Samråd av PTS utredning om ändrad hantering av amatörradio
- Thread starter SM7TLH
- Start date
SM7CZR
Old Member
SM3ZBB
Grumpy ol´man
Två synpunkter:
1. SM7EQL förordar att utbildning/tillstånd återförs till PTS. Där kan jag instämma OM detta också medför att PTS också skärper tillsynen och bevakar att radioreglementen följs med påföljder för regelvidrig verksamhet.
Däremot vore den föreslagna kostnaden om 1000:- per år ödesdiger för hobbyn. Vi skulle då se en våldsam nedgång i antalet radioamatörer och därmed också grunda för att bli av med våra amatörradioband. De idag låg- eller inaktiva bidrar trots allt till bilden av en verksamhet för tusentals utövare. Med denna avgift skulle bara de mest hängivna bli kvar samt de med ekonomi nog för att betala för något man knappt utnyttjar. Kvar i hobbyn, men utan signal, blir också de som utövar sin hobby med en konstlast som motstation.
2. Angående fåfängesignaler så är debatten våldsamt överdriven. Det här är inget egentligt problem, det bara rubbar cementerade tankemönster. Det påhittade öknamnet "fåfängesignal" är inget annat en elak mobbing. Exakt samma tänkande som framförs om specialsignaler har stört accepterande av en SA-signalserie av de som identifierat sig själva som ett -suffix. Vissa amatörer med SM-prefix och Axx-suffix klagade högljutt då de upptäckte att de numera inte självklart kunde presentera sig med enbart -Axx. Möjligen var det länge sedan dessa herrar sökt kontakter utanför landets gränser där även prefixen har betydelse.
Själv är jag nöjd med min signal SM3ZBB och var oerhört stolt när jag en gång fick brevet från PTS. Jag satt med papperet i hand och provade att ljuda och bokstavera signalen på svenska och engelska. Det lät bra!
Jag tror det var 71-72 som jag fick FRO-signalen 8393 som inte alls låg bra i munnen, prova själv. Tanken på att försöka byta föll mig aldrig in. Därför har jag stor förståelse för de som gärna har en reservsignal när deras ordinarie call haltar av en eller annan orsak. Jag förstår också fördelen av ett bra contestcall som ligger rätt. I synnerhet på CW.
Min egen specialsignal SF3Z använder jag sparsamt. Egentligen endast när rara DX har varit igång. Speciellt på CW har det känts skönt att ha både "hängslen och livrem" genom att ha kört motstationen med både SM- och SF-signal. Gudarna ska veta att det är surt att ha blivit missuppfattad i en massiv pile- när man har legat på i kanske timmar eller rentav dagar med blygsamma förutsättningar. För att ha denna möjlighet har jag betalat en summa pengar som förhoppningsvis bidrar till vår hobby, även till de som nöjer sig med sin personliga signal, och även dem som valt att stå utanför SSA.
1. SM7EQL förordar att utbildning/tillstånd återförs till PTS. Där kan jag instämma OM detta också medför att PTS också skärper tillsynen och bevakar att radioreglementen följs med påföljder för regelvidrig verksamhet.
Däremot vore den föreslagna kostnaden om 1000:- per år ödesdiger för hobbyn. Vi skulle då se en våldsam nedgång i antalet radioamatörer och därmed också grunda för att bli av med våra amatörradioband. De idag låg- eller inaktiva bidrar trots allt till bilden av en verksamhet för tusentals utövare. Med denna avgift skulle bara de mest hängivna bli kvar samt de med ekonomi nog för att betala för något man knappt utnyttjar. Kvar i hobbyn, men utan signal, blir också de som utövar sin hobby med en konstlast som motstation.
2. Angående fåfängesignaler så är debatten våldsamt överdriven. Det här är inget egentligt problem, det bara rubbar cementerade tankemönster. Det påhittade öknamnet "fåfängesignal" är inget annat en elak mobbing. Exakt samma tänkande som framförs om specialsignaler har stört accepterande av en SA-signalserie av de som identifierat sig själva som ett -suffix. Vissa amatörer med SM-prefix och Axx-suffix klagade högljutt då de upptäckte att de numera inte självklart kunde presentera sig med enbart -Axx. Möjligen var det länge sedan dessa herrar sökt kontakter utanför landets gränser där även prefixen har betydelse.
Själv är jag nöjd med min signal SM3ZBB och var oerhört stolt när jag en gång fick brevet från PTS. Jag satt med papperet i hand och provade att ljuda och bokstavera signalen på svenska och engelska. Det lät bra!
Jag tror det var 71-72 som jag fick FRO-signalen 8393 som inte alls låg bra i munnen, prova själv. Tanken på att försöka byta föll mig aldrig in. Därför har jag stor förståelse för de som gärna har en reservsignal när deras ordinarie call haltar av en eller annan orsak. Jag förstår också fördelen av ett bra contestcall som ligger rätt. I synnerhet på CW.
Min egen specialsignal SF3Z använder jag sparsamt. Egentligen endast när rara DX har varit igång. Speciellt på CW har det känts skönt att ha både "hängslen och livrem" genom att ha kört motstationen med både SM- och SF-signal. Gudarna ska veta att det är surt att ha blivit missuppfattad i en massiv pile- när man har legat på i kanske timmar eller rentav dagar med blygsamma förutsättningar. För att ha denna möjlighet har jag betalat en summa pengar som förhoppningsvis bidrar till vår hobby, även till de som nöjer sig med sin personliga signal, och även dem som valt att stå utanför SSA.
Hej.
