Hammarlund SP-600-JX17 projekttråd

Tack för tips om bleckplåt på loppis - ska kolla upp det!

Idag gjorde jag ett mycket trevligt besök hemma hos Jacek Bielawski som tog sig tid att låta mig testa alla rören till min SP600. Jacek ska för övrigt också restaurera en SP600 när dem kommit fram i kön av projekt.

Efter lite pulande med en AVO Mark IV kunde vi konstatera att 5 av 20 rör inte höll måttet. En defekt triod 6C4 saknade tillräcklig branthet och en pentod 6BA6 hade kraftigt läckage mellan katod och glödtråd. Bägge sorterna hade jag lyckligtvis fungerande reserver av i mitt egna förråd.

Därefter visade det sig att både LF-dubbeltrioden 12AU7 och slutpentoden 6V6 helt saknade branthet, vilket kräver byte. När jag provkörde radion innan nedmontering hade jag ju problem med ljudstyrkan, vilket jag först tillskrev dålig impedansanpassning av högtalaren. Nu kommer jag att förvänta mig ett betydligt starkare ljud med nya LF-rör, där Jacek ska gräva i sitt förråd.

Slutligen fungerade inte heller pentoden 6AH6 i den extra kristallstyrda oscillatorn, vilket i och för sig inte är en nödvändig del för att radion i sin grundfunktion ska fungera, men jag vill ändå att allt ska fungera. Om någon har en 6AH6 i sitt förråd för ni gärna säga till!

På vägen hem passerade jag Hornbach och köpte 6 mm2 jordkabel till mitt shack och passade på att se om jag kan hitta passande plåtskruv där det saknas i min SP600. Nya skruvar är ju av krysspårstyp, vilket stör mig lite, men bättre det än tomma skruvhål. Kanske ännu mer naturtrogna skruvar finns på annat håll?

Tack än en gång, Jacek!
 

Attachments

  • IMG_0352.jpg
    IMG_0352.jpg
    411,7 KB · Views: 60
  • IMG_0350.jpg
    IMG_0350.jpg
    220,8 KB · Views: 59
  • IMG_0361.jpg
    IMG_0361.jpg
    396,5 KB · Views: 60
Jag måste tacka för denna intressanta tråd, inklusive inlagda "specialkommentarer". Det är nästan så jag ångrar att jag släppte iväg min egen Hammarlundare, men bara nästan; det finns endast så mycket plats hemma, och prioritering måste ibland ske...

Jag känner dock att när det gäller "äldre bruksföremål", så är det inte alltid "fel" att införa förbättringar. Krysspårsskruvar har en hel del fördelar framför vanliga, modernare komponenter är ibland bättre än originalen från kalla krigets dagar osv. Som ett exempel kan jag anföra jobbet att restaurera en elektrisk motorvagn (järnvägsfordon) från 1919. Jag var själv inte inblandad i renoveringen, men jag körde vagnen i reguljär trafik under 1980-'90 -tal. Vagnen har självklart "uppgraderats" under alla dess år i trafik, med nya komponenter här och var, och vissa förändringar för att tillfredsställa nya behov (typ backspeglar, som inte var standard, men numera betraktas som oundgängliga). Under renoveringen (klar 2023) byttes alla högspänningskablar från textilisolerat till moderna kablar, bara som exempel, vilket bidrar till säkerhet och tillförlitlighet, trots att det ju inte var "musealt". En komplex "apparat" som får genomtänkta förbättringar är inte fel, i mina ögon... sedan är det självklart att man gärna vill bevara såpass mycket av atmosfären att man känner igen apparaten för vad den är.
 
6AH6 och 6V6 finns både på Radiomuseet i Göteborg och hos Ralfs Tubes i Lövånger.
12AU7/ECC82 finns också, men var beredd att betala ockerpriser.
Audiophools har drivit upp priserna på dubbeltrioder till närmast astronomiska nivåer.

Rörtypen i V3 (kristalloscillatorn) är ganska okritisk.
Oscillatorn är en "modified Pierce", som är mycket förlåtande. Förmodligen fungerar 6CB6 och 6AU6 lika bra, och kanske även 6AK5 så länge som max anodspänning inte överskrids.
6AH6 som är en högbrant videopentod valdes sannolikt för att kunna användas med
1950-talets tröga kristaller.
 
