Vintage-radio nät?

+ eller AR sist som avslutning är en kvarleva från gamla procedurer, och om det ska tolkas strikt så väntar man sig inte något svar efter sitt CQ. K betyder ordagrant "uppmaning att sända".

+ eller "end of transmission" står egentligen för inledningen av det sista meddelandet i en radiokontakt, så när man närmar sig slutet av ett QSO kan det sista utbytet vara:
SM9XXX DE SM0AOM = TNX FÖR QSO ES CU = 73 = + SM9XXX DE SM0AOM @ eller SK.

@ är "end of work", och ska egentligen sändas som inledning av det sista utbytet före den egna anropssignalen. Har inte råkat på någon "i modern tid" som gjort detta.

1673442814281.png

1673442962850.png

Idag tar man inte så högtidligt på sådant, men det låter trevligare när man ansluter åtminstone lite till hävdvunna procedurer. Numera är dock chansen att råka på amatörer med militär eller professionell radiotelegrafistbakgrund som har SbIK och Radioreglementet som rättesnören tyvärr ganska liten.
 
Last edited:
Men varför sänder vissa sändning slutar, didahdiaditt efter ett CQ? förr var det ju K som gällde.
Man verkar hitta på nya metoder.
Det beror på att utbildningen i mer modern tid efter kanske 80-talet inte varit lika strikt som förr i tiden då de flesta kurserna byggde på den militära utbildningen inom Armén och Marinen och ordningen i klubbarna med stränga mentorer var god. Väldigt många amatörer fick också sin utbildning via FRO som på den tiden var en karbonkopia på den militära utbildningen inkl grönklädda lärare.

Respekten för trafikmetoderna som ingick i Televerkets Författningssamling B:90 före 1968 och dess äldre föregångare hjälpte så klart också till att upprätthålla trafikdisciplinen och därmed kvaliteten. Det finns enligt min åsikt en stor fördel i att tillämpa korrekta trafikmetoder även inom amatörradiotrafiken trots att det inte är ett lagkrav i sig och var och en faktiskt får hitta på vilken skit som helst vilket man gör ibland.

På senare tid har mycket av det som förr var skrivna regler och bestämmelser urholkats till "gör som du vill kvittar hur" osv. Det har dessutom tillkommit mängder av nya metoder för att lära sig telegrafi där en stor del är uppfunna av sådana som säkert vill väl men tyvärr saknar alla grundläggande kunskaper om effektiva inlärningsmetoder. Det har gjort att en del som lärt sig telegrafi helt på egen hand har oerhört svårt att avancera i hastighet och aldrig kan lägga undan pennan och luta sig tillbaka hur mycket de än försöker. Inte alla så klart men tillräckligt många för att de skall märkas på banden som orutinerade trots att de varit igång många år och med en sändningsstil som är vedervärdigt bedrövlig och usel på alla sätt.

Samma urholkning har vi väl märkt på SSB-trafiken med alla dessa märkliga uttryck som QSL efter varje mening och där man ibland hör nykomlingar ropa CQ QRZ FROM XYZ QSL? Ja de har väl hört någon annan klåpare på bandet och härmar efter som en papegoja. Inte svårare än så.

Men nu är det som det är och vi får gilla läget. Jag vrider bort VFOn när det blir för pinsamt att lyssna och det hjälper. :cool:
 
Det kanske ska ingå procedurnostalgi i "vintage-nätet" också? Inte mig emot, det är rätt mycket disharmoni på CW idag. Fast lite egna procedurer fanns det väl förr också... inklusive 80-talet. Jag kan inte minnas att det fanns en föreskrift för handelsflottans telegrafister att avsluta en konversation med "TU SEE U", följt av ett ömsesidigt "ditt-ditt", men det var inte ovanligt, kan jag säga.
 
Jag kan inte minnas att det fanns en föreskrift för handelsflottans telegrafister att avsluta en konversation med "TU SEE U", följt av ett ömsesidigt "ditt-ditt", men det var inte ovanligt, kan jag säga.
Någon "föreskrift" fanns det väl knappast, men däremot det informella internationella brödraskapet telegrafister emellan. Man tillät sig en liten "personlig touch" och det gav "själ" åt hanteringen. Man kan tänka sig att unge telegrafistelev Spoling tog vissa intryck av sin erfarne kollega förstetelegrafist Luring under sin utbildning och tidiga praktiktid.