ZBB skrev:
Däremot vore den föreslagna kostnaden om 1000:- per år ödesdiger för hobbyn. Vi skulle då se en våldsam nedgång i antalet radioamatörer
Bra. Är det kvantitet istället för kvalitet du prioriterar? Då kanske återstoden, vi som betalat 1000:- per år, består av en tekniskt inriktade och intresserad kår av skickliga telegrafi/telefoni operatörer. Innan telegrafikravet togs bort utgjorde detta en tröskel för att endast genuint intresserade personer blev radioamatörer. På 40 och 50-talet var radioamatören en "kommunkationsbegåvad" person som myndigheterna såg upp till och som utgjorde en samhällsresurs. När Förenta Nationerna bildades i slutet av 40-talet och man försåg organisationen med en förbindelseavdelning ( UN Field Service) rekryterades framförallt radioamatörer. Mer härom kan P. Ståhl, SM5BM, berätta.
Jag stöder EQLs förslag om 1000:- per år i licensavgift.
73
Bengt SM6APQ
ZBB skrev:
Däremot vore den föreslagna kostnaden om 1000:- per år ödesdiger för hobbyn. Vi skulle då se en våldsam nedgång i antalet radioamatörer
Bra. Är det kvantitet istället för kvalitet du prioriterar? Då kanske återstoden, vi som betalat 1000:- per år, består av en tekniskt inriktade och intresserad kår av skickliga telegrafi/telefoni operatörer. Innan telegrafikravet togs bort utgjorde detta en tröskel för att endast genuint intresserade personer blev radioamatörer. På 40 och 50-talet var radioamatören en "kommunkationsbegåvad" person som myndigheterna såg upp till och som utgjorde en samhällsresurs. När Förenta Nationerna bildades i slutet av 40-talet och man försåg organisationen med en förbindelseavdelning ( UN Field Service) rekryterades framförallt radioamatörer. Mer härom kan P. Ståhl, SM5BM, berätta.
Jag stöder EQLs förslag om 1000:- per år i licensavgift.
73
Bengt SM6APQ
Last edited:
SM0AOM
Well-Known Member
Sett i ljuset av hur stora frekvensområden som disponeras med långtgående friheter av amatörradion är 1000 kr/år billigt.
Jag är annars av den bestämda uppfattningen att antalet radioamatörer är en bisak när det kommer till frekvenstilldelningar, utan det som gäller på sikt är den kvalitet som denna grupp uppvisar.
Om myndigheterna, nationellt eller internationellt, på allvar skulle få för sig att radioamatörer som grupp betraktat endast består av "kufar som ropar 59 till varandra" hjälper ingen numerär i världen.
73/
Karl-Arne
SM0AOM
Jag är annars av den bestämda uppfattningen att antalet radioamatörer är en bisak när det kommer till frekvenstilldelningar, utan det som gäller på sikt är den kvalitet som denna grupp uppvisar.
Om myndigheterna, nationellt eller internationellt, på allvar skulle få för sig att radioamatörer som grupp betraktat endast består av "kufar som ropar 59 till varandra" hjälper ingen numerär i världen.
73/
Karl-Arne
SM0AOM
sm5phu
Well-Known Member
SM7EQL
Kortvågs- och UKV-tekniker
Till ZBB: Jo det förutsätts så klart att årsavgiften används för att täcka upp de kostnader som t ex PTS har i samband med att de för fram våra synpunkter internationellt. Idag när vi inte betalar så torde det vara svårt att få gehör för våra krav precis som privatradioutövarna eller användarna av trådlösa högtalare inte har någon naturlig representant in i ITU.
Beträffande summan 1000:- så tog jag den ur luften. Den är nog inte orimlig trots allt. Observera att det är min högst personliga syn på saken. Kommer vi undan med några hundra kronor kan vi väl vara glada och skulle PTS få för sig att kräva in 5000:-/år så kommer förmodligen alla aktiva seriöst intresserad att betala. Huvuddelen av dessa amatörer har ju redan investerat tio- och kanske hundratusen kronor i sin station.
Återigen, en sådan avgift förutsätts gå till rätt ändamål och inte försvinna i den allmänna konkursen för att täcka upp sådant som idag är förenat med höga kostnader att administrera.
/Bengt
Beträffande summan 1000:- så tog jag den ur luften. Den är nog inte orimlig trots allt. Observera att det är min högst personliga syn på saken. Kommer vi undan med några hundra kronor kan vi väl vara glada och skulle PTS få för sig att kräva in 5000:-/år så kommer förmodligen alla aktiva seriöst intresserad att betala. Huvuddelen av dessa amatörer har ju redan investerat tio- och kanske hundratusen kronor i sin station.
Återigen, en sådan avgift förutsätts gå till rätt ändamål och inte försvinna i den allmänna konkursen för att täcka upp sådant som idag är förenat med höga kostnader att administrera.
/Bengt
SM7EQL
Kortvågs- och UKV-tekniker
Till SA7AUV: Jo det är klart att inlägget skrevs med ett stänk av glimten i ögat. Lite som att kasta in ett saftigt köttben i en hundgård och sedan stå på behörigt avstånd utanför grinden och vänta.... Alltid hugger någon i betet, morrar och fräser.
Jag har själv lekt lite med min fåfängesignal SM7B och kikar vi in under kepsen så har vi nog lite fåfänga i oss allihop? APQ tog upp några vassa exempel som man kan fundera över.
Nä det här är inget att hetsa upp sig över tycker jag. Vi måste kunna diskutera fritt med egna åsikter som vi har råg i ryggen att stå för.
Om nu någon hänger på sig ett halvt ton järnringar på kroppen så måste man väl få lov att ha en offentlig och ärlig åsikt om det. Sak samma med fåfängesignalerna som ju bara är en översättning av "Vanity calls".
/Bengt
Jag har själv lekt lite med min fåfängesignal SM7B och kikar vi in under kepsen så har vi nog lite fåfänga i oss allihop? APQ tog upp några vassa exempel som man kan fundera över.