Tack för erbjudanden om hjälp med rören! Härligt att känna engagemanget :)

Idag lyckades jag hitta två bottnar till pajformer i "Plockboden" på den lokala åvc-stationen. Jag får se om de kan putsas upp och duga till vidare bearbetning (se bild).

Jag har ju tidigare berättat att jag istället för en riktig mekanism till Tuning Lock istället upptäckte att det var en potentiometer insatt (se bild). Poten var av gammalt snitt och på 50 kohm, men saknade kablar. Nu sig jag på en webbsida att det tydligen var en inte helt ovanlig modifikation att faktiskt sätta in en pot i samma hål och använda den för "IF gain". Enligt beskrivningen av denna mod (se även bild nedan) skulle poten sättas in mellan katoden på första IF-förstärkarröret V9 och chassijord. Korrigera mig gärna om jag har fel, men om en resistans införs mellan katod och jord får väl det effekten att katodens potential höjs relativt gallret, dvs den relativa gallerförspänningen sänks och därmed också förstärkningen, dvs samma sorts effekt som AGC har. Jag är nyfiken på vilken praktisk fördel det finns av att inte bara ha RF Gain och AF Gain, utan också IF Gain, som jag sett på andra apparater.
 

Attachments

  • 54236764783_c5e08f7fae_k.jpg
    54236764783_c5e08f7fae_k.jpg
    670,3 KB · Views: 20
  • 54236530741_833b65ae32_k.jpg
    54236530741_833b65ae32_k.jpg
    491,6 KB · Views: 18
  • Screenshot 2024-12-30 222940.png
    Screenshot 2024-12-30 222940.png
    715,1 KB · Views: 18
  • Screenshot 2024-12-30 223132.png
    Screenshot 2024-12-30 223132.png
    95,3 KB · Views: 20
Last edited:
När jag kikade på bilderna i början av tråden noterades att motstånden i denna apparat är kolmassamotstånd fabrikat "Allen Bradley".
Dessa åldras med tiden oavsett om de har varit utsatta för effektutveckling på gränsen till vad de skall tåla eller ej. Alla driver uppåt i motståndsvärde. Detta kanske inte är kritiskt hos en sådan gammal mottagare som denna men kanske kanske bör man kolla några av dom för att se att de inte har åldrats för mycket. I instrument jag själv renoverat är det inte ovanligt att motstånd märkta 5% tolerans har drivit >> 10%.

AllenBradley.JPG
Motståndet på bilden satt i ett instrument från 1983. Det är märkt 10 MOhm men visade sig mäta 14 MOhm. Ett annat märkt 4.7MOhm visade sig mäta 6.8 MOhm...
 
Separata förstärkningskontroller användes även i den BRT400 som jag har beskrivit på min webbplats. Tillverkaren angav att även om normallägen var fullt pådrag på både RF och IF kunde mottagningen bli bättre vid mycket stark insignal, eller för en svag signal i närheten av en stark, om RF drogs ner och man använde IF som förstärkningsreglering. Det gällde alltså att uppnå optimalt signal-/brusförhållande i varje situation.
 
Behovet av separate "RF", "IF" och "Audio" gain-kontroller har med
"gain distribution" att göra.

För varje mottagen signalnivå eller kombination av
signalnivåer, när AGC inte används, finns det en optimal kombination av dessa kontroller
för bästa läsbarhet.

Den som vet vad den gör kan vinna många decibel i signal/brus-förhållande vid ogynnsamma mottagningsförhållanden genom att välja i synnerhet "RF" och "IF" förstärkningarna "med smak".

Detta är särskilt viktigt i mottagare med mycket förstärkning före huvudselektiviteten, där det blir lätt att överstyra det eller de steg som kommer sist i kedjan före filtret.
 
