Intet är nytt under solen...
- Thread starter SM0AOM
- Start date
SM7EQL
Kortvågs- och UKV-tekniker
Jag delar inte din åsikt Sture och ser inget fel i att vara mentalt medveten om att amatörradio används av många olika grupper för många olika ändamål på olika nivåer från nivån grundläggande till avancerad. Begreppet stickproppsamatör har för övrigt förekommit i diskussionerna så länge jag kan minnas från slutet av 60-talet. Läs QTC från den tiden så skall du se att det inte är något nytt påfund. I USA används begreppet "appliance operator" med ungefär samma innebörd.
>>>>Självfallet är det ett förnedrande uttryck för "dom" som inte kan lika mycket eller kan samma saker som "vi", som vissa använder när de vill uttrycka sin oro över att "kreti och pleti" får tillgång till amatörradions privilegier och frekvenser.
Så ser inte jag på den saken. Inte självfallet men det kan vara det beroende på i vilket sammanhang uttrycket används. Tolkningen ligger ofta i betraktarens ögon.
Nu vet jag inte exakt hur du definierar "kreti och pleti" som ju i sak också kan vara nedsättande för de som känner sig träffade att tillhöra den gruppen (?) men alla vi som avlagt ett prov för amatörradiocertifikat med godkännande och fått oss en anropssignal tilldelad har rätt till de privilegier som erbjuds av PTS. Tack tack. (Såg i din kommentar till AOM att du går ännu ett steg längre ända till ITU och det är ju jättebra. Du har nog trots allt fattat galoppen.)
De med stor teknisk kunskap och färdigheter i t ex morsetelegrafi har naturligtvis större möjligheter till utbyte inom hobbyn än de men liten kunskap och som kanske också saknar färdigheter inom ett visst område. Det finns väl inget nedvärderande i sådana konstateranden som enbart bygger på sunt förnuft och verklighet.
Som jag ser på saken så finns det inom amatörradiohobbyn två huvudgrupper, de som arbetar med teknikutveckling och förser amatörradiokollektivet med nya ideer, tekniker och möjligheter samt de som är mer renodlade operatörer och använder det som andra skapat åt dem. Det samma gäller ju för allt annat också i vårt samhälle som t ex bilbyggare/mekare och sådana okunniga filurer som jag själv, som trivs bäst med att vara en vanlig bilförare och som med glädje lämnar in bilen på service t o m för oljebyte.
Möjligen byter jag glödlampor själv även om det brukar ta emot pga av genuint ointresse för att "lyfta på locket" i bilarna. Men inte mår jag dåligt av det även om det ibland svider rejält i plånboken.
>>>>Självfallet är det ett förnedrande uttryck för "dom" som inte kan lika mycket eller kan samma saker som "vi", som vissa använder när de vill uttrycka sin oro över att "kreti och pleti" får tillgång till amatörradions privilegier och frekvenser.
Så ser inte jag på den saken. Inte självfallet men det kan vara det beroende på i vilket sammanhang uttrycket används. Tolkningen ligger ofta i betraktarens ögon.
Nu vet jag inte exakt hur du definierar "kreti och pleti" som ju i sak också kan vara nedsättande för de som känner sig träffade att tillhöra den gruppen (?) men alla vi som avlagt ett prov för amatörradiocertifikat med godkännande och fått oss en anropssignal tilldelad har rätt till de privilegier som erbjuds av PTS. Tack tack. (Såg i din kommentar till AOM att du går ännu ett steg längre ända till ITU och det är ju jättebra. Du har nog trots allt fattat galoppen.)
De med stor teknisk kunskap och färdigheter i t ex morsetelegrafi har naturligtvis större möjligheter till utbyte inom hobbyn än de men liten kunskap och som kanske också saknar färdigheter inom ett visst område. Det finns väl inget nedvärderande i sådana konstateranden som enbart bygger på sunt förnuft och verklighet.
Som jag ser på saken så finns det inom amatörradiohobbyn två huvudgrupper, de som arbetar med teknikutveckling och förser amatörradiokollektivet med nya ideer, tekniker och möjligheter samt de som är mer renodlade operatörer och använder det som andra skapat åt dem. Det samma gäller ju för allt annat också i vårt samhälle som t ex bilbyggare/mekare och sådana okunniga filurer som jag själv, som trivs bäst med att vara en vanlig bilförare och som med glädje lämnar in bilen på service t o m för oljebyte.
