Telegrafi - hopplöst ålderdomligt eller "the noble art of communication"

RM2D skrev; "Så en uppmaning till båda lägren är att inte vara så principfasta och trotsiga. Om vi polariserar debatten blir det gärna så att de som inte kan känner sig ännu mer omotiverade att lära sig."
----

I det stora hela kan du ha rätt i vad du skriver så du fick en gillamarkering av mig men efter att ha ögnat igenom hela tråden så är det inte helt solklart vilka specifika inlägg du syftar på när du skriver att debatten polariseras etc. Kan du tydliggöra detta så vore det bra.

Frågan är också om en polarisering i sig alltid måste vara negativ. Om det nu finns två läger varav ett av dom vurmar och brinner för telegrafi och som uttrycker sig som t ex FCU gjorde i sitt brandtal så ser jag inget problem i det. Han redovisar ju enbart sin egen högst privata syn på saken och förmedlar hur bra han själv trivs med det han gör, kanske t o m i syfte att locka andra att skaffa sig egna färdigheter i morsesignalering och få uppleva det han upplever. Jag har skrivit liknande inlägg och det har även andra.

Det som däremot är lite märkligt är de som per defult hatar morsetelegrafi försöker motbevisa dess tekniska effektivitet och existensberättigande som njutningsmedel med hjälp av illa underbyggda påståenden som att det är ett ålderdomligt trafiksätt och de som gillar morsetelegrafi är bakåtsträvare. Jag förstår inte vari bakåtsträvandet ligger ty de flesta av oss sysslar ju med sådant som vi själva tycker är intressant, roligt, spännande eller som ger oss tillfredsställelse. Om någon gillar att renovera koleldade ånglok så fine with me. Inte är väl det att vara bakåtsträvande? Och vi som gillar att köra halvautomatiskt nyckel med lagom Banana Boat swing borde väl få göra det och även propagera för hur ljuvligt det lätet kan låta.

Hur kan vi propagera för morsetelegrafi utan att riskera att reklamen och budskapen får en polariserande effekt och ogillas av det andra lägret som på förhand bestämt sig för att inte gilla morsetelegrafi? På något sätt hamnar vi lätt i en situation där orden vi slungar ur oss måste vägas på guldvåg och vi får vara avhållsamma att berätta allt för yvigt om det vi brinner för så att ingen missuppfattar budskapen och känner sig polariserad. :-)
 
Bengt, det var nog så att jag ackumulerade en mängd (i debatten) ofta vanligt förekommande åsikter hos båda lägren.

Kanske inte helt relevant att ge sken av att det var just i denna tråd som allt hade ventilerats. Sorry för det, men står fortfarande fast vid att det i denna fråga ofta blir emotionellt ställningskrig i stället för öppen nyanserad dialog. Kålsuparna finns i båda läger och faktiskt kanske mer hos de som försöker dödförklara telegrafin (ofta beroende på det faktum att de inte ens försökt seriöst att lära sig - eller för att de misslyckats en gång).

Med dagens hjälpmedel (på internet eller i programform) har telegrafistudenterna mycket bättre möjligheter att lära sig telegrafi än vi gamla museiobjekt som lärde oss med rullband, kassettband eller stansade pappersremsor. Ursäkterna att inte kunna lära sig telegrafi blir färre och färre i takt med att inlärningsmetoderna utvecklats.

Jag tror inte vi behöver vara rädda för att göra reklam för telegrafin, men effekten blir tydligare om alla vi förespråkare kör mer telegrafi på banden i stället för att som så ofta argumentera för varan i teorin (på forum)... Det är många telegrafifantaster som borde kunna aktivera detta trafiksätt mer och därigenom bli motstationer till de som nu befinner sig i novisstadiet.

73 de LRR, Mats
 
Last edited:
Bengt - EQL.

Du har väl med det goda exemplets makt gjort en hel del för telegrafin.
Ditt rörbygge som exempel är helt meningslöst om man inte kan telegrafi.

Jag var nog förr en av de som inte tyckte om CW-kravet och argumenterade
mot detta, trots att jag smygtränade från och till i garderoben :)

Framförallt var det en reaktion på de som med envishet hävdade att de i och
med sina telegrafikunskaper var noblare amatörer än vi andra. Det är vidhåller
jag rent skitsnack då som nu. Det är bara ett ytterst löjligt självförhärligande.

