Hammarlund SP-600-JX17 projekttråd

1. Den saknade kulan
Utmärkt förslag, MCD. Den lokala cykelverkstaden visade sig vara mycket hjälpsam med en uppsättning små kulor i olika storlekar. En av dessa storlekar passade fint (säg till om någon tycker jag borde byta till en ännu mindre), då nu är den infettad med kullagerfett och monterad. Kugghjulen löper fint i varandra och friktionskopplingen fungerar också som den ska. (bild 1)

2. Den stukade axeln
Axeln till svänghjulet kommer att hamna i metallsvarven så snart jag röjt den delen av verkstan. Berätta gärna hur du rent praktiskt tänker dig? Jag funderar på att värma axeln med i första hand värmepistol, i andra hand gasolbrännare, för att få axeln lite mer medgörlig.

3. Tuning lock
Stort tack, AOM, för sprängskissen i det tidigare inlägget. Har du möjligen en sprängskiss för "Tuning lock"-mekanismen också? Den mekanisem saknas helt för mig. JAg har ratten på frontpanelen, men det sitter just nu bara monterad på en gammal potentiometer(!) som dekoration. Kanske går det att tillverka en ny mekanism om jag får en skiss på utförandet i original.

4. Strömbrytare
Jag tyckte att strömbrytarna på frontpanelen såg lite angångna ut, så jag testade att putsa upp en av dem. Dessvärre verkar det som om jag har råkat putsa bort en beläggning som gör att mässingen börjar skymta och att färgen därmed blir "fel" (jämför med andra metallföremål på bilden, t ex Chalmersringen). Jag antar att de varit förnicklade? Jag har letat efter en anledning att testa att förnickla detaljer hemma, så detta blir kanske första sådana projekt. (bild 2)

5. Frontpanelen
Färgen på frontpanelen var ganska flammig med olika beläggningar. Efter skrubbande har jag lyckats komma ned till den blanka grå originalfärgen. Konsekvensen av skrubbingen blev att jag även skubbade ur färgen från bokstäverna, vilket jag vad inställd på. Jag tänker att jag med en portion stort tålamod ska kunna fixa nya målade bokstäver och även kunna blanda till en lämplig benvit nyans som kan likna originalfärgen. Helt vita bokstäver känns spontant inte realistiskt att ha.

Tyvärr finns det några skavanker i den grå färgen, så jag tänkte ta med mig frontpanelen till färgaffären (Kreatima på Kungsgatan i Sthlm) imorgon och rådgöra om vilka nyanser jag ska blanda med. (bild 3 och 4)

Ett steg i taget :-)
Jag skulle nog sätta upp den i svarven och först se till att balanshjulet inte kastar med hjälp av en indikatorklocka, varken axiellt eller radiellt. Sedan skulle jag med samma indikatorklocka mäta upp kastet på axeln, ta reda på var den böjdes och åt vilket håll. Det mest sannolika är att den böjdes precis vid lagringspunkten. Därefter skulle jag försöka först att "klämma" den rak i exempelvis en spänn hylsa. Jag skulle absolut tillverka mig en lagringpunkt så att jag inte böjde hela axeln på fel ställe i mitt försök att räta ut den. Först mäta och se hur det ser ut. Lite svårt att beskriva men kanske ger en idé hur jag tänker. Jag tror inte den behöver värmas, den böjdes kall så skall det väl gå att böjas tillbaka. Lite försiktig kontrollerad överböjning kanske behövs.
 
Tack för allt engagemang med mitt projekt.

Jag har nu lyckats räta ut axeln till svänghjulet, inte med alla välmenande tips om att sätta den i svarven, utan genom att montera den och sedan försiktigt slå på den med en hammare. Jag värmde också upp den med en värmepistol. Nu känner jag mig nöjd (bild 1), och mekaniken är därmed fullt återmonterad efter isärplockningen och putsningen (bild 2).

Frontplåten har vållat mig en del huvudbry. Jag har putsat upp färgen så att jag fått bort alla beläggningar och kommit ned till originalfärgen. Tyvärr finns en del report och märken som när ända med till aluminiumplåten. Jag vill gärna ha ett så bra kosmetiskt slutresultat som möjligt, så jag är nu inne på idén att lämna in frontplåten till en firma som gär lackering av aluminium. Färgen i nomenklaturen (bokstäverna och tecknena) har redan försvunnit som en konsekvens av min putsning, så jag måste ändå återställa den färgen också, vilket jag planerar göra för hand.

