Med en skärm blev resultatet lite bättre vid 50MHz men jag är inte helt nöjd.
För att bättre kunna förstå engenskaperna hos en Tandem Match så fick jag ta till simulatorn.
Drosslarna L1 & L2 är inga fysiska komponenter utan transformatorernas induktans.
Om denna induktans är för låg blir det "kortis" på låga frekvenser och är den för hög begränsas bandbredden uppåt i frekvens.
Man måste alltså hitta en lagom kompromiss.
Modellen är förenklad och jag har utelämnat alla parasitreaktanser och ofrivilliga kopplingsvägar.
Om man sveper frekvensen mellan 1MHz och 100MHz och tittar på utgångarna FOR & REV ser man tydligt att bandbredden är begränsad.
Genom att variera induktansen kan jag justera bandbredden och optimera riktkopplaren för önskad frekvens.
En intressant iakttagelse är att de båda kurvorna sakta avviker från varandra vilket betyder att SWR ökar med ökad frekvens.
När jag mäter upp min egen konstlast får jag nu exakt denna effekt. Vid 1,9MHz visar den 1,03:1 och vid 50MHz 1,51:1.
Detta är alltså inget fel utan en inbyggd dålig egenskap i en Tandem Match, ingen idé att jaga spöken.
Kan man göra något åt detta?