SM6UA, SM5RM historia m.m.

EQL: "Du får väl spika ihop en ECO 6L6-sändare som jag gjorde 1967-68."

Det var en jättekul grej!
ECO-kopplade vfo:er har jag redan prövat på under min ungdonm men då med miniatyrrör, EF80 eller nåt... Vfo:n var då ett första steg av minst 2 med t.ex. EL84 i slutet. Vi byggde det i aluminiumchassi, vilket också var lite onödigt, ser jag nu...

Och inte har jag tänkt att man kan bygga med så effektfulla rör som 6L6 som vfo, med ända upp till 7 watt ut... Men då blir det förståss också nyckelknäppar. Undrar om denna "kraftgenerator" till vfo hade värme-frekvensdrift. Den måste ha blivit varm, kan jag tänka.

Ja, det var jätteintressant!
Och vilken fin beskrivning Du har gjort, Bengt!:)
 
Saxat från FURA;

Ang SM5RM gamla sändare.

"De här bilderna visar den AM sändare som Lennart SM2AZG köpte av SM5RM 1963. Racken innehöll bl.a. 2 st 807 och 4 st 813 rör för drivning, modulator och slutsteg. På 60-talet fanns ingen energikris. Bara glödströmmen till 813 rören drar 200 Watt. Hela racken är ett snyggt egenbygge. Excitern till höger är byggd på en Collins VFO. Tyvärr har denna radioklenod åldrats lite i förtid efter flera års lagring i ett vagnslider.Man kan bara hoppas att Lennart (eller någon annan) sätter fart på denna energislukande klenod så att de vackra slutrören får emittera radioenergi ut i etern igen."

Bilder här; FURA - Föreningen Umeå RadioAmatörer - SK2AT

/Bengt
 
Detta var verkligen snyggt.

Har för mig att SM5RM lät "proffset" SM5LI utföra de mekaniska arbetena på sina grejor.

73/

Karl-Arne
SM0AOM
 
SM7EQL said:
Ang SM5RM gamla sändare....
Click to expand...

Det var mycket intressant!

När jag var en ung "lyssnaramatör" i Norrbotten var jag ofta på besök hos äldre radioamatörer i Luleå. Det var de allra första åren på 60-talet.
En sådan förebild för mig som jag ofta besökte var Folke Hedqvist, SM2CVP.

Folke hade en (köpt) HRO mottagare men i övrigt var precis allt ett genuint hembygge, uppbyggt som en rack i två våningar. De flesta hade på det sättet. Och oftast var det just en 807:a som fanns i slutsteget. I Folkes fall var VFO:n en klassisk "Clapp"-oscillator med oktalrör. På sändarens AT-frontpanel var en stege ansluten med banankontakter. Stegen gick till mittpunkten av en 2 x 20 meters dipol som hängde utanför fönsteret.

Under drift hade hela anläggningen en mycket speciell varm doft som bara gamla radiokomponenter kan ge.

Det starkaste minnet från Folke/CVP var dock när han lindade om alla transformatorer. Köpa nytt var aldrig att tänka på. Det fanns ju så mycket skrot som man kunde återanvända:

Alla mjukjärnsplattor i transformatorn togs isär och lackades på bägge sidor för virvelströmmarnas skull. Den gamla (ofta brända och kortslutna) koppartråden togs bort, helt och hållet, och en ny koppartråd lindades på. Det tog oerhört lång tid, för tråden skulle packas pedantiskt lager för lager. När ett lager var fullt lade Folke smörpapper över koppartråden för att linda på nästkommande lager.

Det hade inte förvånat mig om den renoverade transformatorn hade lägre förluster än originalutförandet. :)
 
Last edited:
God morgon,

Denna diskussion lockar nog fram åtskilliga nostalgiker ur sina hålor, däribland mig.

Som novis på 60-talet bodde jag i närheten av SM5AZG, när hans köp av den anod-skärmgallermodulerade jättesändaren från SM5RM diskuterades, och även jag var med och gafflade med mina ytterst minimala kunskaper.

