SM7EQL
Kortvågs- och UKV-tekniker
Svar till Hasse,
Oj, det är en lång historia som kräver att man är väl påläst Hasse. Visst har vi fått fler frekvenser de senare åren och några fler frekvensband är faktiskt på gång.
Jag tror inte vi kommer att förlora vår hobby som sådan men risken för att den skall få förändrade villkor är överhängande. Det största hotet som jag kan se just nu, är att i takt med att ökad avreglering, minskad tillsyn och sänkta kompetenskrav ökar risken för att enbart typgodkänd utrustning kommer att få användas.
Typgodkänd utrustning är t ex sådana apparater som f n används för 27 MHz, PMR etc. Utrustningen måste då uppfylla en rad mycket stränga tekniska krav, frekvensband, sändningsslag, maximal uteffekt osv.
Om amatörradion kommer i det läget, (vilket jag verkligen inte hoppas) försvinner också motiven från ITU och de nationella administrationernas (t ex PTS) sida att ställa krav på kunskaper, med detta försvinner behovet av certifikatet (vårt kunskapsbevis) Tillståndsplikten är ju snart borta och kvar blir kanske SSA som av PTS får uppdraget att dela ut lämpliga anropssignaler. På sikt kanske du kan använda anropet "Kalle Anka 1" eller något annat kul. Helt lagligt förstås.
I det läget är amatörradio jämställd med privatradio och PMR, eventuellt med den skillnaden att vi har fler och större frekvensband att härja på.
I grund och botten är amatörradio en teknisk hobby, för personer med ett intresse för teknik och radiokommunikation. Att hobbyn nu håller på att falla samman beror på många faktorer som vi tidigare berört. Du gör ditt bästa för att snabba upp utvecklingen och jag försöker få dig och andra på andra tankar. Båda har vi naturligtvis rätt at ha en egen åsikt och argumentera för denna.
Ett bra sätt att skynda på denna i mitt tycke negativa utveckling är alltså att propagera för förenklingar och minskade krav, propagera gärna för att amatörradion skall vara en hobby för alla, även de som inte har ett ringaste intresse av vare sig radiotekniken, vågutbredningsfenomen eller radiokommunikationen i sig. För personer som av olika skäl inte kan eller vill lära sig det som krävs eller borde krävas av dem. Jag tror näppeligen att jag hade vunnit framgång i t ex veteranbilsklubben om jag inte primärt var intresserad av gamla bilar, utan istället for fram som en skållad råtta på vägarna och inte kunde skilja på skiv- eller trumbromsar och aldrig hade hört talas om vad en vevaxel är för en konstig mojäng.
Bland oss amatörer finns personer som inte har en ringaste aning om de mest basala saker som hur lång en 1/2-vågs dipol för 80 m är, som inte vet vad rattarna på radion har för funktion, som inte behärskar grundläggande trafikteknik. En del av dessa deklarerar öppet att dom har amatörradion enbart för att ha kul och snacka med sina kompisar, umgås och ha trevligt. Frågan är vad dessa personer kan tillföra hobbyn? Finns det ingen bättre hobby för dom där de kan träffa likasinnade utan att komma i konflikt med varandra och såga i sönder vår hobby?
SSA har under lång tid haft siktet inställt på att värva fler ur denna kategorin och lyckats ganska väl. Dock ser jag att man nu vaknat upp och tar sitt förnuft till fånga. Den nya läroboken som nu håller på att tas fram blir betydligt mer teknikinriktad och kommer att ge eleverna en bättre grund att stå på när de kommer ut på banden. Med en bättre grund får de också lättare att bli accepterade som "riktiga radioamatörer" som garanterat får ett större utbyte av sin nya hobby än att slåss med "fula ord" som vapen på ditt eller andra internetforum... Hajar du?
OK, jag vet att dina åsikter är 180 grader ur fas, Hasse. Men eftersom ordet är fritt så ser jag inga problem i att skriva vad JAG tycker och tror om framtiden. Vem som får rätt vet vi inte. Kanske blir amatörradion ett enda stort radioschack där den ene äter ut den andre - hemska tanke.
