Får inte NVIS att fungera

Apropå det där med skipzoner så är nog mitt absoluta lågvattenmärke som radioamatör när jag någon gång under 90-talet försökte svara en W-station upprepade gånger eftersom jag trodde h*n svarade på mitt CQ, men det var en annan SM6-a med liknande suffix som han ville "tala" med (det var ett Morsesamtal). Till slut fick jag en utskällning som gick ut på att jag nog borde hålla koll på vad min egen signal var.
Jag skickade efter detta brev med post med en ursäkt.
 
Kanske dags att starta en "ham.se" teknikring på 80m ? Vad blir medelåldern :p ? Alla verkar ju ha grejer för bandet. En utmaning att höra varandra kanske. Men i slutändan vilken antenn som ger bäst prestanda på ett befintligt utrymme. Alla har ju olika förutsättningar. Lyssnar sällan på ringarna men kan säga att tidvis är 80m "knökfullt" på mornarna. De starkaste är oftast LA stationerna där vissa peakar S9+20 dB o mer. Och de är många, så väldigt aktiva där...nu när condsen blir bättre under hösten så även starka DL/PA mfl...Sen hur det var "förr" vet jag inte. Fick ju upp min antenn för bara några månader sen.....
 
En ham.se teknikring låter som en kul idé. (Edit: Jag e 54, om det är någon som vill ha koll på den statistiken. :) )

Själv är jag QRT nu då jag grävt upp hela tomten (och mer därtill) för att dra kablage hit å dit. Men innan dess så var jag med på en del sked på 80m, med temat EME eller VUSHF, då en annan är lite nördig på det. Funkade fin fint, rätt så kul å sitta å smågagga om nåt som är lite intressant i samband med en kopp Arvid Nordqvist på söndag fm.
 
När vi old timers var tonåringar och började vår amatörradiobana kände få av oss till att allt var så svårt så att det egentligen borde ha varit omöjligt.

Helt ovetande om att allt var svårt hängdes en koaxialmatad 1/2-vågs dipolantenn för 80 m upp och pi-filtret i den hembyggda 10 W kristallstyrda sändaren stämdes av till litet dip. Sen körde vi radio, natt och dag. I mitt fall med start i oktober 1969, ett band 3,5 MHz, en frekvens 3520 kHz som delades med SM2EKM, SM2EDE, SM2ECL och några till. Den av oss som hann hem från skolan först hade första tjing på frekvensen. Janne EKM klagade ofta på att jag hade kort väg från skolan. Fler kristaller att byta mellan införskaffades tämligen omgående.

Efter ett tag införskaffade jag en Hansen SVF-meter från Clas Olson, 49.75 tror jag den kostade. REF visade långt upp i det röda. Efter att antennen kortats några meter efter tips från någon i klubben så erhölls bättre SVF. Möjligen ökade utsignalen någon dB också. I loggen kan man inte se att det blev bättre dock.

Strax före jul kompletterades sändaren med ett uttag på pi-filterspolen och en ny kristall på 7025 kHz.

Enligt första loggen hösten 1969 avverkades i snitt 10-20 QSO per dag. Vissa dagar kring 50 QSO. Min dipol hängde från gavelspetsen via skorstenen på villan snett ner till en "trämast" 2x4" regel förlängd med en bit 1" bräda, ca 5-6 m lång, sen vidare till en gren i en häck ca 2 m över marken. Tomten var aningen för liten för en utsträckt dipol så antennen vinklades som ett Z.

På lördagarna lyssnades på den danska "Teknikkassen" som var en teknikring bestående av en master och hans underhuggare. En handfull gamla rävar från förkrigstiden som svarade på frågor i form av längre monologer och utsvävningar lite i stil med det gamla Fråga Lund programmet. I övrigt fanns fler diskussioner om det tekniska än det gör idag. Även om de fabriksbyggda apparaterna vid tiden blivit vanliga så fanns många hembyggen kvar i drift och två lödkolvsinnehavare som byggt sina egna CW eller SSB-sändare från scratch har ju mycket att prata om på komponentnivå jämfört med två som köpt sina apparater från hyllan. De kanske får begränsa sig till att prata om menyer och prova mikrofoner.

Inte lätt det här.
 
Delar i allt väsentligt Bengt iakttagelser.
Ingen hade som sagt talat om för oss att det skulle vara svårt, så vi satte igång efter bästa förmåga
med att bygga utrustning och köra radio.

