To be or not to be - the future of cw

Nä nä FPG! Inte tänka så. Att köra remote cw och då bruka kbd tycker iaf jag är heelt ok. Tänkte inte ens så långt som till fjärrstyreri när jag ondgjorde mig över maskin-cw. F'låt, skall försöka tänka mig för innan jag häver ur mig dumheter igen.

Har du kanske lust att lite kort berätta hur du fått till remotandet? Nyfiken.
 
Anders, det kallas trådkapning. Det visste du säkert redan, händer lätt när man ska tycka till om något som ligger en varmt om hjärtat men det är bara fyra blad än så länge...:rolleyes:
 
SM0GLD said:
Det är bara att lägga ner verksamheten:D
Ska jag säga som bara har lärt mig "e"

Vi gör så gott vi kan utifrån dom förutsättningarna vi har.
Jag kan inte skriva samtidigt som jag lyssnar på Morsetrafik, hur ska jag lära mig?
Click to expand...

Precis det jag menar - kör med dator du om du tycker det är roligt. Om du inte kör alls så kommer du ju definitivt aldrig lära dig.

En gissning i ditt fall är att du måste lära dig höra orden och inte tecknen ett bra sätt är som sagt då att sända enligt min mening.

Du skall t ex direkt höra att motstationen sände ordet "MEN" genom att du hör "dah dah di dah di" och inte tänka på att det består av M , E och N. Då kommer du att minnas vad som sänds också.


/Tore
 
SM0NCS said:
Precis det jag menar - kör med dator du om du tycker det är roligt. Om du inte kör alls så kommer du ju definitivt aldrig lära dig.
Click to expand...
OK, man måste börja nånstans det är sant.
Jag känner mig osäker på alla förkortningar som telegrafioperatörerna har lagt sig till med.
Kör man från tangentbordet så skriver man ju klartext utan att förkorta, eller hur? (Har kört RTTY i forna dar)
D.V.S. man babblar på :) utan att tänka på att det som kommer ut är telegrafi. Inte undra på att somliga kör förprogrammerade skript.

Nu har jag lärt mig "t" oxo.
 
När jag är ute på mina DX-peditioner till varmare breddgrader kör jag numera till 99% med trådlöst tangentbord från Kjell & Company och med högt standardiserade makron på F-tangenterna. Alla får 5NN i rapport eftersom det är vad motstationerna förväntar sig i ett pile up och är vad som programmerats in i Arduinon

Den återstående procenten ägnas åt någon SM eller annan som avviker utanför mallen. Då används en egendesignad minimanipulator med kort bågfilsblad och radions inbyggda elbugg. Man kan t ex behöva säga hej till nån kompis där hemma i kylan och berätta att solen skiner från klarblå himmel och det är 35 grader varmt i skuggan under palmen. Att den lokala ölen smakar fint. T o m riktiga QSO kan således förekomma på solsemestrarna.

Så går det till här, så Bosse FPG behöver absolut inte känna sig ensam om att hamra på ett tangentbord. Dock tas all morse emot medelst hörselmottagning och har så gjorts sedan hösten 1969.

Helt klart kommer morsetelegrafi att överleva alla andra trafiksätt som mest förefaller vara kortvariga flugor där det ena sofistikerade protokollet efter det andra dyker upp och försvinner. Nya program i datorn krävs ständigt och det är tufft att hänga med i svängarna. Morsetelegrafi är tidslöst och är resurssnålt om man så vill.
 
Låt mej försöka sammanfatta den här tråden;
Härliga och många förnuftiga kommentarer! Några "red herrings", men så blir det ju ofta; det ena ger det andra...
Jag tycker Bengt/EQL knöt ihop tråden bra här i sista inlägget; många trafiksätt ska vi prova på, men telegrafin ska bestå!
Det är viktigt att förstå att skaran av amatörer som kan och vill lära sig morse, stadigt minskar och som nämnts här i tråden, innebär det att det blir svårare att som nybörjare hitta "jämlikar" ute på våra frekvenser. Lite av en ond cirkel alltså.

