Hembygge från förr till nu

Riktigt grymt snyggt!



Kan denna lilla radiosändare för 80 m bandet inspirera någon lödkolvsinnehavare månne?

Sändaren är kristallstyrd och uppbyggd kring en BC547B NPN-transistor. Kristallen utgör "knoppen" på telegrafinyckeln som är en bit lagom fjädrande mässingsplåt. Transistorn, två motstånd och en kondensator är monterade under kristallen och när nyckeln trycks ned så sluts kretsen och sändaren får minus 9 V från ett externt batteri. Ansluts till de lättrade skruvarna till höger på plattan.

Sändaren väger 30 gram. Basplattans mått är 12x30x94 mm. Masthöjd 47 mm. Antennlängd c:a 130 mm inklusive "förlängningsspolen".

Den lilla antennen uppspänd mellan två tandpetare är tillräckligt stor för att kommunicera c:a 20-30 meter vilket gör sändaren perfekt som övningssändare eller bara en kul grej att visa upp i samband med rekryteringsaktiviteter. Nycklingen är perfekt utan kipp och knäppar.

Uteffekten är uppmätt till c:a 7 mW mätt i 50 ohm och med 9 V batteri. Förutom några lokala SM-stationer på 1 mils avstånd så har både Tyskland och Holland körts på 80 m med min ordinarie dipolantenn.

Det behövs sannerligen inte mycket effekt för att nå långt. En motsvarande sändare med en 14 MHz kristall och 1/2-vågs dipol c:a 10 m över marken når utan vidare över till USA när konditionerna är bra.

/Bengt
 
Kul att se att det fortfarande finns dom som bygger PA-steg med rör och inte räds plåtarbetet. Det är väl ofta just mekaniken som sätter käppar i hjulen nu för tiden. I mitten av 80-talet byggde jag ett PA-steg med 4 x 813 i GG-koppling. Med 110 W driveffekt lämnar det 1 kW key down och klarar full effekt kontinuerligt.

Mitt PA-steg, still going strong, byggdes i en 19"-låda till skrotad STR430 fartygssändare, PA-modulen. Allt utom bandomkopplaren, C1 och C2 monterades bort så att chassiet var helt tomt. Därefter monterades en mellanvägg med två stora fläktar in för att få effektiv kylning av de fyra 813-rören som sitter mycket nära varandra i det mindre utrymmet som bilden visar. Fläktarna går på halva spänningen och hörs knappt. Nya väl tilltagna spolar med 3 mm koppartråd lindades.

Nätdelen är separat i en liknande 19" låda, försedd med fyra hjul och består av en tung trafo som matas via en nästan lika tung vridtrafo samt en ganska komplicerad mjukstart och en del skyddskretsar som håller koll på ev fel.

På undersidan av chassiet sitter ett relästyrt filterpaket så att SVF blir nära 1:1 på samtliga band mellan 1.8-21 MHz. 24 och 28 MHz har jag inte brytt mig om eftersom den inre kapacitansen i rören är för stor för att enkelt få till utgångskretsarna.

Till PA-steget finns en snabb T/R-switch med några kraftiga tungelementreläer som via en separat nycklingsenhet som i sin tur nycklar sändaren medger full break in (QSK) i hastigheter över 200 takt och där mottagning med full känslighet är möjlig i teckenmellanrummen upp till c:a 125 takt.

I T/R-switchen ingår en PIN-dioddämpare som dämpar ner medhörningssignalen till ungefär S7 i den egna mottagaren. Det innebär att den egna medhörningssignalen hörs precis som vilken annan telegrafistation som helst på bandet och att det blir otroligt behagligt att avverka trafik. Mottagaren är en modifierad R4C och sändaren ett heltransistoriserat hembygge som är inbyggd i en T4XC-låda ihopkopplad som en ordinär Drake-Line men med betydligt vassare egenskaper speciellt lämpade för telegrafi än de moderna transceivrarna al la ICOMYAESYETC kan erbjuda.

