varför?
- Thread starter nimbe
- Start date
nimbe
Well-Known Member
SM7TJC:58185 said:SM7TJC:58179 said:
OK. Men då kan vi avsluta debatterandet
Motivering och förklaring har ju levererats.
Haha ja och med råge dessutom
För det första så anser jag att den rätta benämningen för de som skall använda Radio utrustning för att sända skall kallas för Sändareamatörer. En Radioamatör kan vara en person som håller på med mottagare, förstärkare och elektronik i allmänhet.
Med den uppdelningen behöver som exempel Microvågsinnehavaren inget tillstånd.
Det är en väldig skillnad mellan att vara Radioamatör och Sändareamatör.
För det andra så håller jag med AOM när det gäller kunskapskraven och konsekvenserna av det. Brinner man för något fixar man kunskapskraven, thats it. Återinför CW kraven!!
Med den uppdelningen behöver som exempel Microvågsinnehavaren inget tillstånd.
Det är en väldig skillnad mellan att vara Radioamatör och Sändareamatör.
För det andra så håller jag med AOM när det gäller kunskapskraven och konsekvenserna av det. Brinner man för något fixar man kunskapskraven, thats it. Återinför CW kraven!!
Per/SM7YES
Well-Known Member
Detta är huvudintresset för oss radioamatörer: Att kunna bygga eget eller köpa hembyggda saker av andra amatörer. Ibland vill man dessutom kunna gå in och ändra i en apparat. Då är det självklart att man har erforderliga kunskaper så att man inte åsidosätter CE-kraven eller personsäkerheten. Annars blir licensen meningslös.
Man kan alltså säga att licensen ger oss friheten att få använda utrustning som inte typprovats av godkänt provinstitut först. För detta måste det givetvis krävas vissa minimikunskaper inom området.
Man kan alltså säga att licensen ger oss friheten att få använda utrustning som inte typprovats av godkänt provinstitut först. För detta måste det givetvis krävas vissa minimikunskaper inom området.
Last edited:
Så er det
Man måste faktiskt lära sig div som man tycker er onödigt. I förlängningen kommer man att inse att de var inte så dumt.
Tex en som utbildar sig till snickare tycker kanske varför måste ja läsa engeska, matte å allt vad det er, med tiden kommer han att inse: fan va bra att ja kan läse engelska å förstår lite förtagsekonomi (när han kör eget).
Vi behöver kunskap
/SM0IXY
Man måste faktiskt lära sig div som man tycker er onödigt. I förlängningen kommer man att inse att de var inte så dumt.
Tex en som utbildar sig till snickare tycker kanske varför måste ja läsa engeska, matte å allt vad det er, med tiden kommer han att inse: fan va bra att ja kan läse engelska å förstår lite förtagsekonomi (när han kör eget).
Vi behöver kunskap
/SM0IXY
SM2VJX
Riktig radioamatör!
Att några har som intresse att löda i sina apparater är inte allas huvudintresse.
Lika lite som det är allas intresse att köra alla kommuner i Sverige, studsa signaler på månen eller reläa via satelliter.
Det övergripande intresset som alla delar är att använda radioutrustning för att skapa kontakter med andra.
Vissa anser att det ger ett mervärde att göra det med hembyggd utrustning.
Andra anser att det ger ett mervärde att göra det med låg effekt.
Ytterligare andra tycker att det är huvudsaken att man upprättar så många kontakter som möjligt på så kort tid som möjligt och anväder därför så hög effekt som möjligt. (kanske på hembyggt slutsteg)
Det gemensamma är att vi använder radio, ingens särintressen är bättre eller viktigare än andras.
Vill man nödvändigtvis bara frottera sig med exakt likasinnade finns det klubbar för särintressena, QRP, Egenbygge, Rörradio, Satellit osv...
Men radioamatörer är vi allihopa, oavsett om man bygger en 1w kristallstyrd cw-sändare eller köper en liten svart plastburk från Kina och bara kör repeatertrafik.
Sparky
Well-Known Member
Visdomsord:
Citat från tråden "Antenner och master - Twin-Koax" # 43 den 24/2:
Nu blir det bara allt mer märkligt. Du vill veta hur allt fungerar, men du vill inte kunna något... Är du säker på att det är du själv som frågar?
Jag överlåter den retoriska frågan till frågeställaren. I det här fallat är det väldigt relevant. Så, ett pedagogiskt svar skulle underlätta!
Vad gör vi för att få nyintresserade att förstå vad vår hobby handlar om ?
Varför ska vi ö h t bry oss. De som inte vill sätta sig in i grunderna utan bara "plocka russinen" och använda mikrofonen för "chat" á la 27 MHz, de tillför inte vår hobby något. De har ine förstått ett jota och har inget genuint intresse av vad det hela handlar om. CW-krav eller inte. Ska vi nu också skippa el-lära ? Gudars skymning...
Nej, nu kastar jag ut handsken. Plocka upp den och kom med godtagbara argument för varför vi ska finna oss i denna smörja av argument för "avreglering" av en av hävd respektabel hobby.