Möjligen byter jag glödlampor själv även om det brukar ta emot pga av genuint ointresse för att "lyfta på locket" i bilarna. Men inte mår jag dåligt av det även om det ibland svider rejält i plånboken.
SM0AOM
Well-Known Member
Ur mitt perspektiv finner jag det inte alls märkligt att föreningarna låter sig köpas av "Yaecomwood".
Amatörradion agerar på en marknad utan efterfrågan och man sträcker sig desperat efter ett existensberättigande.
Ett halmstrå är som en avsättning för plastradioindustrins produkter.
Något som jag finner lite förvånande är att hela radion i denna begreppsvärld tycks bestå av ett MMI.
Att sedan analog hårdvara och sist men inte minst antenner och vågutbredning
blir nödvändigt för att kunna realisera radioförbindelser förbigås lättvindigt.
All framtida amatörradiotrafik kanske ska förmedlas via länkade D*-repeatrar eller Echolink.
Det som man verkar vilja realisera är en "SSS"-telefon i form av en "App".
Just det här problemet att förståelsen för att det faktiskt behövs tillämpning av grundläggande samband som Maxwells ekvationer för att möjliggöra trådlösa kommunikationer håller på att försvinna är något som man är riktigt bekymrad över inom FoU.
Man ser även en av konsekvenserna av att de riktiga radioamatörerna trängs ut ur de nationella föreningarnas ledning och ersätts av mutkolvar vilka säljer sin integritet för lite Yaecomwood-sponsrat bubbel+snittar och reklampennor. Amatörradiorörelsen håller på att gå samma väg som idrottsrörelsen.
Patetiskt.
73/
Karl-Arne
SM0AOM
SM7EQL
Kortvågs- och UKV-tekniker
SSS-telefonen är redan här på riktigt.
Som jag har förstått debatten inom DARC så har man under de kanske senare tio åren sakta bytt fot från att värna om en mer traditionell verksamhet baserad på experimenterande radioamatörer som jobbat med teknikutveckling till en mer operatörsinriktad verksamhet baserad på användare?
Logiskt så tillvida att den förstnämnda gruppen Teknikamatörer är liten och snabbt krympande pga ålderspuckeln medan i stort sett alla nytillkomna radioamatörer tycks falla in i den senare gruppen eller kategorin Trafikamatörer.
Samma tendenser ser vi i Sverige och diskussionerna på (EDR) Sommarläger i Danmark gick i samma anda. Allt fler inser/anser att om föreningarna skall överleva på lång sikt (endast baserat på kvantitet, antal medlemmar) så gäller det att försöka bredda sig och exponera sig för helt andra grupper än bara de som är intresserade av traditionell amatörradio, dvs radio- och antennteknik, vågutbredning m m. I debatten om EDR:s framtid i den Röde Avis så menar flera av debattörerna att man måste öppna upp för all sorts elektronik och teknik och för fler målgrupper. Makers-kollektivet tas som exempel där. I sin förlängning kunde det då innebära att Medlemsbladet OZ får fler spaltredaktörer i nya ämnen som robotar, 3D-skrivare m m som å ena sidan inte har ett skvatt att göra med amatörradio så som vi känner hobbyn idag men som å andra sidan kan komma till god nytta för de av oss som bygger och experimenterar. Själv har jag t ex fått en egenkonstruerad manipulator och högtalarlåda till min portabelstation utskrivna i en 3D-skrivare hos en kompis. Intresset för att bygga en egen 3D-skrivare växer. Robotdetaljer som stegmotorer och finurliga Arduino-styrningar m m kan användas till automatiska antenntuners m m
Här på Ham.se har vid flera tillfällen aktiviteter som Dreamhack i Jönköping lyfts upp som potentiell rekryteringsbas för att försöka förmå någon av de spel- och datorintresserade att se nya möjligheter som radioamatör - som våra framtida contesters. Så visst grips det efter varje halmstrå som finns. För varje ny nisch som inkorporeras så blir amatörradio allt suddigare och svårare att definiera.
