varför?

APQ DE EQL

Det var fyndigt skrivet. :)

Men det är säkert så att den som vill ta cert väljer den lättaste vägen. Det finns nog inte många som gör tvärt om, d v s lär sig mer än absolut det som krävs och knappt det.

Jag jobbade under många år som PTS provförrättare och en period även som SSA-provförrättare. Samtidigt var jag kontaktperson och samordnare mellan PTS provförrättare och PTS centralt. I det jobbet fick jag en särdeles god inblick i hur det gick till och hur olika provförrättare gjorde sina bedömningar.

Det som då var mycket vanligt var att kandidaterna ringde runt till flera av oss för att höra vilka krav vi hade och hur "stränga" vi var. Jag tillämpade provfrågorna enligt CEPT T/R 61-02 vilket jag upplyste noga om. Många av de andra PTS-provförrättarna gjorde likadant.

De som ställde upp för SSA fick ingå avtal med föreningen att använda den speciella provfrågebanken som var kopplad till boken Bli Sändaramatör. De fick alltså inte lov att använda de frågor som egentligen skulle användas om man strikt tillämpade den provförrättarinstruktion som PTS skickat ut till sina egna provförrättare. I den stod bl a att särskild hänsyn skulle tas till innehållet i T/R 61-02.

Vid tiden fanns alltså två helt olika provfrågebanker, den ena enligt CEPT och den andra som är den samma som den nuvarande som SSA använder men som efter en noggrann studie knappt lever upp till Novis-nivån som nu flera länder infört som instegslicens.

Detta medförde att mina kunder, liksom alla andra PTS-provförrättares kunder försvann över till SSA och deras egna av SSA auktoriserade provförrättare. Ty knappt någon väljer svårare prov än nödvändigt.

På så sätt konkurrerade SSA effektivt ut sina konkurrenter och fick ett sorts monopol på amatörradio i Sverige.

De följande åren var sålunda lugna för mig även om en och annan kandidat önskade avlägga ett riktigt CEPT-prov för att via PTS få en SM-signal istället för SSA:s SA-prefix.

Numera har jag helt upphört att vara provförrättare men kanske aktiverar mig om PTS bestämmer sig för att harmonisera de svenska kraven med övriga CEPT-länder och T/R 61-02. Då finns det ju anledning att ställa upp.

Så ligger det till.

/Bengt
 
Och tyvärr, Bengt EQL, kommer då din tid som provförrättare att bli lugn och behaglig.

de
FPD
 
Jag menar att med svårare prov får vi färre som söker sig till hobbyn och vill göra ett prov.

de
FPD
 
>>>>Varför? Tanken är väl att SSA, FRO och ESR ska ha samma prov ?
------

Ja, det är i alla fall vad PTS har ställt som formkrav på organisationerna. Det ESR jobbar på just nu är att driva arbetet i samrådsgruppen på ett formellt sätt via spårbara dokument så att vi i ett senare skede kan uppfylla de krav som PTS ställt på oss i beslutet;

"Samverkansgrupp för bättre kvalitet
PTS startar en samverkansgrupp för att kvalitetssäkra hela processen med representanter från PTS, SSA, FRO och ESR. Gruppen ska bl.a. skapa gemensamma rutiner för framställning av prov, rättning och arkivering. Alla tre organisationerna kommer att tillämpa samma krav och använda samma frågor vid proven.
PTS kommer att följa upp hur organisationerna hanterar uppgifterna." slut citat.

ESR:s första konkreta insats till samverkansgruppen är att göra en nulägesanalys där de befintliga provfrågorna som SSA förvaltar jämförts med en rad andra länder. Denna analysen är upprättad i ett ganska omfattande Exell-ark och ett första sammandrag om 8 sidor tillställt samverkansgruppen inkl PTS.

Tanken är att när vi kommer lite längre i processen se till att dokumenten kan diarieföras på myndigheten som de arbetsunderlag de ju är. På så sätt kommer även utomstående att kunna ta del av hur arbetet bedrivits och vilka bedömningar och avvägningar som gjorts.

Sett ifrån ESR:s sida så förväntar vi oss att det blir PTS som på något sätt kommer att validera och ta yttersta ansvaret för den nya provfrågebanken så att den är spårbar till de HAREC krav som nu skall gälla och som framgår av T/R 61-02.

Först därefter blir hela kedjan från ITU ända ner till ESR/SSA/FRO obruten ur ett spårbarhets- och kvalitetssäkringsperspektiv.