Sparky
Citat från tråden "Antenner och master - Twin-Koax" # 43 den 24/2:
Nu blir det bara allt mer märkligt. Du vill veta hur allt fungerar, men du vill inte kunna något... Är du säker på att det är du själv som frågar?
Jag överlåter den retoriska frågan till frågeställaren. I det här fallat är det väldigt relevant. Så, ett pedagogiskt svar skulle underlätta!
Vad gör vi för att få nyintresserade att förstå vad vår hobby handlar om ?
Varför ska vi ö h t bry oss. De som inte vill sätta sig in i grunderna utan bara "plocka russinen" och använda mikrofonen för "chat" á la 27 MHz, de tillför inte vår hobby något. De har ine förstått ett jota och har inget genuint intresse av vad det hela handlar om. CW-krav eller inte. Ska vi nu också skippa el-lära ? Gudars skymning...
Nej, nu kastar jag ut handsken. Plocka upp den och kom med godtagbara argument för varför vi ska finna oss i denna smörja av argument för "avreglering" av en av hävd respektabel hobby.
Sparky
Jag håller inte med om att det övergripande intresset för radioamatörer/använda utrustning är att skapa kontakter med andra. Jag känner många som använder sändaren som verifieringsanordning. Dvs kollar att projekten fungerar. Att få en kick av en ny insikt. Att kunna ha en radiokontakt är för många en sekundär detalj.
Själva experimenterandet tror jag är det huvudsakliga för de flesta!
Fast...ja, det är många som tycker att enbart köra radio är det viktigaste.
Tore
Själva experimenterandet tror jag är det huvudsakliga för de flesta!
Fast...ja, det är många som tycker att enbart köra radio är det viktigaste.
Tore
Jag anser att du har helt fel i ditt konstaterande, för att köpa en PMR-station behövs inget tillstånd, bara att du har pengar att köpa för. Efter köpet är det bara att använda PTT och prata allt vad man orkar... Det har ingenting med att vara radioamatör att göra, det är ren konsumentradio och den möjligheten finns redan, den behöver inte skapas.
Jag anser att det finns alltså ingen anledning att reducera den tekniska tröskeln in till hobbyn att vara radioamatör, därför att alternativet finns redan som ett fullgott alternativ för de som sätter sin egna fritid framför att uppfylla elementära kunskapskrav.
Personligen tycker jag att kunskapskrav är ett bra filter för att ge de som ser kunskap som något eftersträvansvärt en fördel i möjligheten att berika sin egna fritid framför de som inte orkar bry sig...
SM7EQL
Kortvågs- och UKV-tekniker
VJX, om jag läser av dig rätt så anser du alltså att proven skall vara individuellt utformade så att eleven inte tvingas lära sig sådant som han eller hon tycker är tråkigt eller som han eller hon anser inte behövs för just den smala grenen i hobbyn som är intressant för vederbörande. Först då blir amatörradioproven moderna och rättvisa sett ur ditt perspektiv. Den som vill bygga med rör får då gå en kurs i hur man beräknar gallerläckornas storlek och hur många galler en Heptod-Pentod har.
Om du själv avser att endast syssla med APRS eller skicka SMS med fabrikstillverkad CE-märkt utrustning så skulle du enligt ditt synsätt kunna tänka dig att gå en specialdesignad kurs i protokollhantering och hur man konfigurerar den köpta apparaten.
Ponera att du klarar provet med godkännande och får ett APRS/SMS-certifikat som ger dig rätt att använda fabrikstillverkade CE-märkta APRS/SMS apparater på vissa frekvenser. Skulle du nöja dig med ett sådant certifikat eller skulle du i ett senare skede kräva att även få använda begagnad icke CE-märkt utrustning för SSB eller en apparat som du öppnat och modifierat trots att du inte skaffat dig ett telefonistcertifikat plus bygg- och modifieringscertifikat.
Det må ju stå helt klart att om du enbart har avlagt en delmängd av ett fullt prov och fått tillstånd för APRS/SMS-trafik så blir ju allt annat som du inte skaffat dig kunskaper om olagligt - för din del.
Tänker du sådana förvridna banor så är vi många som förstår hur du tänker men ingen av oss håller med dig för det.
Hur tänker du egentligen?
/Bengt
Om du själv avser att endast syssla med APRS eller skicka SMS med fabrikstillverkad CE-märkt utrustning så skulle du enligt ditt synsätt kunna tänka dig att gå en specialdesignad kurs i protokollhantering och hur man konfigurerar den köpta apparaten.
Ponera att du klarar provet med godkännande och får ett APRS/SMS-certifikat som ger dig rätt att använda fabrikstillverkade CE-märkta APRS/SMS apparater på vissa frekvenser. Skulle du nöja dig med ett sådant certifikat eller skulle du i ett senare skede kräva att även få använda begagnad icke CE-märkt utrustning för SSB eller en apparat som du öppnat och modifierat trots att du inte skaffat dig ett telefonistcertifikat plus bygg- och modifieringscertifikat.
Det må ju stå helt klart att om du enbart har avlagt en delmängd av ett fullt prov och fått tillstånd för APRS/SMS-trafik så blir ju allt annat som du inte skaffat dig kunskaper om olagligt - för din del.