Alternativet är annars att acceptera att den traditionella amatörradion minskar men inte se det som ett problem. Så länge vi har tillgång till radiospektrum så kan vi fortsätta utöva vår egen hobby precis så som vi vill. Jag ser inget anledning att vi skall modernisera hobbyn bara för att locka in fler som inte är intresserade av amatörradio så som den definieras av ITU. Vad skulle det vara bra för förutom den eviga önskan att vara många och bli fler till antalet...
Bättre att vara färre utövare men med större fokus på kärnverksamheterna.
Som jag har förstått debatten inom DARC så har man under de kanske senare tio åren sakta bytt fot från att värna om en mer traditionell verksamhet baserad på experimenterande radioamatörer som jobbat med teknikutveckling till en mer operatörsinriktad verksamhet baserad på användare?
Logiskt så tillvida att den förstnämnda gruppen Teknikamatörer är liten och snabbt krympande pga ålderspuckeln medan i stort sett alla nytillkomna radioamatörer tycks falla in i den senare gruppen eller kategorin Trafikamatörer.
Samma tendenser ser vi i Sverige och diskussionerna på (EDR) Sommarläger i Danmark gick i samma anda. Allt fler inser/anser att om föreningarna skall överleva på lång sikt (endast baserat på kvantitet, antal medlemmar) så gäller det att försöka bredda sig och exponera sig för helt andra grupper än bara de som är intresserade av traditionell amatörradio, dvs radio- och antennteknik, vågutbredning m m. I debatten om EDR:s framtid i den Röde Avis så menar flera av debattörerna att man måste öppna upp för all sorts elektronik och teknik och för fler målgrupper. Makers-kollektivet tas som exempel där. I sin förlängning kunde det då innebära att Medlemsbladet OZ får fler spaltredaktörer i nya ämnen som robotar, 3D-skrivare m m som å ena sidan inte har ett skvatt att göra med amatörradio så som vi känner hobbyn idag men som å andra sidan kan komma till god nytta för de av oss som bygger och experimenterar. Själv har jag t ex fått en egenkonstruerad manipulator och högtalarlåda till min portabelstation utskrivna i en 3D-skrivare hos en kompis. Intresset för att bygga en egen 3D-skrivare växer. Robotdetaljer som stegmotorer och finurliga Arduino-styrningar m m kan användas till automatiska antenntuners m m
Här på Ham.se har vid flera tillfällen aktiviteter som Dreamhack i Jönköping lyfts upp som potentiell rekryteringsbas för att försöka förmå någon av de spel- och datorintresserade att se nya möjligheter som radioamatör - som våra framtida contesters. Så visst grips det efter varje halmstrå som finns. För varje ny nisch som inkorporeras så blir amatörradio allt suddigare och svårare att definiera.
Alternativet är annars att acceptera att den traditionella amatörradion minskar men inte se det som ett problem. Så länge vi har tillgång till radiospektrum så kan vi fortsätta utöva vår egen hobby precis så som vi vill. Jag ser inget anledning att vi skall modernisera hobbyn bara för att locka in fler som inte är intresserade av amatörradio så som den definieras av ITU. Vad skulle det vara bra för förutom den eviga önskan att vara många och bli fler till antalet...
Bättre att vara färre utövare men med större fokus på kärnverksamheterna.
Last edited:
SM7MMJ
Well-Known Member
Det kan ju vara läge att fundera på skillnaden på amatörradio och amatörradioförening. En förening har alltid ett behov av en viss mängd medlemmar för att fungera och därför blir det automatiskt ett mål med medlemsantal. Det kanske är så att det handlar om att vi framöver är färre utövare av amatörradio men föreningarna är bredare och består av flera intresseområden. Om nu föreningsformen behövs överhuvudtaget...
73/Kent SM7MMJ
73/Kent SM7MMJ
SM7EQL
Kortvågs- och UKV-tekniker
>>>Det kanske är så att det handlar om att vi framöver är färre utövare av amatörradio men föreningarna är bredare och består av flera intresseområden.
Kan så vara.