Jag har nu monterat loss de olika strömbrytarna, och även hörlutsuttage, från frontpanelen. Jag har putsat dem i syfte att få upp glansen. Konsekvensen blev tyvärr att de blev mässingfärgade istället, då jag nog putsat bort vad som sannolikt varit en nickelplätering. Alltså behöver jag återställa nickelpläteringen för att komma tillbaka till originalskicket.

Nickelplätering har jag inte prövat på förut, men efter att ha sett några filmer på Youtube tog jag mod till mig och beställde hem två nickelanoden från Amazon. Resten av kemikalierna fanns hemma - ättiksprit, salt, rent vatten och saltsyra (för ett snabbt dopp i syfte att ta bort ev oxider innan pläteringen). Första steget var att tillverka själva nickelelektrolyten genom att köra igenom så mycket ström (drygt 5A) som min spänningskub klarade (bild 3). Därefter monterade jag först muttrarna på en koppartråd (bild 4) och satte igång pläteringen (bild 5). Strömbrytarna monterade jag på träpinnar för att bara plätera överdelen och inte doppa hela strömbrytaren i elektrolyten (bild 4).

Resultatet kommer ganska snabbt och det är inget problem att få nicklet att fästa. Dock är jag inte nöjd med glansen (bild 6), som inte blev bättre än den var innan jag började putsningen. Således känns det som om att jag gjort hela arbetet med putsning och plätering bara för att komma tillbaka till utgångspunkten igen. Men kanske beror det på att jag slarvat i pläteringen? Jag funderar på att göra om pläteringen men denna gång genom att först rengöra komponenterna i en ultraljudstvätt och sedan experimentera med olika spänningar under pläteringen. Jag tar tacksamt emot tips och erfarenheter!
 

Attachments

  • 2201.jpg
    2201.jpg
    395 KB · Views: 31
  • 2205.jpg
    2205.jpg
    400,3 KB · Views: 31
  • 2204.jpg
    2204.jpg
    481,3 KB · Views: 31
  • 2203.jpg
    2203.jpg
    369,1 KB · Views: 25
  • 22021.jpg
    22021.jpg
    626,6 KB · Views: 25
  • 2202.jpg
    2202.jpg
    567 KB · Views: 25
Om nickelskiktet från början är såpass tunt, att det kan "poleras bort", så undrar jag om inte underlagets ytjämnhet slår igenom även efter pläteringen, dvs det kanske kan bli ett blankare resultat om grundmaterialet "blankas upp" så gott det går innan pläteringen.
 
Vad jag minns av det lilla elektrokemi jag läste på 80-talet är att
det är mycket svårt att få till ett nickelskikt med högglans som dessutom sitter så hårt att det kan poleras. Det krävs vanligen nickelplätering i flera steg med noga kontrollerade strömtätheter i varje, vilket är "marigt" med hantverksmässiga metoder.

Branschorganisationen SYF har gett ut en skrift i ämnet
 
Tack för bra svar och utmärkt skrift att ta del av! Det låter som att ett professionellt resultat kräver professionella metoder. Jag ska dick ägna lite tid åt att se hur långt jag kommer med de verktyg jag har, mest för att se hur långt kan jag sträcka gränsen för kosmetisk renovering med hantverksmässiga metoder.
 
En gammal kollega som fixat många arbeten inom ytbehandling uttryckte sig så här . "för att bli blankt, skall det redan vara blankt"... Han godtog ingen behandling från kunder , utan gjorde alltid hela jobbet inklusive förarbete med att polera, rengöra, etc.

Kommer ihåg att det ofta var koppar som ett av de första lagren.
 
Hej!

Nickelpläterade ytor brukar ha en glans/färgton som avviker från det som blivit förkromat.
Men, det går att få ganska snyggt, som Leif säger ytan man förnicklar måste vara spegelblank för att få ett bra resultat.
 
Roligt att det gick att räta ut axeln med enkla medel, bra att göra det när den var återmonterad så fick den stöd när du knackade på den. Kul.
 
Tack för bra inspel. Nu börjar jag arbeta upp mig på lärokurvan för nickelplätering, och det verkar verkligen vara som så att underarbetet är mycket viktigt.