Det andra alternativet är så klart att x-antal personer från SSA, ESR, FRO och PTS kommer överens om något som inte sätts på pränt. Jag för min del som dagligen arbetar med spårbara dokument har dock svårt att se att det är en bra väg att gå. Sedan finns kanske andra mer pragmatiska lösningar men om nu myndigheten menar allvar med det som skriver så krävs nog en viss ordning ändå?

/Bengt
 
SM4FPD said:
Jag menar att med svårare prov får vi färre som söker sig till hobbyn och vill göra ett prov.
Click to expand...

Det finns inte så mycket forskning mer än allmänt tyckande på den och liknade frågor, med det finns ganska många tendenser i samhället som kan tyda på att du har fel.

Men traditionellt kan jag säga att du har rätt, svårare prov bör leda till att färre försöker. Men då måste man fundera lite av dagens resultat av utbildningen där kanske en av tio utbildade blir aktiva utövare av hobbyn så med en annan profil på utbildningens upplägg kanske det blir så att av tre utbildade så blir två aktiva utövare av hobbyn. Med en ny syn på vad utbildningsuppdraget kan ge kursdeltagaren och framförallt på vad möjligheter utbildningen kan erbjuda den lokala föreningen att se ett bra tillfälle för att skapa kontakter med nya utövare. Jag ser ingen som helst relevans på att lägga någon som helst tid på att utbilda de som inte avser bli aktiva utövare. Hade vi haft ett uppdrag likt skolan att stå för en viss folkbildning hade det varit annorlunda, men idag är det helt bortkastad tid.

För att utbildningen skall anses som relevant och upplevas som åtråvärd skall den spegla den tekniknivå som utövaren möter i sitt aktiva utövande, annars kommer de relevanta frågorna likt "varför" o.s.v. Dessa frågor är ett rättmätigt uttryck för att man ser ingen relevans mellan dagens utbildning och utövande.

SSAs utbildningstänk har gått i samma återvändsgränd som många organisationer med stort och helt övervägande traditionalistiskt tänkande med avsaknad av framtida visioner uppvisar. Dessa organisationer är skolan (så klart) men framförallt fackliga organisationer, som är de mest traditionalistiska bärarna av gamla idéer utan nya visioner. (läs gärna de undersökningar som bl.a. Kairos future gjort) Det mest avsomnade nytänkandet finns (så klart) inom de olika lärarfacken där visionerna försvinner så fort att de inte ens hinner skapas... :rolleyes:

Lyfter man blicken och tittar lite på vad teknikintresserade ungdomar ser som "häftigt" så är certifieringar av olika saker något som ger status. Att vara certifierad från CISCO är status och ger beundrande blickar etc. på samma sätt som vi satt och tyckte det var häftigt att träffa kunniga yrkesmän som var "telegraftekniker" eller "transmissionsingenjör" mm. Därför är det inte orimligt att klara och tydliga krav med öppna frågor där man kan briljera inför kompisar kan leda till en ny syn på provfrågor och meriter. Men det kräver ett dynamiskt nytänkande på hur vi bärare av traditioner möter nya blivande aktiva utövare.

Problemet, som jag ser det, är att den vuxna generationen har lärt sig att inte värdera den segmenterade kunskapen från ungdomarna och se utmaningen att skapa en reflekterande utbildningssituation utan SSA, likt många andra, har försökt att erbjuda en så fragmenterad utbildningsväg som möjligt för att man hoppas att det skall vara "lätt". Men när man har den utgångspunkten så når man inte den nivå där man skapar de kunskaper som är ingången till ett aktivt utövande. Att detta sker märks väldigt tydligt då många med rätta frågar sig "varför"...

Observera att i inlägget ovan finns stora generaliseringar som är tillämpbara på grupper av individer men ej på enskilda individer.
 
Last edited:
SM7MCD said:
Lyfter man blicken och tittar lite på vad teknikintresserade ungdomar ser som "häftigt" så är certifieringar av olika saker något som ger status. Att vara certifierad från SISCO är status och ger beundrande blickar etc.
Click to expand...

Spännande.
Våra erfarenheter skiljer sig åt diametralt. Där jag verkar inom IT ses Cisco (m fl) certifieringar som nästan bara ett marknadsförings-trick.

Eftersom jag inte på något sätt kan kallas ung längre så kanske skillnaden ligger i åldersgrupperingen? Om det är som du säger så sätter ungdomarna betydligt större värde på certifieringar än vad vi gamla gubbar gör.

I så fall är det ju enormt viktig info som direkt kan applicera på vår hobby.

73 de SM0RVV
 
varför?