Men idag har jag lyckats skilja telegrafin från motviljan mot dessa typer och har
genomfört ett och annat CW-QSO fast allt för få för att komma igång ordentligt.
 
Det är viktigt att de unga intresseras för CW redan från början. Det är så väldigt mycket lättare att lära sig då. Det kan nog alla vi som fick lära oss i lumpen intyga.

/ Göstha
 
KBW skrev; "Jag var nog förr en av de som inte tyckte om CW-kravet och argumenterade mot detta, trots att jag smygtränade från och till i garderoben"

Ja, det är nog ganska vanligt. Jag känner flera som tränat i smyg eftersom dom visste med sig att chansen att komma i mål var liten. Någon lyckades men andra tröttnade och gav upp.

Om obligatoriskt krav på färdighet i morsesignalering inte funnits då jag tog mitt cert 1969 finns mycket stor risk för att jag gått miste om i princip det mesta jag pysslat med under alla dessa år. Sett i backspegel vore det ju rena rama katastrofen. Möjligtvis hade jag funnit någon annan nisch men jag ser inte riktigt någon annan sådan med den enorma potential och de möjligheter som färdigheter i morsesignalering öppnar. Detta kan jag skriva på fullt allvar baserat på egna erfarenheter och en mycket god kunskap om det jag själv hunnit med att sätta tänderna i under alla dessa år.

Om jag på 60-talet hade hamnat i privatradiogänget (teoretiskt möjligt då en kamrat pysslade med detta) så kanske jag blivit en PR-knutte och aldrig tagit steget över till amatörradion utan varit en av de många som körde skip-trafik och satte knappnålar i antennkablarna där. Nu halkade jag istället in på rundradiolyssning i kombinattion med att lyssna på kustradio m m på kortvåg vilket var oerhört spännande på den tiden. Morsetelegrafin upptäcktes på långvåg och navigationsfyrarna där morsesignalerna avkodades genom att rita prickar och streck på ett papper och sedan jämföra med morsealfabetet i Gröngölingshandboken. Jodå, så gick det till och det är sannerligen inget att skämmas över när man bara var 13 år gammal.

Vi som började förr i tiden hade nog tur att världen inte var färdigutvecklad med alla dessa nymodigheter i Internet och Facebook, Twitter och fan och hans gamla mormor! :-)
 
Det som Mats, RM2D, skrev om polarisering tog jag även upp som exempel i mitt inledande inlägg i denna tråd. Glädjande nog, har inte denna diskussionstråd varit särskilt polariserad. Tvärtom. Övervägande samsyn och en sansad debatt!

Inte är telegrafikunniga noblare än andra utan "det nobla" syftar väl, i förekommande fall, på på trafiksättet i sig och då med en glimt i ögat! Inte märkvärdigare än att många (de flesta?) framhåller sitt eget bilmärke i jämförelse med andras.

Vi som uppskattar och "brinner för telegrafi" kan ta alla tillfällen att entusiasmera andra att lära sig telegrafi. Den som inte kan kan ju lära sig om tillräckligt intresse väcks. Visst var det enklare förr när vi var tvungna, för att komma i åtnjutande av hobbyn. Som jag skrev i mitt inledande inlägg, blir amatörradio en något stympad hobby utan telegrafi. Ett sorts utanförskap - för att ta till en välanvänd politisk klyscha. :)

/Lasse
 
Det blev en lång tråd det här.
Något som slår mig är att CW, dvs förkortningen för "omodulerad bärvåg" har rättare blivit Morse, eller Morsetelegrafi.
CW något som man lägger ut för att stämma av.
Att CW skulle betyda Morsefjärrskrift är något som alltid har förundrat mig genom tiderna som radioamatör.
Kul att språket går framåt, sakta men säkert.

De
ÄssÄmFyraFotPeDahl
 
Många hävdar att morsetelegrafi är passé och att det numera finns nya moderna digitala moder som är bättre. Kan så vara men frågan är om dessa nya moderna digitala moder låter sig avkodas direkt i operatörens hjärna så som morsetelegrafi faktiskt låter sig göras.

