SM7EQL
Kortvågs- och UKV-tekniker
Projektet med enrörstransceivern framskrider och f n är 6 st apparater påbörjade varav tre är mer eller mindre färdigbyggda. Byggherrarna är en grupp om sju icke helt unga personer som träffas regelbundet för att dryfta radiotekniska problemställningar. Referenslitteraturen spänner ifrån de första numren av Populär Radio till modern vetenskap i Terman Radio Engineering 1947 års upplaga.
Om det vi sysslar med är någon sorts meningslös terapi eller meningsfull radioarkelogi överlåts till läsaren att bedöma men kul har vi i alla fall.
Här ser vi några av apparaterna som byggts och är på gång. Det finns flera olika schematiska lösningar och eftersom byggena baseras på vad som råkar finnas i resp junkbox så skiljer sig konstruktionerna åt ganska rejält. Men det är också tanken, att bygga så som man gjorde förr, lite på känn och i blindo famla sig fram. Prova och förkasta kopplingar, byta komponenter och förfina konstruktionen steg för steg.
Att bygga radio tillsammans och i studiecirkelform är lärorikt. Det har visat sig att en hel kväll lätt kan ägnas åt en enda komponents egenskaper. Ty det är ju så att när man börjar gräva så dyker än den ena än den andra frågeställningen upp. Hur mycket påverkar en skärmburk Q-värdet i en krets och varför ökar frekvensen om ett material används och minskar med ett annat material. Det blir ganska många Aha-upplevelser på en kväll.
Som synes så finns det många frihetsgrader i konstruktioner som dessa. De flesta komponenterna på bilden ovan är drygt 50 år gamla men still going strong. En del massamotstånd bör man dock kontrollmäta resistansen men i stort så är de gamla komponenterna nog lika bra eller t o m bättre än de nya moderna.
En del nyckelkomponenter kan vara svåra att få tag på om det är bråttom. Även om loppisarna runt om i landet översvämmas av det mesta som behövs så är det här och nu komponenterna behövs. I vår radiobyggrupp finns så klart välfyllda lager då de flesta av oss inte slängt mer än möjligtvis hushållssoporna sedan 60-talet. Släng inget - är vårt motto.
Men som en av deltagarna konstaterade - om man som jag bara byggt med modern elektronik så är startsträckan att börja bygga med radiorör enorm. Då får den mesta tiden ägnas åt att försöka samla ihop komponenter och det kan nog vara väl så svårt.
Vi som varit med ett tag har ju skaffat oss röntgenblick när vi går runt på loppisarna och vet att i den och den träradion sitter en utmärkt tvågangad kullagrad vridkondensator och en perfekt utgångstransformator. Andra apparater kan innehålla skärmburkar i lagom format och nättransformatorer växer inte på träd. Ju större åbäkena är ju billigare kan de fås och faktum är att demontering av en gammal defekt osäljbar träradio - som man ibland kan få för en tjuga - inte tar mer än en halvtimma. Då har man kunnat plocka ut nyckelkomponenter för en tusenlapp eller så, baserat på vad nya motsvarande komponenter skulle ha kostat.
Detta gäller naturligtvis även modern elektronik där det finns hur mycket fina saker som helst att återanvända för den som investerat i tennsug och har ögon att se med.
/Bengt
.
Om det vi sysslar med är någon sorts meningslös terapi eller meningsfull radioarkelogi överlåts till läsaren att bedöma men kul har vi i alla fall.
Här ser vi några av apparaterna som byggts och är på gång. Det finns flera olika schematiska lösningar och eftersom byggena baseras på vad som råkar finnas i resp junkbox så skiljer sig konstruktionerna åt ganska rejält. Men det är också tanken, att bygga så som man gjorde förr, lite på känn och i blindo famla sig fram. Prova och förkasta kopplingar, byta komponenter och förfina konstruktionen steg för steg.
Att bygga radio tillsammans och i studiecirkelform är lärorikt. Det har visat sig att en hel kväll lätt kan ägnas åt en enda komponents egenskaper. Ty det är ju så att när man börjar gräva så dyker än den ena än den andra frågeställningen upp. Hur mycket påverkar en skärmburk Q-värdet i en krets och varför ökar frekvensen om ett material används och minskar med ett annat material. Det blir ganska många Aha-upplevelser på en kväll.
Som synes så finns det många frihetsgrader i konstruktioner som dessa. De flesta komponenterna på bilden ovan är drygt 50 år gamla men still going strong. En del massamotstånd bör man dock kontrollmäta resistansen men i stort så är de gamla komponenterna nog lika bra eller t o m bättre än de nya moderna.
En del nyckelkomponenter kan vara svåra att få tag på om det är bråttom. Även om loppisarna runt om i landet översvämmas av det mesta som behövs så är det här och nu komponenterna behövs. I vår radiobyggrupp finns så klart välfyllda lager då de flesta av oss inte slängt mer än möjligtvis hushållssoporna sedan 60-talet. Släng inget - är vårt motto.
Men som en av deltagarna konstaterade - om man som jag bara byggt med modern elektronik så är startsträckan att börja bygga med radiorör enorm. Då får den mesta tiden ägnas åt att försöka samla ihop komponenter och det kan nog vara väl så svårt.
Vi som varit med ett tag har ju skaffat oss röntgenblick när vi går runt på loppisarna och vet att i den och den träradion sitter en utmärkt tvågangad kullagrad vridkondensator och en perfekt utgångstransformator. Andra apparater kan innehålla skärmburkar i lagom format och nättransformatorer växer inte på träd. Ju större åbäkena är ju billigare kan de fås och faktum är att demontering av en gammal defekt osäljbar träradio - som man ibland kan få för en tjuga - inte tar mer än en halvtimma. Då har man kunnat plocka ut nyckelkomponenter för en tusenlapp eller så, baserat på vad nya motsvarande komponenter skulle ha kostat.
Detta gäller naturligtvis även modern elektronik där det finns hur mycket fina saker som helst att återanvända för den som investerat i tennsug och har ögon att se med.
/Bengt
.