Nä det här är inget att hetsa upp sig över tycker jag. Vi måste kunna diskutera fritt med egna åsikter som vi har råg i ryggen att stå för.
Om nu någon hänger på sig ett halvt ton järnringar på kroppen så måste man väl få lov att ha en offentlig och ärlig åsikt om det. Sak samma med fåfängesignalerna som ju bara är en översättning av "Vanity calls".
/Bengt
SM3ZBB
Grumpy ol´man
SM6APQ skrev:
Mjaa.. först har du grovt bommat poängen i det jag skrev. Låt mig därför travestera Winston Churchill, han kunde ha sagt dig att: "Aldrig har så få haft så många att tacka för så lite..."
För att förtydliga så du begriper: Med en hög avgift decimeras antalet radiomatörer på papperet. Med få betalande användare stiger antingen priset för tillståndet, alternativt ifrågasätts om inte eterutrymmet kan användas på annat sätt.
Idag har vi skenbart omkring 11 000 radioamatörer i Sverige. Skenbart eftersom siffran på aktiva utövare är betydligt blygsammare. Låt oss nu hålla fast vid att vi verkligen är så många aktiva i just detta avseende. Om utvecklingen står sig kommer tids nog antalet radioamatörer, både aktiva och skenbart aktiva, ändå dö sotdöden. Således har de få aktiva idag all anledning att tacka de många inaktiva för deras obefintliga verksamhet eftersom de ändå på papperet skenbart visar på en hygglig skara utövare av radiohobbyn.
Men det vore förstås bättre med fler aktiva utövare. Detta känns tvunget att skriva för att slippa fäktas mot åtminstone den väderkvarnen.
SM0AOM har en poäng när han skriver om kvalitéten, men det räcker inte. Det är betydligt enklare att köra över 1 100 än 11 000 utövare. Vi lever trots allt i ett samhälle som är känsligt för opinion. Där tror jag den värdefullaste vägen att gå är att få den stora skaran okunniga att gemensamt använda de få mycket kunniga till att föra samtligas talan. Men radioamatörer har tyvärr en inrotad tradition att splittra, och då helst genom elittänkande.
För det andra Bengt, ibland räcker det inte med att vara en begåvad kommunikatör, hur mycket man än är beredd att betala eller torgföra sig själv för att vidimera detta. Det krävs också att man funderar över vad, hur och med vem man kommunicerar. Mer om detta finns att läsa i litteratur som jag är förhindrad av radioamatörens hederskodex att hänvisa till.
73 /Lasse
Mjaa.. först har du grovt bommat poängen i det jag skrev. Låt mig därför travestera Winston Churchill, han kunde ha sagt dig att: "Aldrig har så få haft så många att tacka för så lite..."
För att förtydliga så du begriper: Med en hög avgift decimeras antalet radiomatörer på papperet. Med få betalande användare stiger antingen priset för tillståndet, alternativt ifrågasätts om inte eterutrymmet kan användas på annat sätt.
Idag har vi skenbart omkring 11 000 radioamatörer i Sverige. Skenbart eftersom siffran på aktiva utövare är betydligt blygsammare. Låt oss nu hålla fast vid att vi verkligen är så många aktiva i just detta avseende. Om utvecklingen står sig kommer tids nog antalet radioamatörer, både aktiva och skenbart aktiva, ändå dö sotdöden. Således har de få aktiva idag all anledning att tacka de många inaktiva för deras obefintliga verksamhet eftersom de ändå på papperet skenbart visar på en hygglig skara utövare av radiohobbyn.
Men det vore förstås bättre med fler aktiva utövare. Detta känns tvunget att skriva för att slippa fäktas mot åtminstone den väderkvarnen.
SM0AOM har en poäng när han skriver om kvalitéten, men det räcker inte. Det är betydligt enklare att köra över 1 100 än 11 000 utövare. Vi lever trots allt i ett samhälle som är känsligt för opinion. Där tror jag den värdefullaste vägen att gå är att få den stora skaran okunniga att gemensamt använda de få mycket kunniga till att föra samtligas talan. Men radioamatörer har tyvärr en inrotad tradition att splittra, och då helst genom elittänkande.
För det andra Bengt, ibland räcker det inte med att vara en begåvad kommunikatör, hur mycket man än är beredd att betala eller torgföra sig själv för att vidimera detta. Det krävs också att man funderar över vad, hur och med vem man kommunicerar. Mer om detta finns att läsa i litteratur som jag är förhindrad av radioamatörens hederskodex att hänvisa till.
73 /Lasse
SM7EQL
Kortvågs- och UKV-tekniker
ZBB skrev; "Där tror jag den värdefullaste vägen att gå är att få den stora skaran okunniga att gemensamt använda de få mycket kunniga till att föra samtligas talan. Men radioamatörer har tyvärr en inrotad tradition att splittra, och då helst genom elittänkande."
-----
Jag funderade lite på vad du skriver till APQ ovan och hur man kan tolka det. Den stora skaran okunniga kontra de få mycket kunniga. Frågan är om dessa två grupper har så värst mycket gemensamt inom radiohobbyn. Troligen inte. Den större skaran okunniga består förmodligen av radioamatörer i alla åldersgrupper som varit radioamatörer under varierande tid från 1 dag till kanske 50 år eller mer. Troligen har en majoritet av dessa varit verksamma inom hobbyn i många år, kanske mer än tio. Trots den tidsmässigt långa erfarenheten av hobbyn hamnar de i kategorin "de okunniga". Varför är de okunniga efter så många år.
