Vintage-radio nät?

B-amatörerna fick 21 MHz i den vevan, alltså med tilläggstrycket till TFS B:53 daterat 1/9 1961.
Att som C-amatör dela 40 m med starka rundradiosändare hade en klart "uppfostrande inverkan", och bidrog till
att de som var envisa nog att fortsätta fick en överlägsen operatörsteknik.

Om mottagaren var en R-1155 så blev operatören "lätt på handen" och lärde sig kompensera för en dålig selektivitet i rent självförsvar.

1678280580673.png
 
marconi_853-dial.jpg
Jag startade telegrafitrafiken år 1962 med en träradio från 1939 där skalpinnen var tjockare än det tillgängliga bandet och familjeradion agerade BFO. (Digitalskalan tillkom på 1980-talet.) När jag under jullovet 1962 fick låna en R-1155 loggades de första avlägsna stationerna i de asiatiska sovjetiska rådsrepublikerna och jag bestämde mig för målet att köra allt på DXCC-listan. Det tog 44 år.

Lennart
 
Last edited:
R-1155 var ganska mycket för pengarna, och en duktig operatör kunde köra mycket även om
bristen på bandspridning och selektivitet kunde upplevas som lite påfrestande.

På de lägre banden hade även apparater som 9R-59 och ER-202 "passabla" egenskaper, vilket deras frekventa förekomst i resultatlistorna
i QTC bär syn för sägen om.

FiN6I4vXwAAWaqc


För den C-amatör för vilken veckopengen
inte räckte till en HRO eller AR-88, kunde man få nästan lika mycket "bang for buck" med sådana.
En annan lite bortglömd surplusmottagare är Marconi CR100, som hade mycket bra bandspridning och
telegrafiselektivitet.

cr100_front.jpg


Den mekaniska bandspridningen gav ungefär 3000 skaldelar per band, så på 80 och 40m hade man
c:a 1 resp. 2 kHz per skaldel, vilket kan jämföras med en HRO med bandspridningsspolar.
 
Ja, Trio 9R59 var första mottagaren för mig. Farsan köpte den i början av 60-talet och körde lite med den, och hade försett LO med stabbad anodspänning med ett VR105. Skalet är grått frostlackat, som har fått några törnar under åren, Nu är det många år sen den var igång, men tror den finns på en hylla i källaren. Med Q-multiplikatorn gick det att få MF ganska smal, men utan BFO. Så en BFO och produktdetektor byggdes och monterades nånstans vid nättrafon, där en plåt kunde skruvas fast. Långt efteråt insåg jag att mottagarens prestanda var sådär. Jag var jätteglad om jag hörde en rumän eller bulgar på 80 m! 40 m var för rörigt och på högre frekvenser var RX döv. Den gick även som MF efter en Elfa-konverter för 2m.

Första KV-sändaren var byggd av farsan på 50-talet. Så här knappt 50 år senare kan jag erkänna att jag med C-cert taget 1975 aldrig körde kristallstyrt på KV. Sändaren hade som VFO en Tesla-oscillator på 1,75 MHz som drev lite och det dög ju inte som C-amatör. Så jag byggde en FET-VFO i en skrotad TV-kanalväljare för UHF där de fyra små vridkondingarna parallellt nästan räckte till CW-delen på 80 m-bandet. Sen var ju katodnycklingen av paret med 1625 i PA utan filter, vilket påpekades av Georg SM4KM nån km bort. Så då byggdes gallerblockeringsnyckling, med betyget "Mjukt och fint som nyjästa vetebullar". Nätdelen fick en omkopplare mellan 400 och 800 V till PA. Med 400 V gick det att få ner inmatad effekt till 20 W, 3 dB mer än tillåtet... Farsan körde nån gång med grejorna och DÅ kunde omkopplaren stå i QRO-läget. Minns inte inmatad effekt men det var i alla fall mer. Den gick bra på 80 m men då RX inte funkade så bra så blev det nog bara nåt prov på 40 m. Annars fanns dubblare o tripplare för 20, 15 och kanske 10 m med EL83. Sändaren blev hopplock av delar och utan kåpor och försvann i en flyttstädning mina föräldrar gjorde, och jag hade ingen plats. Ev hamnade själva sändarchassit på nostalgimuseet i Grängesberg, men okörbart utan vanliga nätdelen, VFO:n och den separata nätdelen för gallerblockeringsnycklingen.

/Jan
 
SM4HFI said:
Så jag byggde en FET-VFO i en skrotad TV-kanalväljare för UHF där de fyra små vridkondingarna parallellt nästan räckte till CW-delen på 80 m-bandet.
Click to expand...

Det kan ha varit denna.
1678304445656.png
Med rätt komponentval och stabil uppbyggnad så blev denna synnerligen stabil.
Den version som satt i SM6ECR(SK):s portabelrigg kunde inte skiljas från en kristallstyrd.

