Obegripligt

För att anknyta till ursprungsfrågan: Det låter sig väl göras alldeles utmärkt på 27MHz, privatradiobandet!

Skillnad mellan privat- och amatörradio:

PR
Används av personer som vill KOMMUNICERA utan att behöva belastas med teknikaliteter. För att det ska funka utan
att ställa till med problem används typgodkända prylar, max effekt är begränsad osv.

Amatörradio
Tekniska experiment (enl. definitionen i ITU:s radioreglemente). Här finns fria tyglar, under ansvar, att plocka ihop
något av sändare, kablar, slutsteg, antenner, master... Allt detta kräver kunskaper för att inte ställa till med bekymmer.
Världens telekommyndigheter anser att amatörerna är vuxna uppgiften att hantera det här eftersom de (förhoppningsvis)
har teknisk kompetens. Den här kompetensen behövs oavsett om man har en "plastradio", gammal klassiker, ombyggd
militärsurplus eller vad det nu kan vara.

Varför göra om amatörradio till PR när det redan finns PR för de som inte bryr sig om teknik? Det är enligt min ringa mening
helt obegripligt. Följden blir att de unika amatörfördelarna försvinner och vi amatörer får finna oss i att använda typgodkända
saker. Därmed försvinner väl 90 % av meningen med amatörradio.
 
Gå inte på myterna om att amatörerna förr bara satt och byggde apparater och bara hade korta
QSOn strikt följande Kungligmajestäts regelverk.

Trastuggning är en gammal form av amatörradio. Ringarna på 80m har funnits betydligt längra än
Internet. Förutom det så skvallrades det på klubbar och i "eyeball" QSOn.

Det enda nya är att vi fått "virtuella" klubbar som detta forum.

Visst har sk "trastuggning" förekommit från amatörradions barndom och det har väl aldrig heller varit i strid med något regelverk. Inte heller har det väl varit stipulerat att enbart korta kontakter fick genomföras.

Det som framförallt har förändrats är innehållet!

Med den betydligt hårdare reglering som rådde i slutet av 60-talet och i början av 70-talet, när jag närmade mig hobbyn, var det sällan eller aldrig som prat om tredje person, religion, politik, sex eller droger förekom. Detta fanns även reglerat i den föreskrift vi hade att rätta oss efter, TVT ffs B:90.

Så att säga att det inte är någon större skillnad på trafiken i dag jämfört med då, är nog en grov förenkling!

/Lasse
 
Last edited:
Det som framförallt har förändrats är innehållet!

Med den betydligt hårdare reglering som rådde i slutet av 60-talet och i början av 70-talet, när jag närmade mig hobbyn, var det sällan eller aldrig som prat om tredje person, religion, politik, sex eller droger förekom. Detta fanns även reglerat i den föreskrift vi hade att rätta oss efter, TVT ffs B:90.

Så att säga att det inte är någon större skillnad på trafiken i dag jämfört med då, är nog en grov förenkling!

/Lasse

Jag började lyssna först på slutet av 70-talet.


Jag vet inte vilka du lyssnar på - men det jag avlyssnat går väl i samma stil som tidigare, visst kan en viss
ledigare stil detekteras men inte så att dagens samtal är väsensskilda från dåtidens QSO.

Tal om 3:e person har jag inte hört. Vet bara en som talade politik och konspirationer på 80m men honom
har jag inte hört på ett år eller mer.

Tycker snarare att det var värre med sexism och gubbsjukehumor förr, men det är inte bra nu heller.

Droger, det enda jag hört är samtal om olika alkoholhaltiga drycker och det förekom även förr, kanske att
de "finare" amatörerna med tvåställiga signaler, då snarare talade om vin än det plebejiska ölet ;)
 
Det jag pekar på är i sig inget märkligt då det speglar den samhällsförändring som skett inom samma tidsspann.

I alla media, även public service, är man idag betydligt frispråkigare och uttalanden och uttryck som förr skulle vara helt otänkbara och förorsaka lyssnar-/tittarstorm, förmedlas idag ogenerat, utan att någon höjer på ögonbrynet.
 
Visst har sk "trastuggning" förekommit från amatörradions barndom och det har väl aldrig heller varit i strid med något regelverk. Inte heller har det väl varit stipulerat att enbart korta kontakter fick genomföras.