Kanske beror det på att intresset för att förkovra sig är lågt eller att nyfikenheten på hur saker och ting fungerar helt enkelt inte finns. Måste man vara intresserad av något? Man kan mycket väl tänka sig att den "stora skaran okunniga" är 100% nöjda med att bara finnas till och bedriva sin hobby under fria otvungna former utan att ha minsta lilla drivkraft att komma vidare eller avancera. Allt är bra och inget behöver förändras.
Den mindre gruppen mycket kunniga består även den av amatörer i varierande åldrar. Jag ser inte att de äldre i denna gruppen per automatik är de mest kunniga. Möjligtvis har de äldre mest praktisk livserfarenhet men i min bekantskapskrets finns faktiskt en hel del unga (under 35-40 år) som är synnerligen välutbildade ingenjörer och sysslar med radio/elektronik på ett avancerat plan. Nu tror jag inte att dessa duktiga har blivit duktiga helt utan anledning. Sannolikt har de en inbyggd drivkraft att läsa böcker, fundera på saker och ting, studera, experimentera, undersöka och stegvis komma vidare i livet för egen maskin. De har egna visioner och mål som de jobbar för att nå.
Ofta blir den lilla duktiga gruppen beskylld för att tillhöra eliten - i negativ mening. Det är alltså helt i sin ordning att vara duktig på en sak bara man inte berättar det för någon i gruppen "den stora skaran okunniga" ty då bryter helvetet ut.
Hur hanterar man ett sådant problem? De få kunniga håller sig på sin kant och i de fall de tänker försöka närma sig den stora skaran okunniga så börjar de med att ödmjukt be om ursäkt för att de har utbildat sig och på det sättet blivit duktiga. Sedan talar de med vän stämma och är överdrivet vänliga ungefär som vi talar till små späda barn.
En morgonfundering till kaffet...
-----
Jag funderade lite på vad du skriver till APQ ovan och hur man kan tolka det. Den stora skaran okunniga kontra de få mycket kunniga. Frågan är om dessa två grupper har så värst mycket gemensamt inom radiohobbyn. Troligen inte. Den större skaran okunniga består förmodligen av radioamatörer i alla åldersgrupper som varit radioamatörer under varierande tid från 1 dag till kanske 50 år eller mer. Troligen har en majoritet av dessa varit verksamma inom hobbyn i många år, kanske mer än tio. Trots den tidsmässigt långa erfarenheten av hobbyn hamnar de i kategorin "de okunniga". Varför är de okunniga efter så många år.
Kanske beror det på att intresset för att förkovra sig är lågt eller att nyfikenheten på hur saker och ting fungerar helt enkelt inte finns. Måste man vara intresserad av något? Man kan mycket väl tänka sig att den "stora skaran okunniga" är 100% nöjda med att bara finnas till och bedriva sin hobby under fria otvungna former utan att ha minsta lilla drivkraft att komma vidare eller avancera. Allt är bra och inget behöver förändras.
Den mindre gruppen mycket kunniga består även den av amatörer i varierande åldrar. Jag ser inte att de äldre i denna gruppen per automatik är de mest kunniga. Möjligtvis har de äldre mest praktisk livserfarenhet men i min bekantskapskrets finns faktiskt en hel del unga (under 35-40 år) som är synnerligen välutbildade ingenjörer och sysslar med radio/elektronik på ett avancerat plan. Nu tror jag inte att dessa duktiga har blivit duktiga helt utan anledning. Sannolikt har de en inbyggd drivkraft att läsa böcker, fundera på saker och ting, studera, experimentera, undersöka och stegvis komma vidare i livet för egen maskin. De har egna visioner och mål som de jobbar för att nå.
Ofta blir den lilla duktiga gruppen beskylld för att tillhöra eliten - i negativ mening. Det är alltså helt i sin ordning att vara duktig på en sak bara man inte berättar det för någon i gruppen "den stora skaran okunniga" ty då bryter helvetet ut.
Hur hanterar man ett sådant problem? De få kunniga håller sig på sin kant och i de fall de tänker försöka närma sig den stora skaran okunniga så börjar de med att ödmjukt be om ursäkt för att de har utbildat sig och på det sättet blivit duktiga. Sedan talar de med vän stämma och är överdrivet vänliga ungefär som vi talar till små späda barn.
En morgonfundering till kaffet...
Last edited:
SM3ZBB
Grumpy ol´man
Hejsan
Jo Bengt SM7EQL, av dina morgonfunderingar inser jag att jag får förtydliga mig ytterligare.
Först det där med kunskap. Här menar jag inte enbart kunskap i form av operatörsskicklighet eller teknisk förståelse etc. Jag menar också kunskap om lagar och förordningar, hur vår verksamhet styrs av nationella, internationella, militära och kommersiella intressen; kunskap om historiska perspektiv och så vidare. Börjar man fundera över vår hobby inser man att den utan tvekan är gränslös i många avseenden. Nå, i detta resonemang är då den mycket kunnige en person som förmår att omfatta alla administrativa, ekonomiska, tekniska, historiska, juridiska m.fl spörsmål. Letar vi efter den för oss optimale företrädaren besitter vederbörande också ledaregenskaper och förmår att lyssna, sammanställa och kompromissa samt fatta beslut och verkställa. Någon sådan tulipanaros finns inte.
De okunniga, vi den stora massan, kan mycket väl ha spetskunskaper inom något ämne. T.ex. vara duktig operatör i en pileup, kunna felsöka och reparera en trasig radio, vara ett snille på att tillämpa vågutbredning, ha koll på fd. B90.. För så är det ju (generaliserar nu) att vi ofta nöjer oss med ett eller några områden inom amatörradiohobbyn, det som intresserar oss och så håller vi oss där. Klart man har hört talas om ditt och datt inom andra områden men någon egentlig kunskap har man inte annat en ytlig sådan.