/Bengt
 

Attachments

  • 3.jpg
    3.jpg
    84 KB · Views: 149
  • 4.jpg
    4.jpg
    97,9 KB · Views: 155
Härligt kompakt bygge! Jag är imponerad över hur kompakt du har fått RF-däcket. Men som du säger, nackdelen kommer med det separata nätaggregatet. Men det kanske inte gör så mycket om man har ett decierat schack. Själv så bor jag trångt och delar schaket med arbetsrum, så "snygg finnish" är ett måste. Jag har därför lagt ned mycket tid på plåtarbetet och layout för att få en snygg desktop-finnish.

Har du bytt rören nån gång? Eller är det fortfarande samma uppsättning?


Kul att se att det fortfarande finns dom som bygger PA-steg med rör och inte räds plåtarbetet. Det är väl ofta just mekaniken som sätter käppar i hjulen nu för tiden. I mitten av 80-talet byggde jag ett PA-steg med 4 x 813 i GG-koppling. Med 110 W driveffekt lämnar det 1 kW key down och klarar full effekt kontinuerligt.

Mitt PA-steg, still going strong, byggdes i en 19"-låda till skrotad STR430 fartygssändare, PA-modulen. Allt utom bandomkopplaren, C1 och C2 monterades bort så att chassiet var helt tomt. Därefter monterades en mellanvägg med två stora fläktar in för att få effektiv kylning av de fyra 813-rören som sitter mycket nära varandra i det mindre utrymmet som bilden visar. Fläktarna går på halva spänningen och hörs knappt. Nya väl tilltagna spolar med 3 mm koppartråd lindades.

Nätdelen är separat i en liknande 19" låda, försedd med fyra hjul och består av en tung trafo som matas via en nästan lika tung vridtrafo samt en ganska komplicerad mjukstart och en del skyddskretsar som håller koll på ev fel.

På undersidan av chassiet sitter ett relästyrt filterpaket så att SVF blir nära 1:1 på samtliga band mellan 1.8-21 MHz. 24 och 28 MHz har jag inte brytt mig om eftersom den inre kapacitansen i rören är för stor för att enkelt få till utgångskretsarna.

Till PA-steget finns en snabb T/R-switch med några kraftiga tungelementreläer som via en separat nycklingsenhet som i sin tur nycklar sändaren medger full break in (QSK) i hastigheter över 200 takt och där mottagning med full känslighet är möjlig i teckenmellanrummen upp till c:a 125 takt.

I T/R-switchen ingår en PIN-dioddämpare som dämpar ner medhörningssignalen till ungefär S7 i den egna mottagaren. Det innebär att den egna medhörningssignalen hörs precis som vilken annan telegrafistation som helst på bandet och att det blir otroligt behagligt att avverka trafik. Mottagaren är en modifierad R4C och sändaren ett heltransistoriserat hembygge som är inbyggd i en T4XC-låda ihopkopplad som en ordinär Drake-Line men med betydligt vassare egenskaper speciellt lämpade för telegrafi än de moderna transceivrarna al la ICOMYAESYETC kan erbjuda.

/Bengt
 
Rören är RCA WWII surplus tillverkade 1942 och 1944 och aldrig bytta. Jag valde fyra rör som rodnande ungefär lika mycket vid full drivning och snedstämd Plate-kondensator.

Glödeffekten från de fyra 813 plus lite viloström med omkopplaren i "beredskapsläget" är precis lagom för att under vinterhalvåret värma radiorummet så PA-steget har fungerat som värmekälla sedan det byggdes 1985, från oktober till mars. Jag har några uppsättningar gamla men obegagnade rör till som reserv så de räcker nog till jag blir 150 år gammal.

Som drivsteg använder jag en av effektmodulerna som kommer från ett SRT SSA400 PA-steg tillverkat 1983. Det behöver c:a 100 mW in för att ge drygt 100 W ut. Excitern som ger 0 dBm till +23 dBm i 6 dB steg är som sagt ett heltransistoriserat hembygge som byggts upp i modulform och skruvats fast i ett rensat chassi till en T4XC-sändare. Bilder nedan på radiobordet i ett av mina två radiorum och 100W drivsteget med nätdelarna till höger. Ej med på bild till vänster står ett bord till med den modifierade Drake-Linen och några andra apparater.