Kanske lite avgörande skillnader var att dels hade vi fått anstränga oss för att lära telegrafi och grunderna i det tekniska/trafikala,
och dels lyssnade vi dessutom ganska uppmärksamt på våra mentorer vilka faktiskt även ställde en del krav på oss.
Vi förväntades att kvala in i en elit, och gjordes medvetna om det.

Kvalitetstänkandet var alltså utvecklat, och endast de som visat vilja att investera sin tid och sina ansträngningar fick ett certifikat,
till skillnad mot den utbredda kravlöshet som gäller idag.

"Teknikringarna" förr var ofta på 144 MHz AM och lite senare SSB, och tekniska spörsmål var huvudämnen.
Jag erinrar mig hur den ganska svåra frågan om hur man får ett QQE06/40 ovillkorligt stabilt var något som diskuterades framlänges och baklänges på vardagskvällarna när de som kunde något kommit hem från jobbet eller skolan.

Det förekom förvisso "havregrötsringar" och "sjukdomsringar" på 80 m även under amatörradions storhetstid, men de var nog inte lika allenarådande som idag. Man skojade dock om saken ibland, en SM4 upphov sin röst under eftersnacket till ett ÖSA-klubbmöte i början av 70-talet och sade: "Jag kan inte köra 80m, för jag har ingen sjukjournal..." En viss munterhet följde.

Jag vill påstå att forumen tagit över lejonparten av de tekniska diskussioner som fördes på amatörbanden förr.
Den diskussion om optimering av 144 MHz-sändare som förevarit på ham.se skulle lika gärna kunnat ha förts på 144 MHz i Örebrotrakten
för 50 år sedan, med SM4COK, SM4CUL och ett par till som huvudtalare och med SM4AOM som en av de andäktiga åhörarna.
 
Last edited:
Ju förr destå bättre tydligen.
Ja, vart är ungdomarna.....De sitter på nätet framför datorn och tycker att amatörradio hör till tiden då dinosaurierna vandrade på jorden när man nu kan prata och spela men bild och ljud i Hifi kvalite över hela jorden.
Är det mot all förmodan någon som är intresserad och besöker oss här så möts vederbörande av:

*Amatörradion är nu mer eller mindre förstörd av mindre vetande amatörer som katten släpat in med hjälp av slopat telegrafikrav och löjligt enkla teoriprov för att ta certifikat,
det var bättre förr.

*Trafiken på banden är snudd på obefintlig om man inte räknar med FT8 men det räknas ju knappt ändå, det var bättre förr.

*De få som ändå finns med på banden är stickproppsamatörer och som inte har en susning om gallerläckornas resistansvärde så där finns ändå inget att hämta vid en evenuell teknikring, det var bättre förr.

*Medelålder är så hög att det är en tidsfråga innan det är helt tyst på grund av naturlig bortgång av de få som finns kvar, det var bättre förr.

Ja, vart är ungdomarna........frågan är om de som trots allt börjar med amatörradio grottar ner sig i gallerläckornas resistansvärde eller SDR-tekniken som nu för tiden är betydligt vanligare i våra shack?
Lär de sig telegrafi eller kör de digitala moder med hjälp av datorn som hela tiden varit deras förlängda arm ut i världen?
Det är nog tyvärr så att oavsett hur många ungdomar vi får med i vår hobby så får nog diskussioerna om gallerläckornas resistansvärde och CW-QSO föras mellan de få oldtimers som finns kvar.
Hoppas ingen tar illa upp, det är inte min mening men det börjar bli riktigt långrandigt med detta ständiga gnäll över hur dåligt det blivit och hur fantastiskt bra det var förr på amatörradions storhetstid.
 
SM6POP

Det är bara att ignorera för gnället stämmer ju ändå inte.
’fem nio o prat om vädret’ som ngn sa om Huddingeringen utan att ens ha lyssnat där…är exempel på sånt.
När man vet att 30st man till står på kö får man ju fatta sej kort eller låta bli.

När den ringen avslutats sent…brukar jag sno frekvensen om den är ledig o ropa allmänt anrop och får då alltid svar.
Det blir trevliga qso’n med vanligen lite snacksaliga svagare stationer mobilt eller från ngn segelbåt som inte nådde genom medans ringen pågick osv.