För de flesta av oss är, eller har varit, hyfsat kunniga på något område. Skriver har varit, eftersom det också finns en tidsaxel i kunskapsekvationen och de flesta av oss blir förr eller senare frånåkta av utvecklingen. Du själv t.ex. känner jag som en fantastisk kunnig tekniker inom elektronik och mekanik i klassisk mening. Men, jag tror att du tappade styrfart någon gång i mitten av 80-talet i och med den digitala revolutionen. De yngre som inte har den klassiska skolningen klev på tåget när du klev av. De har inget intresse av äldre teknik liksom du inte intresserar dig i någon större utsträckning för det digitala. Därmed inte sagt att man inte kan förkovra sig vid behov. Detta skriver jag för att exemplifiera vad jag menar med "tidsaxel i kunskapsekvationen". Fastna inte på det.. HI.
Nu till elittänkandet.
Många av oss är "nördar" för att använda ett modernt uttryck. D.v.s. i besittning av kunskap inom ett eller ett fåtal isolerade områden. Eftersom dessa kunskapsfält är viktiga för oss fastnar vi lätt i tron att de är de som är mest värda att försvara och ofta har vi svårt att se bortom det som är viktigt just för oss. Det för oss viktiga, utgör en värdegrund för bedömningen av andra personer. T.ex. kan den äldre, av tvång men inte nödvändigtsvis av intresse cw-kunnige, betrakta den som inte kan telegrafi som mindre värd. Eller omvänt, den där är en kunnig jäkel, han kan köra buggen i 400-takt. Att sedan den som saknar cw-kunskap har andra förtjänster som sammantaget borde placera honom på en högre nivå kunskapsmässigt än bug-racer-operatören på någon slags sammantagen värdeskala hör inte hit, det styrs av bedömarens värdegrund. Det här är typiskt för tekniker av alla sorter. Det är också typiskt att administratörer och ekonomer betraktar tekniker med överseende just därför. Radioamatörer tycks ha ett väl utvecklat tunnelseende utifrån sina tekniska värdegrunder. Ofta är det ett begränsat antal områden som skapar värdegrunden och denna är placerad på tidsaxeln inom det intervall då man själv var som mest entusiastisk. I slutet av intervallet går man så att säga i mål tekniskt och den fortsatta utvecklingen blir liksom ointressant eller i värsta fall en styggelse. Det var bättre förr!
Och jodå, visst var det bättre förr i vissa avseenden, därför får vi inte tappa uppsikten bakåt, då begår vi misstag vi kan undvika om vi kan vår historia. Vi får inte heller frysa fast i något moment i tiden, då blir vi definitivt frånåkta av utvecklingen. Bekymret med det jag kallar elittänkandet är att många radioamatörer har frusit fast i sina värdegrunder och i sin blomstringstid. Dessvärre hindrar man ofta nya radioamatörer, istället för att uppmuntra dem, genom att grundligt piska upp dem med sina expertkunskaper inom områden som ibland inte ens har relevans för vad som egentligen diskuteras. Detta forum, liksom andra media för utbyte av kunskap och funderingar inom hobbyn kryllar av exempel på elitism och Bror Duktig mentalitet där man formligen mobbar ut den mindre kunnige genom att ge sig på småsaker istället för att fokusera på huvudsaken.
T.ex. ve den stackare som av slarv eller okunskap råkar uttrycka en enhet med gemen istället för versal bokstav t.ex., alltså råka omvandla ett "Mega" till "milli". Det som i huvudsaken endast framstår som ett tydligt och kanske komiskt misstag som kunde påpekas i förbigående, ersätter istället den huvudsakliga frågan. Många känner sig kallade att förfasa sig över detta och därmed trycka till den stackare som vågat ställa en fråga till "de duktiga".
Du radioamatör som är kunnig inom något område. Använd den kunskapen på ett vänligt sätt till att föra dina mindre vetande men kunskapstörstiga kollegor ytterligare en bit framåt på vägen. Det absolut sämsta du kan göra är att använda din kunskap som ett vapen för att tillintetgöra någon.
Slutligen för att återgå till mitt förra inlägg. Jag önskar att "vi okunniga" kunde förlita oss på att de som besitter större vetande kunde använda dessa kunskaper till att visa vägen mot en förbättring och utveckling av amatörradiohobbyn och vara lyhörda för både historik och utveckling. Det är min tro att vi är starkare tillsammans, gamla liksom nya radioamatörer oavsett grad och typ av kunskap, men att några är mer skickade i att föra allas vår talan. Den som erhållit en amatörradiosignal är en del av kollektivet oavsett vad man nu tycker om när och hur man erövrat sin signal. Det allra sämsta vi kan göra är att splittra upp oss.
73 /Lasse
Jo Bengt SM7EQL, av dina morgonfunderingar inser jag att jag får förtydliga mig ytterligare.
Först det där med kunskap. Här menar jag inte enbart kunskap i form av operatörsskicklighet eller teknisk förståelse etc. Jag menar också kunskap om lagar och förordningar, hur vår verksamhet styrs av nationella, internationella, militära och kommersiella intressen; kunskap om historiska perspektiv och så vidare. Börjar man fundera över vår hobby inser man att den utan tvekan är gränslös i många avseenden. Nå, i detta resonemang är då den mycket kunnige en person som förmår att omfatta alla administrativa, ekonomiska, tekniska, historiska, juridiska m.fl spörsmål. Letar vi efter den för oss optimale företrädaren besitter vederbörande också ledaregenskaper och förmår att lyssna, sammanställa och kompromissa samt fatta beslut och verkställa. Någon sådan tulipanaros finns inte.
