Bengt KBW, jo Morsealfabetet är ett bra exempel på ternär (tre varianter: sluta, kort eller lång) Huffmankod. Den nivån brukar jag kalla källkodning. Man går från alfabetet till någon form av symboler. ASCII och Baudot har fast teckenlängd. Nästa steg, när teckendelarna genereras, skulle jag inte se helt digitalt, bara i amplitud, inte i tid då det finns en fluktuation, precis vad du är inne på, Lasse BDZ. En bra jämförelse med dialekter, här är det ju mera av brytningar. En dialekt är så att säga rätt inom sitt område, medan en brytning är en avvikelse från alla lokala normer.
Jag har inte upplevt den där nedsättande attityden så ofta. Jag håller helt med dig, Lasse, att viljan och strävan att lära sig är den viktiga.
Bjarne FBJ, jag får väl servera dig en egen anekdot. Jag aktiverade ett naturreservat inom SMFF och kände att min bästa position var liggande på magen. Då behövde jag inte sitta med böjd rygg. Jag la mig ner på ett bra ställe och fann att vänsterarmen kom lagom fram till nyckeln. Jag är högerhänt men tänkte inte på det utan nycklade och det kändes bra. När jag träffade en bekant några dagar senare, undrade han om jag hade kört med manipulator, då han tyckte att det lät så bra.
Karl-Arne, jo det gäller göra klar vilka definitioner man använder sig av. I ITU-RR ses då digital som kvantiserad information, alltså att det finns bara ett visst antal symboler. Då går blir pianomusik digital, då det finns bara ett antal strängar att slå an. Om vi tar det vanliga begreppet digitala moder, så tolkar jag det som att man har en dator i varje ända, alltså ingen hörselmottagning och då går inte A1A in där.