När jag kikade på bilderna i början av tråden noterades att motstånden i denna apparat är kolmassamotstånd fabrikat "Allen Bradley".
Dessa åldras med tiden oavsett om de har varit utsatta för effektutveckling på gränsen till vad de skall tåla eller ej. Alla driver uppåt i motståndsvärde. Detta kanske inte är kritiskt hos en sådan gammal mottagare som denna men kanske kanske bör man kolla några av dom för att se att de inte har åldrats för mycket. I instrument jag själv renoverat är det inte ovanligt att motstånd märkta 5% tolerans har drivit >> 10%.
Tack, jag har märkt det. Jag kontrollmäter varje motstånd allt eftersom jag arbetar mig igenom min SP600. Samtliga motstånd ligger över sina nominella värden, men fortfarande inom vad jag bedömer vara en acceptabel toleransnivå (ca 10-15%).
 
Erfarenhetsmässigt ska det mycket till innan massamotstånd driver iväg så mycket
att funktionen påverkas. En apparat av det här slaget ska klara både en ganska stor
variation i data för nya rör tillsammans med röråldring som vanligen är dominerande.

När spridningen i motståndsvärden börjar närma sig 25% kan det vara värt att göra något åt saken.
 
När jag renoverade Tektronix 565 oscilloskopet brottades jag med att högspänningen försvann i tid och otid, tillslut hittade jag ett massamotstånd som ändrade värde när det blev varmt och likriktaren fick för låg filament och alltihop ballade ur. Det tog bra lång tid att hitta på felet. Motståndet låg alltså i serie med glöden, dessutom HOT, då glödtråden är katod i de röret.

Massamostånd är luriga.

Så värm dem lätt om du mäter dem!
 
När spridningen i motståndsvärden börjar närma sig 25% kan det vara värt att göra något åt saken.
Jag brukar börja med att kolla bleedermotstånden i och omkring nätdelen i framför allt gamla rörapparater där spänningen är hög och effekten konstant. Har motstånden där rört sig 25 - 30 % ger det en ganska bra fingervisning om vad som kan förväntas. Att bleedermotstånden går mot avbrott har dessutom en säkerhetsaspekt, varför man bör kolla dessa tidigt i felsökningen.

I tråden om renovering av nätdelar var just bleedermotstånden +50 år gamla och i flera fall nära avbrott. I samband med detta arbete noterades även ställen där notståndsvärdet inte skall tillåtas ändra sig mer än några få %, i detta fall vara det spänningsdelaren i ett mätinstrument, vars fel gjorde att mätvärdet blev för lågt. Reparationen finns i denna tråd och gäller för många liknande instrument.
 
Med tanke på dels överlasttåligheten och dels åldringsegenskaperna är det
väldigt tveksamt att använda massamotstånd som "bleedrar".

Min egen erfarenhet är att man kan använda metalloxid eller metallfilmsmotstånd
och även köra dem ganska hårt. Även efter en temperaturhöjning som medför att det luktat bränt om dem, alltså c:a 150% överlast, har jag inte kunnat notera någon drift hos data.

Hur det är med trådlindade motstånd har jag ganska lite erfarenhet av.
De klarar stora momentana överlaster, och kvalitetsmotstånd från t.ex.
Vitrohm och Danotherm Electric kan man köra med kontinuerliga temperaturhöjningar på över 100 grader utan problem, men det kan leda till skador hos resten av apparaten.

Hos riktigt gamla trådlindade motstånd kan det uppstå brott i motståndstråden
där den är fäst i anslutningen, förmodligen beroende på termisk utvidgning och dito utmattning.
 
Last edited:
"Bleedermotstånd" som företeelse är ofta både mycket tvivelaktigt tänkt och genomfört.

Syftet, att inte låta farliga spänningar finnas kvar "i evighet" i uppladdade kondensatorer, är nog gott, men ofta är detta realiserat genom att bränna bort alldeles för stora effekter, inte sällan genom att värma upp och förstöra komponenter i närheten, helt i onödan. Ibland ser man tillochmed glödheta motstånd, direkt monterade på kondensatoranslutningar :oops: med kraftig minskning av kondensatorns livslängd som följd.

Jag rekommenderar att alla såna här "bleeder"-påhitt, var man än finner dem, omprövas/omarbetas. Räknar man med/på att det tar iallafall några minuter att få av locket på apparaten, efter att man dragit ut nätsladden, så behövs sällan/aldrig de här groteska kontinuerliga förlusteffekterna som man ofta ser realiserade i "bleeder"-sammanhang. Måste det ändå brännas bort en massa effekt kontinuerligt, i onödan, så tänk efter vart värmen tar vägen och vad det leder till...