Som nybliven sändaramatör tycker jag nog att nivån på teknikbiten är lagom och att alla bör klara den. Däremot skulle man kanske överväga att lägga till en Etikbit respektive ett praktikpass.
 
nimbe said:
Vad tycker ni att jag ska lägga extra krut på när jag ska plugga inför certet? Alltså vad kommer jag med störst sannolikhet ha mest nytta av som nybörjare? Radiobygge kommer ej vara aktuellt i början, så just den biten kan vi hoppa över just nu. Men om man bortser från det? :)
Click to expand...

Prova att göra övningsproven i bifogade länkar så ser du ungefär vad som blir knepigt i skarpt läge, boken innehåller även en del bra övningsfrågor som gör att man ser var begränsningen hos dig själv ligger.

http://ssa.se/docs/ovningsprov_teknik.pdf
http://ssa.se/docs/ovningsprov_reglemente.pdf
 
Ja, nu har jag läst i tråden och skulle vilja fråga Er som då för länge sedan grejade cert på det "rätta" sättet med cw och hela alltet. Ni verkar ju mena att det är för enkelt att klara cert nu jämfört med dåtid och med det resonemanget borde det väl vara helt ok att man tog om körkortet då det är betydligt svårare nu än i dåtid. Det är ju trots allt så att många äldre fick A och i vissa fall C behörighet på köpet. Är man så kategorisk tycker jag att man ska vara det hela vägen och inte bara på det man själv behärskar fullt ut.
OK, även jag tycker nog att det skulle vara bra med en del cw i alla fall i utbildningen med ett enklare prov på det just för att skapa ett intresse. Det skulle säkerligen ge lite fler intresserade av cw, jag har tänkt att jag ska göra ett försök att lära mig cw då jag tycker det verkar roligt.
 
SA3BZL.
Jag ser det hela så här.
Först till körkortet, jag skulle inte klara alla frågor för körkortet idag, en kollision mellan ett teoretiskt och praktiskt kunnande är uppenbar. Vad är då viktigast, jo att kunna föra fram ett fordon utan att skada sig själv eller andra, teori i all ära.

Om man nu känner att amatörradio är något som intresserar så skall man uppfylla vissa krav. När jag tog cert 1951 var det först C som gällde, en prov period på ett år för att visa att man behärskade att sända inom de regler som gällde, sedan vidare till B och A cert. När det gäller CW fanns det redan på den tiden vissa undantag.
Nu får man allt på en gång, tveksamt om det är så lyckat.

Ännu en jämförelse med körkortet, vet inte hur många som aldrig får något körkort då de inte klarat uppkörningen men det är ändå en del som aldrig får köra i trafiken.
Motsvarande gallring borde gälla i amatörradiosammanhang, när VILLJAN ATT LÄRA INTE FINNS då bör man heller inte ha ett certifikat!
Hälsningar // Thord
 
SM4BDQ.
Jag håller med dig att är man intresserad så bör ju viljan finnas per automatik. Till körkortet då, nu är det ju inte alltid så att bara för att man haft körkort länge per automatik är BRA på att köra. Man klarade körkortet med ett betydligt enklare körprov än nuvarande och teorin var ju en barnlek jämfört med nu. Det jag menar är att vissa hävdar ju att man ska ha svårare prov, (läs högre tröskel) för att få cert och tycker att det är för enkelt idag jämfört med förr i tiden. Då borde ju de ställa upp på ett nytt körprov också och klarar de inte det så dras kortet in då de inte klarar dagens krav, alltså lika som med certet. Det borde ju trots allt vara mindre farligt att lära sig köra radio efter ett enklare prov än att lära sig köra bil efter ett enkelt prov. Men som sagt så håller jag med dig att om man är intresserad så lär man sig om man riktigt vill.

// Lars
 
Last edited:
Amatörradion definieras genom dels ett radiotekniskt intresse, dels en relativt sett hög kompetensnivå samt genom möjligheten och rätten att använda hembyggd utrustning.
Dessutom ansågs telegrafikunskaper vara nödvändiga.

Genom telegrafikravet kunde myndigheterna tidigare sålla fram de individer som hade ett tillräckligt stort intresse så att även de förstnämnda kraven kunde tillgodoses.

T-certifikatet möjliggjorde att även att de som inte ville lära sig telegrafi kunde få amatörradiocertifikat, men det visade sig snabbt att de som var seriöst intresserade lärde sig telegrafi helt enkelt därför att telegrafi var nödvändigt för att få något utbyte av svagsignaltrafik på VHF/UHF.

Skulle kraven för certifikat sänkas ytterligare försvinner amatörradions särart helt och hållet, och då flyter amatörradion ihop med privatradion fullständigt.