Tänker du sådana förvridna banor så är vi många som förstår hur du tänker men ingen av oss håller med dig för det.
Hur tänker du egentligen?
/Bengt
NYA GENERATIONENS BLIVANDE RADIOAMATÖRER
Sven Svensson, bosatt i Svarköpings kommun, har varit arbetslös i över sex månader. Sven Svensson blev uppsagd från sin anställning hos tryckerifirman Print & Pay p g a arbetsbrist.
Sven Svensson mår inte bra. Känner sig deppig och rastlös. Kan inte företa sig någonting. Hans hustru Magda märker hur maken blir sämre för varje dag som går.
- Sven, du måste rycka upp dig. En vacker dag går du i väggen!
- Skall du säga som fortfarande har jobbet kvar på försäkringsbolaget.
- Sven, jag pratade med min chef. Han säger att du måste skaffa dig någon slags sysselsättning – en hobby t ex.
- Hobby – vad då. Min hobby på senaste tiden har varit att leta efter jobb i dagstidningar och på Internet.
- Sven, det är ingen hobby. Fiske, golf, bågskytte det är vad man kallar hobby. Allt som får dig att koppla av från vardagen. Föresten såg jag i lokaltidningen, Svartköpings Dumheter, att några tekniskt intresserade har bildat en radioklubb – en sådan där verksamhet där man pratar och sänder meddelande till varandra precis som på Internet och Skype.
- Du menar sådana där radioamatörer Magda?
- Jag tror det Sven. Varför blir du inte radioamatör föresten? Hör efter med klubben hur du skall bära dig åt.
- Bra ide Magda. Jag försöker kontakta dom på måndag.
En månad senare. Sven är medlem i klubben och har gått en snabbkurs i grundläggande el- och radioteknik. Morsekravet är borta. Sven klarar med nöd och näppe det förenklade provet och blir tilldelad en anropssignal ”vad jag nu skall med den till – på Skype behövs ju inte något sådant,” undrar Sven.
Två veckor senare, när arbetslösunderstödet har kommit in på Svens bankkonto, är det tid för Sven att skaffa sig utrustning. Av radioklubben har Sven fått rådet att uppsöka HamSpeed i utkanten av Svartköping.
- Dom har allt du behöver Sven. Hälsa gärna från mig, säger ordföranden i radioklubben.
HamSpeed tänker Sven. Vad har snabb skinka med radio att göra?
Två dagar senare besöker Sven HamSpeed.
- Hej, välkommen vad kan jag hjälpa dig med?
- Jag vill köpa en radio. Mitt namn är Sven Svensson och jag har just klarat provet hos den lokala radioklubben. Har fått sådana där konstiga bokstäver med en
siffra i mitten.
- OK Sven, vad för slags radio – skall du enbart lyssna eller skall du prata med andra radioamatörer. I så fall behöver du en transceiver.
- Transceiver – nej jag vill ha en radio.
- Transceiver är en radio. Den kan båda ta emot och sända till andra stationer.
- Jag förstår – då vill jag ha en transceiver. Vad kostar den?
- Först måste du bestämma dig Sven. Vill du ha en radio som du kan prata med andra svenskar eller är du intresserad av att kontakta främmande länder. Då är det kortvåg som gäller. Sedan har vi VHF bandet. Då kan du normalt bara prata med andra svenskar i trakten av Svartköping, men om du har apparaten med dig i bilen kan du få kontakt med radioamatörer i Stockholm, Västerås etc alla städer som har en repeater om…
- Förlåt, men du sa ju nyss att jag kunde prata med svenskar på kortvåg. Vad skall jag då med en ripa till?
- Repeater heter det – en slags relästation. Men OK Sven – jag föreslår en kortvågsradio till dig. Vi har just fått in en begagnad IC 706, den första versionen. Vi kan sälja den för 4995 kronor.
- Jag tar den. Jag betalar med mitt MasterCard.
- Sakta i backarna Sven. Har du antenn?
- Antenn. Är inte den inte inbyggd i radion? Det är det på vår FM-mottagare i köket.
- Nej Sven, du behöver en yttre antenn för denna typ av radio. Apparaten innehåller ju både en sändare och en mottagare.
- OK, jag köper en antenn då. Vad kostar den?
- Sven, jag föreslår en s k dipol för 80 meters våglängd. Den är 38 meter lång och med den kan du prata med andra radioamatörer i hela sydsverige under dygnets ljusa timmar.
- Vad kostar den?
- Den är gjord av plastad mångtrådig fosforbronstråd och är försedd med tre plastisolatorer. Vi tar 249 kronor – rena självkostnadspriset.
- Jag tar den också. Vad blir jag skyldig?
- Ett ögonblick Sven. Du behöver en koaxialkabel mellan din radio och antennen. Har du koax Sven?
- Hur ser sådan ut?
Expediten hämtar en rulle RG-58.
- Ja, sådan kabel har jag. Det hänger en rulle på en krok i vedboden.
- Sven, är du säker på att det är koax?
- 100 procent säker. Den är rund och svart – precis som den här.
-
- Hur ser den ut i ändan. Finns det kontakter som passar att skruva in i radion?
- Ena ändan är öppnad. Där sticker ut en brun, blå och gröngul tråd.