En bred förening som f n SSA med tryckt medlemstidning och internationella åtaganden inom IARU kräver en ganska stor medlemsbas för att ekonomin skall gå ihop. Sjunker medlemsantalet vilket det kommer att göra i takt med ålderspuckelns förflyttning så måste man börja se över sina kostnader precis som NRRL gjort genom att minska antalet nummer av Amatörradio eller överväga en pdf-version, vilket möter stort motstånd från särskilt de litet äldre medlemmarna som är vana vid papper. Hoppar di gamle av rasar korthusen, ty det är ju i regel di gamle som står för den dagliga driften och kontinuteten i föreningarna. Se på bilderna på styrelser och funktionärer. Inga ungdomar där inte. De vill vara fria och oorganiserade.
En smal nischförening som ESR är relativt okänslig för antal medlemmar rent ekonomiskt. Just nu är vi c:a 420 och det finns väl utrymme för en minskning till kanske 50 eller så när man kan ifrågasätta existensberättigandet. Jag kan inte se att vi kan bli fler än de 420 vi är idag. Var skulle de komma ifrån? Troligen kommer medlemsantalet i stället att droppa av i takt med ålderspuckeln här också. Rent ekonomiskt torde dock ESR kunna drivas runt ner till runt 25 medlemmar eftersom de fasta kostnaderna i princip endast består av kostnaderna för webbhotell och sånt. Sak samma gäller förmodligen för de andra nischföreningarna AMSAT-SM och SMHSC plus några till. De existerar på en väldigt låg budget med slimmade styrelser och är mer eller mindre okänsliga för medlemsantalet.
Det jag tycker mig kunna se är att det bildas allt fler informella föreningar eller intressegrupper inom ett specifikt projekt. Ibland av Ad Hoc karaktär. En del öppna grupper men de flesta slutna om ej hemliga. Här krånglar man inte till det med styrelser och stadgar utan tiden kan helt ägnas åt de gemensamma projekten. Contest-gängen fungerar väl så och samma verksamhet i organiserad form skulle dra ner verkningsgraden rejält och frågan är om det hade gått att få ihop en formell styrelse ens.
Jag tror att de radioamatörer som inte har något djupare intresse för någon särskild nisch eller är allmänt intresserade av allt uppskattar de bredare föreningarna som SSA medan de som är mer specialiserade dras till de smalare eller till de oorganiserade ännu smalare intressegrupperna. Så på något sätt behövs väl alla sorterna?
>>>Om nu föreningsformen behövs överhuvudtaget...
Jag har också ställt mig den frågan och svaret är nog njä med betoning på nä. Det är ärligt talat mycket svårt att se ett verkligt behov av föreningarna så som världen ser ut idag. På 50-talet hade svaret varit ett rungande JA. Det finns ju många aktiva radioamatörer som varken är med i SSA eller ESR m fl föreningar som utövar amatörradio på ett utmärkt sätt och där våra respektive verksamheter och medlemsblad varken gör till eller ifrån. Allt som behövs för att bedriva vår hobby enligt det regelverk som PTS bestämt skall gälla finns defacto att tillgå på Internet.
Möjligen kan det vara ett skäl att vara med i SSA eller ESR för att man önskar stödja eller känna samhörighet med den verksamhet och inriktning resp förening står för. Jag är själv med i några föreningar i andra hobbies precis av den anledningen. Det känns bra att bidra med några kronor för en god sak och känna mig som en i gänget plus möjligheten att kunna påverka så klart. Men medlemskapet i sig tillför inte något av praktisk betydelse. Deras medlemstidningar finns att läsa på biblioteket eller laddas ner gratis även för icke medlemmar precis som ESR erbjuder med Resonans. Ladda ner och läs och var glad.
Kan så vara.
En bred förening som f n SSA med tryckt medlemstidning och internationella åtaganden inom IARU kräver en ganska stor medlemsbas för att ekonomin skall gå ihop. Sjunker medlemsantalet vilket det kommer att göra i takt med ålderspuckelns förflyttning så måste man börja se över sina kostnader precis som NRRL gjort genom att minska antalet nummer av Amatörradio eller överväga en pdf-version, vilket möter stort motstånd från särskilt de litet äldre medlemmarna som är vana vid papper. Hoppar di gamle av rasar korthusen, ty det är ju i regel di gamle som står för den dagliga driften och kontinuteten i föreningarna. Se på bilderna på styrelser och funktionärer. Inga ungdomar där inte. De vill vara fria och oorganiserade.