Det som framförallt har förändrats är innehållet!

Med den betydligt hårdare reglering som rådde i slutet av 60-talet och i början av 70-talet, när jag närmade mig hobbyn, var det sällan eller aldrig som prat om tredje person, religion, politik, sex eller droger förekom. Detta fanns även reglerat i den föreskrift vi hade att rätta oss efter, TVT ffs B:90.

Så att säga att det inte är någon större skillnad på trafiken i dag jämfört med då, är nog en grov förenkling!

/Lasse

TVTFS B:90 behandlade dock aldrig vad man fick prata om så länge trafiken uppfyllde författningstexten ordagrant översatt ur ITU-RR:

"vara begränsad till meddelanden rörande experiment eller anmärkningar av personlig karaktär, alltför oviktiga att ifrågakomma för befordran över de allmänna teleförbindelserna"

En del tog detta bokstavligt (se bilden)

dx-spalten.jpg

En annan begränsning var Brottsbalkens allmänt hållna gränser för yttrandefriheten.

Det ska ha förekommit rättsfall på 30 och 40-talen efter att radioamatörer kommit i luven på varandra under 40m-ringarna på söndagarna.
Det vi märker idag ser är nog speglingen av minst två fenomen, dels det allmänna förråandet av samhällets umgängesklimat, och dels sänkningen av amatörprovkraven. När det blivit såpass lätt att skaffa ett amatörcertifikat som det är idag finns det nog många som inte förmår se helheten av vilka privilegier och vilket ansvar som delas ut såpass lättvindigt.

Att det (a)sociala mediet amatörradio glider i hop med privatradion är kanske inte så konstigt under dessa premisser.

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
Bra att du sticker ut hakan Lars BDZ.

Det som är mest obegripligt för mig är att så himla många av de nya radioamatörerna i första hand försvarar privatradio och talar sig varma för hur bra allting är där. Aldrig försvarar dom amatörradio på samma sätt utan det är bara vi hårt prövade old timers som får dra det lasset. Det vore enligt min mening mer logiskt att den som tagit steget från en renodlad kommunikationshobby, som privatradio är, helt utan några kompetenskrav, till att bli en certifierad radioamatör faktiskt förstod att uppskatta de enorma privilegier vi har som radioamatörer. Den enda rimliga förklaringen jag ser är att många nya radioamatörer inte har klart för sig vad amatörradio är och vad som skiljer ut amatörradio från privatradio. Det är nog här vi har problemet. Kanske finns det ingen skillnad längre? Tänk efter.

Vems ansvar denna urvattning av hobbyn är kan man så klart diskutera i det oändliga. Men klart är att den största och allenarådande riksföreningen som enligt sina stadgar har att värna om att amatörradion följer andan i ITU-RR och IARU inte heller ser någon skillnad på privatradio och amatörradio.

Den politik och inriktning som den stora föreningen sedan många år tillbaka driver går enkelt uttryckt ut på att minimera kompetenskraven till förmån för kvantitet där ett stort antal nya radioamatörer skall säkra amatörradions existens. Detta är enligt min mening en direkt kontraproduktiv politik. Ju fler nya med bristande utbildning vi får in ju snabbare urholkas grunden för amatörradions berättigande. Det behövs ingen professorstitel för att inse detta eller hur?

Men läget är förmodligen sådant att tåget gått för länge sedan. En majoritet av de aktiva radioamatörerna står med ena benet kvar i privatradion och fortsätter sin forna hobby precis som tidigare. Den enda skillnaden ligger troligen i att man efter att ha deltagit i en veckoslutskurs fått tillgång till många fler frekvensband och mycket högre effekt.

Ja, det finns undantag....visst gör det det, liksom det finns gamla uvar med en- två- och treställiga signaler som inte har en blekaste aning om något och aldrig skulle ha klarat ett omprov. Inte ens på den internationellt sett mycket låga nivå som nuvarande SSA-prov håller.
 
liksom det finns gamla uvar med en- två- och treställiga signaler som inte har en blekaste aning om något och aldrig skulle ha klarat ett omprov. Inte ens på den internationellt sett mycket låga nivå som nuvarande SSA-prov håller.

Menar du att de s.a.s. "smittats" av de "de nya och lågutbildade"? Eller när och hur skedde detta?
 