Bengt du presenterade lite statistik i början av den här tråden; kan du utveckla den lite:
  • Hur många amatörer tillkommer i Sverige per år?
  • Hur många är fortfarande aktiva efter säg ett par år?
  • Hur många kommer att lära sig morse?
Tyvärr kommer det väl att visa att antalet äldre amatörer med telegrafikunskaper, som vandrar genom eterskuggans dal är flera än det fylls på med av nya friska krafter med ambitioner att anta utmaningen att förkovra sig i telegrafins ädla konst.
 
Jag vill minnas att det tillkommer c:a 200 nya varje år (PHU kan korrigera siffran) och enligt Johan SA5BJM som är ungdomskoordinator i SSA så räknar man med att c:a 10% är kvar i hobbyn på några års sikt och ev också blir temporärt aktiva. Det finns info i QTC, något nummer om detta.

Räknar man på litet längre sikt om 5-6 år så finns knappt några kvar som blir "varaktigt aktiva". Jag tror att de siffrorna stämmer ganska väl och jag kan jämföra med klubbarna här nere. Nya radioamatörer skaffar sig per omgående någon typ av mobilstation/walkie talkie för VHF och kör av sig ganska snabbt över repeatrarna. Enstaka skaffar sig någon kortvågsstation men startsträckan för att få upp effektiva antenner är ofta lång så bara någon enstaka av de enstaka märks på banden.

Det jag noterat är att tomteblosseffekten sakta ökat de senare decenierna. Nya amatörer tycker det är skitkul i början men tröttnar oerhört fort. Fort in fort ut effekten. Jag har sett detta många gånger under lång tid i klubben här i Lund. Exakt vad detta beror på är svårt att sia om men min teori är att den som börjar med t ex en fullfjädrad transceiver förmodligen har stora förväntningar som kanske inte infrias. Det krävs ju trots allt effektiva antenner och någorlunda tyst radiomiljö plus ganska mycket tid framför radion för att komma igång på allvar.

Den som satsar på att skaffa sig färdigheter i telegrafi via den gamla typen av kurser som leder till 40-takt har ytterst små chanser att finna motstationer. Det krävs oerhört många CQ för att få svar och antalet nybörjare på banden som känner sig manade att svara är få. De mer rutinerade orkar inte heller engagera sig. Det har hänt att jag svarat en nybörjare men det hör till undantagen. De flesta gör likadant som jag - vevar förbi - men kanske inte klarar av att vara helt ärliga?

Man ser ofta nybörjare som söker motstationer via forumen och ibland anordnas QRS-nät etc för att överhuvudtaget få kontakt. Inte märkligt att telegrafi upplevs lite mossigt och otidsenligt av många.

Nej, det är tufft det här jämfört med när vi började då banden ju kokade av nybörjare och det inte var några problem alls att finna andra lika oerfarna att morsera med. Dessutom skall ju tillgänglig fritid delas med sociala medier som Facebook och forumen m m. Tiden som blir över till själva radiokörandet blir kanske bara någon timma per dag vilket inte räcker långt.
 
SM7EQL said:
Den som satsar på att skaffa sig färdigheter i telegrafi via den gamla typen av kurser som leder till 40-takt har ytterst små chanser att finna motstationer. Det krävs oerhört många CQ för att få svar och antalet nybörjare på banden som känner sig manade att svara är få. De mer rutinerade orkar inte heller engagera sig. Det har hänt att jag svarat en nybörjare men det hör till undantagen. De flesta gör likadant som jag - vevar förbi - men kanske inte klarar av att vara helt ärliga?

Man ser ofta nybörjare som söker motstationer via forumen och ibland anordnas QRS-nät etc för att överhuvudtaget få kontakt. Inte märkligt att telegrafi upplevs lite mossigt och otidsenligt av många.

Nej, det är tufft det här jämfört med när vi började då banden ju kokade av nybörjare och det inte var några problem alls att finna andra lika oerfarna att morsera med. Dessutom skall ju tillgänglig fritid delas med sociala medier som Facebook och forumen m m. Tiden som blir över till själva radiokörandet blir kanske bara någon timma per dag vilket inte räcker långt.
Click to expand...

Det är ju lite synd att dom som vurmar för telegrafins överlevnad inte orkar sänka takten och uppmuntra nybörjarna.

