslutningsmotstånd är okritiska. Jag kan ha fel.
Vad jag som ovan har skrivit om T2FD som mottagreantenn gäller givetvis också när den användes för sändning.
När US Navy började experimentera med den här antenntypen valde man 300-ohm som avslutningsmotstånd och matade antennen med öppen feederstege och troligen en balanserad tuner nere vid sändaren.
Ovanstående utlägg om T2FD-antennen är mina egna erfarenheter och funderingar. Som sagt vad - jag kan ha fel på många punkter.
73
Bengt SM6APQ
Last edited: