Skall amatörradio vara enkel och grundläggande?

OK, men om man gör en jämförelse med idrottsrörelsen och tänker att eliten växer fram med bredd- och motionsidrotten som grund. Hur ska man lägga ribban? Hur bra ska man vara för att få vara med öht?

Det fanns ett bra system, som tyvärr togs bort.
Nämligen de olika certifikats klasserna, C B A som gjorde att det fanns någon morot , ett mål att se fram emot, vad finns nu?????? Inget

Nu är det kvantitet i stället för kvalitet som gäller. och precis som EQL skriver tidigare i tråden, så finns det ingen möjlighet att lära sig grunderna för vår hobby på en helg.

När det gått så långt att amatören köper sin dipol, istället för att med lite FK och ett par plastbitar göra sin ant, så betalar men hellre typ 500:- för något som inte kostar just något att tillverka själv, kan det vara så att man på kurserna inte lär ut förhållandet våglängd kontra frekvens och våghastighetsfaktorer??? eller är det så enkelt att man inte kan hantera räknedosa och sidavbitare?.
Nej om man lyssnar på banden så är det nog det första alt. man vet inte hur en antenn fungerar,,,
/Lars Sm4IVE
 
Morötter, nej tack....

Som gammal T-certare och med ett yrkesliv inom telekommunikation, som inbegriper radio från HF upp till satellitfrekvenser vill jag säga emot herrarna lite grand. Moroten i det gamla systemet var att man skulle lära sig CW upp till 80-takt. Och tyvärr så måste jag säga att den moroten inte per automatik skapar tekniskt kompetenta radioamatörer. Tvärtom känns det som om CW-knackarna betraktar sig som en elit som blir störda av dagens digitalmoder och andra dylika påfund som uppfunnits på denna sidan om 1900-talet.

Själv har jag kört en hel del digitalmoder på HF och VHF. Och mitt konstaterande är att det finns många QRO-steg på HF som inte borde vara igång. Och då menar jag inte italienare som splattrar på SSB. Utan CW stationer som lyckas med konststycket att ta väldigt mycket bandbredd.

Så om vi ska diskutera morötter i certifieringssystemet.

Normalcert: Får köra max 100W uteffekt. Valfria antenner, band och moder. Utbildning som idag.

Högeffektscert: Får köra max 1000W uteffekt med valfria antenner, band och moder. Provet ska bestå av ett teknikprov där kunskapskraven på radioteknik och elektronik är högt ställda.

Examinatorcert: Får köra max 2500W uteffekt med valfria antenner, band och moder. Har rätt att examinera lägre kategorier. Provet ska bestå av utökat teknikprov där kunskapskrav ska kompletteras med egna arbetsprov på hemmagjord antenn, slutsteg (100W min), förförstärkare, sequencer och PC.

Examinatorcert examieras av SSA, bestående av minst fem radioamatörer med examinatorcert. Civilingenjörer inom elektroteknik (radio) kan accepteras som examinatorer.

Då skulle vi kunna säga att de tekniska kraven är högt ställda och att det skulle finnas morötter som heter duga. Men tyvärr tror jag nog att de flesta CW-knackare inte skulle klara av teknikdelen i examinatorcertifikatet.

Varför slänger jag då denna brandfackla? Jo, jag uppfattar det som att idag så finns det så många sätt att bedriva amatörradio att man inte kan säga att den finns en "korrekt" eller "rätt" form av hobbyn. Spannet mellan klassiskt CW-körande på top band, digitalmoder på 40m, meteorscatter på 6m, EME på 2m, D-STAR på 70cm, EchoLink och kavitetssvarvande för 10GHz är milsvid. Att påstå att någon del av amatörradion har ett existensberättigande i kraft av sin "tradition" tycker jag är bara elitistiskt och baserar sig på felaktiga antaganden.

Jag har kamrater som har kvar sina certifikat och som knappt kör radio, eftersom de på arbetstid designar radiodelar till GPS-mottagare. Dessa människor betraktas nog som knappt "trafikvärdiga" av en del, men jag är helt säker på att vad gäller radioteknik så är dessa individer överlägsna 99% av alla som jag hör på amatörbanden, inklusive mig själv.

Nä, dags att gå vidare och samexistera på våra band. Vi har ju trots allt mycket bandbredd. Det blir lite trångt vid contest och pile-up, men annars känns det som om vi alla får plats.

Bara mina två korvören i debatten.

73 de Kai

PS: Jag är inte mottaglig för CW, dock för teknik :)
 
Morötter, nej tack....

Ett tänkvärt inlägg som nog ändå måste tolkas som "morötter, ja tack..." ;)

Du beskriver en modern variant av den gamla tillstånds-stegen C, B, A, som jag utan vidare kan stötta! Även om jag själv är en hängiven CW-förespråkare, så håller jag med dig om att enbart CW inte är nyckeln till allt gott. Dock har det fyllt en viktig funktion när det gällde att komma över inlärningströsklar och kravnivåer för certifikat.

Då kravet nu är borttaget, i princip world-wide, finns väl ingen anledning att krampa sig fast vid just det, lika lite som det är en väg framåt. Då tycker jag nog att ditt förslag till trappa är mer tidsenlig och fyller samma funktion, eller till och med en bredare sådan.

Sedan, visst är det så att även om många QRO-slutsteg aldrig borde ha satts i drift, så haltar ditt exempel med CW-bandbredd en aning, då den till minst 90% är att relatera till drivsändaren och dess nycklingskaraktäristik. Där vilar kanske ett större ansvar på dagens hitech-tillverkare, än på användaren, radioamatören. Med fördjupade tekniska kunskaper kan vi dock oftast åtgärda dessa brister själva.

73/Lasse
 
I första inlägget skrev jag:

I en annan tråd uppmärksammades G4ILOs blogg, jag citerar ett stycke.

G4ILO skriver:
"There is a danger that the pursuit of technology could turn ham radio into a poor copy of existing communications networks. Ham radio has endured because it has held on to its traditions involving relatively simple technology that most hams can understand and even build for themselves. If we ever lose sight of that the hobby is as good as dead."

En intressant tanke som jag själv inte reflekterat över, men som kan funka. Problemet är att jag i stort sätt aldrig möter ungdomar som är intresserade av punkt till punkt-kontakter utan ser helt andra möjligheter som väcker intresse kring amatörradio och sändare. Frågan är om vi starka traditionalister som ofta (alltid) hävdar att "det var bättre förr" vågar att ompröva vår definition av vad som är amatörradiotrafik så att även ungdomar lockas av att lära sig att använda enkel och grundläggande sändarteknik.

Som jag ser det har vi fått ett antal väldigt tydliga klarlägganden.
För att kunna utnyttja enkel och grundläggande sändarteknik måste man vara relativt kunnig. Detta leder till att G4ILOs antagande faller.

Modern och i grunden komplicerad och därmed ofta ganska oåtkomlig teknik på komponentnivå lockar både gammal och ung på, men då på systemnivå.

Det som uppfattas som enkel och grundläggande utbildning skapar sällan/aldrig en grund för fördjupade kunskaper på komponentnivå, men påfallande ofta på systemnivå.

Myndigheter ser populationen radioamatörer som en tämligen okänd systemkomponent i samhället. Inget talar för någon ändring om inte radioamatörerna tar initiativet.

Hur hanterar vi då detta så vi kan gå vidare? Jag vill här fortsätta på det enda spår där jag anser att vi kan vara en tillgång till samhället, samtidigt som vi därmed breddar vår egna existensbas, EMC – störningar mm.
Vi har tidigare använt bilar som metafor:

Det är inte nödvändigt att kunna räkna på resonanskretsar och svängningsvillkor för att använda en radioapparat eller ställa in rattarna på ett PA-steg. Det som krävs är i grunden att eleven får en viss förståelse för rattarnas verkan och hur de ställs in med hjälp av t ex ett visarinstrument på panelen. Ungefär som vi kan lära en bilförare att växla vid vissa varvtal eller att hålla lagom hastighet genom rondellen så att bilen inte far ut i kantstenen med punktering som följd. Faktum är ju att det finns många bilförare som kör på ett föredömligt sätt men som inte ens kan byta tändstift eller byta hjul... Skulle de bli bättre bilförare genom att känna till hur vevaxeln ser ut och hur ventilspelet justeras? Knappast.

Tittar vi på systemkomponenten bilen så är det inte mycket vi behöver kunna om komponenterna som skapar en bil, men vi har ett mycket strikt samhällsreglemente hur vi hanterar systemet bilen.
Vi måste köra så vi undviker att krocka, vi måste hålla olika begränsningar (hastighet, vikt, etc). Vi får inte störa andra medborgare (signalera, dålig ljuddämpare, köra vid vissa tider, etc). Här finns det ett absolut kunskapskrav mot bilförare, argumentet ”jag visste inte/kunne inte” är inget argument för att undvika att bli lagförd.

Det är alltså endast vid användning bland samhällets övriga medborgare som det uppstår ett kunskapskrav på en bilförare, vad man får/får inte göra etc (vi bortser här från skatteaspekten som inte är kopplad till brukandet utan till ägandet)
På liknande sätt bör jag inse att samhället ställer framtida krav på användare av sändare inom samhället. Själv tycker jag att det är ett självklart kunskapskrav på en radioamatör att kunna beräkna eller mäta den fältstyrka som jag utsätter mina grannar för när jag trycker ned nyckel/PTT. Att försvara sig med ”Att det kan väl inte jag???” är bara en naiv brist i insikt i hur samhället utvecklar sig. Idag ändras ansvarsfördelningen i ett myndighetsperspektiv tydligt från att okunskap kan vara en ursäkt, till att okunskap är brottsligt. Det kan tom vara brottsligt att vara aningslös och naiv (jämför hälerilagen som i dagarna är uppe till rättslig prövning).

Intressant att notera är att företag som agerar i konsumentledet allt oftare agerar enligt helt andra principer, och där jämställs, som tidigare nämnts, okunskap hos kunden allt oftare med en defekt apparat.

Det är troligen med detta synsätt som kommande lagstiftning skrivs, och en frågeställning man skall ställa sig som radioamatör är då tex, ”Med vilken rätt utsätter jag mina grannar för strålning som jag inte vet densiteten på?” och om en granne frågar om min radioanläggning innebär framtida hälsorisker, anser jag att man har en skyldighet att som användare hantera ett enkelt resonemang med koppling till av myndigheter uppställda gränsvärden där man med hänvisning till enkla beräkningsmodeller kan visa att man väl uppfyller tidigare nämnda gränsvärden. Att hänvisa till mobiltelefoner också är sändare håller inte då dessa idag räknas som samhällslogistiska systemkomponenter och värderas inte enligt samma lagar. (Jämför med motorbanor som finns vid ett flygfält. Man kan klaga på motorbanan och få den stängd, men man kan inte argumentera mot flygfältet på liknande sätt, trots att båda bullrar).

Att fokusera på grundläggande radioteknik i syfte att man skall bygga sändare och vara en samhällsresurs känns som ett tämligen avlägset, synsätt från samhället.
Att införa ett skifte i kunskapskrav anser jag skulle kunna vara en räddning för amatörradion, dels för att dessa kunskapskrav innebär en möjlighet att aktivt kunna utöva sin hobby, dessutom för att samhället ser en vinst att ha EMC-kunniga personer i samhället. (Ökad elkvalitet anses vara ett prioriterat framtida systemkrav för elabonnenter). Med kunskaper i att hantera störningsproblematiken finns möjligheten att vi kommer att ses som både kunniga och kompetenta ur ett samhällsperspektiv.

Vi kommer då fram till att i stället för ”enkelt och grundläggande”, skall vår teknik och kunskapsnivå vara relativt ”kompetent och rimligt avancerad”.

Kan återigen kunskap bli en morot? Personligen ser jag en nödvändig koppling till en stege i effektanvändning/utstrålad fältstyrka där 10W känns som rimlig början, och varefter man kan mer om störningsproblematiken får man tillgång till mer effekt. Men jag tror att det som ett ev. myndighetsförslag kommer bara att finnas en nivå, tillräckligt kunnig resp okunnig. (jämför elsäkerhet)

Frågan är då "Hur länge kan vi hålla på att hävda vår rätt till okunskap kring påverkan på och från övriga medborgare?"
Observera att jag här drar alla över en kam då i stort alla radioamatörer är tämligen okunniga om störningsproblematikens grunder, (jag är väl medveten om avvikelser från detta). Detta har till stor del historiska grunder då vi tidigare betalade för att Televerket hade kunskapen åt oss, något som inte gäller längre.

Jag är övertygad att detta leder till att antalet amatörer som aktivt kan utnyttja sin utrustning kommer att öka drastiskt procentuellt sett.



Känns det märkligt med detta resonemang? Ta då och studera en del av de lagförslag som hanteras runt om i EU och dra era egna slutsatser. Själv ändrar jag frågan i rubriken från "Enkel och grundläggande" till "kunnig och kompetent"...
 
Jag tycker också RCL:s inlägg är tänkvärt. När det gäller diskussionen om krav på färdigheter i morsetelegrafering så kan vi som BDZ skriver konstatera att den frågan kan avföras från dagordningen.

Ev färdigheter i morsetelegrafering har ingen direkt koppling till hur duktig radiotekniker en radioamatör blir.

Det jag däremot noterat är att de som startade sin bana inom amatörradio genom att gå en traditionell gammeldags amatörradiokurs där morsetelegrafi ingick har kunnat hållas kvar under en längre tid i utbildning. Förr tog en komplett kurs en till två terminer att genomföra och numera utan telegrafi c:a en till två veckoslut med mellanliggande läxläsning.

Den stora vinsten med det gamla systemet var sannolikt det att under den långa tiden som kursen pågick så fick eleven möjlighet att bekanta sig med flera delar av amatörradiohobbyn och ta till sig uppförandekoder, vara delaktig i diskussioner om antenner, om splatter, om nycklingsknäppar, om konditioner, om störningar osv. Genom att lyssna och även delta i testerna som kördes från klubben erhölls trafikvana. Ungefär som forna skolungdomar fick praktisera på något företag under en eller två veckor för att lära sig mer om det verkliga livet på en mekanisk verkstad, hos polisen eller i en butik. Mer än vad som stod att läsa i böckerna.

Jag är övertygad om att ett bättre alternativ till dagens ultrakorta veckoslutskurser med efterföljande provtagning skulle vara ett system med "krav" på t ex ett års aktivt deltagande i en "certifierad radioklubb" och där följa den löpande verksamheten och köra radio som second operator under överinseende. Kanske skulle det räcka med att två "erfarna operatörer" som klubben utsett intygade att vederbörande innehade nödiga kunskaper och färdigheter för att få lov att köpa en anropssignal av registerhållaren SSA och därmed bli registerförd som radioamatör gentemot myndigheten PTS.

/Bengt
 
Last edited:
Vad betyder "nemt" i EDR:s text? Som jag fattar texten avslutas den med att radioamatörerna behöver visa upp sig och vad man kan ...stämmer inte det?

Frågan är i vilken utsträckning de problem som vi (och EDR) diskuterat har så mycket med ingångsnivån till amatörradio att göra. Att ungdomar inte intresserar sig för och inte väljer tekniska eller naturvetenskapliga utbildningar i tillräcklig omfattning är ju ett känt problem sedan länge. Från statligt håll har man på olika sätt försökt komma åt problemet genom förändringar i skolsystemet och genom stöd till t.ex. teknik- och naturvetenskapscentra på olika håll i landet. Det finns också lokalt och ute på skolor många initiativ och projekt som genomförts för att öka intresset för N- och T-utbildningar. Det är i ett sådant sammanhang man behöver se på frågan om ungdomars intresse för amatörradio.

När jag tänker på de nya radioamatörer jag träffat här i Uppsala Radioklubb, så tycker jag inte bilden stämmer att de skulle vara okunniga. Tvärtom. Dock verkar de ha olika kunskapsinriktningar. En experimenterar med antenner och kör en hel del portabelt. En annan är jätteduktig på datorer och digital amatörradio. En tredje har varit kortvågslyssnare i många år och är kunnig på teknik och antenner. En fjärde har sedan han tog cert även lärt sig CW och blivit en duktig operatör som jagar DX. Alla är uppenbart intresserade av att lära sig mer. Flera av de nya har också kunskaper som vi gamlingar får ta del av. Det med denna "lokala världsbild" jag drar slutsatsen att frågan om kunskapsnivån för tillgång till amatörradio inte är den viktigaste. Även om den frågan också är viktig, tror jag inte den låga ribban är orsaken till varken rekryteringsproblemen, störningsproblematiken eller kommersialiseringshoten.

Jag ser gärna att amatöradion utgör en god och inspirerande gemenskap och miljö för att lära sig mer om (radio)teknik och naturvetenskap, och tycker inte det vore bra om den blev en slags ingenjörsklubb. Det är möjligt att de där veckoslutskurserna EQL beskriver är en för liten grund att starta med, men jag har inte heller erfarit problemen av dem på samma sätt.

Sture
 
Examinatorcert examieras av SSA, bestående av minst fem radioamatörer med examinatorcert. Civilingenjörer inom elektroteknik (radio) kan accepteras som examinatorer.

"Bevare mig väl" för en sådan ordning; SSA visar inget intresse för teknik, och det kan dessutom bli svårt för SSA att uppbringa 5 civilingenjörer som vill ställa upp till en examinationsnämnd. För att ett "examinatorcertifikat", som f.ö. är en ganska bra idé, ska ha någon trovärdighet behöver det utfärdas av ett oberoende organ.

Kan återigen kunskap bli en morot? Personligen ser jag en nödvändig koppling till en stege i effektanvändning/utstrålad fältstyrka där 10W känns som rimlig början, och varefter man kan mer om störningsproblematiken får man tillgång till mer effekt. Men jag tror att det som ett ev. myndighetsförslag kommer bara att finnas en nivå, tillräckligt kunnig resp okunnig. (jämför elsäkerhet)

Frågan är då "Hur länge kan vi hålla på att hävda vår rätt till okunskap kring påverkan på och från övriga medborgare?"
Observera att jag här drar alla över en kam då i stort alla radioamatörer är tämligen okunniga om störningsproblematikens grunder, (jag är väl medveten om avvikelser från detta). Detta har till stor del historiska grunder då vi tidigare betalade för att Televerket hade kunskapen åt oss, något som inte gäller längre.

Jag är övertygad att detta leder till att antalet amatörer som aktivt kan utnyttja sin utrustning kommer att öka drastiskt procentuellt sett.

Frågan är om inte Leif här har kommit med något av ett Columbi ägg.
När radioamatörerna blivit ointressanta för samhället som operatörer (motiveringen från WRC 1947 och framåt) så kanske en motivering
för vår fortsatta existens kan skapas som EMC-kunniga.

En mycket naturlig koppling mellan tillåtna effektnivåer och uppvisad EMC-kompetens skulle kunna utgöra de numera välkända "morötterna" (jag är själv skeptisk mot just morötter, ett talesätt i fackliga sammanhang är att "Om arbetsgivaren bara lockar med morötter får han åsnor som anställda").

Beträffande "nemt" betyder det ungefär "enkelt" eller "lätt".

73/

Karl-Arne
SM0AOM
 
Last edited:
Med referens till mitt tidigare inlägg om EMC-kunskaper i samband med spektrumauktion 800MHz samt vad SM7MCD skrev, citat:"Intressant att notera är att företag som agerar i konsumentledet allt oftare agerar enligt helt andra principer, och där jämställs, som tidigare nämnts, okunskap hos kunden allt oftare med en defekt apparat. Det är troligen med detta synsätt som kommande lagstiftning skrivs..."

Korrektheten i Leifs antagande om kommande lagstiftning och synsätt menar jag tydligt visas i PTS "Auktionsinbjudan".
Se där pkt 2.4 på sid 11 där man har ålagt den som får ett 800MHz-tillstånd att "2.4.2.3. Identifiera, undersöka och avhjälpa tv-störningar. Åtagandet innebär också ett krav på att omgående identifiera vilken tillståndshavare som orsakat tv-störningen och snarast därefter undersöka och avhjälpa en konstaterad tv-störning." Dessutom kostnadsfritt för TV-tittaren.

Om man läser igenom avsnitt 2.4 i PTS-dokumentet så ser man snart att /kunden+okunskap=defekt apparat/ stämmer någotsånär men framförallt är väl kontentan att stör du så får du stå för allt.

Därför håller jag med Leif om att EMC-kunskapsfrågan är den viktigaste för framtiden.
 
KYH skriver; "Därför håller jag med Leif om att EMC-kunskapsfrågan är den viktigaste för framtiden"

Det innebär att den framtida amatörradiorörelsen och dess överlevnad står inför den största utmaningen som någonsin sett dagens ljus. Vem tar fram kursmateriel, var finns kursledarna och vilka elever finns att finna som är beredda att gå kursen?

Med detta som utgångspunkt kan man fundera vidare på om utbildningen kan begränsas till "handhavandekunskap" innefattande användning av tabeller och lathundar för s k skadlig radiostrålning och fältstyrka eller om utbildningen kan/skall läggas på det mer teoretiska planet där matematik och fältteori etc är grundläggande.

MCD skriver; "Själv tycker jag att det är ett självklart kunskapskrav på en radioamatör att kunna beräkna eller mäta den fältstyrka som jag utsätter mina grannar för när jag trycker ned nyckel/PTT. "

Säger inte emot, intressant tanke.

/Bengt
 
Hej Forumet
Jag kastar mig rakt in i denna intressanta debatt som relativt ny amatör och som jag har förstått det
en icke värdig sådan eller rent av en icke önskvärd. Nu kan jag ju bara tala för mig själv o delge er av mina egna tankar och erfarenheter och representerar alltså inte alla övriga ”relativt nya amatörer”.
Jag tänker använda mig av både gruppindelningen som gjordes av SM7EQL (inlägg nr 29 i tråden) samt idrotts metaforer för att försöka förklara hur jag ser på amatörradio och mig själv.
Jag placerar mig själv just nu i grupp B (med undantaget att jag löder och bygger för att det är roligt) fast på motionärsnivå dvs. jag har just nu inte tiden som krävs för att kunna hålla mig på en elitnivå då mycket annat tar min tid och framför allt studier.
När jag läser inläggen här i tråden så låter det som att det förväntas av oss ”nya” att vi ska vara färdig utbildade när vi skriver provet, var ni själva det när ni skrev?? Måste vara ganska tråkigt att inte ha behövt lära sig något nytt sen dess.
Jag skulle tycka att det skulle vara kul att bygga ihop en egen sändare eller kanske ett slutsteg med rör o grejjer men jag vet ärligt talat inte om jag skulle våga fråga någon av er ”old timers” om hjälp då det känns som att jag genast skulle bli idiot förklarad om jag inte fattar hur saker och ting hänger ihop. Ni har ju haft ganska mycket mer tid än jag på att lära er och somliga av er har ju även jobbat med ”proffs radio” och har tillgång till avancerade labb och mät instrument. Jag har tillgång till en voltmeter avbitartång samt mina favoriter spett och slägga. I framtiden, när jag också närmar mig att bli en ”old timer”, kanske även jag har samlat på mig kunskap och erfarenhet att utan större problem kunna snickra ihop en sändare eller ett slutsteg och kanske har jag tiden att kunna göra en elitsatsning då.
När jag ändå är inne på området kunskap och utbildning så skulle jag vilja hoppa tillbaka till inlägg 10 i tråden där SM7EQL berättar om en situation i den lokala klubben med ett slutsteg. Känslan jag får när jag läser texten är att det förväntas av den ”nya” att han/hon ska förstå precis hur ”lådan” fungerar, första gången ni ”old timers” stötte på något liknande visste ni då precis vad som skulle hända när ni vred på rattarna eller hade ni kanske någon med er eller hade sett någon annan hantera rattarna först? Hur som helst så har ni förmodligen någon gång under era år som amatörer förmodligen haft sönder något och då per automatik lärt er något om konstruktionen och på så sätt kunna motverka att saken går sönder igen. Det jag försöker komma till är att det i mina ögon är ganska dumt att skrämma eleven med att det kommer bli dyrt om du klantar dig första gången du provar, bättre vore det att iså fall säga att det inte gör något om rören skulle gå sönder det finns ju nya att gå tag på. Ta upp det på nästa månadsmöte att det vore bra om klubben kunde köpa in lite reservrör till klubbens slutsteg så klubbmedlemmar vågar använda stationen, det är väl ändå det den är till för. Att tillåta eleven att göra fel och ”ha sönder” komponenter tror jag är rätt väg att gå. Att skrämmas och säga att ”pillar du i din radio och det går sönder så blir det skitdyrt” hjälper då inte mig att experimentera medans ett ”skulle du klanta till det så går det nästan alltid att fixa till igen och jag hjälper dig gärna med det” väcker experiment lusten.
Misslyckanden är ett led i lärandet.
Hoppas att ni fattar något av allt mitt svammel. Ledsen att jag tog diskussionen ett par steg tillbaka.
SA6AMA/Niklas
 
SA6AMA skrev: "Jag har tillgång till en voltmeter avbitartång samt mina favoriter spett och slägga"
---

Välkommen till amatörradiohobbyn Niklas. Det värmer att läsa om dina första stapplande steg som nybliven radioamatör eftersom jag också började på samma sätt som du. Slägga fanns i garaget och avbitartång inköptes på Clas Olsson. När veckopengen tillät uppgraderade jag verktygsparken med en KEW multimeter även denna inköpt på Clas Olsson. Gamla rundradioapparater slaktades på komponenter och man lärde sig hur radioapparater såg ut bakom skalan och högtalartyget. Året var 1966.

Med detta vill jag ha sagt att vi alla har varit nybörjare och att det tar många år innan vi är fullärda om det överhuvudtaget är möjligt att bli fullärd. Jag lär mig nya saker varje dag och det är väl det som är så fantastiskt.

Det vi diskuterar här är bl a vilka grundkunskaper som behövs för att som nybörjare få ett rimligt utbyte av sin nya hobby. Jag som varit med ett bra tag har sett hur nya radioamatörer fått det allt svårare att komma in i hobbyn och bli en i gänget. Dels har utvecklingen gått framåt när det gäller vår radioutrustning som i dag är så komplicerad att det krävs minst högskoleutbildning för att förstå och tolka de specifikationer och tekniska data som den medföljande manualen innehåller. Dels har kraven för ett amatörradiocertifikat stegvis sänkts till en minimal nivå vilket medfört att det idag räcker att gå en veckoslutskurs för att klara provet och per definition bli radioamatör.

Den kunskap och erfarenhet som en ny radioamatör (utan andra förkunskaper inom elektronik m m) besitter den dagen certifikatet ankommer med posten är bara en bråkdel av motsvarande kunskap som en novis som tog ett C-certifikat i det gamla systemet hade när han eller hon drog igång radion första gången.

Jag stoppar här och fortsätter längre fram i tråden eftersom jag just nu sitter och löder på ett 5 MHz bandpassfilter som jag är nyfiken på hur det kommer att fungera...

Hur som helst Niklas, det är värdefullt att få höra hur du och andra nybörjare ser på sakernas tillstånd så fortsätt gärna diskutera. För min del får du gärna vara jättekritisk och ifrågasätta allt vad jag skriver och påstår. Inga problem med det. :)

/Bengt
 
Jag tror att SA6AMA till viss del slog huvudet på spiken bättre än han anar.
Alla är vi barn i början och måste lära oss att krypa innan vi kan gå. Men av egen erfarenhet så vill jag påstå att inga frågor är för "dumma" för att man skall få ett hjälpande svar. Jag tror att det aldrig har hänt att någon sett ner på mig när jag kommit med rena nybörjarfrågor.
Med åren så har jag lärt mig alltmer och så småningom själv kunnat svara på nybörjarfrågorna.

Beträffande SM7EQL:s inlägg om avstämning av slutsteg så är det ju ett mycket bra exempel på vad den här debatten handlar om. "Förr" så hade även nybörjarna ett visst begrepp om hur det funkade tack vare de högre kunskapskraven.
De sänkta kraven gör att nybörjaren inte längre erbjuds en lika omfattande utbildning på veckoslutskurserna och därför ofta har ett sämre utgångsläge för att kunna tillgodogöra sig hobbyn ordentligt. Man blir tvungen att lära sig grunderna på egen hand, vilket kan vara betydligt jobbigare. Samtidigt finns det naturligtvis nybörjare som har enormt stora kunskaper med sig sedan tidigare. Säkert är i alla fall att vi alla någon gång börjat helt från noll.

Visst händer det emellanåt att man råkar släppa ut den magiska röken ur komponenter, men man skall nog inte lära sig helt genom "trial and error". Det kan ju vara en viss fördel med att utbilda sig istället för att elda upp dyra slutrör, medan småtransistorer kan poppas som popcorn utan någon större förlust.
 
SA6AMA, att fråga OM's om råd tror jag i de flesta fall är en bra idé, du vet att många radioamatörer är ena riktiga pratkvarnar.... ha ha ha.
Mig veterligen föds ingen till världen som fullärd, även de kunnigaste har varit nollställda.

Noterar att du oxo är Trollhättebo.... ;) Jag är en "pratkvarn", det är det som gett mig levebrödet sedan -88. Därmed inte sagt att jag kan allt om amatörradio, så fråga mig inte om D-star osv.... :)
 
För att fortsätta på linjen utbildning och kunskap så får nog ni ”old timers” acceptera att kraven har blivit lägre. Hur ska vi annars hantera en situation om kraven höjs igen?? På mitt certifikat så står det” Giltighetstid: obegränsad” och längre ner ”genom avlagda prov enligt CEPT Rec: 61/02 (Vilnius 2004) visat sig äga de kunskaper son, enligt fastställda bestämmelser, erfordras för amatörradio” samt ”Enligt Post och telestyrelsens föreskrift PTSFS 2004:8 ger detta certifikat rätt att använda radioamatöranläggningar under de villkor som anges i föreskriften”. Det måste ju innebära att alla certifikat från 2004 måste ogiltigförklaras och dom som känner att dom vill behålla sitt certifikat måste avlägga ett nytt prov, ganska mycket administrativt arbete och i minna ögon ganska dyrt. Ett förslag på lösning från min sida då.
Lägg inte skulden på dom ”nya” att dom kan för lite, det är inte deras fel. Här måste ju klubbverksamheten komma in precis som inom idrotten, man blir inte bästa längdhopparen om man inte tränar med andra längdhoppare. Dra ut på utbildningen till säg 1 kväll i veckan á 4 timmar 10 veckor o satsa på djupinlärning istället för ytinlärning bara för att kunna klara provet och sedan glömma allt. Använd klubbträffarna till att istället för att ljuga med klubbkamraterna om allt och inget så köp gemensamt in någon lätt byggsats, behöver inte vara radiorelaterat, som ni sedan hjälps åt att bygga ihop och diskutera om. Problemet tror jag ligger i just att man inte har en plan för att fortsätta utbildningen efter certifikatet är i hamn, det förväntas eleven sköta själv medans eleven tror att han/hon är klar eftersom ingen vidare utbildning erbjuds.
Klubbaktiviteterna + ”oldtimers” med kunskap är jätteviktiga i detta läget.

SA6AMA/Niklas
 
AMA skrev; "Här måste ju klubbverksamheten komma in precis som inom idrotten, man blir inte bästa längdhopparen om man inte tränar med andra längdhoppare. "
----

Jag märker dina ord. "HÄR MÅSTE..."

När jag ser mig omkring bland mina egna vänner som består av både riktigt gamla old timers och nya gröna unga nybörjare så kan jag konstatera att en del har och har haft vilja och ambitioner att ta sig vidare för egen maskin medan andra saknar all motivation och därför står still i sin personliga utveckling.

Om vi håller oss till dessa två ytterligheter så klarar den första gruppen sig själv. De söker själv upp kunskap och de frågar sina vänner om råd, ber om hjälp osv. De är ofta de som klättrar upp på karriärstegen och skaffar sig bra jobb o s v.

De mindre motiverade ställer kanske några frågor då och då men gör sedan inte mer åt saken. I denna kategori finns en del av mina vänner, både gamla och unga, som lider av enorma störningsproblem och därför inte kan köra radio. Jag har kunskapen att lösa deras problem och har gett många goda råd som dom skulle kunna ta till sig. Dock har mina vänner inte orkat gå vidare och införskaffa de ferriter och filter som jag rekommenderat och därför får de fortsätta leva med sina störningar. Med jämna mellanrum jämrar de sig och jag har gett upp hoppet. Ty inte är väl detta mitt problem att lösa.

Man kan då fundera på var vi skall eller bör placera ansvaret för utbildningen. Vad en radioklubb MÅSTE GÖRA kan ev framgå av stadgarna men mer generellt kan vi fråga oss;

-Är det den enskilde medlemmen som genom egen initiativförmåga skall påverka den lokala klubben att anordna fortbildningskurser eller är det den lokala klubben som skall ta initiativet och genom lockrop försöka övertyga de mindre kunniga om att kunskap är livsviktig om han eller hon skall komma vidare i hobbyn.

Under hela mitt liv som radioamatör (1969-idag) har jag suttit med i klubbstyrelser och ett av de vanligaste samtalsämnena där är hur "vi" (Styrelsen) skall aktivera våra medlemmar. Det ankommer ofta på styrelsen att anordna aktiviteter åt medlemmarna. Det kan handla om så enkla saker som att vaska fram föredragshållare, ordna studiebesök eller svårare projekt som att anordna regelrätta utbildningar.

En del klubbar är begåvade med medlemmar som jobbar inom elektronikbranchen och som förutom att de är tekniskt kunniga har tillgång till både mätinstrument och "obegränsade" mängder gratis komponenter. Några få klubbar anordnar utomordentligt fina kurser som på den öppna marknaden skulle kostat hundratusentals kronor per elev - och detta till det facila priset av ett simpelt medlemsskap plus ev en symbolisk kursavgift.

Andra klubbar har inte dessa resurser och med min långa erfarenhet inom ideell verksamhet har jag märkt att det blir allt svårare att finna frivilliga bland medlemmarna som kan ta sig på lärarrollen och som verkligen är beredda att ta ansvar för en kursverksamhet. De frivilliga som ställer upp är med få undantag 50 plus dvs samma kategori människor som håller hjulen snurrande i de flesta radioklubbar liksom i andra ideella föreningar.

Jag har också märkt att det är otroligt svårt att engagera klubbmedlemmar och få dessa att anmäla sig till aktiviteter, särskilt sådana aktiviteter som ställer krav på att delta mer aktivt och där det förväntas att man kavlar upp ärmarna och spottar i nävarna.

