Naturvetenskap och tråkig utbildning

Stämmer det att de nuvarande svenska provfrågorna har ungefär samma "bredd och djup" som de som gällde för A-cert-provet 1974?
 
Nej, de nuvarande är lättare då några av de "svårare" frågorna tagits bort ur den provfrågebank som Televerket en gång administrerade. Förenklingen har skett stegvis.

/Bengt
 
Man kan, i flera trådar, läsa frågeställningar liknande vad denna tråd kommit att handla om.
Utan att vara en dystergök, bör vi kanske ställa oss frågorna, varför finns hobbyn amatörradio idag? Vad är det verkliga syftet? Är det i huvudsak en teknisk, kommunikativ eller rent social hobby, när vi tittar mot målet? Varför ska man kunna saker? Varför ska ett certifikat behövas? Behövs någon utbildning? Lär man sig inte på vägen? Kort sagt, varför ska vi hålla på med amatörradio över huvud taget?

Får erkänna att den sammanfattande frågan känts allt mer aktuell för mig själv.

Naturligtvis är jag färgad av att vara en teknikintresserad "varför-människa" liksom att jag finner stort nöje i att kommunicera med det ålderdomliga trafiksättet telegrafi.

Då dessa grenar tenderar att allt mer multna, eller rent av sågas av, kan det förklara varför den sammanfattande frågan känns aktuell, för mig själv.

P.s. Jag tycker fortfarande amatörradio är skoj - ibland!

73/Lasse
 
Det är nog snarare pedagogin, hur man lär ut, hur man gör någon entusiastisk, hur man får folk att intressera sig för något, jag var ute efter.
Men nu vet vi att provrfågorna för A cert var svårare förr än dagens cert.
Vi har oxo fått reda på att skolan är idag lika dålig, eller lika gammalmodig på teknik som för 30 år eller 40 år sedan, inget har hänt.

Ungdomar skall utan att överhvudtaget veta varför, tvingas lära sig om ström spänning och deras samband utan att veta eller överhuvudaget ha en aning om sambandet mellan verklighet och teori. resultatet är att merparten inte har en aaaaning om ström, de som var lite tekniskt intresserade blir helt avtända.

Men det är svåra saker, kanske lika svåra som att tala med rätt nivå i en FM-station.
Eller som någon i den tråden nämnde att det svåraste som en radioamatör har att göra är att motivera varför man är radioamatör, eller varför någon annan skulle bli radioamatör, eller ens hur det funkar.

Klart att först måste man bli entusiastisk, exvis bli intrersserad av hur det eleketriska funkar när man skall monera bistereo eller fjärrljus på bilen, sen gäller att lära sig det elektriska som behövs för att göra detta.
Liksom för amatörradio bör man först veta vad amatörradio är, varför man skall bli radioamatör, varför det krävs kunskap, vad man sedan kan göra med kunskapen. Varför det behövs Morsekunskaper, varför man måste kunna Q-förkortnigar utantill, varför man måste veta vem Ohm var, och hans samband med Ampere och vard en sådan är.

Det jag talar om är förståss svårare än allt det andra och förmodligen helt omöjligt.
Kanske behövs både humanister, psykologer och dpeagoger innan tekniker formar exvis provfrågor, och skolkrav.
Visst går att fixa med sk "bra lärare". Som förmår entuismera.


Däremot har vi fått en eller ett par nya generationer som förstår att ifrågasätta.
Det är bra, och ställer de gamla konservativa på svåra prov.
Utan att ifrågasätta och ställa krav kommer vi knappast framåt.
Det kräver något helt nytt av lärare.
Som ännu inte finns.

de
FPD
 
"Varför" är ett mycket bra ord och jag undrar om det ordet finns med i Skolverkets ordlista. Först när skolan, utbildningsställen, lärare, klubbar, SSA eller vi enskilda hobbyutövare lyckats förklara varför något måste eller bör läras blir det relevant för eleven att lära sig något.

Behövs det grundkunskap för att lära sig mer och i så fall vilken sorts grundkunskap behövs det. Räcker det inte med Google, där ju alla svar på allt finns. Varför lära sig multiplikationstabellen när det finns miniräknare eller varför bry sig överhuvudtaget.