Men telegrafin kommer nog att leva kvar, förmodligen till stor del som datorsänd med macron, i alla fall ibland dom som gillar att köra contest och jaga nya länder på alla band och alla trafiksätt.
För QRP entusiasterna är det ju nästan ett måste, annars blir det lite kört då inte konditionerna är på topp

Själv kör jag varken contest eller jagar nya länder i någon större utsträckning, däremot kör jag gärna QRP, med inställningen att jag kör det jag kan på SSB.
Visst det blir en hel del CQ ropande, men jag har byggt mig en voicekeyer till radion, så den sköter tjatandet.
Annars brukar jag försöka ropa in på dom starka stationer jag hör, i hopp om att det är bra vågutbredening och bra antenner i andra änden som gör att dom hörs bra, och inte flera kilowatt slutsteg till en dålig antenn.

Du skriver att "tiden som blir över till själva radiokörandet blir kanske bara någon timma per dag vilket inte räcker långt"
Det är nog väldigt få personer som lägger så mycket tid på en hobby, ofta lägger man nog bara någon timme, en eller två kvällar i veckan på en hobby om man har familj och arbete, och ibland hinns inga hobbys med på ett par veckor för att man har annat att göra.

Även om man själv skulle kunna välja bort "Lets Dance" och "Mästarnas mästare" på TV så räknas man nästan som asocial om man inte ser det med sin respektive/familjen, och sen när man kommer på jobbet så har man inget att prata om om man inte följer med i dom populära TV serierna.

Själv är jag enastående/makalös och har vuxna utflugna barn, så jag disponerar min tid som jag vill, jag ser inga av ovanstående TV program eller serier, men däremot gillar jag att leta fram intressanta dokumentärer på youtube och titta på istället.

Jag skulle kunna lägga mycket mer tid på amatörradion, men det blir nog någon timme per dag maximalt ändå (mer på helger, mindre på veckorna) och mestadels vevar jag över och lyssnar lite.

Så det är nog tidens anda att ha flera hobbys och lägga mindre tid på varje.
 
Då samhället i övrigt inte har behov av telegrafister, som det en gång i tiden var, så lär nog antalet av naturliga skäl minska. - Den här hobbyn kräver inte längre telegrafikunskaper och det blir också bidragande till antalet färre med dessa kunskaper. Den som vill lära sig telegrafi gör förmodligen det och får därigenom andra möjligheter till radiokommunikation.

It be what it be, and let it be.

/Sven.
 
De där med att telegrafikunskapen ska vara ett krav för att få sända på HF-banden har varit en stridsfråga i många år.
Och detta är väl något av "moment 22"
Krav på telegrafikunskaper får den unga generationen att trötta på försöket att ta ett certifikat
Å andra sidan utan kravet tenderar telegrafin att dö ut.

Att telegrafin dör ut är som jag ser det ett faktum. I alla fall som det ser ut idag.
Om vi enligt statistiken får 200 nya amatörer om året och enbart 20 av dessa är kvar efter några år.
Och ... hur många av dessa lär sig CW ??
De lär nog tyvärr vara fler som blir silent key under ett år.
En tydlig täcken på att CW-n är på utdöende ??
 
Ja så är det nog. När den generationen jag tillhör tog cert på 60-talet så fanns det bestämda krav för att kvala in. Knappt någon ifrågasatte att det behövdes färdigheter i morsesignalering och vi jobbade på. Jag tröttnade en gång och tänkte hoppa av men blev tvingad av en kurskompis att fortsätta. Hux flux lossnade det igen och sedan gick det snabbt att nå målet. Om jag skulle ha gett mig på att lära mig telegrafi på helt egen hand så är jag inte alls säker på att jag gått i mål och samma sak om telegrafi inte varit obligatoriskt krav. Då hade jag säkerligen valt den "lätta vägen" som många andra gjorde när T-certifikatet några år senare kom.

Moment 22 är det i den meningen att man först måste skaffa sig färdigheterna i telegrafi och sedan under förhållandevis lång tid - många år - sakta komma underfund med hur fantastiskt det egentligen är och se en riktig mening med telegrafi. Inte bara då de tekniska fördelarna utan själva upplevelsen att behärska instrumentet - telegrafinyckeln - så att det som kommer ut är välljud i analogi med en musiker och dennes spelande.