/Bengt
 

Attachments

  • 6.jpg
    6.jpg
    99,7 KB · Views: 184
  • 5.jpg
    5.jpg
    96,2 KB · Views: 252
ok - en sån där glo-tråd, lite kul ändå :)

bland mina miniprojekt som fortfarande används ofta så hittade jag dessa, en kristallprovare med omkopplare för två olika seriekapacitanser och även för parallelkoppling.
Det andra miniprojektet är mätjiggen för ferriter, kör den på en nätverksanalysator, kan bestämma hur ferritens RF egenskaper är - på ferriter som sitter på t.ex displaykablar/usbkablar m.m

s.k ad-hoc konstrukioner gjorda i det ögonblicket dom behövdes.....
 

Attachments

  • ferrtest (640x480).jpg
    ferrtest (640x480).jpg
    43,8 KB · Views: 141
  • xtaltest (640x480).jpg
    xtaltest (640x480).jpg
    42,3 KB · Views: 124
  • postpics.gif
    postpics.gif
    41,6 KB · Views: 172
En lite nyare miniprojekt var att kunna dubblera uteffekten på 1296MHz. I brist på -3dB kopplare som klarar effekt så klipptes en egen kopplare ihop av en wireline, lite symmetriproblem i såna här konfigureringar blir det men det fungerar OK ändå.
 

Attachments

  • 3dbcplr1 (640x480).jpg
    3dbcplr1 (640x480).jpg
    32,3 KB · Views: 130
  • 3dbcplr2 (640x480).jpg
    3dbcplr2 (640x480).jpg
    47,4 KB · Views: 119
  • postpics.gif
    postpics.gif
    41,6 KB · Views: 153
Fler miniprojekt, ett radiointerface i byggsats & lyckades få övertonen att sätta ihop den, bra jobbat......

Interfacet limmar ihop en GPSmottagare med en VHFradio samt i PICen sitter lite mjukvara som lägger till lite finesser - det hela blir en aprs tracker för VHF. Fungerar fint.
 

Attachments

  • aprs2 (640x480).jpg
    aprs2 (640x480).jpg
    52,6 KB · Views: 117
  • aprs1 (640x480).jpg
    aprs1 (640x480).jpg
    36,3 KB · Views: 130
Kul att de gamla handapparaterna kommer till användning NCL!


Här är inkråmet i ett nätfilter+isolator jag byggde till mina mätinstrument och lite audioutrustning, indikerar DC på nätet och spänningsspikar, det är det lilla kortet till vänster, där sitter även ett BNC uttag för monitorering och intrimning av mätkortet.

fltr2.jpg



Sen behövde jag högspänningsaggregat och lite lustiga glödspänningar till rörexperiment så då fick det bli ett dedikerat aggregat,
en modern människa hade ju använt transistorer som reglerelement men jag kör med 6BQ5 :p

Upp till 390V ut @100mA och en reglerbar bias på -40V
Glödisarna valdes till 0-5-6,3-12,6-17/18-27/28 och 40V

hvpsufront2.jpg
 
Snyggt bygge, XUN!

Om jag skulle ladda upp några bilder här så blir det i så fall äldre projekt.
Tyvärr har jag inget utrymme för någon verkstad i vår lägenhet.
På skrivbordet står radioprylarna och en liten hörna är reserverat för skrivjobb.
XYL och jag delar detta arbetsrummet, dessutom har jag musikinstrument och lite förstärkaranläggningar plus skrymmande högtalare.
Innan pensionen (2004) kunde jag ibland utnyttja verkstad och utrustning på jobbet.

/Ingvar
 
Last edited:
Skulle vara kul att se lite närmare på din hembyggda sändare som du hade 1970 Ingvar.

Jag rotade fram några bilder på min första amatörsändare som byggdes 1967 när jag var 14 år gammal. Kristallen 3920 kHz var den närmaste som fanns att få tag på hos Firma Bo Hällström och kom till nytta vid de första trevande försöken att få liv i sändaren. När C-certet ankom 1969 hade jag skaffat en ny kristall på 3520 kHz.

Sändaren fanns beskriven i ARRL Handbook 1967 men på ett klumpigt plåtchassie. I stället gav jag mig på att designa ett mönsterkort där ledningsbanorna målades med nagellack och resten av kopparen etsades bort i saltsyra och vätesuperoxid. Kortet ser förskräckligt ut på undersidan med massor av avbrott som lagats med tennbryggor.