Sålänge det är bra nu, spelar det ju ingen som helst roll om det var bättre eller sämre förr.
Jag kan som en slags motvikt tjata om att jag tycker det är bättre nu än för säg 10 årsedan. Fler intressanta stationer. Mindre gnäll ifall jag råkar använda fel q-kod osv. Trevligare stämning nu helt enkelt.
 
Det hade varit lite intressant att höra till vilken kategori jag räknas i bland våra oldtimers, är jag bland de seriösa på banden eller en katt bland hermelinerna.
Jag har om ett par år haft mitt cert i 40 år men började med komradio.
Det var det förhatliga T-certet som fick mig att börja men jag behäskar telegrafi, inte så jättesnabbt men bekväm i 80-takt vilket väl var kravet för A-cert förr.
Kör väl till 90% SSB men ett och annat CW-QSO finns också i loggen och även några QSO på FT8.
När det gäller resonemang om gallerläckornas resistansvärde är jag inget att hålla i handen men jag lagar väl ett par moderna amatörradiostationer i månaden med de andra utmaningar som det innebär.
Att läsa av eller byta en ytmonterad E-kvadrat som på bilden från mitt labb eller ett byte av CPU gör jag med förbundna ögon, HI, kanske inte, men gärna under mikroskop.
Kommer det till rör så blir det knepigare för mig även om jag har lite koll ändå, men inget i förhållande till de som var med när det begav sig.
Kanske en kommentar från EQM och AOL eller någon annan som varit med betydligt längre än jag hade varit intressant.
 

Attachments

  • ft897.jpg
    ft897.jpg
    138,3 KB · Views: 16
Jag tror du får korrekturläsa din sista rad ^^
Det spelar nog ingen roll vad du kan. Det är ifall du har tagit cert före eller efter 1980 som räknas antagligen.

Själv har jag massor att lära - och det är tur det så jag har mängder av intressanta upptäckter att se fram emot.
Mina skräpantenner tar mej än sålänge dit jag vill med ringa effekter så jag klarar mej.
Än sålänge har ingen kallat mej stickpropp’s/plånbok’s amatör…det är möjligen ngn forumamatör isf men då de inte hör till mina motstationer i det verkliga livet så räknas de ändå inte.

Håller med om att det är tröttsamt och ständigt läsa om hur dåligt allt är. Ifall syftet är att få såna som mej att laborera mindre, köra färre anrop eller vad det kan vara så är det såklart tragiskt.
Återgår till radioshacket —>
 
Eftersom tråden ändå är kidnappad bortom all hjälp kan jag ju lägga till en kommentar. Jag var mycket intresserad och aktiv (med enkel utrustning (en Ra 200)) när jag tagit mitt cert, men sen hände annat i livet och hobbyn kom i skymundan. Nu försöker jag sedan ett par år komma in i gamet igen. Som det ser ut nu, är det nästan mer intressant att föra tekniska diskussioner här, än att "köra radio". Det är väldigt mycket "snabba puckar" och special-QSO'n, tävlingar och annat, som gör det trögkört, tycker jag, både telefoni och CW. Troligen är jag inte envis nog... Men jag kör en simpel TFD som hänger "lågt" (typ 8m) och är rätt nöjd med själva prestanda - jag hörs på långa avstånd (inte intresserad av DX) och hör själv hur mycket som helst när det är goda konds och elstängslet är avstängt.

Men just NVIS har ju tuggats igenom här. Vi hade mycket snack om det inom det gröna gänget och det är lite av en grundbult för vissa av Hemvärnets förbindelser. Det är en fullt fungerande metod, men man måste ha en bra antenn, annars blir de sammanlagda förlusterna troligen lite väl mycket för en normal setup (misspanpassad antenn + markförluster = inte så bra).

Jag vet inte om det är så mycket som är "dåligt", annat än överkreativitet när det gäller bokstavering, ibland vet man inte om folk håller på med en reseberättelse eller bokstaverar sitt call.
 
SM6POP said:
Det hade varit lite intressant att höra till vilken kategori jag räknas i bland våra oldtimers, är jag bland de seriösa på banden eller en katt bland hermelinerna.
Click to expand...
Medan vi väntar på vad de där EQM och AOL tycker så kan jag infoga att svaret på din fråga har du nog redan klart för dig eller hur. Jag tycker var och en skall syssla med det dom själva tycker är intressant och ger mest utbyte. Jag gör bara sådant jag tycker är kul i alla fall. Vad andra tycker om mig och mina knasiga projekt påverkar mig sällan. Sedan om nivån på det jag gör, du gör eller någon annan gör, är låg eller hög har väl ingen egentlig betydelse.