Inom amatörradion som i grunden är en radioteknisk hobby så har den traditionella målgruppen utgjorts av personer med ett utpräglat intresse för radio (trådlös kommunikation) i olika former. För länge sedan var det det intresset, nyfikenheten och magiken som drev ungdomarna framåt. En del av oss började med kortvågslyssning och höll fast vid den hobbyn hela livet medan andra upptäckte amatörradio där en del fastnade för det radiotekniska och att skapa något med egna händer. Andra gillade att prata med andra och fann en social sida där det inte krävdes något större tekniskt intresse eller kunnande för att vara med. Ytterligare en grupp var tävlingsmänniskor och såg tävlingsmoment i allt dom företog sig. Att komma med i listor och helst vinna.

Beträffande den vanliga skolan så har jag under många år följt diskussionerna på bl a Lektion.se Start och forumet där. Genom att läsa nästan alla inlägg där får man tillsammans med det som skrivs i media och debatteras i Riksdagen en ganska god bild av hur det står till inom skolan/lärarkåren, hur de tänker och hur de tolkar läroplanen. Dock krävs det naturligtvis att man är intresserad och nyfiken på det här med skola och utbildning.

"Varför" är ett viktigt nyckelord som FPD är inne på redan i sitt inledande anförande och som BDZ också uppehåller sig kring i sitt inlägg.

/Bengt
 
Lär sig dagens elever mulitplikationstabellerna?

Jag hade en gång en mattelärare, som var vikarie.
Han sade: "idag måste ni lära er att räkna, när ni kommer ut i arbetslivet beräknar ni".
Vad han menar är förståss att med möjlighet att hantera siffror, kunna pluttifikationstabellen, och kunna huvudräkna kan man få en uppfattning om saker, beräkna vad man ser, förstå hur mycket tre fjärdeldear av befolkningen som gör ditt eller datt verkligen är. (bråktal är populära inom journalistiken idag). Göra överslag, beräkna om besinen räcker hur lång tid det tar att åka till karlstad etc.
Dessa ord har fastnat i min skalle och jag tror att det var en bra lärare.

Däremot "naturlära" (Biologi) dä läraren verkade förutsätta att vi skulle kunna vad alla fåglar heter redan innan han förökta lära oss något.

de
Roy
 
Nu har jag läst igenom T/R 61-02. Det var minnsann en diger innehållsförteckning över allt man bör kunna! Bara genom att läsa den detaljerade uppräkningen av innehåll ser man att det överstiger många svenska radioamatörers kunskapsnivå idag. (En del kanske faller redan på kraven i matematik?) Trots att jag jobbat sex år som tekniker, även med utveckling, av antennära produkter, samt varit gymnasielärare i ellära och elektronik mm i tio år, så finns det innehållsliga områden som jag inte behärskar i denna lista. Listan (de kallar Syllabus) säger i och för sig ingenting om vilken kunskapsnivå man ska ha, alltså vilka kvaliteter i kunnandet man ska ha. Men redan innehållsbredden lägger ribban rätt högt. Jag menar, en rimlighetsbedömning av vilka kunskapsnivåer det kan motsvara gör att jag drar slutsatsen att inga radioamatörer i Sverige idag har avlagt prov som motsvarar detta. Så, frågan är hur man kan hantera detta?
 
Såg inte ut att vara helt hopplöst med T/R 61-02.

Visst är det en del jobb och återläsning/uppfräschning som behövs för att klara provet, men inte orimligt. Det räcker med att jämföra med teoriprovet för körkort. Inte skulle man vara 100% säker på att fixa ett godkänt resultat idag, även om man har haft lappen i över 20 år.

Skulle gissa att två veckors kvällsstudier så klara man provet. Eller kanske fyra helger heltid. Alltså, inte helt hopplöst på något vis.

Och nej, jag jobbar inte dagligdags med radio eller radiodesign.