Samma sak kan man förmodligen säga om dykning eller fallskärmshopp. Ingen av dessa hobbies intresserar mig och därför har jag inte gått sådana kurser. Men om jag blivit tvingad att skaffa mig dyk-cert så är jag nästan helt säker på att jag blivit biten och tyckt det var fantastiskt. Jag har i och för sig snorklat en del i korallreven i Söderhavet och kan lätt föreställa mig känslan. Tror jag i alla fall. Fallskärmshopparen Bjarne FBJ höll ett föredrag på klubben i Lund för många år sedan och jag minns hur han försökte beskriva känslan. Men för att förstå så måste man naturligtvis själv uppleva den i verkliga livet.

Träna på med telegrafin IZJ, belöningen blir riklig och en helt ny värld att börja utforska finns bakom porten. Så enkelt är det.
 
Har provat på både dykning och fallskärmshoppning. Dykningen tog slut innan den han börja då de upptäcktes en defekt på ena lungan.
Gjorde tre fallskärmshopp sedan vågade jag inte mer. Ok .. bara som en liten parentes .

Minns en kille på 70-talet, var mycket duktig på teknik ,särskilt dator och digitalteknik. Han kämpade på med telegrafin för att klara sitt A-cert
Och har klarade det också, men när han väl hade certet i sin hand lade han av med allt som hette telegrafi. Ansåg att det var ett helt föråldrat trafiksätt.
Nåja.. de var fritt för honom att tycka så. Men all heder att han i alla fall klarade sitt A-cert.

Är det så , att om man verkligen brinner för sin hobby så tar man nästan på sig vad som.
Var det bara för att öka antalet medlemmar i SSA som telegrafi kravet togs bort ?? Nåja.. kanske inte. de var nog något som utspelades på en internationell nivå.
 
>>>Och har klarade det också, men när han väl hade certet i sin hand lade han av med allt som hette telegrafi. Ansåg att det var ett helt föråldrat trafiksätt.

Ja och det var 40 år sedan! Nu tycker många att telegrafi är helmossigt antikt och "vanligt normalt folk" blir förvånade när de hör att vi amatörer sänder morse. Men varför? Inte lätt att förklara så det blir trovärdigt. Får bli krystade liknelser med ånglok och veteranbilar. Det brukar gå hem då en del känner igen sig i nostalgin om inget annat. :-)

Annars tror jag att de som blev varaktigt aktiva på telegrafi under hela livet haft sin ingång i det radiotekniska inom hobbyn. Steget från att lyssna på rundradiostationer och mixtra med antenner som de flesta började med till att bli radioamatör var tekniskt sett inte särskilt stort. Alla delarna till den första sändaren fanns ju i form av slaktade rundradiomottagare och vi som var 15 år och inte kunde så mycket om teknik lyckades trots allt få ihop enkla sändare för telegrafi. Motsvarande sändare för telefoni skulle vara svårare att realisera för en grön nybörjare som jag. Så kombinationen tekniskt intresse i grunden, egna hembyggda sändare, telegrafi och många kompisar i samma åldersgrupp med likartade förutsättningar gjorde allt detta möjligt.

Efter att telegrafin togs bort från kraven så blev ingångarna till hobbyn andra och med tiden ersattes ju de enkla hembyggena med fabrikstillverkad utrustning som med åren blivit allt mer kompetent. En nybörjarradio som IC-7300 står i skarp kontrast till hur många av oss på 60-talet började med 6AG7 och 6L6 eller som jag med de hypermoderna 50-talsrören EC90 och EL84. Det är märkligt att vi tonåringar blev nöjda med sådan skit och bara 5-6 W ut på några kristallstyrda frekvenser på 80, 40 och 15 m. Men så hade vi inte heller datorer och iPhone och Facebook som referens. I ljuset av det moderna är ju radiokommunikation via morse på kortvåg lite gammalmodigt. Fattar det...

Tiderna har förändrats även om nog telegrafin består men i allt mindre omfattning.
 