Uppenbart var SM4BZN en påläst amatör. Många andra, kanske de flesta, byggde med halvfabrikatet Geloso 4/101
vilken gav en kontinuerligt variabel sändningsfrekvens vare sig de ville det eller inte.
Tesla eller Vackaroscillatorn är betydligt stabilare än både Clapp och Colpittsoscillatorerna, och hade förtjänat
en större spridning. Utöver SM5VL. som var bland de första som använde kopplingen i SM,
var det nog bara SM6DJH som populariserade kopplingen i sina 144 MHz-sändare från 60- och 70-talen.

1678305857961.png


1678305963118.png
SM4KM(SK) var en fixstjärna på VHF-banden i SM4. Man hörde ofta honom på 2 m, tillsammans med SM4ELM, ANQ och DHO. Blev upphämtad av honom vid järnvägsstationen när det var SM4-möte i Ludvika 1974, och besökte sedan hans "shack"

km.jpg

Tror dock att det var lite färre grejor då...
 
Last edited:
Så här såg ändringstrycket till TFS B:53 från den 1/9 1961 ut som gav C-amatörerna tillträde
till 80 m och hela telegrafidelen på 40 m. En ökning av spektrumtillgången på HF med hela 1000 %
(150 kHz jämfört med 15 kHz).

1678360356287.png

Sedan fick de även 21 MHz 1968.
En återblick till den tid när man var tvungen att anstränga sig åtminstone något för att bli radioamatör.
 
-HFI skrev "Så jag byggde en FET-VFO i en skrotad TV-kanalväljare för UHF där de fyra små vridkondingarna parallellt nästan räckte till CW-delen på 80 m-bandet." Det väckte ett minne som idag fick mig att gräva i en kartong och därefter starta en webbsida: www.sm5dff.st/VFO.htm
 
UHF-kanalväljare var bra stommar till oscillatorer även på lägre frekvenser genom singoda
temperaturkompensering. G3VA som arbetat med UHF-TV från början skrev i "Technical Topics"
i början av 70-talet att man kunde få en korttidsstabilitet (minuter) av något 10 -tal kHz även vid 600 MHz arbetsfrekvens.

Detta motsvarar grovt 2*10*-5 vilket inte är så illa för en LC-oscillator.
 
And now to something completly different... En lätt obskyr mätenhet för "utstrålad effekt" är Amperemeter, dvs produkten mellan antennström och antennlängd. Den användes för att mäta att nödfrekvensen för fartyg 500 kHz gick ut med tillräcklig effekt och den behövdes ibland på uppmaning verifieras innan man kunde lämna kaj. Eftersom antennen var kortare en 1/4 våglängd dvs 150m så var det enklare att mäta strömmen än effekten och då inte behöva ta med en godtycklig impedans i kalkylen. Ingen del av systemet var ju här 50 Ohm.

Är det någon som har erfarenhet av detta?
 
"Amperemeter-talet" var en ingångsparameter i Austin-Cohens utbredningsekvation,
som i min gamla Terman skrevs på detta sätt:

1678428875514.png

som var grundvalen i räckviddsberäkningarna för MF-telegrafi i det "gamla SOLAS-systemet". Man räknade schablonmässigt ut vilket ampere-metertal som var tillräckligt för att uppfylla kraven i SOLAS för olika konfigurationer.

1678429826827.png

1678429901054.png
Ett inslag i radiobesiktningar var att mäta antennströmmen och beräkna detta tal, som skulle vara över 76 på 500 kHz för ett "normalstort" fartyg. I synnerhet reservsändaren kunde vara besvärlig att få godkänd i en del länder.

Ampere-meter talet var före min tid inom Televerkets fartygsradio, men äldre telegrafister och kollegor kunde erinra sig hur vissa besiktningsmän inte godkände installationen förrän telegrafisten tvättat isolatorerna och ibland "lagt i en högre växel" för den roterande omformaren till reservsändaren.

På "dispensbåtar" och andra som inte hade 500 kHz fanns det en "tumregel" att antennströmmen på 2182 kHz skulle vara minst 2,5 A. Kommer inte ihåg ifall denna var förankrad i SOLAS eller inte.

Min gamle chef på Televerket Radio, Olle Gerdes, som hade undervisat på sjöbefälsskolorna hade åtskilligt att berätta om saken, samt telegrafisten SM6APQ(SK) som skrev mycket på ham.se innan sin bortgång.
 
Tack Karl-Arne, jag ser nu att jag har nog missuppfattat det hela lite....
Meter i Amperemeter skall tydligen vara "Maximum height of the aerial above the deepest load water line".
I praktiken alltså antennens högsta punkt i meter över den översta linjen på Plimsollmärket.