(Jag undrar ibland om det legat något gammalt lagkrav i botten för dessa avarter till konstruktioner, att man ska kunna köra in fingrarna precis varsomhelst efter att man nyss ryckt ut sladden?)

:)
 
Last edited:
"Bleedrar" kunde ha flera syften.
I likriktare med drosselingång så är det tvunget att dra en ganska stor ström
för att inte tomgångsspänningen ska skena iväg.

1735651652039.png

Sedan finns kravet på urladdning av filterkondensatorer.
Går man till "källskrifterna", den store Hilding Björklunds "Konstruktionspraxis"
hittar man detta:

1735649595500.png

En "tumregel" jag erinrar mig från min industrielektroniktid är en
överdimensionering av "bleedern" eller urladdningsmotståndet i en högspänningslikriktare med en faktor minst 2 gärna 3, och en längsta tidskonstant t=RC av 1 sekund.

1735650605394.png
I ett högspänningsaggregat med stora filterkondensatorer blir detta opraktiskt,
i ett 1000 V aggregat med 100 µF blir kravet 10000 ohm med en effektutveckling
av 100 W(!). Med 10 µF blir kraven mer modesta.

Den stora frågan blir då hur lång urladdningstid som kan tolereras, och om
man då även blir tvungen att använda jordningsfrånskiljare för att vara säker på
att inte ha en livsfarlig laddning kvar i filterkondensatorerna.
 
Nu har en pajbotten förvantlats till en skärmburk för 3500 kc-oscillatorn efter lite klippande, bockande, bankande och lödande. Det var första gången jag prövade mig på denna typ av arbete, så resultatet nådde inte helt min förväntan på estetiskt resultat, men funktionen ska vara fullgod. Får se om jag gör om arbetet med nästa pajbotten eller om det får duga så här :)


54242693803_4608197990_k.jpg
 

Attachments

  • 54236764783_c5e08f7fae_k (1).jpg
    54236764783_c5e08f7fae_k (1).jpg
    654 KB · Views: 39
  • 54241555522_80d2af7fc0_k.jpg
    54241555522_80d2af7fc0_k.jpg
    627,5 KB · Views: 40
  • 54242459401_eb9c9a8c03_k.jpg
    54242459401_eb9c9a8c03_k.jpg
    519,4 KB · Views: 40
Hej!

Det resultatet är ju helt OK!
Mitt förslag är att gå vidare och sedan när mottagaren är helt OK kanske återvända till skärmbukstillverkning...?

Well Done!
 
Helt funktionellt OK, gör du "pluggen" i ek kommer det att bli lättare att få kanterna jämna. Bucklorna kommer av att du troligen klippt i plåten och fått spänningar som gör det knepigt med att få snygga kanter. Antingen sågar du ut bitarna, eller så bockar du alla kanter. Det räcker att du bockar kanten någon mm för att det blir jämna kanter och lättare att löda.

Men låt den vara som en del att minnas kring när du skaffat nästa båtankare och gör en ny renovering...
 
Helt funktionellt OK, gör du "pluggen" i ek kommer det att bli lättare att få kanterna jämna. Bucklorna kommer av att du troligen klippt i plåten och fått spänningar som gör det knepigt med att få snygga kanter. Antingen sågar du ut bitarna, eller så bockar du alla kanter. Det räcker att du bockar kanten någon mm för att det blir jämna kanter och lättare att löda.

Men låt den vara som en del att minnas kring när du skaffat nästa båtankare och gör en ny renovering...
Ja, du har förstått att jag klippte bitarna. Jag behövde nog detta bygga för att själv förstå konsekvenserna av mina metoder. Nästa gång kanske jag testar att kapa bitarna ur plåten en och en, eventuellt med en liten kaprondell med Dremel (typ liten vinkelslip), alternativt såga. Bra tips att bocka någon mm. Man lär sig!
 
Man lär sig!
Det är liksom glädjen med att våga utmana sig. Nästa gång du handlar pepparkakor kommer du att välja den sort som säljs i en perfekt burk i lödbar plåt. Så ditt arbete med att renovera båtankare kommer från och med nu att påverka ditt liv på de mest oväntade sett. :cool:
 
Back
Top