Undrar om man inte ska plugga lite enligt dokumentet, kan ju inte vara onyttigt i alla fall.

mvh
Kai


Nu har jag läst igenom T/R 61-02. Det var minnsann en diger innehållsförteckning över allt man bör kunna! Bara genom att läsa den detaljerade uppräkningen av innehåll ser man att det överstiger många svenska radioamatörers kunskapsnivå idag. (En del kanske faller redan på kraven i matematik?) Trots att jag jobbat sex år som tekniker, även med utveckling, av antennära produkter, samt varit gymnasielärare i ellära och elektronik mm i tio år, så finns det innehållsliga områden som jag inte behärskar i denna lista. Listan (de kallar Syllabus) säger i och för sig ingenting om vilken kunskapsnivå man ska ha, alltså vilka kvaliteter i kunnandet man ska ha. Men redan innehållsbredden lägger ribban rätt högt. Jag menar, en rimlighetsbedömning av vilka kunskapsnivåer det kan motsvara gör att jag drar slutsatsen att inga radioamatörer i Sverige idag har avlagt prov som motsvarar detta. Så, frågan är hur man kan hantera detta?
 
Det här en konsekvens av att man i en del CEPT-länder tar amatörradio på allvar.
Kunskapsnivån är härledd av undantagen i EMC- och R&TTE-direktiven för amatörradio.

För att kunna upprätthålla dessa undantag inser de som tar detta på allvar att kraven behöver hållas ganska högt.

Om vi däremot avstår från att amatörradion upprätthåller sin särart, utan fortsätter att reduceras mot privatradio med utvidgade frekvensband, går det utmärkt att fortsätta på den inslagna vägen.

Min personliga åsikt i saken är att de nuvarande amatörerna, utan undantag, skulle få ett "nationellt amatörradiocertifikat" som när det gäller privilegier ungefär skulle motsvara de "novislicenser" som finns i andra länder.

De som vill ha ett HAREC med motsvarande större privilegier får helt enkelt prova om mot en "syllabus" som lever upp till T/R 61-02.

Jag tror att "noviscertifikatet" räcker alldeles utmärkt för kanske 90% av de existerande amatörerna, 80 m-pratarna och de som frekventerar repeatrarna skulle i praktiken inte beröras alls. Den resterande delen som vill ha större privilegier tror jag både har kunskaper och motivation för att ställa upp på ett prov med högre svårighetsgrad.

En sådan ordning fungerar i andra länder, så varför inte i Sverige?

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
Min personliga åsikt i saken är att de nuvarande amatörerna, utan undantag, skulle få ett "nationellt amatörradiocertifikat" som när det gäller privilegier ungefär skulle motsvara de "novislicenser" som finns i andra länder.

Min personliga åsikt är att dom som inte tycker om den utveckling hobbyn har tagit kan leta sig en annan hobby istället.

Men nu tycker jag att vi lämmnar våra personliga åsikter åt sidan och ser vad som gynnar hobbyn i stort istället.

Hobbyn gynnas av att det blir fler utövare:

Det blir större serier för dom som tillverkar prylar vilket leder till lägre priser, större utbud och snabbare utveckling (det gäller även ferriter, spolstommar och radiorör och annat som du kan tänkas vara intresserad av)

Det exprimenteras av fler, med fler olika saker och det driver utvecklingen vidare. (om en av hundra bygger själv så blir det fler hembyggare om vi är hundra tusen istället för tusen utövare)

Skulle det mot förmodan bli trångt på banden så blir smalbandigare kommunikation effektivare, fler vill lära sig CW eller utvecklar nya smalbandiga trafiksätt.

Det kommer att finnas fler motstationer att prata med, även mellan testerna, och om en av hundra delar dina intressen så blir dom fler om vi är hundratusen än om vi är hundra, alltså får även du fler kompisar.

Men ska vi bara se vad som gynnar en själv och ett fåtal likasinnade så kommer vi aldrig att kunna driva hobbyn framåt.
 
DXV skrev; "Jag menar, en rimlighetsbedömning av vilka kunskapsnivåer det kan motsvara gör att jag drar slutsatsen att inga radioamatörer i Sverige idag har avlagt prov som motsvarar detta. Så, frågan är hur man kan hantera detta?"
-----

Bra att du läst igenom Syllabus Sture. Beträffande svårighetsgraden (djupet) ges viss vägledning med hjälp av de formler som kandidaten förutsätts kunna förstå och använda. Vidare går det att kika på hur andra länders teleadministrationer tolkat Syllabus då de tagit fram sina egna provfrågebanker samt hur omfattande läromedlen är. SSA:s bok KonCEPT följer helt strukturen i T/R 61-02 och som stämmer väl överens med de tyska läromedlen.