Jag testade just en omgång med en strömbrytare som jag var lite extra noga med:
- Jag polerade den extra mycket innan så att den fick en mycket fin mässingsglans
- Jag rengjorde extra noga, denna gång med aceton (och inte bara T-sprit)
- Jag agiterade elektrolyten under pläteringsprocessen för att minska risken att luftbubblor som dröjer sig kvar på ytan som ska pläteras hindrar en jämn plätering

Resultatet blev bättre än förra omgången, se bild med följande tre jämförelser:
- Till vänster nypolerad (mässingsfärgad, med den gamla pläteringen bortpolerad)
- I mitten senaste plätering. Denna gång ganska blank, dock med en svag gulaktig ton och vissa ojämnheter. Kanske går ojämnheterna att polera bort om jag pläterar ett tillräckligt tjockt lager?
- Till höger resultatet från första omgångens plätering igår, ganska matt yta

Jag får helt enkelt fortsätta och se hur bra det går att få resultatet :)
 

Attachments

  • 54221264420_2b4958a8f3_k.jpg
    54221264420_2b4958a8f3_k.jpg
    610,3 KB · Views: 36
  • 54220871601_f799549027_k.jpg
    54220871601_f799549027_k.jpg
    552,6 KB · Views: 36
Hej!

Jag är imponerad av din inställning till detaljer, det är inte så ofta man träffar på det nu för tiden.
Snarare blir man ifrågasatt och stundtals nästintill idiotförklarad.

Övning ger färdighet!
Kan det funka att lägga ett lager Ni och sedan justera ev defekter för att sedan upprepa förloppet tills perfektion uppnåtts?
Jag tror mer på det än ett tjockt lager.
 
Tack för uppmuntran!
Jag kände dock att jag ville göra en tredje gång nickelplätering för att verkligen så den glans jag vill ha. Denna gång höjde jag nivån ytterligare efter att ha läst på om tekniken.
1. Polering i föra steg, först två sorters våtslippapper och sedan putstrissor i två finhetsgrader (bild 1)
2. Därefter gengöring inte bara noga med aceton utan denna gång även med ultraljudstvätt fylld med avfettningsmedel. (bild 2) Kanske lite smuts inuti strömbrytarna lossnar också?
3. Till slut plätering med en betydligt bättre anpassad strömstyrka. Strömstyrkan ska, för optimalt resultat, vara ca 20-40 mA per kvadratcentimeter yta som pläteras på samma gång. Jag satte därför strömmer på 50 mA för plätering av en brytare, vilket är avsevärt mindre än tidigare då jag hade mer bråttom (då hade jag över 1A). (bild 3)

Resultatet blir riktigt bra. Bild 4 visar de tre omgångarna med plätering jag nu gjort, första gången till höger (sämst) och tredje gången till vänster (bäst). Nu är jag nöjd och kommer upprepa tekniken på andra vitala delar som syns.
 

Attachments

  • 54226924839_2d072e09d2_k.jpg
    54226924839_2d072e09d2_k.jpg
    466,1 KB · Views: 34
  • 54226915348_124dd9e56a_k.jpg
    54226915348_124dd9e56a_k.jpg
    644,2 KB · Views: 35
  • 54226924854_a80b5f9271_k.jpg
    54226924854_a80b5f9271_k.jpg
    471,9 KB · Views: 23
  • 54227079150_77c65b9dae_k.jpg
    54227079150_77c65b9dae_k.jpg
    472,1 KB · Views: 34
Last edited:
Arbetet rullar på med mycket tid till förfogande över jullovet.

Jag har nu renoverat de två återstående misstänkt dåliga kondensatorerna, därav en bath tub och en folietyp som satt monterad på väggen mot frontmekanismen. Prencipen för renovering är densamma som för de tidigare.
Bild 1 - före
Bild 2 - före
Bild 3 - under
Bild 4 - efter
Bild 5 - efter

Därutöver går mycket tid till rengöring och putsning av löstagbara mekaniska detaljer, t ex polering av skruvskallar.

En klurighet som återstår att överkomma är att det i mitt exemplar fattas en avskärmningskåpa av aluminium till 3500 kc-oscillatorn (kallad T9). Se bild 6 från en annan radio med kåpan inringad. Jag har ingen erfarenhet att bygga egna kåpor i aluminium, men det borde väl inte vara omöjligt att klippa och bocka lite tunn aluminiumplåt, kan man tycka. Kom gärna med inspel på hur denna utmaning kan gripas an.
 