Såvitt jag minns, var den ett beställningsjobb, d v s -RM hade låtit tillverka den efter de önskespecar han förmodligen presenterat för konstruktören, som möjligen kan ha varit nämnde -LI. Den utannonserades i QTC för 6.000 kronor - "Obs, endast seriösa spekulanter" - och hamnade alltså hos Lennart, då SM5AZG.

Vi var väl några stycken som påstod att SSB istället borde vara något att satsa på för framtiden - men det är en annan historia!

Även jag har en gång lusläst nämnda böcker. I en av dessa, Radiobyggboken II (?), hittade jag den 5-watts kristallstyrda sändare med ett EL83 (alltså inte EL84) jag lyckades bygga och sedan körde rätt mycket med på 7036 kHz i konkurrens med Radio Peking och Radio Kairo. Till min stora förtret lyckades jag bara pressa ut 4 watt ur "anläggningen".

Länken till G4UZNs QSL tycker jag var fantastiskt fin. Jag noterar att några av SM-stationerna anger bandet med förkortningen QRH, som tydligen härstammar från ett internationellt radioreglemente från 1912, numera av någon anledning spolat. Tänk att man alltid skall ändra på allting! :-)

73,
Rolf
SM5MX
 
Last edited:
Hallå igen,

Lite info från Hans, SM5KI, om SM5RM:s fantastiska sändare; de kände varandra:

"SM5YD byggde riggen av Standard Radioprylar som han köpte på firman när han jobbade på provrummet därstädes. Sedermera startade han SELTRON som ju gjorde hamprylar nere i Småland (?). "

Så var det alltså med den saken! Därutöver säger Hans att Olle -RM var en hejare på piano och bl a hade en jazzorkester, vilket var bakgrunden till hans stora mikrofonförråd - alltså inte radion, som skulle avvecklas när han gick bort.

Själv använder jag fortfarande ett LP-filter från SELTRON.

73,
Rolf
SM5MX
 
Last edited:
Seltron Teleindustri AB låg i Vällingby, i varje fall de som tillverkade mitt PA LPA-1.
Sedan gav man sig in på elektromekanik och stabiliserade kraftaggregat åt industrin.

Däremot lät Svebry tillverka ett slutsteg i Småland, ACRJ-1000 med 2 st 813.
Har bara sett sådana på bild.

Jag undrar om "byggherren" till sändaren på bild var SM5YD. I så fall skulle nog de specialdesignade instrument, rattar och strömbrytare som var SRF:s (Standard Radio Fabrik) kännemärke ha förekommit talrikt på panelerna. I stället är det rattar av fabrikat Millen och Philips som SM5LI gärna använde.

Oavsett vem som byggt sändaren är det ett mycket "snyggt bygge"

73/

Karl-Arne
SM0AOM
 
SM0AOM said:
320d1259088808-sm6ua-sm5rm-historia-m-m-sm5rm.jpg
Click to expand...
Riktigt häftigt.

En tanke bara, hur många amatörer kör radio iklädd fluga nu för tiden? Någon? :D
 
SA0AZS said:
Riktigt häftigt.

En tanke bara, hur många amatörer kör radio iklädd fluga nu för tiden? Någon? :D
Click to expand...

Hejsan
EL84 var bättre man kunde pressa det på 20 watt minst . Men tyvärr var livslängden kort då .Men SM4AMP sålde dem till bra pris om man köpte stor pack Natti natti 73 SM4CJY
 
Missade en slips... :)

Medicinlarm via amatörradio

Lokaltidningens välvillighet att skriva om vår förening KAN ha nåt att göra med att både SM2ABX och SM2BNS jobbade där, Rolf/-ABX sedermera redaktionschef och Stickan/-BNS som fotograf...
 
Vi är redbara medborgare! därav flugan och slipsen.