RTTY och PSK m fl digitala moder i samma familj kräver elektroniska hjälpmedel som modem för att kunna användas. Även om gammal hederlig RTTY kan avkodas direkt med hörselmottagning så skulle det nog vara ganska besvärligt att medelst handnyckel och frekvensskift skapa Badout-koden manuellt särskilt i den exakta hastighet som krävs för teleprintrarna.

Inte heller låter sig de nya digitala protokollen misshandlas å det "gröfsta" så att sändningen ges en personlig karaktär a la mjuk rullande gång eller stressat stakato sänt med tummen för den delen.

Så visst är väl morsetelegrafi fortfarande unikt då modemet för hörselmottagning mellan öronen är fast förankrat i varje operatörs hjärna snarare än i en kinesisk plastburk på bordet ansluten till mottagaren.

Teckenformningen i läge sändning sker med hjälp rytmiska handledsrörelser - upp och ned på nyckeln eller hit och dit på swipern - där allehanda dialekter kan utformas från väna lena musikaliska till bräkande hårda närmast oläsbara knackiga, allt efter önskemål, behov, sinnesstämning och behag. Och då har vi inte ens nämnt de riktiga kryddorna som nycklingsknäppar, långsam Geloso-avdrift och mysigt chirp i både positiv och negativ riktning - ibland samtidigt och så brummet förstås.
 
EQL de FUD

Ditt inlägg om systemkänslan i telegrafering får mig osökt att tänka på den här produkten dagens datum till ära:

En helt ny typ av tangentbord som kan anslutas till vilken mediamaskin som helst. Det är framtaget av Apple's duktiga utvecklare där man tänker utanför fyrkanten, eller trekanten om man så vill, och vill passa in människans sinnesstämning med Internet som medium.
Funktionen är sådan att UI'n är en oerhört utvecklad AI såtillvida att beroende av exakt hur skrivbordstangenterna trycks ned så presenteras skriften helt i linje med skrivarens känsloläge. Exempelvis ger ett glatt sinne glada tecken och ett bedrövat motsvarande. En förvirrad sinnesstämning leder till avbrutna tecken och passande felstavningar genom felskrift. Alla sorters typsnitt används av AI'n och kan därmed inte alls påverkas av skrivaren annat genom en behärskad sinnesstämning. Även aggresivitet och allmän ilska ger resultat som kan vara helt oväntade.
Observera att det är en mycket lång inlärning för att kunna hantera detta tangentbord rätt.
 
Last edited:
SM4FPD said:
Det blev en lång tråd det här.
Något som slår mig är att CW, dvs förkortningen för "omodulerad bärvåg" har rättare blivit Morse, eller Morsetelegrafi.
CW något som man lägger ut för att stämma av.
Att CW skulle betyda Morsefjärrskrift är något som alltid har förundrat mig genom tiderna som radioamatör.
Kul att språket går framåt, sakta men säkert.

De
ÄssÄmFyraFotPeDahl
Click to expand...

Alldeles riktigt Roy!
I sjöradiotrafik använde vi förkortningen "A1" när vi uppmanade någon att gå över till morsetelegrafi i ett telefoniQSO när förbindelsen blev utsatt för störningar.

CW tolkar jag som en omodulerad bärvåg utan information. Om bärvågen nycklas är det ju en modulering och då passar inte benämningen CW.

Men, vid närmare eftertanke, kanske man ändå kan använda ordet CW för dessa tretton på dussinet snabbQSO som 5NN TU - den innehåller ju ingen information!

73
Bengt
SM6APQ
 
En anekdot från verkligheten;

En fyrhelg vid Kullens fyr sitter jag och kör telegrafi när en familj från Göteborg kommer med sin 12-årige son och grabben gärna vill prova nyckeln. Han frågar hur man gör och jag visar honom. Det går inte så bra och hand undrar hur jag kan skilja på allt pip och få ord ut av det hela. Jag tänker att jag skall göra som med vuxna att fråga om de kan höra skillnad på vals och tango, framför allt hur och vad det är som skiljer de åt (rytmen såklart)

Jag inser att grabben inte vet vad tango eller vals är eller låter så jag frågar, - Om du tänker dig opera och rock vad är det som skiljer de åt? Då tittar han med stora ögon på mig och säger, . Opera e båra skiit! Jag skrattade gott och gav upp att försöka förklara att det är olika rytmer.
 