En smal nischförening som ESR är relativt okänslig för antal medlemmar rent ekonomiskt. Just nu är vi c:a 420 och det finns väl utrymme för en minskning till kanske 50 eller så när man kan ifrågasätta existensberättigandet. Jag kan inte se att vi kan bli fler än de 420 vi är idag. Var skulle de komma ifrån? Troligen kommer medlemsantalet i stället att droppa av i takt med ålderspuckeln här också. Rent ekonomiskt torde dock ESR kunna drivas runt ner till runt 25 medlemmar eftersom de fasta kostnaderna i princip endast består av kostnaderna för webbhotell och sånt. Sak samma gäller förmodligen för de andra nischföreningarna AMSAT-SM och SMHSC plus några till. De existerar på en väldigt låg budget med slimmade styrelser och är mer eller mindre okänsliga för medlemsantalet.
Det jag tycker mig kunna se är att det bildas allt fler informella föreningar eller intressegrupper inom ett specifikt projekt. Ibland av Ad Hoc karaktär. En del öppna grupper men de flesta slutna om ej hemliga. Här krånglar man inte till det med styrelser och stadgar utan tiden kan helt ägnas åt de gemensamma projekten. Contest-gängen fungerar väl så och samma verksamhet i organiserad form skulle dra ner verkningsgraden rejält och frågan är om det hade gått att få ihop en formell styrelse ens.
Jag tror att de radioamatörer som inte har något djupare intresse för någon särskild nisch eller är allmänt intresserade av allt uppskattar de bredare föreningarna som SSA medan de som är mer specialiserade dras till de smalare eller till de oorganiserade ännu smalare intressegrupperna. Så på något sätt behövs väl alla sorterna?
>>>Om nu föreningsformen behövs överhuvudtaget...
Jag har också ställt mig den frågan och svaret är nog njä med betoning på nä. Det är ärligt talat mycket svårt att se ett verkligt behov av föreningarna så som världen ser ut idag. På 50-talet hade svaret varit ett rungande JA. Det finns ju många aktiva radioamatörer som varken är med i SSA eller ESR m fl föreningar som utövar amatörradio på ett utmärkt sätt och där våra respektive verksamheter och medlemsblad varken gör till eller ifrån. Allt som behövs för att bedriva vår hobby enligt det regelverk som PTS bestämt skall gälla finns defacto att tillgå på Internet.
Möjligen kan det vara ett skäl att vara med i SSA eller ESR för att man önskar stödja eller känna samhörighet med den verksamhet och inriktning resp förening står för. Jag är själv med i några föreningar i andra hobbies precis av den anledningen. Det känns bra att bidra med några kronor för en god sak och känna mig som en i gänget plus möjligheten att kunna påverka så klart. Men medlemskapet i sig tillför inte något av praktisk betydelse. Deras medlemstidningar finns att läsa på biblioteket eller laddas ner gratis även för icke medlemmar precis som ESR erbjuder med Resonans. Ladda ner och läs och var glad.
SM0AOM
Well-Known Member
Om man bara anpassar "munnen efter matsäcken" fungerar det alldeles utmärkt med även relativt beskedliga medlemsantal. Ett bra exempel är det närliggande Sveriges DX-förbund.
Där har man drygt 400 medlemmar, en medlemsavgift på 275 kr/år inkl.papperstidning som kommer ut med 6 nummer årligen, eller 120kr med pdf-tidning.
Papperstidningen trycks och postas i Estland, vilket mer än halverar kostnaden.
Problemet med de traditionella föreningarna är att man där gärna gör "tvärt om", dvs försöker anpassa matsäcken efter munnen.
Då blir det lätt så att man inte vill göra olika former av rationaliseringar och då stiger kostnadsläget,
detta utlöser medlemsflykt som i sin tur leder till högre medlemsavgifter för de som är kvar.
En circulus vituosis. Se här på hur det går för DARC.
De traditionella föreningarnas tid tror även jag är ute.
Åldersfördelningen kommer att ordna till den saken alldeles oavsett.
Spiralen utför kommer att vara som brantast för de som inte har "blött på fingret" och anpassat sig till den förändrade omvärlden i tid.
Man kan i detta sammanhang fundera lite över hur SSA, som varande den största aktören, kommer att behöva hantera framtiden.