Nej, tidigare certifikatsutbildning och prov har inte nått upp till det vi kallar för HAREC och hur PTS vill göra blir PTS problem. Det är inte sannolikt att de kommer att rota i det som varit. Dock gäller ju nya förutsättningar i och med att PTS bestämt sig för att implementera T/R 61-02 fr o m revideringen av undantagsföreskrifterna som beräknas komma ut om en dryg månad.

Det lär därefter behövas någon form av övergångsregler innan den nya provfrågebanken kan börja användas. Men när den sedan blir skarp så hamnar vi i ett besvärligt läge där det tveklöst blir så att inte alla elever klarar de krav som ställs och därför inte kan bli radioamatörer.

I andra länder där man tillämpar T/R 61-02 har man därför infört CEPT:s Novis som en enklare instegslicens för bl a ungdomar som kanske saknar de förkunskaper i matte som krävs för en kurs på HAREC-nivå.

SSA:s nuvarande läromedel Bli Sändaramatör med tillhörande provfrågebank ligger nära Novis-nivån och når dit med hjälp av några mindre kompletteringar i vissa ämnesgrupper. Så om intresse finns från SSA:s sida att lobba för att PTS i en framtid inför även CEPT Novis så får Sverige samma system som de flesta andra CEPT-länderna har idag.

Det är bra och ESR stödjer en sådan lösning ty det finns tyvärr inga andra alternativ.

Att utbilda och prova strax under CEPT Novis-nivå för att sedan utfärda ett HAREC-certifikat som bevisar att vederbörande äger kunskap enligt T/R 61-02 som SSA gör idag kan knappast rymmas ens inom de mest frikostiga tolkningarna tillämpas.

/Bengt
 
EQL skrev; "Nej, tidigare certifikatsutbildning och prov har inte nått upp till det vi kallar för HAREC och hur PTS vill göra blir PTS problem. Det är inte sannolikt att de kommer att rota i det som varit. Dock gäller ju nya förutsättningar i och med att PTS bestämt sig för att implementera T/R 61-02 fr o m revideringen av undantagsföreskrifterna som beräknas komma ut om en dryg månad."

Efter att ha läst Syllabus framgår det väldigt klart att man inte levde upp till den nivån redan -72 på B:90s tid då jag tog cert, även om man var stolt när A-certet var i hamn.

Det kommer kanske att kännas orättvist för de som i en framtid vill ta ett riktigt HAREC-cert vetandes att alla andra hade det lättare att ta cert och ändå får ha samma rättigheter - i Sverige.

Det kanske blir så att för oss som tagit cert strax under HAREC-nivå får en begränsad behörighet om vi vill använda vår radio i ett annat CEPT land och de som tagit certet på rätt nivå (HAREC) har det landets fulla behörighet?

Skulle det kanske vara ett sätt att "smita undan" ett omprov, eller ska de som vill erbjudas möjligheten att skriva upp till full HAREC?

Har följt debatten i ämnet med stort intresse och det är tydligen en "het potatis". Kan själv erkänna att jag inte skulle klara av ett prov på HAREC-nivå i dag utan att först ha läst på, två veckoslut skulle definitivt inte räcka till.
 
Last edited:
Det måste kännas orättvist för de som i en framtid vill ta ett riktigt HAREC-cert vetandes att alla andra hade det lättare att ta cert och ändå får ha samma rättigheter - i Sverige

Jag tror du hittat den springande punkten här.

Dom som tog cert på 40talet tycker att det blev orättvist lätt på 50talet

Dom som tog cert på 60talet tycker att det blev orättvist lätt på 70talet

Dom som tog cert på 70talet tycker att det blev orättvist lätt på 80talet

osv...

Ja, det har i flera steg blivit lättare, är det orättvist?

Nej, det är inte ett dugg orättvist, reglerna för att ta körkort ändras också hela tiden, när fossilerna tog körkort fick man behörighet A utan att ens ha sett en motorcykel, nu är A behörigheten omgärdad av en massa obligatoriska riskutbildningar och lektioner.