I Radiosändare av Åke Westh 1967 står följande att läsa;

Ansökan
Tillstånd beviljas endast svensk medborgare, som är känd för redbarhet och ordentlighet samt i övrigt prövas lämlig att inneha dylikt tillstånd och som förvärvat föreskrivet amatörcertifikat.
Ansökan jämte åldersbetyg med medborgarskap angivet skall göras på särskild blankett och insändas i 2 exemplar till Kungl. Telestyrelsens Radiobyrå, Farsta 1. Ansökan är bindande.
Det var inte bara klädseln som var annorlunda förr mot nu.
 
1969 blev jag anmodad att infinna mig på polisstationen i Lund och förklara varför jag ansökt om amatörradiotillstånd hos Televerket, vem man skulle prata med över radio och om vad.

Jag minns att frågorna var väldigt besvärande för en tonåring och den polis som utfrågade mig verkade inte ha den minsta lilla susning om vad radio, än mindre om amatörradio och sändare.

Under allmänna frågor kom det fram att jag inte fanns i brottsregistret för att ha cyklat på gångbanor etc och därför troligen var en redbar medborgare. Jag hade dock vaken fluga eller slips vid förhöret.

Finns det fler som blev kallade till sådant förhör hos polisen? :D

När upphörde man med den kontrollen?

Numera verkar ju inte ens ID vara viktigt att kolla.

/Bengt
 
Jag blev själv förhörd av den lokale SÄPO-mannen i Örebro som 14-åring sensommaren 1970.

Inget graverande framkom vid detta tillfälle om den tilltänkte radioamatören.

Har för mig att man upphörde med personundersökningarna antingen 1974 eller 1975.

Någonstans i arkiven finns, om de inte gallrats ut, de förhörsanteckningar och remissvar vilka låg till grund till för att vi ansågs "som kända för redbarhet och ordentlighet samt i övrigt prövade lämpliga att inneha dylika tillstånd..."

Mycket har ändrats.

73/

Karl-Arne
SM0AOM
 
Mycket var annorlunda förr. I SSA:s dåvarande läromedel Grundläggande Amatörradioteknik läser jag;

"....I och med att ett radioamatörcertifikat rättsligt sett innebär ett intyg av nu nämnt slag, är benämningen radioamatör eller sändareamatör att anse som förbehållen innehavare av giltigt radioamatörcertifikat. De experimenterande personer som t ex åtalats och straffats för olovlig körning med radiosändare, och som på grund av bristande kunskaper och färdigheter ofta orsakat stora olägenheter för annan lagligt reglerad radiotrafik, och som just därför måste hållas efter så hårt, att deras antal blir lägsta eller helst lika med noll - dessa får icke kallas radioamatörer med alla missförstånd som därav följer."

Utöver dessa förmanande ord som präntades i oss ungdomar så fick man som C-amatör på särskild blankett ansöka om medlemskap i SSA där en redbar medborgare t ex fysiklärare eller annan högt uppsatt person i samhället såsom A-amatör i SSA intygade att man ägde tillräckliga tekniska kunskaper och i övrigt var lämplig att inträda i SSA. Krav på fluga och slips var tydligen borttaget vid den tiden.

Många "filter" och "nålsögon" att ta sig igenom, bara för att få bli radioamatör och få knacka lite morse med en tysk eller dansk. Inte konstigt man blev glad när tillståndet från Televerket kom och Medlemsbeviset från SSA anlände i brevlådan. :)

/Bengt
 
SM7EQL said:
... Många "filter" och "nålsögon" att ta sig igenom, bara för att få bli radioamatör och få knacka lite morse med en tysk eller dansk. Inte konstigt man blev glad när tillståndet från Televerket kom och Medlemsbeviset från SSA anlände i brevlådan. :)
Click to expand...
Men samtidigt var det en inte så liten sporre också. Tänk att man kunde lyckas, alla dessa "odds" till trots. Gissa om man sedan aktade sig för att trampa i klaveret!

Och på motsvarande sätt sporrades bl.a. dessa två oldtimers att utforska hur långt man tekniskt, designmässigt, och kanske i sista hand rent förbindelsemässigt, kunde nå med privatbyggd utrustning.

/ Göstha
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top