Besättningsmedlemmen radiotelegrafisten var en person med en unik kompetens, och var bokstavligen oersättlig. Utan telegrafist = kvar i hamn. Det övriga befälet såg telegrafisten som en person som hanterade meddelandena till och från rederiet och i övrigt som en form av kontorist. Autoalarmet gjorde att telegrafisten inte längre behövde passa radion hela tiden och kunde då även syssla med kameralt arbete. Besättningen uppskattade när SAX-presset togs emot någorlunda korrekt och distribuerades till de olika mässarna. Dock,
"Gud Nåde" den stackars telegrafist som misshandlat sportresultaten...

GMDSS (eller för att använda redarnas syn; "Gud, Måtte Detta Snart Ske") ansågs rent allmänt som räddningen från personalkostnaden för telegrafisterna. I Sverige var dock inte vinsten så stor, orsakat av telegrafistens primärt kamerala roll.
Jämfört med t.ex. Storbritannien där telegrafisterna inte fick syssla med annat än "radiorelaterat arbete" var de svenska telegrafisterna ganska billiga.

Maritex och dispenssystemet gjorde att allt fler svenska rederier satte i land telegrafisterna
och därmed blev meddelandehanteringen allt mer opersonlig. Teleprintern som kunde stå i befälhavarens kontor eller på bryggan gjorde inget väsen av sig utom när ett meddelande kom in, och andre eller tredjestyrman kunde ta över att riva av inkommande trafik, eller t.o.m. själv stansa och sända ett meddelande.
 
Det kanske ska ingå procedurnostalgi i "vintage-nätet" också?

Nja, man kanske inte skall vara allt för strikt heller. :)

Jag minns för länge sedan på 80 m AM-tiden när jag lyssnade på svenska ringar som hade en självutnämnd Master som höll ordning i form av mötesordförande och släppte på folk efter en turordningslista. Det är då procedurerna prioriteras viktigare än innehållet i samtalet.

Det som finns kvar är förvisso de där incheckningarna med turordningslistor där Majken (mikrofonen) sedan skickas vidare runt runt och runt. Det ger ett väldigt onaturligt samtalsklimat och när sedan anropssignalerna också måste repeteras och t o m bokstaveras i varje skifte så blir det snabbt en parodi.

Bäst fungerar samtalen om de som har något att säga till varandra pratar och de andra som inte har något konkret att tillföra - mer än att repetera vad de andra nyss sagt - bara lyssnar. Om alla kör med en korrekt inställd VOX fungerar detta fantastiskt bra. Dock när det gäller "vintage-nät" med gammal antik utrustning och då särskilt AM-modulering där S/M-omkopplingen ibland sker manuellt kanske man får behålla vissa procedurer som att efter ett längre sändningspass säga KOM ev med tillägg av anropssignaler....

Jo jag brukar också sända TU SEE U och de där prickarna precis som alla andra gör i strid med reglementet. Men de sänds med samma finess som telegrafisterna i handelsflottan gjorde. Har lyssnat många timmar på olika typer av militär och marin trafik och även om det tummas lite på de regulatoriska procedurerna så märks att det sitter ett äkta proffs vid nyckeln.
 
Last edited:
Ja, jag klagar ju inte... det var rätt charmigt med de olika varianterna HPCUAGN, FB OM och liknande men det kom ju alltid som avslutning. Minns aldrig att det slirade med procedurerna under "arbetets gång" så att säga. Nu är det ibland osäkert om det är ett anrop, en avstämningsövning eller en hängade CocaColaflaska i etern.
 
"Favorit i repris"

1665425677841-png.8676
 
Vikten av ett korrekt protokoll i etern kan inte nog betonas.

Självklart innehar undertecknad ett Första klass radiotelegrafistcertifikat, annars hade jag aldrig tagit på mig den viktiga funktionen som master ringen på lördag. :cool:
 
Inför den stora dagen imorgon har jag trimmat carrier-oscillatorn i T-4XB:n till exakt 5645kHz. Jag vill inte utsätta eventuella lyssnare för plågsamma radioförsök...

