Kan SM6FUD,eller för den delen någon annan,då förklara för mig hur det kom sig att grovt räknat 9000 certifikat av olika A,B och C-valörer med telegrafikrav kunde utfärdas innan 1971?
SM0AOM
Vi fick båda våra certifikat ungefär samtidigt du och jag, K-A. Just då.
Din signal är en prata-till-mig-signal medan min är enligt Televerkets konsekutiva lista.
Som du själv minns från den tiden och historien dessförinnan så var den militära tjänstgöringen omfattande i sin vilja att avtvinga värnpliktiga telegraferingskunskaper. Ur det kom en enorm mängd radioamatörer av vilka möjligen en tiondel fortsatte som aktiva amatörer (endast min personliga uppskattning efter erfarenhet) och av de 9000 var amatörradiocertifikatet troligen en ganska obetydlig livsaktivitet för majoriteten av innehavarna. Försvaret ansåg att det var bra om det fanns en möjlighet att hålla telegraferingsskickligheten uppe genom att ordna med amatörradiocertifikat. Som bekant räcker det med att vara en aktiv "telegraferare" under tre påföljande år för att det sedan ska sitta väl innött. Det var viktigt då. Det är inte viktigt idag.
Vi bör i siffran 9000 bortse från de människor som i amatörradions ungdom skaffade sig amatörradiotillstånd som ett led i sin civila karriär. Sådant är ju som bekant oerhört viktigt för en och annan. Radioaktiviteten beskriver klart och tydligt hur viktigt det är, eller var, för dessa människor. I sådana fall var telegraferingskunskaperna naturligvis endast ett självändamål sett i det perspektivet att karriären så krävde. Det är inte framgång. Det är ett verktygsdrama.
Inga-Greta Åhlvik, Lennart Bruhne (A-cert utan telegrafikunnighet!) och Egon Kärrman gjorde en stor insats i att dra ungdomar till amatörradion med TV-serien "Vägen till C-certifikat" 1970-71.
Det gör SSA idag så gott de kan med de medel som står till buds. TV-programmet försvann dock ur SR's arkiv redan före 1977 och kunde tyvärr inte räddas.
Då var telegrafikravet just ett krav.
Det kravet har "världsordningen" tagit bort. Jag kan på inget vis se någon som helst orsak i att vare sig älta eller nedvärdera de radioamatörer som fått sin amatörradiolicens efter 1971. För att nu inte specifikt nämna senaste decenniet.
Själv innehar jag Radiotelegrafistcertifikat av Första Klass, är befaren, tjänstgort på Kustradio och har ävenledes tjänstgjort i Kungens tjänst på "Firman" i Huvudstaden med placering i den geografiska periferin. Till trots för detta engagemanget i allt som har med telegraferande att göra så kan jag ändå inte försvara ett återinförande av telegraferingskunskap för amatörradiocertifiket utom på en enda punkt; skilja agnarna från vetet. Men när man har en önskan att skilja ut vissa människor från andra så är man inne på en farlig väg. Det är ju, som jag hoppas bekant, så att det finns människor som har en oerhörd skicklighet i vissa ting medan annat bjuder fullständigt motstånd. Populärt nämns det att Einstein hade svårt att knyta sina skor.
Amatörradion är en verksamhet som idag verkligt är uppluckrad. Den cementerade specialiseringen som amatörradion företrädde för 50 år sedan kan på inga villkor vidhållas. Det är omöjligt. Att då i allt sitt verkande strida för en tillbakagång anser jag vara förbundet med en form av framtidshat. Ungdomshat?