Hej!
I ett tidigare inlägg skrivs;
"De äldre amatörerna har väl i alla tider skakat på huvudet åt de yngre och tyckt att de inget kan och inget vill, helt naturligt och så kommer det att fortsätta vara."
I mina yngre år som nybliven radioamatör (med egenbyggd CW-sändare och BC312) kring -83 så upplevde jag aldrig att "de äldre" på nå't vis såg ned på oss yngre. På den tiden när "riktiga amatörer utbildades", alltså vi fick lära oss telegrafi, en procedur som tog sin lilla tid. Varje måndag under nästan ett läsår samlades vi i klubblokalen och tränade telegrafi, brännde oss på lödkolvar, lärde oss lite om radioteknik samt sist men inte minst radiovett.
Aldrig var det nå'n av de äldre som såg ned på oss "småongar". I stället så var de en källa när det gällde råd och att få tag i den hårdvaran man behövde. Det är trots allt inte helt enkelt att bygga en bra fungerande telegrafisändare för 80-40-15 meter som oerfaren 14-åring, än mindre hade jag 807
r, rörsocklar till dem eller t.ex. styrkristaller. Men, efter lite pysslande, så vaknade en konstruktion, med monstruösa fysikska mått jämfört med effekten, till liv. EN person (medelålders T+C amatör) hade vid ett tillfälle en något nedlåtande kommentar kring min volyminösa bygge, efter att jag frågat vad han byggt för nå't kul nyss så förstod han nog att han varit lite ofin...
Han byggde knappast nå't själv, men skrävlade gärna om saker han skulle bygga, kortvågsslutsteg 2x813 som skulle köras karmosinröda.
När det gäller utbildning av radioamatörer så är min åsikt att tröskeln för att bli radioamatör skall vara högre än vad den är idag. Men inte så hög att den är oövervinnelig för den som vill bli radioamatör. Att det skall finnas olika klasser med olika krav ser jag som givet. Massproduktion av radio amatörer ser jag som ett olyckligt fenomen. Av den anledning att jag TROR att de knappast får den grund att stå på som de behöver.