De okunniga, vi den stora massan, kan mycket väl ha spetskunskaper inom något ämne. T.ex. vara duktig operatör i en pileup, kunna felsöka och reparera en trasig radio, vara ett snille på att tillämpa vågutbredning, ha koll på fd. B90.. För så är det ju (generaliserar nu) att vi ofta nöjer oss med ett eller några områden inom amatörradiohobbyn, det som intresserar oss och så håller vi oss där. Klart man har hört talas om ditt och datt inom andra områden men någon egentlig kunskap har man inte annat en ytlig sådan.
För de flesta av oss är, eller har varit, hyfsat kunniga på något område. Skriver har varit, eftersom det också finns en tidsaxel i kunskapsekvationen och de flesta av oss blir förr eller senare frånåkta av utvecklingen. Du själv t.ex. känner jag som en fantastisk kunnig tekniker inom elektronik och mekanik i klassisk mening. Men, jag tror att du tappade styrfart någon gång i mitten av 80-talet i och med den digitala revolutionen. De yngre som inte har den klassiska skolningen klev på tåget när du klev av. De har inget intresse av äldre teknik liksom du inte intresserar dig i någon större utsträckning för det digitala. Därmed inte sagt att man inte kan förkovra sig vid behov. Detta skriver jag för att exemplifiera vad jag menar med "tidsaxel i kunskapsekvationen". Fastna inte på det.. HI.
Nu till elittänkandet.
Många av oss är "nördar" för att använda ett modernt uttryck. D.v.s. i besittning av kunskap inom ett eller ett fåtal isolerade områden. Eftersom dessa kunskapsfält är viktiga för oss fastnar vi lätt i tron att de är de som är mest värda att försvara och ofta har vi svårt att se bortom det som är viktigt just för oss. Det för oss viktiga, utgör en värdegrund för bedömningen av andra personer. T.ex. kan den äldre, av tvång men inte nödvändigtsvis av intresse cw-kunnige, betrakta den som inte kan telegrafi som mindre värd. Eller omvänt, den där är en kunnig jäkel, han kan köra buggen i 400-takt. Att sedan den som saknar cw-kunskap har andra förtjänster som sammantaget borde placera honom på en högre nivå kunskapsmässigt än bug-racer-operatören på någon slags sammantagen värdeskala hör inte hit, det styrs av bedömarens värdegrund. Det här är typiskt för tekniker av alla sorter. Det är också typiskt att administratörer och ekonomer betraktar tekniker med överseende just därför. Radioamatörer tycks ha ett väl utvecklat tunnelseende utifrån sina tekniska värdegrunder. Ofta är det ett begränsat antal områden som skapar värdegrunden och denna är placerad på tidsaxeln inom det intervall då man själv var som mest entusiastisk. I slutet av intervallet går man så att säga i mål tekniskt och den fortsatta utvecklingen blir liksom ointressant eller i värsta fall en styggelse. Det var bättre förr!
Och jodå, visst var det bättre förr i vissa avseenden, därför får vi inte tappa uppsikten bakåt, då begår vi misstag vi kan undvika om vi kan vår historia. Vi får inte heller frysa fast i något moment i tiden, då blir vi definitivt frånåkta av utvecklingen. Bekymret med det jag kallar elittänkandet är att många radioamatörer har frusit fast i sina värdegrunder och i sin blomstringstid. Dessvärre hindrar man ofta nya radioamatörer, istället för att uppmuntra dem, genom att grundligt piska upp dem med sina expertkunskaper inom områden som ibland inte ens har relevans för vad som egentligen diskuteras. Detta forum, liksom andra media för utbyte av kunskap och funderingar inom hobbyn kryllar av exempel på elitism och Bror Duktig mentalitet där man formligen mobbar ut den mindre kunnige genom att ge sig på småsaker istället för att fokusera på huvudsaken.
T.ex. ve den stackare som av slarv eller okunskap råkar uttrycka en enhet med gemen istället för versal bokstav t.ex., alltså råka omvandla ett "Mega" till "milli". Det som i huvudsaken endast framstår som ett tydligt och kanske komiskt misstag som kunde påpekas i förbigående, ersätter istället den huvudsakliga frågan. Många känner sig kallade att förfasa sig över detta och därmed trycka till den stackare som vågat ställa en fråga till "de duktiga".
Du radioamatör som är kunnig inom något område. Använd den kunskapen på ett vänligt sätt till att föra dina mindre vetande men kunskapstörstiga kollegor ytterligare en bit framåt på vägen. Det absolut sämsta du kan göra är att använda din kunskap som ett vapen för att tillintetgöra någon.
Slutligen för att återgå till mitt förra inlägg. Jag önskar att "vi okunniga" kunde förlita oss på att de som besitter större vetande kunde använda dessa kunskaper till att visa vägen mot en förbättring och utveckling av amatörradiohobbyn och vara lyhörda för både historik och utveckling. Det är min tro att vi är starkare tillsammans, gamla liksom nya radioamatörer oavsett grad och typ av kunskap, men att några är mer skickade i att föra allas vår talan. Den som erhållit en amatörradiosignal är en del av kollektivet oavsett vad man nu tycker om när och hur man erövrat sin signal. Det allra sämsta vi kan göra är att splittra upp oss.
73 /Lasse
Last edited:
Jag vill ursäkta mig för mina tidigare inlägg (vilka är ett tecken på att jag blir frustrerad över den cyniska, destruktiva och märkliga värdegrund som finns och upprepas gång på gång från vissa amatörer).
Ibland har jag funderat över om man blir radioamatör för att man har bristande social kompetens och/eller svag kommunikationsförmåga.
Jag rekommenderar en eftertänksam läsning av SM3ZBB:s inlägg.
Ibland har jag funderat över om man blir radioamatör för att man har bristande social kompetens och/eller svag kommunikationsförmåga.
Jag rekommenderar en eftertänksam läsning av SM3ZBB:s inlägg.