Jag ser också att att man generellt bara räknade med en antennverkningsgrad på 8% [Radiated aerial power/ Total aerial power]

Det kan vara en intressant uppgift att konvertera detta till en antenn för 630m på en normal villatomt. Kanske fungerar om man kastar in grundvattennivån i formeln.. :cool:
 
Ang obskyra, eller åtminstone kryptiska måttenheter så måste nästan Pascal finnas med i listan. Det är 1 N per m², vilket är ungefär samma tryck som uppstår mellan ett vanligt pappersark och skrivbordet man lägger det på (antag 100 g papper, rätt vanligt). Ändå ska samma måttenhet användas för alla möjliga situationer med "tryck", som exvis däcktryck på en bil. Normalt tryck är väl typ 300.000 Pa för en normaltung modern bil, vilket låter vådligt högt. Förr kunde man tänka att "jag fyller till två kilos tryck" och menade då 2 kg/cm². Detta var självklart helt uppåt väggarna ur vetenskaplig synvinkel, men begripligt för en ännu inte färdigutbildad pojkspoling som pumpade moppedäcken och kunde känna mottrycket med fingrarna...

Men VAm var nåt nytt och man tackar för fortbildningen!
 
Transfprmatorkastning har ursprungliga anor från SM6 om jag inte missminner mig.

Såg LA8AK ("tvåmetersamatör" i bokstavlig mening) utmärka sig i denna ädla sport på något Ånnaboda VHF-möte i början av 80-talet...
 
SM5DFF said:
en lånad HX-500
Click to expand...
Vad blir det nästa gång?
Själv hoppas jag få igång en till Swan, nämligen en 500c.
För att detta ska fungera utan haverier måste jag förbikoppla min remote-atu som bara tål halva effekten.
Har just trimmat neutraliseringen och det verkar fungera bra mot 50 ohm.
Ett och annat överslag i slutrören fick mig att överge det hela en kort stund men till slut så har jag full effekt på alla band.
Kanske var slutrören lite "gasiga" efter 10 år på hyllan.
Först var det omöjligt att neutralisera allt över 40m men slutligen så verkade allt bete sig som förväntat.
Neutraliseringen utfördes med "kall" sändare eftersom rörkapacitanserna alltid finns där oavsett spänningar och glöd och dessutom är det "ofarligt"
Kanske måste vi ha lite "rör-ring-aktiviter" emellanåt vid behov.
 
Att neutralisera rörslutsteg är en bortglömd kompetens.
Bra att du lyckades få till det. Det kan vara bra att låta rören gå med endast glöden ett tag innan....
Vi ser fram emot att få höra din Swan 500c med 2x6LQ6!
 
SM0UAN said:
Ang obskyra, eller åtminstone kryptiska måttenheter så måste nästan Pascal finnas med i listan. Det är 1 N per m², vilket är ungefär samma tryck som uppstår mellan ett vanligt pappersark och skrivbordet man lägger det på (antag 100 g papper, rätt vanligt).
Click to expand...
Normalt lufttryck vid marknivån är ju 1013hPa.. Jo, låter nog lite märkligt... kanske det klassiska 1013 milliBar känns bättre.. eller varför inte 760mm Hg... Historien är full av märkliga enheter.
 
... eller "en atmosfär" för lufttrycket vid jordytan. Begreppet ATÖ (atmosfärers övertryck) kändes väl kanske greppbart :)
Men, som sagt, märkliga enheter är det gott om...
 
I morgon kommer jag med Trio TS-515 trots att det inte är officiell mötesdag, med färre deltagare blir det mer tid för diskussion. Överslag i sändarrör kan som du skrev bero på frigjorda gaspartiklar, om det finns något motstånd mellan anoderna och filterkondensatorn som strömbegränsar tar 6LQ6 ingen skada och partikeln oskadliggörs vid smällen. Att låta glöden stå på en stund före har ingen inverkan, det rådet gäller endast för rör med yttre anod där det getter som fångar upp gasatomer sitter vid katoden och blir aktivt vid ca 800 grader.

Beträffande kall neutralisering så har jag en känsla av att branta rör ändrar inre kapacitans då ström flyter, så överensstämmelse mellan anodströmsdipp och max uteffekt bör kontrolleras vid fullt pådrag.

Lennart
 
SM5DFF said:
överensstämmelse mellan anodströmsdipp och max uteffekt bör kontrolleras vid fullt pådrag.
Click to expand...
Vilket också gjordes med till synes gott resultat. Endast 10m behövde en justering "live"
Sen får man hålla koll en tid framåt innan man är helt säker.
Har dock problem med frekvensstabiliteten en stund vid uppstart.
Vid mottagning låter det som frekvensmodulering.
Antingen är det VFO´n eller sidbandsoscillatorn som svajar upp och ner i frekvens.
Hoppas det är så enkelt att det bara är en till el-lyt som behöver bytas.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top