Jag känner många T-amatörer som är superduktiga på radioteknik så det är nog inget bra urvalskriteria. Samma med CW.

När vi kommer till digitalteknik så är jag hopplöst okunnig på det området. Fullständigt ointresserad av att lära mig mer än absolut nödvändigt är jag också. Trivs mycket bättre med analoga konstruktioner baserade på transistorer, motstånd och kondensatorer även om en och annan IC naturligtvis smygs in i konstruktionerna. Oftast analoga IC då.

Jag var inne på din eminenta hemsida och läste igenom allt under alla flikar häromdagen. Imponerande uppsättning instrument i verkstaden tycker jag. Du tycks inte vara tappad bakom en vagn - ett uttryck som används ibland av di gamle här i Skåne - men då när någon tappats.

Ett stort problem i dagens samhälle, rent allmänt, är att många är lättkränkta och dessutom saknar humor. En livsfarlig mix. Det måste vara jobbigt att tvångsmässigt applicera alla påståenden på sig själv och känna sig träffad och skadeskjuten ända in i ryggmärgen trots att ingen ens siktat och skjutit.

Jag tycker definitivt det var bättre förr baserat på mina egna erfarenheter. Om sen andra tycker det är bättre nu än förr då de knappt var födda så är det ju bara en annan åsikt baserat på andra erfarenheter. Vad är problemet?

Du får tycka precis vad du vill bara du tycker som jag eller? :cool:
 
SM5AOL (SK) bodde jag nästan granne med. Vad jag förstår var han drivande i att ta fram byggsatser på TV-apparater, FM-tillsatser, rävsaxar. 2m-konvertrar och annat skoj på ELFA. Vi hade ett antal QSOn på 2m AM i början av 60-talet.
 
Jag får börja med att be om ursäkt för att jag rörde till det med signalerna i mitt tidigare inlägg, AOM ochEQL ska det naturligtvis vara men även solen har ju sina fläckar, HI.
Bra svar EQL och jag håller med om det du skriver så inga problem.
 
Vän av ordning vet ju att genom alla tider har alltid människor sagt att det var bättre förr. So what else is new?

Jag går emot strömmen och satsar stenhårt, nothing to loose...
 
Det var inte bättre förr, det är värre nu ;)

SM7SJR said:
Vän av ordning vet ju att genom alla tider har alltid människor sagt att det var bättre förr. So what else is new?

Jag går emot strömmen och satsar stenhårt, nothing to loose...
Click to expand...
 
SM0UAN said:
Som det ser ut nu, är det nästan mer intressant att föra tekniska diskussioner här, än att "köra radio"
Click to expand...
Så kan det vara. Forumen har betydligt större räckvidd och publik än radion. Att finna en likasinnad på amatörbanden för att diskutera något inom sitt eget intresseområde torde vara mycket svårt om inte omöjligt. Ibland finner man visserligen någon pensionär som i sin ungdom började på ungefär samma sätt som en själv med 100 W lödkolv, enkla hembyggen och WWII surplus men sen liksom de flesta bytte ut sina undermåliga apparater till modern högpresterande utrustning som kan allt och har alla finesser som behövs och mer därtill. I bästa fall finner man ett naturligt samtalsämne från tidernas begynnelse som kan hålla igång samtalet utöver signalrapport och överdrivna bokstaveringsövningar.

Det mesta man undrar över som nybörjare eller erfaren borde kunna få sina svar på nätet med några enkla sökbegrepp och som snabbt leder vidare till mer info i all oändlighet.

Sen finns de flesta stora amatörradiotidskrifterna scannade och fria att ladda ner. Som alternativ för en nybörjare att ställa frågor t ex här på HAM.SE så torde det ge mer kött på benen att sträckläsa ett antal äldre årgångar av QTC, QST, OZ, Radcom osv. På så sätt får man en bredare förståelse för hur enormt mycket som amatörradiohobbyn kan erbjuda inom alla möjliga nischer. Man kan läsa på om olika antenner och få hjälp att välja något som passar ens egna behov. Inte att glömma alla handböcker från t ex ARRL och RSGB. Alla svar finns där.