- Sven, det är en elkabel. Går ej att använda till IC 706 – i varje fall inte mellan radio och antenn.
- OK, vad kostar den här koaxkabeln?
- Hur många meter behöver du?
- Vet ej, men ge mig 50 meter.
- Vi tar 5 kronor metern. Jag tror vi börjar närma oss målet nu Sven. Du behöver också en mikrofon.
- Mikrofon. Är den inte inbyggd i apparaten? Det är den på min bärbara HPdator!
- Nej Sven, alla amatörsändare fordrar en yttre mikrofon. Den kostar inte så mycket. Nästa fråga är hur du tänker förse radion med kraft. Du kan välja på ett nätdrivet kraftaggregat som ger 12 volt eller du kan använda ett bilbatteri för portabelt bruk.
.
- Nätaggregat för en radio? Vadå, kan man inte plugga den direkt i väggen. Vår radio i köket fungerar utan sådana mackapärer. Jag förstår ingenting, varför…
- Men jag förstår en sak Sven. På Kyrkogatan ligger en Teliabutik. Gå dit och köp en mobiltelefon – en sådan som du kan ta emot samtal på och ringa – utan några andra finesser. Adjö och lycka till.
Sven Svensson, bosatt i Svarköpings kommun, har varit arbetslös i över sex månader. Sven Svensson blev uppsagd från sin anställning hos tryckerifirman Print & Pay p g a arbetsbrist.
Sven Svensson mår inte bra. Känner sig deppig och rastlös. Kan inte företa sig någonting. Hans hustru Magda märker hur maken blir sämre för varje dag som går.
- Sven, du måste rycka upp dig. En vacker dag går du i väggen!
- Skall du säga som fortfarande har jobbet kvar på försäkringsbolaget.
- Sven, jag pratade med min chef. Han säger att du måste skaffa dig någon slags sysselsättning – en hobby t ex.
- Hobby – vad då. Min hobby på senaste tiden har varit att leta efter jobb i dagstidningar och på Internet.
- Sven, det är ingen hobby. Fiske, golf, bågskytte det är vad man kallar hobby. Allt som får dig att koppla av från vardagen. Föresten såg jag i lokaltidningen, Svartköpings Dumheter, att några tekniskt intresserade har bildat en radioklubb – en sådan där verksamhet där man pratar och sänder meddelande till varandra precis som på Internet och Skype.
- Du menar sådana där radioamatörer Magda?
- Jag tror det Sven. Varför blir du inte radioamatör föresten? Hör efter med klubben hur du skall bära dig åt.
- Bra ide Magda. Jag försöker kontakta dom på måndag.
En månad senare. Sven är medlem i klubben och har gått en snabbkurs i grundläggande el- och radioteknik. Morsekravet är borta. Sven klarar med nöd och näppe det förenklade provet och blir tilldelad en anropssignal ”vad jag nu skall med den till – på Skype behövs ju inte något sådant,” undrar Sven.
Två veckor senare, när arbetslösunderstödet har kommit in på Svens bankkonto, är det tid för Sven att skaffa sig utrustning. Av radioklubben har Sven fått rådet att uppsöka HamSpeed i utkanten av Svartköping.
- Dom har allt du behöver Sven. Hälsa gärna från mig, säger ordföranden i radioklubben.
HamSpeed tänker Sven. Vad har snabb skinka med radio att göra?
Två dagar senare besöker Sven HamSpeed.
- Hej, välkommen vad kan jag hjälpa dig med?
- Jag vill köpa en radio. Mitt namn är Sven Svensson och jag har just klarat provet hos den lokala radioklubben. Har fått sådana där konstiga bokstäver med en
siffra i mitten.
- OK Sven, vad för slags radio – skall du enbart lyssna eller skall du prata med andra radioamatörer. I så fall behöver du en transceiver.
- Transceiver – nej jag vill ha en radio.
- Transceiver är en radio. Den kan båda ta emot och sända till andra stationer.
- Jag förstår – då vill jag ha en transceiver. Vad kostar den?
- Först måste du bestämma dig Sven. Vill du ha en radio som du kan prata med andra svenskar eller är du intresserad av att kontakta främmande länder. Då är det kortvåg som gäller. Sedan har vi VHF bandet. Då kan du normalt bara prata med andra svenskar i trakten av Svartköping, men om du har apparaten med dig i bilen kan du få kontakt med radioamatörer i Stockholm, Västerås etc alla städer som har en repeater om…
- Förlåt, men du sa ju nyss att jag kunde prata med svenskar på kortvåg. Vad skall jag då med en ripa till?
- Repeater heter det – en slags relästation. Men OK Sven – jag föreslår en kortvågsradio till dig. Vi har just fått in en begagnad IC 706, den första versionen. Vi kan sälja den för 4995 kronor.
- Jag tar den. Jag betalar med mitt MasterCard.
- Sakta i backarna Sven. Har du antenn?
- Antenn. Är inte den inte inbyggd i radion? Det är det på vår FM-mottagare i köket.
- Nej Sven, du behöver en yttre antenn för denna typ av radio. Apparaten innehåller ju både en sändare och en mottagare.