Kanske kan vi koka ner allt detta till en fråga om utbud och efterfrågan precis som i övriga samhället. Finns det efterfrågan av en viss vara eller produkt så tas sådana fram. Finns ingen efterfrågan så är det ofta inte lönt att utveckla och producera en produkt om syftet nu inte är att bränna ut sig eller gå i ekonomisk konkurs.

Vad tycker du Niklas, finns det någon efterfrågan bland de nya radioamatörerna på fortbildningskurser?

Om inte, är det vårt ansvar - vi old timers - att övertala er och erbjuda kurstillfällen?

/Bengt
 
Last edited:
EQL skrev: ”Vad tycker du Niklas, finns det någon efterfrågan bland de nya radioamatörerna på fortbildningskurser?”

Nu kan jag ju åter igen bara tala för mig själv och då är svaret tveklöst: ja det är klart att det finns. Men nu tillhör ju jag också gruppen som fått diagnosen ”kronisk kunskapstörst”.

Ett område som är svårt att skaffa sig egen utbildning på utan ”old timers” är ju just det som rör rör (konstig mening). Jag menar utbildningen som tar mycket av min vakna tid just nu är en Elektroingenjörs utbildning på högskolenivå, inriktningen är ju inte elektronik utan elkraft i mitt fall men ändå så läser vi ju kurser i elektronik, och där har ju rör bara nämnts i förbifarten. Inte mycket att hämta där alltså. Här känner ju jag att jag skulle behöva handledning av någon som sysslat med detta tidigare om jag ska kunna lära mig av den äldre tekniken utan att mina rör brinner som facklor. För den sakens skull så är det väl inte rätt väg att gå att tvinga på mig kunskapen eller övertala mig om att jag nog skulle tycka att utbildningen vore intressant, jag måste själv välja vad jag vill lära mig för att kunna ta till mig kunskapen.
Grupp nr 2 som du nämner ” saknar all motivation och därför står still i sin personliga utveckling.” kan man ju undra hur dom hamnade i hobbyn. Blev dom lockade av klubben med fina affischer där det stod ”amatörradion är en kul hobby där man inte behöver kunna så mycket för att få blåsa på med hög effekt i fräna antenner som lätt köpes över disk ” då anser jag att man inte har rätt till att klaga på att vi ”nya” har för lite kunskap, klubbarna har ju satt sig i situationen själva och i så fall blir dom ju tvungna att erbjuda ett helt batteri av kurser för att komma upp i ”standard”. Om man istället låter bli att locka folk med att det är skitlätt att bli amatör så kommer ju bara dom som är intresserade att söka upp kunskaperna och klubbarna självmant och problemet är således löst.

SA6AMA/ Niklas
 
Du har en mycket sund inställning Niklas och kommer säkert att klara av det du bestämt dig för. Rör är fantastiskt intressant och om du skaffar dig kunskaper i det ämnet blir du unik bland nästa generation radioamatörer.

Beträffande grupp 2 och det du skriver;

"Om man istället låter bli att locka folk med att det är skitlätt att bli amatör så kommer ju bara dom som är intresserade att söka upp kunskaperna och klubbarna självmant och problemet är således löst."

Jo så är det nog. Jag blir mer och mer övertygad om att det är här vi gått vilse, alla vi old timers, klubbar och SSA. I takt med att intresset för radio och elektronik minskat bland ungdomarna så har det utbrutit panik i leden.

SSA har de senaste 15...20 åren lobbat stenhårt hos PTS för att göra det enklare att bli radioamatör. Syftet har varit att säkra hobbyns överlevnad och hålla medlemsantalet uppe i Föreningen. I alla fall var det så under de 15 år jag arbetat inom SSA, både som sektionsledare för utbildningssektionen och senare i styrelsen. Jag drog åt andra hållet och ville försöka hålla nivån uppe. Dock fick majoriteten bestämma så min röst var svag.

Det ledande skiktet inom SSA har alltid varit livrädda för att de höga kraven på tekniska kunskaper skulle stoppa tillströmningen av nya amatörer till hobbyn. Kanske ligger lösningen då i att förhandla bort de sista resterna av kraven på kunskaper så hobbyn kan räddas. Om SSA hade kunnat och PTS Föreskrifter tunnats ut ytterligare så hade man med all säkerhet valt den lätta snabba vägen. Sanna mina ord.

Det andra alternativet som du kanske är inne på hade medfört ett totalstopp i nyrekryteringen. Visst hade en och annan kunskapstörstande individ med ett brinnande intresse för radio eller amatörradio uppsökt klubbarna och kanske även SSA. Men antalet nya hade inte på långa vägar uppvägt för den naturliga avgången bland befintliga amatörer. Medelåldern bland oss lär ligga runt 70 år och det är lätt att räkna ut att om 20 år så är vi färre som orkar ropa CQ och köra contest. Kanske ser vi inte heller de små ytmonterade komponenterna och får ge upp av den anledningen.

Vad tycker ni andra debattörer?

/Bengt
 
Back
Top