Attachments

  • 54221264425_693c216d51_k.jpg
    54221264425_693c216d51_k.jpg
    245,7 KB · Views: 32
  • 54229853837_931768e882_k.jpg
    54229853837_931768e882_k.jpg
    464,5 KB · Views: 29
  • 54229853912_d0103ce742_k.jpg
    54229853912_d0103ce742_k.jpg
    949 KB · Views: 28
  • 54230993458_7d8b43d404_k.jpg
    54230993458_7d8b43d404_k.jpg
    898,7 KB · Views: 27
  • 54220392770_8b57ec38fd_k.jpg
    54220392770_8b57ec38fd_k.jpg
    852,9 KB · Views: 28
  • 54220392760_039cbe2ed2_k.jpg
    54220392760_039cbe2ed2_k.jpg
    637,9 KB · Views: 31
Jag har ingen erfarenhet att bygga egna kåpor i aluminium, men det borde väl inte vara omöjligt att klippa och bocka lite tunn aluminiumplåt, kan man tycka.
Halvhård al-plåt är en bra början, har du inte tillgång till en liten plåtbock funkar det bra med två ekbitar i rätt dimension. Ena ekbiten skall vara färdig innerdimension, ev. har du sågat kanterna lätt negativ vinkel för att kompensera för att plåten fjädrar tillbaka lite. Kläm plåten mellan ekbitarna och knacka plåten till form med en plasthammare. Innan du börjar att bocka kanterna skall plåten formas till ett "plus", helst utan att få alltför mycket spänningar i plåten, jag brukar såga med en lövsåg, undvik plåtsax.

Finns mycket info i DIY-böcker från 50-talet om hur man bockar små och stora lådor. Lycka till.
 
Min rekommendation är att ta mått på modulen "3.5 Mc oscillator" och sedan tillverka
en skärmbox med rätt mått av tunn förtent bleckplåt, eftersom den är lödbar.

1735414943929.png

1735415033206.png

Skärmkåpan finns där för att hindra direkt kapacitiv koppling mellan oscillatorn och resten av mottagaren. Ingen direkt magnetisk skärmning skapas på detta sätt.

Det krävs ganska stor arbetsinsats för att göra en snygg skärmbox i aluminium,
medan bleckplåt går att löda i hop efter kanterna.
 
Ett tips är att köpa koppar på loppisar. Ingen tycks vilja ha gamla serveringsbrickor etc i koppar längre så det är förvånansvärt billigt. Lätt att såga, bocka och löda.
 
Ingen tycks vilja ha gamla serveringsbrickor etc i koppar längre så det är förvånansvärt billigt.
Ännu billigare är att gå till återvinningen med ett metspö som har en magnet i änden, och fiska upp en låda det varit julgodis i. Ofta har dessa bara färg på utsidan, medan insidan är väldigt lätt lödbar.
Det är så klart möjligt att man kan köpa en plåtlåda som är full med smarriga praliner, och då kan man kalasa på pralinerna medan man ägnar sig åt att fundera kring om hur materialtjockleken och bockningsradien samverkar medan man fixar till ekbiten som plåten bockas runt. Vill man dessutom excellera bland plåtskärmkåpebocksnördana bör man beräkna det hål som skall finnas där snittytorna möts för att man skall få en jämn radie i alla tre dimensionerna... Lämpligen kan man här få hjälp av att smutta på den Whiskey som man fått i julklapp från sin chef. Räknar man fel finns det flera saker att skylla på medan man smuttar vidare, och gör ett nytt försök med ännu en pralinlåda. :cool:

Förr på den gamla goda tiden när man lärde sig telegrafering med hjälp av rullbanspelare kunde man köpa burköl där burken var tillverkad av bleckplåt, och efter man tömt burken i ett stort glas klippte man upp burken och använde plåten till skärmkåpor, eller i mitt fall till att löda bränsletankar för modellflygplan. Under tiden man slipade färg från plåten, bockade, och lödde kunde man avnjuta en smakfull öl. Så visst var det mycket som var annorlunda förr...
(Sorry, kunde inte hålla mig från en tillbakablick till rullbandspelartiden... ;) )
 
Eftersom jag är expert på off topic måste jag svara: Minns när min kompis köpt en svets för att försöka laga sin gamla bil han köpt biligt. Den var full med hål i golvet. Han hade aldrig svetsat förr men ville stolt visa att han fixat jobbet. Jag kröp under och fick en veritabelt skrattanfall. Han hade använt gamla konservburkar, typ Heinz Baked Beans, krossade tomater och liknande, med etiketterna kvar, och underdelen av bilen såg ut som en färgglad igelkott då han som nybörjare kört fast med svetsen och lämnat avklippta elektroder varje gång.

Såå.. förlåt urspårningen, men Gustav Filip och HNY på er allesammans, inte minst ägaren av tråden vars intressanta inlägg varit mycket läsvärda/ 73
 
"Att som nybörjare ge sig i kast med att laga en genomrostad bil med gassvetsning kan jämföras med att försöka svetsa i papp..."

Replik av min svetsinstruktör på Tullängsskolans kvällskurs när någon förhoppningsfull kursdeltagare nämnt ämnet hösten 1973...
 
Back
Top