Lördag 10:00 3758kHz +- VFO drift. (Syntar göre sig ej besvär))
 
Tack för en trevlig pratstund på ringen, hoppas vi blir ännu fler nästa gång men ändå en bra start.
Master får gärna bestämma vad ringen skall heta, jag tänkte lägga in den på min hemsida bland de andra ringarna jag har under fliken "Ringar på 80m" så jag funderar på vad jag skall kalla den på sidan.
 
Tjuvlyssnade och spännande med DFF:s SB-650 det kan inte finnas så många. Är det någon som t.o.m. har en SB-610 eller -620 station monitor ?
 
Kul att vi blev några entusiaster...
Instämmer med -HOW att en SB-650 är nog svår att toppa, cred där Lennart -DFF. Du får härmed mottaga ringens nyinstiftade vandringspris "Den Gyllene Katoden". :cool:

Jag föreslår att vi kallar oss för "Rör-ringen" om inte någon har ett bättre förslag och vi kör i organiserad form gång per månad. Sen är det inget som hindrar spontana ringar på frekvensen när det passar.

Nästa gång blir då lördagen den 11 februari. Under tiden kan vi hålla liv i tråden med lite roliga ämnen och anekdoter...

/ Uffe -FKI

Real radios glow in the dark...
 
Men varför sänder vissa sändning slutar, didahdiaditt efter ett CQ? förr var det ju K som gällde.
Man verkar hitta på nya metoder.
Att avsluta ett CQ med K är på sitt sätt en anomali och utgör ett amatörradiospecifikt "odefinierat tillstånd" i trafikprocedurerna. Inga yrkesmässiga operatörer anropar andra stationer "på måfå", och CQ används därför bara när man gör ett anrop till alla utan att förvänta sig några svar.

T.ex. när man annonserade en trafiklista och väderrapport på 500 kHz och lyssnarna skulle använda de gamla trafikfrekvenserna:

CQ CQ CQ DE SDJ SDJ = TFC LIST AND WX QSX 416/448 KHZ+

Ibland så tyckte vaktchefen på SDJ att även den tekniska personal som kunde telegrafi skulle använda sina kunskaper, så vid ett tillfälle när det drog ihop sig till trafiklista och jag samtidigt hade ärende till Trafikcentralen blev jag tilltalad av SM0YX, som höll på titlarna: "Ingenjör'n kanske ska sända annonseringen, jag har förstått att ingenjör'n har certifikat."

Sagt och gjort, tog plats vid operatörsplatsen, tryckte in sändarvalsknapparna i tablån märkta "500", "A2" samt "SNS" = Stavsnäs resp. "GLH" = Gislövshammar samt greppade handpumpen.

1673706633288.png

Annonseringen gick ut på 500 kHz, och Hell-remsläsaren hade redan laddats med den redigerade hålremsan innehållande den senaste väderrapporten.

I Stavsnäs fanns en Wilcox 96-200C 3 kW långvågssändare med tre kanaler, 416, 500 och 512 kHz kvar,

1673706956274.png

medan Navtex-sändaren var en halvledarbestyckad Nautel NX-4000.

Om det alltid var bättre förr vet jag inte, men det var roligare...
 
Last edited:
Det finns ju ett sorts kompendium eller liknande som jag tror SSA står för, som avhandlar trafikteknik för hugade (nya?) amatörer. Det är en översättning från ett engelskt dokument och däri framförs synpunkter kring "CQ... K" och annat. Personligen tycker jag det är vettigt att avsluta ett anrop, även ett CQ, med K, eftersom det då är helt otvetydigt att man vill ha en respons. Att köra "CQ CQ...+" känns för mig en smula rumphugget, då det ("+") ju bara är ett sätt att ange "slut på meddelandet", så som jag har fått lära mig iaf. Men i den nämnda skriften menar man att "K" inte passar, eftersom man ju inte (än...) har en motpart som kan svara på detta "K". Men för mig känns det som att "K" anger att man vill ha ett svar, från någon, medan "+" bara anger att man "sänt färdigt". Det är kanske militär träning som rör till det, där var det ju som "slut-kom" när man sände "+" efter brödtexten och var färdig med det som skulle sändas. Det finns sannolikt andra åsikter om detta...