Jag tror att intresset för amatörradion minskat är Internet. Mycket av de som kan göras som radioamatör går att göra på nätet.
Idag är det inga problem att få kontakt med hela världen via nätet. Det finns åtskilliga sidor och program för detta.
Varför ska man då göra sig besväret att ta en licens ?? När man lika väl kan sätta sig framför datorn och uppleva samma sak.
Ja ja... en inbiten radioamatör säger såklart att de absolut inte är samma sak. Men försök att förklara de för en tonåring.
Varför sitta där och tuta telegrafi som för 100 år sedan när vi har modern teknik.
Men där tycker jag att vi har en poäng. Dagen teknik är sårbar, En naturkatastrof och hela det komplicerade nätet bryter samman.
En radioamatör kan i stort sett nå runt hela världen med ganska enkel utrustning. Vi kan t.o.m köra med batteri och portabla antenner.
Just detta att nå långt med relativt enkel teknik, de är de som jag upplever som fascinationen med hobbyn
 
To be or not...!?
- Jag vill säga att en CW-kunnig radio/sändaramatör är en mer komplett sådan, dock inte nödvändigtvis en bättre sådan.

/Sven.
 
>>>Jag tror att intresset för amatörradion minskat är Internet. Mycket av de som kan göras som radioamatör går att göra på nätet. Idag är det inga problem att få kontakt med hela världen via nätet. Det finns åtskilliga sidor och program för detta. Varför ska man då göra sig besväret att ta en licens ?? När man lika väl kan sätta sig framför datorn och uppleva samma sak.

Nja, i alla fall har Internet blivit ett "måste" för att kunna utöva amatörradio om man vill hänga med i svängarna. För mig som nu för tiden mest sysslar med radiotekniken har Internet gett tillgång till ett enormt bibliotek och massor av simuleringsprogram, datablad på kretsar och en närmast obegränsad mängd tips och applikationsexempel. Det är en stor förbättring jämfört med tiden före Internet då bokhyllorna bågnade av A4-pärmar och tunga databöcker som de välkända Motorola, Philips och Siemens serierna. Man fick ringa runt till leverantörerna och försöka lista ut vad de hade för komponenter och elektronikmässorna var viktiga att besöka. Någon som kommer ihåg hur det var förr? :-)

För den som mest kör radio så finns massor av hjälpprogram, DX-cluster, RBN och chattar som är helt nödvändiga att använda om man vill hänga med. Särskilt för de som satsar på de högre frekvensbanden är detta ett måste. Man kan undra hur det var möjligt att klara sig utan allt detta förr i tiden?

Så det är inte säkert att intresset för amatörradio minskat med Internet utan snarare har vi fått tillgång till ett enormt kraftigt verktyg som fungerar som hobbyns ryggrad inom samtliga nischer utan undantag. Det är på nätet vi träffas och diskuterar, bestämmer tid och frekvens, söker information och delar med oss av erfarenheter m m.

Ibland kan man tycka att det blir lite tillgjort att behöva jobba hårt bara för få att få kontakt med någon avlägsen station i Långtbortistan när samma människa är uppkopplad via nätet och kan nås där dygnet runt. Före Internets tid var det lättare att motivera sådana konstigheter. I alla fall för "vanligt folk" som undrar vad vi pysslar med. -Men vad pratar ni om frågar de nyfikna? Tja, vi säger five nine till varandra... :-)
 
Internet är inte konstigare än i radions barndom då man använde pappersbrev för att komma överens om en radiokontakt.
Det tog dock lite längre tid med brev.

Kanske borde man gå tillbaka till brev, liksom att man skall gå tillbaka mer till Morse för att få hobbyn mer retro?

Eller skall vi följa utvecklingen och försöka bli så bra som möjligt på allt?

de
SM4FPD
 
Roy, det fina med en hobby är att man inte behöver följa utvecklingen utan kan pyssla med det som är kul för stunden eller som man själv trivs med. Om det sedan är amatörradio, veteranbilar eller ånglok kan kvitta. Inget hindrar heller den som vill följa med i utvecklingen att haka på de senaste trenderna och ständigt införskaffa de nyaste tranceivrarna.

Allt som man själv inte gjort än kan ju också ses som potential för utveckling. T ex att skaffa sig skicklighet och kunnande inom restaurering av gnistsändare eller bara analysera uppbyggnaden av gamla radioapparater i syfte att förstå hur radioingenjörerna tänkte - för 60 år sedan.

Den som inte ännu lärt sig morse kan utvecklas tusenfaldigt och bli en mer komplett radioamatör som HXO skrev. Kul uttryck som jag skall lägga på minnet. Undrar vem som blir först ut att känna sig kränkt av det Sven skrev.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top