När fossilerna fyllde 15 år fick dom automagiskt behörighet att köra moppe, sedan infördes det körkort för vissa typer av mopeder och i ett senare skede
började det gälla alla typer av mopeder.
Nu är det obligatoriskt med tio körlektioner i körskola för att få köra upp få ta mopedkörkort.

Dom som fyllde år någon månad på fel sida om regelgränserna tyckte att det var jätteorättvist, men jag hoppas att radioamatörer är mognare än så.

"Jag fick minsann traggla 40takt med major XYZ i flera månader för att få mitt cert, varför ska man nu slippa det"

Skulle du inte ha varit glad just då om du hade sluppit traggla 40 takt? Jo.

Skulle du ha insett nyttan av att kunna telegrafi senare och lärt dig det ändå? Självklart skulle du inse nyttan, kanske skulle du ha lärt dig.

Har det då inte utbildats några "riktiga" amatörer med seriöst intresse för hobbyn sedan kraven sänktes?

Tja, här kan man läsa lite om en sådan där "låtsas-amatör" som av signalen att döma i princip fick certet i cornflakespaketet och inte tvingades till att traggla CW: http://www.ham.se/presentationer/22868-sm2wmv-sj2w.html

Jag tycker det ser ut som att han själv har vidareutbildat sig lite över lägstanivån av eget intresse, vad tycker ni?
 
Last edited:
Att kalla vuxna människor för fossil är inte särskilt smart, tycker jag.

För övrigt håller jag med om att uppdateringarna vad gäller körtillstånd till diverse motorfordon under årens lopp har varit positivt.

Men inte har det mycket med amatörradio att göra...
 
Last edited:
Att kalla vuxna människor för fossil är inte särskilt smart, tycker jag.

För övrigt håller jag med om att uppdateringarna vad gäller körtillstånd till diverse motorfordon under årens lopp har varit positivt.

Men inte har det mycket med amatörradio att göra...

Det var bara ett exempel på att regler och förordningar inte kan och ska vara statiska, villkor ändras under årens lopp och det är ingen orättvisa i det.

Jag kallade inte alla vuxna människor för fossiler, men dom som vill får gärna ta åt sig!
 
Det gäller att inte blanda äpplen och päron. Nivån på kraven är inte automaiskt den samma som nivån hos utövarna.
Självklart finns det amatörer med färskt certifikat som skulle klara de svåraste prov med ett gapskratt. Frågan handlar om vilken kravnivå som är rimlig som absolut lägsta.

Jämförelsen med körkort är ju lite intressant. Med färskt körkort är man ju oftast inte någon bra förare. Jag brukar påstå att det tar 10 års "praktik" för att bli en bra bilförare.
Med amatörcertet verkar det vara tvärt om. Efter 10 år har många glömt bort även de mest grundläggande kunskaperna. Man undrar varför de valt en hobby som tydligen inte intresserar dom.
 
Med amatörcertet verkar det vara tvärt om. Efter 10 år har många glömt bort även de mest grundläggande kunskaperna. Man undrar varför de valt en hobby som tydligen inte intresserar dom.

Eller så krävde provet att man lärde sig en massa onödiga saker som man aldrig har behövt använda på 10år och därför glömt bort.
 
Till VJX:

De mest "onödiga" sakerna kan vara nödvändiga och avgörande för att förstå sammanhangen och få utbyte av hobbyn. Den som inte kan något, inte vet något och kanske inte ens vill veta något blir ju väldigt begränsad i sin hobbyutövning.

Det Syllabus för T/R 61-02 omfattar är ju bara de mest elementära grunderna i el-lära och radioteknik för en tekniskt intresserad person som önskar bli radioamatör för att genom sin hobby få myndighetens tillstånd att experimentera med radio och på det sättet förkovra sig. Sänker man ribban till en allt för låg nivå så räcker inte grunderna till för att på egen hand lära sig mer.

Något jag tycker är märkligt är varför utbildning och prov hela tiden skall anpassas för den stora skaran som bevisligen inte är radioteknikintresserade istället för att värna om fåtalet teknikintresserade så att de får bästa möjliga start i sin nya hobby.

/Bengt
 
Back
Top