73
Bengt SM7EQL
DL7
Oj, det är en lång historia som kräver att man är väl påläst Hasse. Visst har vi fått fler frekvenser de senare åren och några fler frekvensband är faktiskt på gång.
Jag tror inte vi kommer att förlora vår hobby som sådan men risken för att den skall få förändrade villkor är överhängande. Det största hotet som jag kan se just nu, är att i takt med att ökad avreglering, minskad tillsyn och sänkta kompetenskrav ökar risken för att enbart typgodkänd utrustning kommer att få användas.
Typgodkänd utrustning är t ex sådana apparater som f n används för 27 MHz, PMR etc. Utrustningen måste då uppfylla en rad mycket stränga tekniska krav, frekvensband, sändningsslag, maximal uteffekt osv.
Om amatörradion kommer i det läget, (vilket jag verkligen inte hoppas) försvinner också motiven från ITU och de nationella administrationernas (t ex PTS) sida att ställa krav på kunskaper, med detta försvinner behovet av certifikatet (vårt kunskapsbevis) Tillståndsplikten är ju snart borta och kvar blir kanske SSA som av PTS får uppdraget att dela ut lämpliga anropssignaler. På sikt kanske du kan använda anropet "Kalle Anka 1" eller något annat kul. Helt lagligt förstås.
I det läget är amatörradio jämställd med privatradio och PMR, eventuellt med den skillnaden att vi har fler och större frekvensband att härja på.
I grund och botten är amatörradio en teknisk hobby, för personer med ett intresse för teknik och radiokommunikation. Att hobbyn nu håller på att falla samman beror på många faktorer som vi tidigare berört. Du gör ditt bästa för att snabba upp utvecklingen och jag försöker få dig och andra på andra tankar. Båda har vi naturligtvis rätt at ha en egen åsikt och argumentera för denna.
Ett bra sätt att skynda på denna i mitt tycke negativa utveckling är alltså att propagera för förenklingar och minskade krav, propagera gärna för att amatörradion skall vara en hobby för alla, även de som inte har ett ringaste intresse av vare sig radiotekniken, vågutbredningsfenomen eller radiokommunikationen i sig. För personer som av olika skäl inte kan eller vill lära sig det som krävs eller borde krävas av dem. Jag tror näppeligen att jag hade vunnit framgång i t ex veteranbilsklubben om jag inte primärt var intresserad av gamla bilar, utan istället for fram som en skållad råtta på vägarna och inte kunde skilja på skiv- eller trumbromsar och aldrig hade hört talas om vad en vevaxel är för en konstig mojäng.
Bland oss amatörer finns personer som inte har en ringaste aning om de mest basala saker som hur lång en 1/2-vågs dipol för 80 m är, som inte vet vad rattarna på radion har för funktion, som inte behärskar grundläggande trafikteknik. En del av dessa deklarerar öppet att dom har amatörradion enbart för att ha kul och snacka med sina kompisar, umgås och ha trevligt. Frågan är vad dessa personer kan tillföra hobbyn? Finns det ingen bättre hobby för dom där de kan träffa likasinnade utan att komma i konflikt med varandra och såga i sönder vår hobby?
SSA har under lång tid haft siktet inställt på att värva fler ur denna kategorin och lyckats ganska väl. Dock ser jag att man nu vaknat upp och tar sitt förnuft till fånga. Den nya läroboken som nu håller på att tas fram blir betydligt mer teknikinriktad och kommer att ge eleverna en bättre grund att stå på när de kommer ut på banden. Med en bättre grund får de också lättare att bli accepterade som "riktiga radioamatörer" som garanterat får ett större utbyte av sin nya hobby än att slåss med "fula ord" som vapen på ditt eller andra internetforum... Hajar du?
OK, jag vet att dina åsikter är 180 grader ur fas, Hasse. Men eftersom ordet är fritt så ser jag inga problem i att skriva vad JAG tycker och tror om framtiden. Vem som får rätt vet vi inte. Kanske blir amatörradion ett enda stort radioschack där den ene äter ut den andre - hemska tanke.
73
Bengt SM7EQL
DL7