Originaltransistorerna var 2N2102 som skulle pressas in i hålen i kylflänsarna. Jag fattade dock inte att det skulle vara presspassning så de höll bara några QSO i taget. För några år sedan lödade jag dit några BD135-or och körde igång sändaren igen. Uteffekt 2 W och det var nog vad jag hade på den tiden. Men det gick ju att nå hela Europa på 80 m CW när konditionerna var bra. Två glödlampor i fronten användes för att stämma av till max uteffekt. En lampa i kollektorledningen till PA-steget skulle lysa svagt medan den andra i antennkretsen skulle lysa starkt. Bara att ratta tills det villkoret var uppfyllt. Hembyggda transistorsändare på den tiden måste ha varit riktigt High Tech!

Kommer du ihåg den här sändaren Ingvar?

/Bengt
 

Attachments

  • d1.jpg
    d1.jpg
    98,3 KB · Views: 122
  • d2.jpg
    d2.jpg
    100,2 KB · Views: 120
  • d3.jpg
    d3.jpg
    100,4 KB · Views: 134
  • d4.jpg
    d4.jpg
    94,9 KB · Views: 112
Last edited:
Det vore intressant att höra om någon hembyggare här har några enkla tips om hur man kan säkerställa att resonansen på sina egenbyggda traps hamnar rätt i frekvens när de är belastas med antenntrådarna eller liknande. Det är ju lite lurigt det här.

/Bengt

har ett qrp antennprojekt på bordet med 80/40traps - dock inte avstämt pga att jag läser på lite om hur man ska göra, det kan ju ha hänt lite sedan ursprungsartikeln på koaxtraps gjordes.

Läser man om resonansfrekvens på koaxtraps verkar det finnas två alternativ,
man lägger resonansen exakt på den tänkta bruxfrekvensen (eller inom det tänkta frekvenssegmentet) eller man lägger resonans utanför, men nära, den tänkta bruxfrekvensen.

Resonemanget bakom den senare varianten är tydligen att undvika att uteffekt absorberas alltför mycket i en resonant hög-Q krets.
Dvs. inget som syns som reflekterad effekt utan snarare nåt som simulerats fram i trapssimuleringar samt verifierats genom mer effekttålighet (och mindre antal brända koaxtraps).

Hittills har jag inte hittat någon som beskrivit efterjusteringar på traps efter att den monterats på antennen, det enda justeringarna man skriver om är att ändra längden på tråden mellan traps/matning/isolatorer för anpassning till matarkoaxen.
 
Apropå att justera traps, jag byggde en justerbar jigg för att mäta olika stora traps med min MiniVNApro,
bilderna visar inte det riktigt men jag har en 8mm acrylstav jag skjuter genom mätspolarna och trapen så jiggen hänger på trapen,
kabeln till miniVNA:n är bara nån decimeter lång och eftersom det är bluetooth i VNA:n så kan jag fjärravläsa resonansen när jag hissat upp antennen en bit, allt för att slippa markpåverkan och saltvattentunnan som jag utgör.

Det är nästan lösningen på det du efterfrågar SM7EQL :)

frågan är bara hur mycket metallen i kablarna och VNA:n påverkar, men hittills har jag inte sett några större avvikelser.

1.jpg

2.jpg

3.jpg
 
Skulle vara kul att se lite närmare på din hembyggda sändare som du hade 1970 Ingvar.

Jag har gått igenom en del gamla foton och bl.a. hittat en bild där vår Jonas som då var två år, sitter framför min SX-111 och min hembyggda sändare med Geloso-vfo och differentialnyckling.
Ovanpå mottagaren står den hembyggda elbuggen. :)
Det blir ingen bild här eftersom jag inte har någon scanner.

Beträffande din gamla TX med transistorer så har jag antagligen sett den hemma hos dig någon gång. Mottagaren Drake 2-B minns jag mycket tydligt och var imponerad av den i jämförelse med min dåvarande Hallicrafter.
/Ingvar
 
Last edited:
Det andra miniprojektet är mätjiggen för ferriter, kör den på en nätverksanalysator, kan bestämma hur ferritens RF egenskaper

Jag har ju nyligen blivit med VNWA, så jag skulle uppskatta om du kunde utveckla hur du gör i praktiken och vilka parametrar du kikar på :)

Edit: korrigerade citeringen.
 
