SM0AOM
Well-Known Member
Erfarenhetsmässigt ger även den enklaste horisontella riktantenn skyhögt bättre resultat på "DX-banden" än en rundstrålande vertikal. Svaret på "a" är därför "Ja".
Skulle det vara så att "a2" sätter hinder i vägen så återstår "b".
Svaret på "b1" är att det kommer den att göra, p.g.a. längre "spröt" och mindre förluster;
Svaret på "b2" är att en "remote-ATU" bör vara tillräckligt dimensionerad och ha så
få komponenter inkopplade som möjligt för en given inställning;
Svaret på "b3" är att man helst ska mäta upp impedansen i matningspunkten för varje band som man tänker använda antennen till, och sedan konstruera ett anpassningsnät för varje band som transformerar denna till 50 ohm med användning av så få komponenter som möjligt.
De impedanser som uppträder i matningspunkten i frekvensområdet 3 - 30 MHz på en 12,5 m vertikal går vanligen att anpassa med ett "L-nät" (2 komponenter, kondensatorn mellan spröt och radialer), men på några frekvenser kan det att bli nödvändigt att vända detta åt motsatt håll. Om kretsen utförs som ett "Pi-nät" (3 komponenter) så finns det flera kombinationsmöjligheter. Skillnaden i förluster är närmast försumbar.
Vill man inte ta sig omaket med att göra en anpassare med en fast anpassningskrets för varje band så får man göra sig en anordning med fjärrmanövrerat inställda eller "självinställande" kretsar. Många (de flesta) "automatiska ATU-er" kan dock uppvisa ett kritiskt beteende när längden på det matade sprötet blir heltal * 1/2 elektrisk våglängd.
73/
Karl-Arne
SM0AOM
Skulle det vara så att "a2" sätter hinder i vägen så återstår "b".
Svaret på "b1" är att det kommer den att göra, p.g.a. längre "spröt" och mindre förluster;
Svaret på "b2" är att en "remote-ATU" bör vara tillräckligt dimensionerad och ha så
få komponenter inkopplade som möjligt för en given inställning;
Svaret på "b3" är att man helst ska mäta upp impedansen i matningspunkten för varje band som man tänker använda antennen till, och sedan konstruera ett anpassningsnät för varje band som transformerar denna till 50 ohm med användning av så få komponenter som möjligt.
De impedanser som uppträder i matningspunkten i frekvensområdet 3 - 30 MHz på en 12,5 m vertikal går vanligen att anpassa med ett "L-nät" (2 komponenter, kondensatorn mellan spröt och radialer), men på några frekvenser kan det att bli nödvändigt att vända detta åt motsatt håll. Om kretsen utförs som ett "Pi-nät" (3 komponenter) så finns det flera kombinationsmöjligheter. Skillnaden i förluster är närmast försumbar.
Vill man inte ta sig omaket med att göra en anpassare med en fast anpassningskrets för varje band så får man göra sig en anordning med fjärrmanövrerat inställda eller "självinställande" kretsar. Många (de flesta) "automatiska ATU-er" kan dock uppvisa ett kritiskt beteende när längden på det matade sprötet blir heltal * 1/2 elektrisk våglängd.
73/
Karl-Arne
SM0AOM