- OK, jag köper en antenn då. Vad kostar den?
- Sven, jag föreslår en s k dipol för 80 meters våglängd. Den är 38 meter lång och med den kan du prata med andra radioamatörer i hela sydsverige under dygnets ljusa timmar.
- Vad kostar den?
- Den är gjord av plastad mångtrådig fosforbronstråd och är försedd med tre plastisolatorer. Vi tar 249 kronor – rena självkostnadspriset.
- Jag tar den också. Vad blir jag skyldig?
- Ett ögonblick Sven. Du behöver en koaxialkabel mellan din radio och antennen. Har du koax Sven?
- Hur ser sådan ut?
Expediten hämtar en rulle RG-58.
- Ja, sådan kabel har jag. Det hänger en rulle på en krok i vedboden.
- Sven, är du säker på att det är koax?
- 100 procent säker. Den är rund och svart – precis som den här.
-
- Hur ser den ut i ändan. Finns det kontakter som passar att skruva in i radion?
- Ena ändan är öppnad. Där sticker ut en brun, blå och gröngul tråd.
- Sven, det är en elkabel. Går ej att använda till IC 706 – i varje fall inte mellan radio och antenn.
- OK, vad kostar den här koaxkabeln?
- Hur många meter behöver du?
- Vet ej, men ge mig 50 meter.
- Vi tar 5 kronor metern. Jag tror vi börjar närma oss målet nu Sven. Du behöver också en mikrofon.
- Mikrofon. Är den inte inbyggd i apparaten? Det är den på min bärbara HPdator!
- Nej Sven, alla amatörsändare fordrar en yttre mikrofon. Den kostar inte så mycket. Nästa fråga är hur du tänker förse radion med kraft. Du kan välja på ett nätdrivet kraftaggregat som ger 12 volt eller du kan använda ett bilbatteri för portabelt bruk.
.
- Nätaggregat för en radio? Vadå, kan man inte plugga den direkt i väggen. Vår radio i köket fungerar utan sådana mackapärer. Jag förstår ingenting, varför…
- Men jag förstår en sak Sven. På Kyrkogatan ligger en Teliabutik. Gå dit och köp en mobiltelefon – en sådan som du kan ta emot samtal på och ringa – utan några andra finesser. Adjö och lycka till.
SM2VJX
Riktig radioamatör!
Nej, du håller inte med, det framgår tydligt.
Jag känner fler som har köpt sina radios och aldrig bygger om dom än vad jag känner hemmabyggare.
Dom radioamatörer jag känner ser inte QSO'n som en sekundär detalj.
Återigen, du tror.
Förmodligen är andelen hemmabyggare väldigt liten, hur många av dom 10000 radioamatörerna, varav 1000 aktiva, är medlemmar i ESR?
Hur många "plastradios" tror du inte butikerna säljer på varje hemmabyge som kommer i luften?
SM7EQL
Kortvågs- och UKV-tekniker
VJX skrev; "Förmodligen är andelen hemmabyggare väldigt liten, hur många av dom 10000 radioamatörerna, varav 1000 aktiva, är medlemmar i ESR?"
----
Jag kanske kan svara på det. Den exakta siffran varierar beroende på när på året man mäter. Per den 31 dec 2011 fanns 254 medlemmar. Antalet ökar under våren i takt med medlemsavgifterna betalas in. En del är lite sena ibland. Men säg att det verkliga antalet ligger på drygt 300 just nu. Vi har varit uppe kring 400 för några år sedan men antalet minskade när vi beslutade att göra ESR Resonans fritt tillgänglig även för icke medlemmar. Vi dryftade saken med flera av de permanenta författarna och kom fram till att det är bättre att fler får ta del av de tekniska artiklarna då syftet med ESR ju är att puffa för ett ökat tekniskt innehåll i hobbyn och få fler att intresseras sig för just radiotekniska experiment. Dessutom vill ju de som skriver en artikel gärna att så många som möjligt läser den.
Föreningens drivs i virtuell form på Internet och det finns i princip inga fasta kostnader vilket gjort att den symboliska medlemsavgiften på 50 kr/år är långt mycket högre än vad vi egentligen behöver för att gå runt. Å andra sidan så har vi nu börjat sponsra andra radioklubbar som satsar på aktiviteter som ligger i linje med ESR:s policy. Det är ju också så att de klubbar som bedriver tekniska aktiviteter t ex KRAS så är många av deras medlemmar med i ESR. Det blir således en win-win situation för alla parter.
Vår bedömning är att det finns potential att bli max 500 medlemmar med den ganska snäva policy och tydliga inriktning på experimentell radioteknik som ESR står för. Vi bedriver ingen aktiv rekrytering av nya medlemmar i syfte att maximera medlemsantalet utan ser i stället att var och en som verkligen delar vår policy själv tar initiativ att ansöka om medlemskap.
Vidare kan nämnas att den stora majoriteten av våra medlemmar även är med i SSA och att det inte råder någon konkurrens i det avseendet. Utan att veta det så är jag övertygad om att 99% av våra medlemmar inkl jag själv äger en eller flera plastradioapparater som vi använder parallellt med att vi läser tekniska artiklar, mäter, löder, bygger, bockar plåt, trixar med antenner och ibland kör några QSO för att testa hur grejorna fungerar i skarpt läge utanför konstbelastningen och laboratorieinstrumenten.