Som helt grön kan det vara svårt att veta vad hobbyn erbjuder och vad man egentligen är intresserad av. Vi ser ju ibland nybörjare fråga om vilken radio de skall köpa och vilken antenn de skall sätta upp osv. Frågor som kan få sina svar när vederbörande själv börjar tänka och fundera. Jag tror faktiskt att det sämsta man kan göra är att ställa sådana frågor här på HAM.SE?

Bättre att sätta upp en antenn och försöka få kontakt. Hur resultatet än blir så ger övningen egna erfarenheter som sedan kan användas för att prova något annat nästa gång. Det finns inga enkla genvägar till framgång. Den som gjort flest misstag men klarar av att korrigera kursen lär sig också mest och kommer i mål förr eller senare?
 
Med lite ironi - man är ingen riktig radioamatör förrns man lockat fram den magiska röken ur en rigg ;)

EQL: poäng till dig där, jag läser hellre valfri text för att skaffa mig en grund, sitta och tjôta på banden är ok, men känns i bland som man missar viktiga detaljer ... Men stöta o blöta, dela erfarenheterna är viktigt det med

Dessutom har jag lärt mig med åren att en varm lödkolv ser precis likadan ut som en kall lödkolv ;)
 
Det här är lite av "pudelns kärna".

I dagens samhälle, där allting ska gå fort och helst utan ansträngning, är det traditionella sättet att lära sig något genom att börja med grunderna och sedan stegvis förkovra sig, är vårt sätt att skaffa sig amatörradiokunskaper helt "ute".

Detta beror på flera saker, dels har det med rekryteringsprofilen att göra; de "tekniskt intresserade ungdomar" som tidigare var ganska många blir mer och mer ovanliga och de få som finns har andra intressen än radio. Sedan kommer det faktum att masskommunikationer numera både finns i överflöd och är billiga.

Men den kanske viktigaste faktorn är att allt ska gå fort numera. Det som vi som var radiointresserade i 10-12 års åldern gjorde; satt på bibliotekens läsesalar och läste årgång efter årgång av Populär Radio, QTC, QST, RSGB-Bulletin samt Practical Wireless skulle vara helt otänkbart idag. Ingen ungdom kan uppbringa ett sådant tålamod idag.
Inte heller finns det mentorer som med "änglars tålamod" svarade på mer eller mindre dumma frågor men ändå varsamt ledde oss framåt.

Telegrafin angreps på samma sätt, genom att uppbringa tålamod och öva, öva och åter öva.
Att det krävdes ansträngningar och tog ett halvår eller så på egen hand, ansågs vara en helt legitim del av "spelreglerna".

Eftersom jag inte har sett någon översikt om bakgrunderna hos de personer vilka utgör den lilla rännil av rekrytering som finns i dag är det svårt att försöka göra några spekulationer, men det finns anledning att anta att fraktionen "nördar", vilka utgjorde en ganska stor del av yngre blivande amatörer för 50 år sedan numera är mycket mindre. Nördskapet har blivit ännu mindre socialt accepterat nu än vad det var då.

Sammantaget går det väl att säga att när amatörradion agerar på en marknad som bokstavligen saknar efterfrågan, och samtidigt erbjuder en produkt med stadigt sjunkande kvalitet blir det svårt att hävda sig.

För att slutligen anknyta till ursprungsämnet, NVIS, så såg jag nyligen en video på YouTube där det orienterades om NVIS ur ett "hobbymilitärt" perspektiv.
Videon inleddes med en återblick till 1939, där radioamatörerna ansågs, med viss rätt, ha bidragit till att stärka landets neutralitetsvakt med sina kunskaper.

Sedan snabbspolning framåt till idag, där konstaterandet gjordes att det är bra ifall amatörer behärskar grunderna i vågutbredning även nu.

Detta kan inte heller bestridas, men däremot motiveringen vilken fick mig att dra på munnen; "när nästa krig och amatörsändningsförbud leder till att radioamatörernas kunskaper åter tas i anspråk".

Som yrkesman inom området, med en viss inblick i både civila och militära sambandsdoktriner, tillåter jag mig att tvivla på att man på något större allvar planerar att använda radioamatörer för taktiska sambandsuppgifter.
 
Taktiska uppgifter knappast, men vi vet åtminstone någorlunda hur radiotrafik fungerar...
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top