SM7EQL
Kortvågs- och UKV-tekniker
ZBB skrev; "Men, jag tror att du tappade styrfart någon gång i mitten av 80-talet i och med den digitala revolutionen. De yngre som inte har den klassiska skolningen klev på tåget när du klev av."
----
Tack för en välformulerad fördjupning på min morgonfundering. Särskilt gillar jag ovanstående citat som fick mig att dra ordentligt på smilbanden. Jo, precis så är det och när jag i mina tankar inventerat min bekantskapskrets så är vi många sådana - som stigit av tåget på 80-talet. Utvecklingen går oerhört snabbt och när sedan också nostalgin slår till på äldre dar så är det lätt att bita sig fast i det förgångna. Då när allt var bättre.
En sak som är säker är att när de unga oförstörda som steg på tåget på 80-talet blivit lite äldre så kommer samma visa att upprepa sig. Då kommer de att börja längta tillbaks till de gamla SDR-apparaterna och riktig amatörradio så som den upplevdes på 90-talet och kanske en bit in på 2000-talet.
För bara några dagar sedan läste jag en artikel i Populär Radio från 1953 där en tekniker i skarpa ordalag ondgjorde sig över att ingen byggde sina rundradiomottagare längre. Så på den punkten var det inte bättre förr. Frågan är om det blir bättre i framtiden... den som lever får se.
/Bengt
----
Tack för en välformulerad fördjupning på min morgonfundering. Särskilt gillar jag ovanstående citat som fick mig att dra ordentligt på smilbanden. Jo, precis så är det och när jag i mina tankar inventerat min bekantskapskrets så är vi många sådana - som stigit av tåget på 80-talet. Utvecklingen går oerhört snabbt och när sedan också nostalgin slår till på äldre dar så är det lätt att bita sig fast i det förgångna. Då när allt var bättre.
En sak som är säker är att när de unga oförstörda som steg på tåget på 80-talet blivit lite äldre så kommer samma visa att upprepa sig. Då kommer de att börja längta tillbaks till de gamla SDR-apparaterna och riktig amatörradio så som den upplevdes på 90-talet och kanske en bit in på 2000-talet.
För bara några dagar sedan läste jag en artikel i Populär Radio från 1953 där en tekniker i skarpa ordalag ondgjorde sig över att ingen byggde sina rundradiomottagare längre. Så på den punkten var det inte bättre förr. Frågan är om det blir bättre i framtiden... den som lever får se.
/Bengt
SM4FPD
Well-Known Member
Vi måste i alla fall göra vårt bästa för att förstå hur och vaför andra gör saker som inte jag själv är intresserad av.
Kanske finns skäl?
Kanske är det möjligt att någon annan kanske kan ha ett eget intresse.
Kanske har andra kul med sin verksamhet oavsett om det är att köra test, eller att sticka hål i örat.
Andra slår varandra på käften med stora handskar, eller slår små bollar över stora gräsmattor. Medan andra tillverkar bollarna och säljer dyrt.
Oförstående och utrotning av de som inte gör och tycker som JAG ser vi nog av i världen.
Att åtminstone försöka förstå hur någon kan vara intrersserad av något annat är JAG hör till allmänbildning och är nog faktistk viktigare än att kunna något i ett visst ämne.
Att kunna samexistera är vår viktigaste egenskap som människa.
Att radioamatöre idag inte visar intresse för varken eleketronrör, Ohms lag, växelströmslära, ne intresse för nya saker och nmätverk datorer etc är helt normalt så
har det alltid varit.
Någon som var med när trådlöst ersatte optisk telergrafi?
Förmodligen var det samma sak på den tiden.
Oförstående hur en människa kan beskaffa sig med vakumrör.
Vist ter det sig kontigt att köra test, ta hål i örat, eller skjuta älg, vrålåk med 500 hk motor, se långfilmer hela nätterna, pumpa telegrafi, ja vad egendomliga saker gör vi inte? men man måste nog förstå varandra, och den förståelsen är människans största kunskap.
Som har gett oss en utveckling som saknar motstycke i livets utveckling.
Däremot kan man med väl valda ord propagera för sitt intresse.
de
SM4FPD
(ej JAG fixerad)
Kanske finns skäl?
Kanske är det möjligt att någon annan kanske kan ha ett eget intresse.
Kanske har andra kul med sin verksamhet oavsett om det är att köra test, eller att sticka hål i örat.
Andra slår varandra på käften med stora handskar, eller slår små bollar över stora gräsmattor. Medan andra tillverkar bollarna och säljer dyrt.
Oförstående och utrotning av de som inte gör och tycker som JAG ser vi nog av i världen.
Att åtminstone försöka förstå hur någon kan vara intrersserad av något annat är JAG hör till allmänbildning och är nog faktistk viktigare än att kunna något i ett visst ämne.
Att kunna samexistera är vår viktigaste egenskap som människa.
Att radioamatöre idag inte visar intresse för varken eleketronrör, Ohms lag, växelströmslära, ne intresse för nya saker och nmätverk datorer etc är helt normalt så
har det alltid varit.
Någon som var med när trådlöst ersatte optisk telergrafi?
Förmodligen var det samma sak på den tiden.
Oförstående hur en människa kan beskaffa sig med vakumrör.
Vist ter det sig kontigt att köra test, ta hål i örat, eller skjuta älg, vrålåk med 500 hk motor, se långfilmer hela nätterna, pumpa telegrafi, ja vad egendomliga saker gör vi inte? men man måste nog förstå varandra, och den förståelsen är människans största kunskap.
Som har gett oss en utveckling som saknar motstycke i livets utveckling.
Däremot kan man med väl valda ord propagera för sitt intresse.
de
SM4FPD
(ej JAG fixerad)
SM7EQL
Kortvågs- och UKV-tekniker
Frågan om anropssignaler blev en het potatis, så het att de ursprungliga funderingarna som TS tog upp i det allra första inlägget kom på skam.
