Nedläggningen strider mot gällande Public Service Avtal
I mitt inlägg #45 daterat 2010-08-14, berättade jag att jag skrivit till kulturministern med undran om utlandssändningarna på AM tidigare var ett obligatoriskt krav i Sveriges Radios sändningstillstånd och i så fall när omformulerades tillståndet från krav till medgivande till rätt att sända och varför gjordes detta?
Jag fick ett svar den 15 september från Martin Persson som arbetar med frågor om radio och tv i allmänhetens tjänst på Kulturdepartementet och han fick därför i uppdrag att svara mig.
Han skriver att ”Sveriges Radio (SR) är ett självständigt aktiebolag vars verksamhet regering och riksdag styr endast på en övergripande nivå genom sändningstillstånd och anslagsvillkor.”
Han skriver vidare att:
”Det finns dock ingen bestämmelse i sändningstillståndet som säger att sändningarna måste ske på ett visst sätt.”
Men det gör det faktiskt. I sändningstillståndet står det i § 5 att sändningarna skall vara analoga såväl för de nationella som för de internationella sändningarna. Detta innebär tillstånd för analoga sändningar på FM/KV/MV/LV. Det är därför de digitala DAB sändningarna regleras i ett separat kompletterande sändningstillstånd och Internetdistribution regleras inte av regeringen och är så klart inte analog utsändningsteknik.
Mer från Martin Perssons svar:
”I propositionen Viktigare än någonsin! Radio och TV i allmänhetens tjänst 2007-2012 (prop.2005/06:112) uttalade den förra regeringen att det är viktigt att SR kan anpassa verksamheten efter den tekniska utveckling som sker och som bl.a. medger nya distributionssätt av SR:s programverksamhet.”
Närvaro i den globala etern anser SR:s ledning inte längre vara nödvändig för att få licensmedel till de internationella sändningarna. Det framgår inte tydligt i Martin Perssons svar, men det är Internetdistribution man tyder i texten ”det är viktigt att SR kan anpassa verksamheten efter den tekniska utveckling som sker och som bl.a. medger nya distributionssätt av SR:s programverksamhet” enligt proposition från 2005/6. Det är också det Elle-Kari Höjeberg som är kanalansvarig för P2 och Sveriges Radios kort- och mellanvågssändningar säger i en intervju:
– Vi ser det som att vi står i ett vägskäl där vi har en gammal form för distribution, kort och mellanvåg, och en ny som är via Internet.
Man blir förvånad när det visar sig att Sveriges Radios ledning inte riktigt förstår vad radio innebär. Radio är trådlös överföring av information med hjälp av elektromagnetiska vågor. Nu får man väl byta efternamn på firman, men Sveriges Strömning låter väl inget vidare?
Martin Persson refererar till propositionen daterad Mars 2006 och det är denna som i dagligt tal kallas Public Serviceavtalet. Proposition följer ett betänkande från en parlamentariskt sammansatt kommitté med uppdrag att ta fram ett underlag om de villkor som skall gälla för public service 2007–2012. Det var en parlamentarisk utredning där alla sju riksdagspartierna var representerade. På detta Public Serviceavtal skakade riksdagens partier hand och fastställde spelreglerna för radio och tv för dessa år. Som alltid fanns en tyst överenskommelse. Oavsett valutgång skall avtalet ligga fast.
Enligt texten är alla överens om att Sveriges Radios utlandsprogram distribueras över:
A) Kortvåg
B) Mellanvåg
C) Satellit
D) Internet
E) FM-nät i andra länder
B) Mellanvåg
C) Satellit
D) Internet
E) FM-nät i andra länder
Enligt texten var man överens om att utlandssändningarna fungerar väl och det skall inte ske någon förändring. Det betyder att inget av dessa distributionssätt skall avbrytas eller bytas ut med något annat fram till och med 2012. Texten i avtalet säger också att om det utvecklas nya distributionssätt är det viktigt att SR anpassar sig till detta. Internetdistribution är inte något nytt distributionssätt, det var enligt avtalet redan ett existerande distributionssätt. Riksdagens vilja var att Sveriges Radio skulle anpassa verksamheten efter teknikutvecklingen och till ett nytt digitalt sätt att distribuera radio på frekvenser under 30 MHz Digital Radio Mondial [DRM30].
Det som hänt visar att systemet inte fungerar. Riksdagen lägger ner stor möda på att utreda och komma överens och man fastställer vad som ska gälla för public service en tid framåt. Men efter halva tiden bryter en av aktörerna (SR) spelreglerna.
En annan aspekt på detta är Radio- och TV-avgiften, med vilken public service finansieras. Det innebär att vi har betalat för att få programmen distribuerade till våra mottagare. Internetströmning är ett bra men ett frivilligt komplement till detta ifall lyssnaren är beredd att ytterliggare en gång betala för distributionen till Internet och mobiloperatörer. Detta är ett fritt val för lyssnaren. Det är diskutabelt och något helt nytt när Sveriges Radio nu stänger av radiodistributionen som är licensfinansierad och lyssnaren tvingas över till nätet och får ytterligare kostnader.
Allmänt sett tror jag att det är svårt för radion att konkurrera med TV på Internet där båda medierna har exakt samma förutsättningar. Den som har anslutning till nätet väljer TV i första hand. Radions stora tillgång i detta fall är att det finns där man själv befinner sig och utan lokal infrastruktur. Man kan i princip befinna sig ute i en öde djungel eller på en öppen ocean och dra ut antennen på sin lilla radio och få informationen hemifrån. Detta är helt oöverträffat och det kommer att förbli så.
I stycket 9.8 på sidan 64 i propositionen 2005/06:112 som Martin Persson hänvisar till är detta skrivit angående Sveriges Radios utlandssändningar:
Jag har varit med om att SR har haft över 35000 samtidiga lyssnare för många år sedan. Något är fel. Jag tar upp det internt.