RNA DE EQL,

Nej det menade jag inte.

Snarare att det finns de old timers som tog sitt cert för länge sedan men därefter inte praktiserat amatörradio på annat sätt än att använda fabrikstillverkad utrustning. Helt ointresserade av det tekniska och inga som helst ambitioner att ens försöka komma ihåg det dom en gång - kanske mot sin vilja - lärt sig för att klara certifikatsprovet.

På samma sätt finns det nya radioamatörer med betydligt högre utbildning än vad som krävs för att bli radioamatör, d v s en högre kunskapsnivå än motsv åk 7.
 
Last edited:
Gnälldes det lika jävligt på dom "nya" förr i tiden också?

Tiderna förändras, hobbyn förändras, allt förändras men ändå gnälls det för att inte allting är som det var förr.

Man FÅR utöva hobbyn som den var förr, men man behöver inte göra det.

Vill ni sända telegrai med nyckel på en ombyggd rörhög med 3w ut så får ni göra det, det är ingen som hindrar er.

Vill någon annan enbart köra ssb- tester med en kilowatt ut så får dom det.

Vill en tredje köra digitala moden via satelit eller månstuds så får dom göra det.

UTÖVA HOBBYN SOM NI VILL, MEN SLUTA GNÄLLA PÅ DOM SOM INTE VILL UTÖVA DEN PÅ SAMMA SÄTT, DET ÄR INTE NI SOM ÄR FACIT PÅ VAD SOM ÄR RÄTT!
 
Last edited:
Huvudfrågan för denna tråd gällde som sagt synen på 27MHz...

Kan inte undgå att notera att det i dessa dagar, bland färskare radioamatörer, finns ett allt mer tydligt likhetstecken mellan privatradio och amatörradio. Många tycks betrakta 11 m som ett tionde amatörband på HF och behandlar dessa likvärdigt såväl verbalt på amatörbanden, som i skrift i andra media.

Varför är det så?! I grunden ska ju ändå dessa frekvensband tjäna helt olika syften! Möjligen är vår hobby nu så urvattnad att praktiskt sett finns ingen skillnad längre och då finns kanske heller ingen anledning att hävda detta? Är det så?

/Lasse
 
Gnälldes det lika jävligt på dom "nya" förr i tiden också?

Tiderna förändras, hobbyn förändras, allt förändras men ändå gnälls det för att inte allting är som det var förr.

Man FÅR utöva hobbyn som den var förr, men man behöver inte göra det.

Vill ni sända telegrai med nyckel på en ombyggd rörhög med 3w ut så får ni göra det, det är ingen som hindrar er.

Vill någon annan enbart köra ssb- tester med en kilowatt ut så får dom det.

Vill en tredje köra digitala moden via satelit eller månstuds så får dom göra det.

UTÖVA HOBBYN SOM NI VILL, MEN SLUTA GNÄLLA PÅ DOM SOM INTE VILL UTÖVA DEN PÅ SAMMA SÄTT, DET ÄR INTE NI SOM ÄR FACIT PÅ VAD SOM ÄR RÄTT!

Ja, det är väl det som (än så länge) är det fina med amatörradio. Låt oss vara rädda om det så vi inte blir tvingade att köra
PR-radio, PMR 446 MHz eller vad det nu heter.
 
Ja det är ju samma gamla bakåtsträvare som argumenterar att allt var bättre förr.

Om dom då hade vett att hålla sig borta från det här nya Internet med sina mossiga åsikter, men si då duger det med nyheter och förändringar minsan.
 
Det hjälpte inte med ett nytt utseende på forumet, innehållet är tydligen detsamma

Den principiellt mycket viktiga frågan om upprätthållandet av rågången mellan amatörradio och privatradio kan inte diskuteras nog ofta.

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
Det här artar sig till det vanliga skyttegravskriget.

BDZ, här kommer en möjlig förklaring till vad som skett:

När PTS tog över och genomförde detta radioreglement light som råder numer så
tappade både vi amatörer och även förmodligen 27MHz-arna orienteringen och vi
hamnade alla i en identitetskris.

Vi, amatörer, har ju vår långa historia att falla tillbaks på men för de på 27 fanns egentligen
ingenting, var det inte t.o.m tal om att helt slopa 27 och förbjuda verksamheten där?
Kan hända att jag minns fel.

