IKE 1 i byggsats från Hobbyförlaget ska inte förglömmas men den var rörbestyckad och lämpade sig inte för fältbruk.
Minnen från min egen barndom i Örebro;
Av någon förborgad anledning lyckades jag förleda mina föräldrar till att låta mig anskaffa två byggsatser
"IKE V" från Hobby-Förlaget. Jag tror inte att jag någonsin berättade om hela syftet med projektet.
När paketet anlände så monterades de, vilket var ganska snabbt gjort. Ett litet kraftaggregat med selenlikriktare som jag fått hjälp med av min händige morbror att göra fanns redan, så de avprovades som mottagare och P3 hittades ganska omgående. Genom att vrida ur Philips-trimmern så gick det att hitta ställen där även andra sändningar kunde tas emot. Storebrodern till en klasskamrat i åk 6 som var lite mer bevandrad i radions mysterier berättade om "korvradion" på 160 MHz på vardagsmorgnarna så efter lite letande kunde dessa sändningar uppfångas.
Nu visste jag ungefär var "2 m-bandet" låg, och skred till verket med att försöka anordna tvåvägsförbindelser.
Det stod i amatörradiokapitlet i "Radiobyggboken del 2" vilka frekvenser detta omfattade, och våglängden beräknades. Ett par "Lecher-trådar" enligt mall från "Populär Radio" improviserades och kopplades löst till resonanskretsen, och en våglängd av 2 m eller en frekvens av 150 MHz lyckades till sist att lokaliseras på skalan.
En improviserad modulator med en kolkornsmikrofon och en utgångstransformator åstadkoms
och när en stationär och en portabel IKE V med batteridrift provades mot varandra gick det att viss möda höra
telefoni mellan Björkdalsvägen 18 och grannhuset där min också radiointresserade klasskamrat och sedermera "medbrottsling" bodde.
Efter att ha tillverkat var sin bandkabeldipol som nubbades fast på en ställning av träribbor, och en lördagseftermiddag i slutet av vårterminen åk 6 så riggades apparaterna upp och förbindelseprov gjordes ungefär varje km med en cykelburen "mobilstation". Det fungerade fram till nära 4 km avstånd, när jag hade cyklat upp på en kulle som låg ungefär halvvägs mellan Adolfsberg och stan i östra kanten av flygfältet. Eftersom min mor arbetade på Televerket och jag hade läst om "lagar och straffparagrafer" i Radiobyggboken och SM5XHs "Amatörradio", insåg jag att "svartsändande" skulle kunna få obehagliga konsekvenser och berättade försiktigtvis inte om projektet hemmavid. Under en lördagseftermiddag ansåg jag dessutom att risken att medförande "
corpus delicti" möta någon Televerksbil var liten.
Dock insåg jag det begränsade värdet av sådan "piratradioverksamhet", och bestämde mig för att invänta 14-årsdagen så att ett legalt amatörradiotillstånd kunde ordnas. Privatradio var inte heller något alternativ efter att ha åhört brandchefen i Örebros starka fördömande av "motorburen ungdom" vilka lyssnade på polisens och räddningstjänstens kommunikation och med hjälp av privatradio åkte till olycksplatser och ibland hindrade arbetet.
När jag börjat i högstadiet på hösten 1968 berättade min klassföreståndare och fysiklärare om klubben Örebro Sändaramatörer vars ordförande han kände genom att bo i samma HSB-brf. Jag blev medlem i föreningen runt årsskiftet 1968/69, och på den vägen är det...