De flesta medlemmarna bygger alltså inte radio med radiorör. Men jag känner ett 25-tal som gör det. Däremot har en väldigt hög andel medlemmar en bakgrund som radiotekniker och ingenjörer inom el- tele- och radioindustrin inkl myndigheter som PTS och Elsäk m fl. Så som grupp betraktad är medlemskåren ganska homogen där många delar sina smala särintressen med andra.
Hoppas det var svar på några av dina funderingar.
/Bengt
----
Jag kanske kan svara på det. Den exakta siffran varierar beroende på när på året man mäter. Per den 31 dec 2011 fanns 254 medlemmar. Antalet ökar under våren i takt med medlemsavgifterna betalas in. En del är lite sena ibland. Men säg att det verkliga antalet ligger på drygt 300 just nu. Vi har varit uppe kring 400 för några år sedan men antalet minskade när vi beslutade att göra ESR Resonans fritt tillgänglig även för icke medlemmar. Vi dryftade saken med flera av de permanenta författarna och kom fram till att det är bättre att fler får ta del av de tekniska artiklarna då syftet med ESR ju är att puffa för ett ökat tekniskt innehåll i hobbyn och få fler att intresseras sig för just radiotekniska experiment. Dessutom vill ju de som skriver en artikel gärna att så många som möjligt läser den.
Föreningens drivs i virtuell form på Internet och det finns i princip inga fasta kostnader vilket gjort att den symboliska medlemsavgiften på 50 kr/år är långt mycket högre än vad vi egentligen behöver för att gå runt. Å andra sidan så har vi nu börjat sponsra andra radioklubbar som satsar på aktiviteter som ligger i linje med ESR:s policy. Det är ju också så att de klubbar som bedriver tekniska aktiviteter t ex KRAS så är många av deras medlemmar med i ESR. Det blir således en win-win situation för alla parter.
Vår bedömning är att det finns potential att bli max 500 medlemmar med den ganska snäva policy och tydliga inriktning på experimentell radioteknik som ESR står för. Vi bedriver ingen aktiv rekrytering av nya medlemmar i syfte att maximera medlemsantalet utan ser i stället att var och en som verkligen delar vår policy själv tar initiativ att ansöka om medlemskap.
Vidare kan nämnas att den stora majoriteten av våra medlemmar även är med i SSA och att det inte råder någon konkurrens i det avseendet. Utan att veta det så är jag övertygad om att 99% av våra medlemmar inkl jag själv äger en eller flera plastradioapparater som vi använder parallellt med att vi läser tekniska artiklar, mäter, löder, bygger, bockar plåt, trixar med antenner och ibland kör några QSO för att testa hur grejorna fungerar i skarpt läge utanför konstbelastningen och laboratorieinstrumenten.
De flesta medlemmarna bygger alltså inte radio med radiorör. Men jag känner ett 25-tal som gör det. Däremot har en väldigt hög andel medlemmar en bakgrund som radiotekniker och ingenjörer inom el- tele- och radioindustrin inkl myndigheter som PTS och Elsäk m fl. Så som grupp betraktad är medlemskåren ganska homogen där många delar sina smala särintressen med andra.
Hoppas det var svar på några av dina funderingar.
/Bengt
SM3ZBB
Grumpy ol´man
Om man nu har riktlinjer som ska följas för att erhålla ett kompetensbevis eller endast för att accepteras som medlem i en förening med ett specialintresse (politiskt, religiöst, tekniskt, konstnärligt etc.), ska man då inte fråga sig om man förstått vad som krävs och om man är villig att möta kraven och om man överhuvudtaget är intresserad?
Är man inte det ska man kanske välja någon annan typ av aktivitet som bättre passar ens egen övertygelse. Har man redan accepterat att bli medlem, eller ha erövrat kompetensbeviset och blir missnöjd med reglerna i efterhand måste det vara ett kvitto på att man antingen inte begriper vad man givit sig in i, alternativt att man blivit lurad.
Trådskaparen däremot, visar klokhet som ber om motiv till krav han inte förstår. Efter att ha fått svar på sina frågor har han sedan att besluta om han ska gå vidare eller inte. "Nimbe", jag hoppas att du fått några vettiga svar och att du förstår att amatörradio är en hobby med stort djup och att själva snackandet i en mikrofon bara är en mycket liten del. Somliga äger inte ens en mikrofon, vilket kan tyckas obegripligt om man bara betraktar amatörradio på ett ytligt och okunnigt sätt. Du har i alla fall visat att du tänker, är klok nog att fråga om du inte begriper och är logisk nog att fråga innan du fattar beslut.
Jag begriper inte SM2VJX argumentation. Har någon lurat dig eller har du alldeles på egen hand totalt missuppfattat alltsammans?
Är man inte det ska man kanske välja någon annan typ av aktivitet som bättre passar ens egen övertygelse. Har man redan accepterat att bli medlem, eller ha erövrat kompetensbeviset och blir missnöjd med reglerna i efterhand måste det vara ett kvitto på att man antingen inte begriper vad man givit sig in i, alternativt att man blivit lurad.