Min tanke är att man på 27 i detta skede, medvetet eller omedvetet, började kopiera
amatörradion och ta dess begrepp till sina och på så sätt "låna" en ny identitet.
Vad jag kan komma ihåg så hade PR-folket en helt annan och egen jargong tidigare.

När väl detta skett så är det inte så långt till att övertyga sig att man egentligen har
samma identitet och faktiskt är en sorts amatörer. När de sedan uttrycker denna
"inställning" till amatörer är konflikten ett faktum.
 
Last edited:
Snarare att det finns de old timers som tog sitt cert för länge sedan men därefter inte praktiserat amatörradio på annat sätt än att använda fabrikstillverkad utrustning. Helt ointresserade av det tekniska och inga som helst ambitioner att ens försöka komma ihåg det dom en gång - kanske mot sin vilja - lärt sig för att klara certifikatsprovet.

Så är det dags för en maxålder eller nya regelbundna prov när man uppnått en viss ålder? Eller ska man sänka rättigheterna i steg, kanske effektgränser och maximal bandbredd vart efter den förmodade mossigheten sätter in? Det handlar ju inte bara om att kunna justera steget, även personsäkert kan vara en sak.
 
Jag brukar ibland lyssna på repeatrarna då jag åker till jobbet i Stockholm. Ibland kan man höra några som säger att de ska QSY:a till 255 och prova en ny mikrofon. De brukar också prata om sina burkar på flera hundra Watt. Men jag tror det är några få, kanske 3-4 pers, som så att säga använder både privatradio och amatörradio på liknande sätt. Jag trodde att det var ett storstadsfenomen där det krävs en kritisk massa av några stycken som tycker det är kul. Hör nog aldrig något sånt på Uppsala-repeatern. Men uppe i SM3 förekommer det alltså?

Men vad gäller på 27 MHz nu då? Jag har sett att det finns effektgränser, och radioapparaterna ska vara CE-märkta. Är det i övrigt avreglerat, så att man får ta sig en anropssignal och exempelvis prata med stationer i andra länder?

SA5A Sture
 
Synsättet manifesteras nog lite varstans Sture. Repeatrar lyssnar jag så sällan på, så där kan jag inte säga om det förekommer eller inte i mitt närområde.

Jag har försökt läsa mig till vad PTS bestämmelser säger om privatradiotrafik. Jag har inte kunnat hitta några föreskrifter som reglerar annat än frekvenstilldelning och max utstrålad effekt (erp). Det som inte är förbjudet är alltså tillåtet och det finns uppenbarligen inga lagliga hinder för att bedriva amatörradioliknande trafik med andra stationer än egna och mellan olika länder...

Det är ändå lite intressant att de som levererar de kraftigaste mothuggen i den här debatten, inte på något sätt tagit avstånd från att likhetstecknet mellan privat- och amatörradio existerar! ;)

/Lasse
 
En fingervisning om hur långt det gått i Sverige kan man få ifall man tar texten om privatradio ur PTS konsekvensutredning inför de nya
undantagsföreskrifterna och byter ut "privatradio" till "amatörradio" samt ändrar frekvensområdet:

"Amatörradio i frekvensbanden (lista på amatörbanden) är en enkel form av privat radiokommunikation (talkommunikation) mellan utrustningar som monteras i hemmet, i bilen, i fritidsbåten eller som används som handhållen utrustning (walkie-talkie). Amatörradio kan under vissa förutsättningar även användas för internationell kommunikation. Ett stort utbud av amatörradioutrustning finns även idag i många länder. I Sverige får användningen av amatörradio mest ses som hobbyverksamhet och socialt medium."

(Ur en tidigare diskussion här på ham.se http://www.ham.se/allmant-om-amatorradio/23474-krav-pa-och-varvning-av-nya-radioamatorer-12.html)

Att på sikt kunna försvara amatörradiobanden och amatörradions övriga privilegier under sådana premisser tror jag uppriktigt inte på.

Som Fredrik/SA0BLI tidigare varit inne på är en uppstramning med svårare och bredare certifikatsprov samt ett återinförande av tillståndsplikten det som möjligen kan rädda oss.

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
Last edited:
Back
Top