TS nämner kvalitetssäkring och i PTS dokument läser vi;
"Eftersom certifierade radioamatörer, enligt internationell praxis, har i särklass stor frihet att använda radiosändare är det utomordentligt viktigt att det delegerade arbetet fortlöper i enlighet med de riktlinjer som finns globalt i ITU:s Radioreglemente, ITU RR, artiklarna 1, 19 och 25. Det finns också en europeisk CEPT-rekommendation T/R 61-02 från 2004 som har stor betydelse i sammanhanget."
En sak som borde vara av intresse för oss alla att diskutera eller ha synpunkter på är huruvida övergången från dagens kravnivå - som vi vet är betydligt lägre än vad CEPT TR/61-02 stipulerar - skall gå till i praktiken.
Vi kan nog vara tämligen överens om att det i framtiden inte är tillräckligt att gå en veckoslutskurs för att sedan avlägga prov för ett amatörradiocertifikat på HAREC-nivån. Det kommer att krävs mer utbildning än idag.
Så hur kan övergången se ut och hur kan "rätt utbildningsnivå" kvalitetssäkras?
En sak är ju att ett utbildningsställe kan påstå att utbildningen de erbjuder uppfyller CEPT T/R 61-02. En annan sak är ju att kontrollera om påståendet stämmer och vem som kan/får/skall avgöra att så verkligen är fallet. Sak samma gäller för läromedel och provfrågebanken.
Hur kan man utvärdera sådana saker på ett sätt som kan inrymmas inom begreppen kvalitetssäkert och rättssäkert?
Jag noterar vidare att PTS uttrycker sig ganska rakt på sak när de skriver att det är; "utomordentligt viktigt att det delegerade arbetet fortlöper i enlighet med de riktlinjer som finns globalt i ITU:s Radioreglemente, ITU RR, artiklarna 1, 19 och 25."
Vad finns för synpunkter på allt detta?
/Bengt
TS nämner kvalitetssäkring och i PTS dokument läser vi;
"Eftersom certifierade radioamatörer, enligt internationell praxis, har i särklass stor frihet att använda radiosändare är det utomordentligt viktigt att det delegerade arbetet fortlöper i enlighet med de riktlinjer som finns globalt i ITU:s Radioreglemente, ITU RR, artiklarna 1, 19 och 25. Det finns också en europeisk CEPT-rekommendation T/R 61-02 från 2004 som har stor betydelse i sammanhanget."
En sak som borde vara av intresse för oss alla att diskutera eller ha synpunkter på är huruvida övergången från dagens kravnivå - som vi vet är betydligt lägre än vad CEPT TR/61-02 stipulerar - skall gå till i praktiken.
Vi kan nog vara tämligen överens om att det i framtiden inte är tillräckligt att gå en veckoslutskurs för att sedan avlägga prov för ett amatörradiocertifikat på HAREC-nivån. Det kommer att krävs mer utbildning än idag.
Så hur kan övergången se ut och hur kan "rätt utbildningsnivå" kvalitetssäkras?
En sak är ju att ett utbildningsställe kan påstå att utbildningen de erbjuder uppfyller CEPT T/R 61-02. En annan sak är ju att kontrollera om påståendet stämmer och vem som kan/får/skall avgöra att så verkligen är fallet. Sak samma gäller för läromedel och provfrågebanken.
Hur kan man utvärdera sådana saker på ett sätt som kan inrymmas inom begreppen kvalitetssäkert och rättssäkert?
Jag noterar vidare att PTS uttrycker sig ganska rakt på sak när de skriver att det är; "utomordentligt viktigt att det delegerade arbetet fortlöper i enlighet med de riktlinjer som finns globalt i ITU:s Radioreglemente, ITU RR, artiklarna 1, 19 och 25."
Vad finns för synpunkter på allt detta?
/Bengt
FPD, jag har full förståelse för att andra har andra intressen än jag. Det är väl en sabla tur att det är så egentligen? Vore tråkigt annars. Vad man har för bevekelsegrunder för att syssla med en hobby, vilken den än är, vet man nog bäst själv och det kan variera från person till person.
Vad gäller amatörradio är min drivkraft fortfarande att det är en teknisk/elektronisk hobby först och främst. Det är en bred hobby med många särintressen och idag med CEPT-rekommendationen och harmonisering enligt HAREC syllabus ser man att det fortfarande krävs en god teknisk grund att stå på. Detta oavsett vilken niche i hobbyn man ägnar sig åt.
Läs CEPT rekommendation T/R 61-02 här http://www.erodocdb.dk/docs/doc98/official/pdf/TR6102.pdf Speciellt sidan 13 och framåt där en kursplan för amatörradions tekniska innehåll beskrivs.
Är man inte intresserad av HAREC och det som utgör definitionen av amatörradiotjänsten enligt ITU kanske man inte är intresserad av amatörradio heller? Det finns ju andra hobbies.
Vad gäller amatörradio är min drivkraft fortfarande att det är en teknisk/elektronisk hobby först och främst. Det är en bred hobby med många särintressen och idag med CEPT-rekommendationen och harmonisering enligt HAREC syllabus ser man att det fortfarande krävs en god teknisk grund att stå på. Detta oavsett vilken niche i hobbyn man ägnar sig åt.
Läs CEPT rekommendation T/R 61-02 här http://www.erodocdb.dk/docs/doc98/official/pdf/TR6102.pdf Speciellt sidan 13 och framåt där en kursplan för amatörradions tekniska innehåll beskrivs.
Är man inte intresserad av HAREC och det som utgör definitionen av amatörradiotjänsten enligt ITU kanske man inte är intresserad av amatörradio heller? Det finns ju andra hobbies.