Snyggt byggt När det gäller displayram så brukar jag ta en transparent plastbit som jag målar svart på baksidan, med ett litet fönster för displayen. Ungefär såhär.
Jag har tillverkat diverse custom i bussar, bla. instrumentkonsoler. Där använde jag rökfärgad plexi som panel inramad i teaklist där strömbrytare etc. monterades. Baksidan sprayades svart förutom där jag ville ha bakgrundsljus, där maskades "luckor". Det som skulle lysas upp var text för brytare, instrument etc. Det åstadkoms med gnuggisar på transparent, (ev. färgad om man vill ha den effekten på texten) film som därefter sprayades svart. Sen pillades gnuggisarna loss och filmen klistrades i panelens olackade "luckor". När sedan alltsammans belyses bakifrån får det en fantastisk effekt, särskilt då i mörker, när instrument och brytare ser ut att sväva i luften tillsammans med lysande illuminationer. Idag kan man få till texten på ett smidigare sätt än att pilla med gnuggisar. Firmor som tillverkar skyltar etc. har ofta plotters där pennan är ersatt med kniv. Vanligen skär man ut och använder bokstäverna eller logotyperna man skär ut, men i denna applikation tar man istället "negativet" och klistrar i ovanstående "luckor". Det kräver dock att man får texten utskuren spegelvänt.
Det blir snyggt med plexi har jag sett. Jag gjorde ett försök till sådan panel redan i skolåren men den sprack så jag gav upp den idén. Kanske ska jag försöka igen. Denna lådan fick en panel av plast mha laminatormaskinen. Det blir lite buckligt men det funkar i brist på bättre alternativ.
Har nu provbearbetat lite acrylpast utan att det har spruckit, det går ganska bra. Nu får acrylpanelen och displayramen vänta lite, funktion är viktigare just nu. Ram saknas men det får jag fixa ........sen Bakpanelen täckte jag med en bit svarteloxerad aluminium. Nu måste jag ta mig i kragen och fixa till en lämplig tandem match.
Skönt om pixlarna står på ens sida någon gång, det gör de sällan när man skall ta foto för körkort eller pass...fast det kanske inte är pixlarnas fel vid närmre eftertanke Det var en snygg frontpanel, acrylglas är lite svårt att jobba med, värme är acrylglasets värsta fiende så riktigt långsam borrning med små ökningar av borrdimensioner är helt klart att föredra, låter man det gå varmt så "sväller" materialet och blir som en kil, med sprickor som följd.
Jag har nu uppdaterat min display. Köpte en ny display då den gamla hade så dålig läsvinkel. Den var optimerad snett underifrån. En trevlig överraskning var att strömförbrukningen var mycket lägre. Hela apparaten drar nu endast 100mA. Tog och lindade två sådana för ett första test. Helt acceptabel noggrannhet mellan 1,8-30MHz men vid 50MHz spårar det ur. Jag har monterat allt väldigt "glest" för att kunna prova flera alternativ. Nu ska jag testa: 1. hur viktigt det är med skärm. 2. vilken sida på koaxen som är lämpligast att jorda. 3. hur mycket avståndet mellan de båda transformatorerna påverkar, dvs längden på kopplingstrådarna. Lite utprovning återstår alltså.
Nu har jag byggt en ny riktkopplare. I den första använde jag kärnor med alldeles för högt Al-värde, induktansen blev alltså på tok för hög. Kopplaren spred ca 1,5dB mellan 1,8MHz och 28MHz. Avvikelsen på 50MHz var 6dB och dessutom drog SWR iväg trots att jag använde en 2GHz konstlast. I den nya riktkopplaren använder jag FT114-61 och resultatet blev mycket bättre trots avsaknad av skärm mellan transformatorerna. Här lite resultat: Jämförelse mellan riktkopplare och mätning direkt in på detektorn. Referensmätning med spektrumanalysator. Dämpsats och riktkopplare mäter väldigt lika. Nu ska jag mäta SWR mot några olika laster.
Med en skärm blev resultatet lite bättre vid 50MHz men jag är inte helt nöjd. För att bättre kunna förstå engenskaperna hos en Tandem Match så fick jag ta till simulatorn. Drosslarna L1 & L2 är inga fysiska komponenter utan transformatorernas induktans. Om denna induktans är för låg blir det "kortis" på låga frekvenser och är den för hög begränsas bandbredden uppåt i frekvens. Man måste alltså hitta en lagom kompromiss. Modellen är förenklad och jag har utelämnat alla parasitreaktanser och ofrivilliga kopplingsvägar. Om man sveper frekvensen mellan 1MHz och 100MHz och tittar på utgångarna FOR & REV ser man tydligt att bandbredden är begränsad. Genom att variera induktansen kan jag justera bandbredden och optimera riktkopplaren för önskad frekvens. En intressant iakttagelse är att de båda kurvorna sakta avviker från varandra vilket betyder att SWR ökar med ökad frekvens. När jag mäter upp min egen konstlast får jag nu exakt denna effekt. Vid 1,9MHz visar den 1,03:1 och vid 50MHz 1,51:1. Detta är alltså inget fel utan en inbyggd dålig egenskap i en Tandem Match, ingen idé att jaga spöken. Kan man göra något åt detta?
Det uppenbara är att du kompenserar för avvikelsen i programmet. På samma sätt som VNA/J gör när du kalibrerar. Antingen hittar du en formel för avvikelsen eller tar in ett antal mätpunkter som du sedan väger uppmätta värden mot.
Jag vill helst inte kompensera för en "dålig" riktkopplare endast för avvikelser hos detektorerna, AD8307, vilket jag redan gjort. Detta för att jag ska kunna byta riktkopplare anpassad för ett specifikt frekvensområde. Dessutom vill jag kunna mäta effekt genom en resistiv dämpsats utan inblandning av riktkopplare. Kanske kan man lägga till kalibreringstabeller i mjukvaran som man väljer när man byter riktkopplare, något för en händig kodknackare
Du får väl göra bättre riktkopplare då Denna teknik är inte ovanlig, att man korrigerar analoga avvikelser i den digitala delen av sin konstruktion. Visst, tabeller och stöd för att generera dem behövs, trevligt vore om man kunde ge var riktkopplare en för processorn läsbar identitet så rätt tabell väljs eller att man blir varnad om det saknas en tabell för just denna R.K.
Om ingen annan erbjuder sig så kan jag glutta på koden - var det en Atmel CPU? Finns källkoden för programmet?
Som programmet är skrivet finns det massor med menyer. Vet inte om det går att knöka in ytterligare en kalibreringsmeny vid sidan om den som redan finns. All kod är ju skriven för Teensy så det är open source. https://sites.google.com/site/lofturj/power-and-swr-meter
Det enda som kan förbättra direktiviteten eller noggrannheten i SWR-indikeringen är en bättre riktkopplare eller "Tandem-match". Eftersom reflektionskoefficienten som är upphovet till SWR är en vektorstorhet så måste även korrektionerna vara vektorstorheter. Detta går inte att åstadkomma när mätdata själva är skalärer. Problemet är välkänt i kommersiella kretsar, och Rockwell-Collins lade extremt mycket arbete på den 3 kW riktkopplare vilken sitter i PA-2250 för att få till ett jämnt förlopp för kopplingsfaktorn och direktiviteten. Tar du kontakt med Loftur TF3LJ så hälsa från mig. Vi arbetade tillsammans inom ICAO- och Airlines Electronic Engineering Committee arbete under 90-talet. 73/ Karl-Arne SM0AOM