Trådskaparen däremot, visar klokhet som ber om motiv till krav han inte förstår. Efter att ha fått svar på sina frågor har han sedan att besluta om han ska gå vidare eller inte. "Nimbe", jag hoppas att du fått några vettiga svar och att du förstår att amatörradio är en hobby med stort djup och att själva snackandet i en mikrofon bara är en mycket liten del. Somliga äger inte ens en mikrofon, vilket kan tyckas obegripligt om man bara betraktar amatörradio på ett ytligt och okunnigt sätt. Du har i alla fall visat att du tänker, är klok nog att fråga om du inte begriper och är logisk nog att fråga innan du fattar beslut.
Jag begriper inte SM2VJX argumentation. Har någon lurat dig eller har du alldeles på egen hand totalt missuppfattat alltsammans?
SM2VJX
Riktig radioamatör!
Oja, självklart ska man fråga sig det.
Har man en förening där nyrektryteringen är mindre än det naturliga frånfallet bör man kanske ifrågasätta vad man kan göra för att få nytt folk till föreningen.
I synnerhet om hela hobbyn hänger på att vi kan visa att vi är ett tillräckligt numerärt antal för att motivera dom privilegier vi har. (frekvensutrymmet)
Ellära och elsäkerhet är helt i sin ordning, men kanske på en enklare nivå än i dag, för dom allra flesta kommer inte att bygga sin egen utrustning och behöver således inte hela paketet.
Själv tog jag min licens för 20 år sen, utan att knota det minsta över kraven och har därefter utövat hobbyn helt utan att behöva nyttja mina kunskaper från elläran.
Jag tycker mest att det är synd att det inte sker någon nyrekrytering, och är det många som backar på grund av dom nuvarande kraven kan man ju se över dom så att inte banden avfolkas.
Om det nu är mellan 3 och 30% som bygger själva kanske man inte behöver fördjupa sig så mycket i den biten initialt, utan dom som har det intresset skaffar sig dom kunskaperna själv, precis som dom som är intresserad av digitala moder får skaffa sig sina kunskaper själv sedan dom har tagit cert.
Och för att ytterligare förtydliga, jag har inget emot folk som vill bygga själva, jag har inget emot ESR som på ett mycket bra sätt tar hand om dom som intresserar sig för den biten av hobbyn och det gladde mig att höra att den föreningen är välmående och har råd att sponsra andra klubbar med hjälp inom egenbygge.
Det jag har något emot är dom som hävdar att bygger man inte själv är man ingen riktig amatör, finessen med just den här hobbyn är att det finns så otroligt många delintressen och grenar av hobbyn att det finns något som passar alla.
Det är precis lika korkar som att säga "kör man inte APRS så är man ingen riktig amatör", det finns väldigt många som inte ser någon tjusning med den delen av hobbyn, eller "kör man inte contest så är man ingen riktig amatör" "riktiga amarörer har kört ihop ett DXCC på EME" eller något annat enkelspårigt intresse som långt ifrån alla delar.
SM3ZBB
Grumpy ol´man
En del av hur du tänker förstår jag. Jag har själv funderat i samma banor. En del är avhandlat i diverse andra trådar på detta forum t.ex. vad som kännetecknar en "riktig" Radioamatör. Förlängningen av den diskussionen är vilken väg man tagit in i sitt radiointresse där somliga vägar får godkänt medan andra vägar etsat in något slags kainsmärke som aldrig går bort. Här förekommer skilda uppfattningar där en del är att uppfatta som konservativa stolligheter.
Det är självklart att det behövs en stabil och bred grund för att kunna utvecklas vidare i smala specialområden, inte minst inom tekniska ämnen. Saknar man grunden vacklar snart bygget eller blir omöjligt att bygga vidare på åt det håll vi önskar. Oavsett om vi tycker bäst om att jaga DX på SSB eller CW, gillar att bli spårad av APRS, älskar digitala trafiksätt eller hellre fascineras av radioteknik, vågutbredning, för att ta några exempel, så hänger ju alltsammans ihop. Även om vi inte tänkt oss att bli radioingenjörer behöver vi ha ett någorlunda hum om hur det fungerar och det fantastiska är att ingen någonsin blir fullärd.
Någon drog liknelser om bilkörning, spinner jag vidare på den liknelsen så hittar vi säkert folk som är experter på trafiklagstiftning, på vägegenskaper, nån som gillar att bygga om bilar, andra älskar att köra fort på grusväg, osv. osv.. Någonstans måste man ändå lägga en nivå för den grundläggande förståelsen för fordonets teknik, egenskaper, hur det manövreras och de regler som omfattas. Du får tamigtusan inget körkort för att du vet allt om hur en bil reagerar på en grusväg i glesbygden och att du försäkrar att du aldrig har tänkt dig att lämna din by, och i sämsta fall om du ändrar uppfattning - då, och endast då, tänker dig att läsa på det du inte tycker du behöver kunna just nu.