Tillägg:
"K" anger ju på nåt sätt att man är redo att ta emot, att man lyssnar på en hugad motpart. "+" säger ingenting om det.

Jag har för mig att militärt protokoll anger, att anrop på nån man redan haft sambandsprov med består endast av vederbörandes anropssignal, inget annat ("BA BA"). Svaret är då bara "BA K", men då är man ju i ett definierat nät. Att tänka sig att sända "CQ CQ slut på meddelandet" känns avigt. Men, som sagt, fler åsikter finns säkert.
 
Last edited:
Att tänka sig att sända "CQ CQ slut på meddelandet" känns avigt.
Håller helt med.

"K" är en uppmaning att sända, och man vill gärna ha svar på sitt "allmänna anrop" eller CQ. När CQ istället används i sin ursprungliga mening som ett anrop som endast tillkännager att nu kommer ett meddelande till alla där man inte förväntar sig svar, är "+" mer adekvat.
 
Jag skall väl tillägga att det verkar vara mest radioamatörer från andra länder som sänder + efter ett allmänt anrop.
Jag har ingen logg för vilka länder jag hört utan ser det allmänt bara.
Jag har tidigare ondgjort mig för de som sänder CQ SM9XXX och sen tyst, bara.... varken DE eller K
Kan ju hända att andra länder har egna tolkningar hur det skall gå till.
Eller så är det bra så att vissa radioamatörer hittar på egna rutiner och procedurer...
Men andemeningen verkar ändå att det skall gå så fort som möjligt.
Utan spektrum eller vattenfall hos de som lyssnar finns ju liten chans att höra sådana här anrop.

SM4FPD
 
"Är det någon som t.o.m. har en SB-610 eller -620 station monitor ?"
Jag har SB-620 som enbart har använts som spektrumanalysator vid tvåtonstest. Den har för låg förstärkning för att gå som bandmonitor till en Heath-station, ett extra förstärkarsteg vid ingången behövs då.

Lennart
 
"Är det någon som t.o.m. har en SB-610 eller -620 station monitor ?"
Jag har SB-620 som enbart har använts som spektrumanalysator vid tvåtonstest. Den har för låg förstärkning för att gå som bandmonitor till en Heath-station, ett extra förstärkarsteg vid ingången behövs då.

Lennart
Jag har en SB-620 som står och väntar på att anpassas för Heatkits mellanfrekvens 3395kHz. Just nu är den byggd för 1650kHz. De olika spolarna som följde med kittet är nog inte så lätta att få tag i men det går säkert att fixa något motsvarande. Har inte fördjupat mig så mycket i det än.

Har i dagsläget en SB-310 mottagare som jag tänkte använda SB-620 tillsammans med. Hade varit kul med en duo bestående av SB-301 och SB-401 så att man även kan sända!

IMG_20230116_232235.jpg

Screenshot_20230116-232852.jpg

Screenshot_20230116-232412.jpg
 
Last edited:
Din var avsedd för en Hallicrafters mottagare, min var gjord för 455 kHz. Jag tillverkade ett 500 kHz brett bandpassfilter av två 14 mm ferrittoroider 4C65 material som avstämdes till 3395 kHz och placerades på ett vertikalt rör och försågs med bottenkopplande kondensator vars värde utprovades med handsvept signalgenerator. Induktansen bör ha varit 15 µH, jag har inte sparat uppgift om varvtal. Före ombyggnaden mätte jag känsligheten på 455 kHz, full stapel krävde 20 µV i linjärt läge och 200 µV i logaritmiskt.

Lennart
 
Jag lyssnade lite i alla fall, kul och man får använda RIT igen, vilket var många år sen.
Kul! hoppas det blir fler.

Vi talade lite om procedurer, vi Morse kontakter.
Jag höre en Nisse som ropade CQ på 1830 kHz häromkvällen. Han sände CQ CQ CQ DE XX7ZZZ didididadida didadidaditt PSE K
Allt för att var säker tydligen... Så är det inte för lite, så är det för mycket....

SM4FPD
 
Back
Top