SM4FPD said:
Det blev en lång tråd det här.
Något som slår mig är att CW, dvs förkortningen för "omodulerad bärvåg" har rättare blivit Morse, eller Morsetelegrafi.
CW något som man lägger ut för att stämma av.
Att CW skulle betyda Morsefjärrskrift är något som alltid har förundrat mig genom tiderna som radioamatör.
Kul att språket går framåt, sakta men säkert.

De
ÄssÄmFyraFotPeDahl
Click to expand...

Ska vi vara "petiga" så finns emissionsbeteckningen "CW" eller "Continuous Waves" för att skilja genereringssättet av de utsända vågorna åt.
Definitionen på CW är att varje period av den utsända radiofrekvensen är likadan som den föregående och den efterföljande, både i
amplitud och frekvens eller periodtid. CW som bärvåg medger de amplitudmodulerade emissionsslagen.

Det andra huvudsakliga emissionen och föregångaren till CW är "dämpade vågor" eller emission B, vilka genereras av gnistsändare. Användning av emissionstyp B är uttryckligen förbjudet i Radioreglementet sedan 1/7 1967.

Morsetelegrafi med användning av emission B från gnistsändare är definitivt inte "CW".

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
SM7EQL said:
Många hävdar att morsetelegrafi är passé och att det numera finns nya moderna digitala moder som är bättre. Kan så vara men frågan är om dessa nya moderna digitala moder låter sig avkodas direkt i operatörens hjärna så som morsetelegrafi faktiskt låter sig göras...
Click to expand...
Avkodningen sker i första hand inte i stora hjärnan, utan över en viss hastighet i förlängda märgen. Öronen lyssnar och ögonen förvånas över vad handen eller fingrarna skriver. Det är helt fantastiskt när man efter ihärdig träning så småningom kommer därhän. Det är också då som somliga kan läsa tidningen eller föra ett resonemang om helt andra saker än det meddelande dom för tillfället tar emot.

/ Göstha
 
Ja det nog riktigt Göstha. Jag kommer ihåg SM7XS (SK) som var gnist på sjön. Han körde bugg i hög hastighet, bläddrade och läste tidningen och pratade fullständigt obehindrat samtidigt. Skrev logg med en hand och sände med den andra. Själv klarar jag galant att sända och läsa tidning men tappar lätt synken om jag försöker prata samtidigt. Korta ja och nej etc fungerar men inte mer komplicerade konversationer. Gissar att det går att träna upp detta.

En kul grej som jag tränat en hel del på är att ta emot telegrafi och med några teckens fördröjning återsända texten med bugg eller nyckel. Det fungerar fint och texten flyter på med någon märklig automatik utan att behöva tänka och koncentrera sig. Upptäckte detta av en slump och blev förvånad att det inte var så svårt ens i början. Prova det och bli förvånad. :-)
 
CW eller telegrafi, växlar ibland mellan orden med den förhopping att de flesta med
normalbegåving kan inse att de används synonymt i detta sammanhang. Om du inte
gör det så gör jag här en lexikalisk definition av deras synonymitet i det jag skriver.

Just detta att du når ner till den "förlängda ryggmärgen" är väl just det telegrafi delar
med att spela ett musikinstrument - det är en omedveten process och man blir
högst förundrad om man tittar på sina händer, gitarr för min del.

Men det är också det som är det svåra att nå med CW - personligen kan jag bara vara
i det tillståndet en kort stund - en störning av något slag och jag tappar allt och förlorar
mycket av den andres sändning, tyvärr.
 
Last edited:
Det var intressant, det ska jag prova.
Apropå förlängda märgen så minns jag att mot slutet av militärtjänsten blev ljudet från en eventuellt missad kryptogrupp kvar något slags buffertminne och jag kunde komplettera med den i efterhand när meddelandet var mottaget. Om jag var säker på saken, blev det alltid rätt. Så snart den missade gruppen var nedskriven, var den puts väck ur minnet.

/ Göstha
 
Bengt, EQL.

Jag höll på med den där boken "vägen till c-certifikat" eller vad den hette.
Erik Bergsten och STV var inblandade i den. Då var jag också i späd ålder.