Man kan inte räkna med att få behålla frekvensbanden varken nationellt eller internationellt under sådana premisser.

Det är alltså en långsiktig överlevnadsfråga för amatörradion att uppehålla och helst öka kompetensnivån.

Jämförelsen med körkortet haltar lite, eftersom kunskaper i att köra bil och umgås i trafiken på ett säkert sätt är nödvändiga i dagens samhälle, och ingen förväntar sig att körkortsinnehavaren ska vara bilintresserad.

Däremot efterfrågas inte amatörradion längre, och dess definition innehåller ett radiotekniskt intresse.


73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
När man ser hur folk bär sig åt ute i trafiken så undrar man verkligen om det inte är för låga krav för att få körkort.
Hur mycket enklare var det förr?
Jag tog körkort för ungefär 30 år sedan och då var kraven ungefär samma som idag.

Jämförelsen mellan körkort och amatörradiocertifikat är nog egentligen omöjlig att göra. Idag är ju körkort ofta en nödvändighet för att man skall kunna försörja sig och klara de dagliga sysslorna. Amatörradio är i jämförelse en ren lyxkonsumtion och skulle därmed kunna ställa betydligt högre kunskapskrav.
 
Det går som sagt inte att jämföra körkort och amatörcertifikat.

Körkortet är i princip en förutsättning för att få ett jobb idag,
och har därmed ett meritvärde.

Amatörradion däremot har närmast ett negativt meritvärde i och med att utövarna alltför ofta betraktas som "kufar", och genom att amatörradion inte efterfrågas i samhället.
Det motdrag som står till buds är att höja kunskapsnivån.

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
Jag tycker man kan göra jämförelsen med körkortet att alla inte tycker den är relevant är en annan sak. Det finns ju olika typer av amatörer både vad gäller radio och bil, "stickproppsamatör" är tydligen en amatör inte kan cw än mindre bygga sin radioutrustning. På bilsidan finns det ju de som inte kan köra än mindre bygga sin bil och vilket epitet de ska ha lämnar jag öppet. Jag är inte mot kunskap, tvärtom, men jag tycker det gäller annat än amatörradio också. Jag är en "stickproppsamatör" då jag inte byggt mina riggar, inte lyckats få till swr på min egenbyggda 7-elements yagi för 2m, inte behärskar cw utan bara klarat nuvarande SSA-prov. Jag får nog damma av sakerna för 11m och prata där istället där det är ok att inte vara expert.

73 de Lars
 
På fikarasten på jobbet pratades fördomsfritt och ledigt om homosexualitet och andra HBT-frågor. Utan något särskilt samband med detta frågade någon vad jag skulle göra till helgen. När jag svarade att jag är radioamatör och kanske skulle delta i en tävling som gick ut på att via telegrafi "prata" med så många som möjligt på 48 timmar. Alla tystnade och tittade på mig.
- "Queer! Vi får inte glömma Q! Amatörradio måste räknas till Q!" sa någon.
- "Modigt av dig att komma ut som radioamatör!", sa en annan!
 
Det går inte att jämföra körkort och amatörcert.

Skulle kunskapskraven för amatörradio vara lika krävande som för körkort skulle endast ett fåtal ta amatörcert per år. Att ta körkort kräver säkert minst en termin av stenhårt pluggande och otaliga övningskörningslektioner. Och allt detta bara för att få framföra en bil på vägarna. Skall man sen börja skruva och bygga sin egen bil krävs ytterligare kunskaper.

Det är ljusårs skillnad på kraven. Undrar hur det skulle se ut på vägarna om man fick körkort efter en veckoslutskurs eller två?
 
SM7SEK:

När jag läser här på forumet så är det ju rätt många som tycker det är alldeles för lätt att få cert och just däför gör jag jämförelsen med körkort. Jag tycker som sagt inte att det är för svårt att få cert och tycker nog att det vore fint med en praktisk del också, kanske bygga en enkel cw-rigg, dipol eller beam.
 
I Storbritannien, där man tar amatörradioprov på ett visst allvar, finns just ett praktikmoment i de två lägsta examinationsklasserna Foundation och Intermediate.

Den enda examination som finns i Sverige ligger i svårighetsgrad ungefär mitt emellan
Foundation och Intermediate, fast varken med kunskap om Morse eller något praktiskt inslag.

En betydelsefull skillnad är att den svenska examinationen ger ett certifikat med privilegier som motsvarar eller överträffar de som andra länders amatörer har efter en långt svårare examination.

73/
Karl-Arne
SM0AOM
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top