Jag har ju nyligen blivit med VNWA, så jag skulle uppskatta om du kunde utveckla hur du gör i praktiken och vilka parametrar du kikar på :)

Edit: korrigerade citeringen.

har inte gjort några exakta bestämningar av kärnors AL osv.

Min NA visare returnloss och transmission, det är det enda min gamla samplande nätverkare klarar av.
Din vna med dessutom lite mjukvara emellan lär ge mycket mer information direkt i graferna som gör det enklare eftersom frekvensen finns med som en parameter utöver vektorinnehållet.

om jag förväntar mig att kärnan är för EMI bruk, sätter jag dit kärnan genom ett varv tråd och då ska det bli en flack kurva med en massa dämpning över ett stor frekvensområde (t.ex 1-500Mhz)
Är kärnan en förväntad RF ferrit sätter jag dit en känd kondensator och ett antal varv tråd som ska resonera på en känd frekvens, om det stämmer med kärnan får man en "smalbanding" (några MHz) resonanskurva med hög returnloss (-20> 40dB) och låg transmission loss (några -dB)
 
Mätteknik

Nu börjar det bli intressant!
Kan inte någon som vet hur dra igång en ny tråd typ "Mättekniska tips" och sen flytta dessa tips dit?
I o f s är det ju hemmabygen - men ändå?
 
Det är en bra ide med separat tråd om mätteknik, t.ex. vad man kan göra med en VNA.

Eric SA5BKE
 
Även jag vill lägga till lite byggen från förr och nu.

Jag börjar med ett rörbygge från 70-talet.

2mPa_front.jpg
2mPa_top.jpg
2mPa_bottom.jpg
Detta var min första transverter för 2m bestående av 2st QQV03/10.
Någon gång på 80-talet byggdes den om till ett rent slutsteg.


Radiointresset falnade och under en lång tid byggdes bara audioförstärkare.

3W_se1_s.jpg
En stereoförstärkare på 3,5W med ECL86 i ultralinjär SE-koppling.

Det var då det.....
Nu är det nu...

I dag har jag modifierat ett PC-psu eftersom min nya radio kräver 12V@20A.

Antec_psu.jpg
En hög med "onödiga" komponenter syns bredvid.
Alla komponenter för +5V och +3,3V löddes bort.

/Micke
 
Här kommer några audiobyggen från mig (kan väl anses radiorelaterat eftersom slutsteget självsvängde i början ;)).

Till vänster: Början på ett 2 x 25 W rörslutsteg med 4 x EL34 i klass A. Omkopplingsbart till "triod"-koppling på ca 12 W.

Till höger: Ett linjesteg med 2 x E88CC som står ovanpå ett transistorslutsteg med 2 x 25 W klass A - jodå, det blir riktigt varmt!! (inte rören utan slutsteget).

Hittar inga bilder på mina monoblock med "triodernas drottning" WE300B. Återkommer kanske senare med dessa - de rören är så snygga att de måste ses! :D

// Åke
 

Attachments

  • IMG_7869.jpg
    IMG_7869.jpg
    90,4 KB · Views: 121
  • IMG_7235.jpg
    IMG_7235.jpg
    95 KB · Views: 137
Det var snygga byggen. Härligt att se fler som satsar på att det skall se snygtt ut också :). Även om ibland bara funktionen är i fokus...



Även jag vill lägga till lite byggen från förr och nu.

Jag börjar med ett rörbygge från 70-talet.

View attachment 960
View attachment 962
View attachment 963
Detta var min första transverter för 2m bestående av 2st QQV03/10.
Någon gång på 80-talet byggdes den om till ett rent slutsteg.


Radiointresset falnade och under en lång tid byggdes bara audioförstärkare.

View attachment 961
En stereoförstärkare på 3,5W med ECL86 i ultralinjär SE-koppling.

Det var då det.....
Nu är det nu...

I dag har jag modifierat ett PC-psu eftersom min nya radio kräver 12V@20A.

View attachment 964
En hög med "onödiga" komponenter syns bredvid.
Alla komponenter för +5V och +3,3V löddes bort.

/Micke
 
Back
Top