Försökte få tag i en radioklubb i hålan jag växte upp i, Köping, men det
enda som fanns var en PR-klubb. Tog kontakt med dem men insåg snabbt
att de inte sysslade med radio på det sätt som jag ville.

Så det hela fick vila - av en slump gick jag upp för T-cert när jag var 20 och
på den vägen är det, men jag har väl inte vantrivts med mitt liv utan klarat
mig ganska bra utan CW - det har varit andra hobbies som gett stimulans,
kanske just för att jag inte suttit och kört telegrafi - det hela blir lite kontra-
faktiskt :)
 
Kul att höra hur det började för dig KBW. Min väg till amatörradion var mer udda. Jag hade under något år mixtrat med hembyggda AM-sändare för mellanvåg, en ECO-kopplad 6L6 på träplatta i olika versioner och div FM-sändare typ IKEII med ECC85 plus en QRP-modell med AF114. De störde ibland grannens TV så att han var på väg att gå upp i atomer. En sen kväll ringde det i telefonen och en herr Almkvist berättade att han polade med grannens dotter och att jag nu störde TV:n så pass mycket att det var riktiga problem. Om detta visste jag ju inget mer än att det sporadiskt klagats från grannhusets balkong. Så fick jag ett ultimatum, antingen blev jag medlem i amatörradioklubben här i Lund eller så skulle jag bli anmäld till Televerket. Ja, vad gör man då? På den tiden var man ju t o m rädd för Televerkets orangemålade bilar som telefonarna körde runt i. Knäsvag så klart och jag ringde min "piratkompis" och berättade vad som hänt. Gå inte dit! - sa han, det är en fälla. Inte kändes det bättre av det rådet inte. Svårt att sova.

Nåväl, jag tog mod till mig och begav mig ensam till klubben någon vecka senare och blev varmt välkommen av ett gäng glada amatörer som just lyckat med att skrämma mig helt från vettet. Till nästkommande möte hade jag övertalat min mer försiktige kompis och efter ytterligare några veckor så hade vi tjatat till oss att en certifikatskurs för C-certifikat skulle dras igång. Några klasskompisar till övertalades och alla utom en fick så småningom sina efterlängtade C-cert ett knappt år senare. I slutet av kursen så tränade jag och min kompis telegrafi på 3920 kHz på kvällarna och trots det ringa avståndet om c:a 2 km kunde vi knappt höra varandra. RST 329 och ibland QRK4-5. Vi hade inte fattat att antennerna var viktiga men bra träning under verkliga förhållanden med mycket QRM var det. När C-certet så kom i oktober 1969 undertecknat av Fröken Pia Long så upphörde piratverksamheten och telegrafnyckeln till den nya sändaren med två stycken 2N2102 enligt ARRL Handbook 1967 gick varm. Transistorena fick bytas med jämna mellanrum. Det var en fantastisk känsla att få kontakt med Uwe ända bort i norra Östtyskland en bit från Rugen, en känsla som sitter i än idag. Så gick det till. Hotad att bli radioamatör!
 
Då du är några år äldre än mig blev det för min del FM-sändare med BC-107.
Man var titt som tätt på biblioteket och läste ARRLs handböcker men de komponenter
som användes var omöjlig att få fram :(

Var aldrig rädd för orangemålade bilar och tyvärr ingen klubb.
 
Last edited:
Orange bilar är ruskiga! Speciellt om det är Volvo Duett med svarta bokstäver på dörrarna.

Ynglingen som ungefär 1963 var praktikant vid Perssons Radio&TV-verkstad här i Vingåker hade lyckats löda in den svarta bakelitlurens kolkornsmikrofon i katodkretsen på lokaloscillatorns 6J6 i en träradio. När han pratade i miken så hördes det bra på mellanvågen i en sån där modern transistorradio som stod några meter bort.

Detta skedde vid lunchtid. Då passerade en orange Televerksbil utanför fönstret. Med lätt darrande hand löddes mikrofonen raskt bort och luren gömdes. Därefter tordes inte praktikanten smyga sig hem förrän Persson stängde verkstaden vid sextiden. Egentligen skulle han (inte Persson) ha slutat för dagen redan vid tretiden, men det tycktes riskfyllt att visa sig ute, så bäst att vänta så länge som möjligt.

/Janne
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top