SM3GUJ skrev för länge sedan:
Jag har sett en del av försvarets bredbandsantenner, många är av typen "australian dipole". Och till försvarets ICOM-transciever som används i hemvärnet (har glömt bort civila och militära beteckningar) använder man en T2FD. Sådana har väl ni sålt?
Ja för 15 år sedan köptes en större post med IC-707, militärt kallad RA-763.
Tilll dessa levererades bl.a. SGC:s T2FD antenner. En av de billigaste, men det var ett ständigt pussel med slutsumman och max antal prylar. Samt krav på att grejerna skulle hålla i många år, gärna minst 5 år.
Antennen funkade skapligt men har lite att önska vad gäller slitstyrkan etc. Antennerna skulle ju sättas upp och tas ner ofta.
Balunen i denna var enkel, en sockerbitstor ferritkärna med några varv som 50 OHm och fler varv för 600 OHm, dvs en fulltransformator, med omsättyning 600/50 = 12. Varvtalsomsättning c:a 3,5. Motståndet var ett keramiskt trådlindat!! Kollade aldrig om det var lindad för att kancellera ut induktansen.
Vi levererade med två st 20 meter långa koaxar, samt en 1 meter lång koax med strömbalun, som kunde placeras vid antennen mellan 20 m längderna eller vid radion.
Linan i dessa antenner var en mångtrådig lina, mjuk och fin, men som lätt kunde kinka sig.
De sista B&W T2FD antennerna som levererades till en av våra större myndigheter vid Gustav Adolfs torg var byggda av rostfri lina, fåkardelig sådan.
Det största misstaget B&W gjorde var att löda knutarna vid isolatorer balun etc med syra. Rostfritt är svårt att löda och kan kräva lödsyra. Syran rann in i linan och efter ett år i lager var den rostfria tråden skrot.
Vi fick slänga många sådana antenner.
Däremot höll de bra i storstäder med dålig atmosfär, ex Warsawa som fick en kopparlina att försvinna inom ett år.
Så visst har vi ren luft i SM, en antenn kan ju hålla i minst tio år här.
Hur är det i Stockholm?
de
FPD