Körkort kommer i olika klasser beroende på vilken fordonstyp du visat att du behärskar, både teoretiskt och praktiskt, till skillnad från vårt nuvarande Amatörradiocertifikat som ger dig möjlighet att inte bara köra alla typer av "radiofordon" utan dessutom reparera eller bygga egna utan att det krävs att du testar utrustningen på någon statlig provningsanstalt först. Detta är ett oerhört privilegium som det är svårt att finna liknelse till.
Ditt argument att underlätta nyrekrytering genom att sänka ingångsnivån är ingen bra idé, vår trafikmiljö är full av klåpare ändå som det ser ut nu och ökning av numerären på bekostnad av kunskapen är lika dålig idé som att sänka körkortsåldern till 12 år. Men jobba gärna på andra former av motivering till att bli Radioamatör och hur vi ska locka fler till hobbyn, det finns alltför många stofiler som bromsar nybörjare.
Det är självklart att det behövs en stabil och bred grund för att kunna utvecklas vidare i smala specialområden, inte minst inom tekniska ämnen. Saknar man grunden vacklar snart bygget eller blir omöjligt att bygga vidare på åt det håll vi önskar. Oavsett om vi tycker bäst om att jaga DX på SSB eller CW, gillar att bli spårad av APRS, älskar digitala trafiksätt eller hellre fascineras av radioteknik, vågutbredning, för att ta några exempel, så hänger ju alltsammans ihop. Även om vi inte tänkt oss att bli radioingenjörer behöver vi ha ett någorlunda hum om hur det fungerar och det fantastiska är att ingen någonsin blir fullärd.
Någon drog liknelser om bilkörning, spinner jag vidare på den liknelsen så hittar vi säkert folk som är experter på trafiklagstiftning, på vägegenskaper, nån som gillar att bygga om bilar, andra älskar att köra fort på grusväg, osv. osv.. Någonstans måste man ändå lägga en nivå för den grundläggande förståelsen för fordonets teknik, egenskaper, hur det manövreras och de regler som omfattas. Du får tamigtusan inget körkort för att du vet allt om hur en bil reagerar på en grusväg i glesbygden och att du försäkrar att du aldrig har tänkt dig att lämna din by, och i sämsta fall om du ändrar uppfattning - då, och endast då, tänker dig att läsa på det du inte tycker du behöver kunna just nu.
Körkort kommer i olika klasser beroende på vilken fordonstyp du visat att du behärskar, både teoretiskt och praktiskt, till skillnad från vårt nuvarande Amatörradiocertifikat som ger dig möjlighet att inte bara köra alla typer av "radiofordon" utan dessutom reparera eller bygga egna utan att det krävs att du testar utrustningen på någon statlig provningsanstalt först. Detta är ett oerhört privilegium som det är svårt att finna liknelse till.
Ditt argument att underlätta nyrekrytering genom att sänka ingångsnivån är ingen bra idé, vår trafikmiljö är full av klåpare ändå som det ser ut nu och ökning av numerären på bekostnad av kunskapen är lika dålig idé som att sänka körkortsåldern till 12 år. Men jobba gärna på andra former av motivering till att bli Radioamatör och hur vi ska locka fler till hobbyn, det finns alltför många stofiler som bromsar nybörjare.
SM0AOM
Well-Known Member
För 20 eller 30 år sedan hade det varit korrekt att påstå att antalet amatörer i Sverige hade betydelse för om vi skulle få behålla frekvenserna; dels för att radioamatörerna ansågs ha en betydelse för totalförsvaret, och dels för att en tillståndsavgift inkasserades varje år.
Dock är det så att radioamatörer i Sverige inte betalar något för rätten att använda frekvenserna, så myndigheterna har inget ekonomiskt intresse av radioamatörerna längre. PTS vill även ha så lite besvär som möjligt av radioamatörerna och har systematiskt drivit i snart 20 år att lägga över administrationen till SSA.
Om det skulle finnas 100, 1000 eller 10000 aktiva amatörer i Sverige är därför ganska egalt ur myndigheternas perspektiv. Ifall ett stort antal amatörer skulle innebära merarbete för myndigheterna skulle det inte vara direkt bra.
När amatörradiofrekvenserna, med början i UHF/SHF-områdena, så småningom försvinner beror det primärt på bandens ekonomiska värde i spektrumauktionerna, inte på trafikbeläggningen. De frekvenser som kommer att försvinna sist, HF-banden, har ett begränsat ekonomiskt värde eftersom de inte alls kan säljas på auktioner så länge som det nuvarande systemet med internationell koordinering via ITU finns.
De aktörer som f.n. har det största intresset av HF, militära system, kommer dessutom att ta det frekvensutrymme som de anser sig behöva utan att fråga någon om lov.
När det gäller provnivåerna finns det en annan aspekt, dessa bör också vara internationellt jämförbara. Dagens svenska amatörradiocertifikat medför privilegier som motsvarar den högsta certifikatklassen i andra länder, men utfärdas efter ett prov som med viss tvekan motsvarar novisnivån i dessa länder.
En av anledningarna till att ESR har engagerat sig i dessa frågor är att vi gärna ser att PTS rättar till saken innan den för Sverige pinsamma situationen att t.ex. CEPT uppmärksammar saken uppstår.
73/
Karl-Arne
SM0AOM