Genom en väl hanterad kapitalförvaltning har man f.n. drygt 9 miljoner i tillgångar, med en omsättning av drygt 2 miljoner/år. Detta har även lett till att medlemsavgifterna har kunnat hållas nere jämförda med vår omvärld.
Om vi antar att den organiserade amatörradion,p.g.a. sin åldersprofil, har ungefär 10 år kvar, vilket känns ganska rimligt, skulle SSA behöva använda sina medel så att ett årligt underskott på en knapp miljon uppstår.
Detta för att man inte ska behöva upplösa föreningen med en stor kassabehållning.
Då uppstår frågan: För vilka ändamål kan SSA satsa sina medel vilka främjar amatörradions sak?
"Ungdomar" säger någon då. Förvisso behjärtansvärt, men vilka ungdomar och på vilka sätt?
Om vi rundar av underskottet nedåt till 900 kkr och delar det med de c:a 70 ungdomar under 25 som ska finnas i föreningen, får vi att varje ungdom skulle erhålla 13 kkr/år om alla är med .
Detta räcker till att t.ex. subventionera minst en ganska fin plastradio per ungdom och år som en jämförelse.
Även ifall genom något gudomligt ingripande antalet ungdomar skulle fördubblas, räcker pengarna fortfarande till en kanske inte lika fin plastradio årligen för var och en.
När man sätter siffrorna i sammanhang så blir det ganska tydligt att den organiserade amatörradion står inför svåra vägskäl.
Hur ska man hantera avvecklingsperioden fram till det obönhörliga, av demografin dikterade, slutet?
Vilka aktiviteter under perioden står i samklang med ändamålsparagraferna? Hur minskas, om möjligt, lutningen utför på det "sluttande planet"? Är det breddsatsningar eller punktinsatser som ger mest utdelning?
Om man istället väljer att fortsätta sticka huvudet i sanden har i varje fall jag svårt att frigöra mig från tanken att ändamålet för föreningen har blivit kapitalförvaltning i stället för att:
"* tillvarata medlemmarnas intressen internationellt och nationellt
* främja utvecklingen av föreningens verksamhet och amatörradiohobbyn bl.a. genom att:
- stimulera till ökat intresse för radiotekniken och dess tillämpningar
- vidga kunskaperna om radioteknik och radiokommunikation genom utbildning och information
- aktivt intressera ungdomar för amatörradio
- underlätta för handikappade att bli radioamatörer
osv."
73/
Karl-Arne
SM0AOM
Där har man drygt 400 medlemmar, en medlemsavgift på 275 kr/år inkl.papperstidning som kommer ut med 6 nummer årligen, eller 120kr med pdf-tidning.
Papperstidningen trycks och postas i Estland, vilket mer än halverar kostnaden.
Problemet med de traditionella föreningarna är att man där gärna gör "tvärt om", dvs försöker anpassa matsäcken efter munnen.
Då blir det lätt så att man inte vill göra olika former av rationaliseringar och då stiger kostnadsläget,
detta utlöser medlemsflykt som i sin tur leder till högre medlemsavgifter för de som är kvar.
En circulus vituosis. Se här på hur det går för DARC.
De traditionella föreningarnas tid tror även jag är ute.
Åldersfördelningen kommer att ordna till den saken alldeles oavsett.
Spiralen utför kommer att vara som brantast för de som inte har "blött på fingret" och anpassat sig till den förändrade omvärlden i tid.
Man kan i detta sammanhang fundera lite över hur SSA, som varande den största aktören, kommer att behöva hantera framtiden.
Genom en väl hanterad kapitalförvaltning har man f.n. drygt 9 miljoner i tillgångar, med en omsättning av drygt 2 miljoner/år. Detta har även lett till att medlemsavgifterna har kunnat hållas nere jämförda med vår omvärld.
Om vi antar att den organiserade amatörradion,p.g.a. sin åldersprofil, har ungefär 10 år kvar, vilket känns ganska rimligt, skulle SSA behöva använda sina medel så att ett årligt underskott på en knapp miljon uppstår.
Detta för att man inte ska behöva upplösa föreningen med en stor kassabehållning.
Då uppstår frågan: För vilka ändamål kan SSA satsa sina medel vilka främjar amatörradions sak?
"Ungdomar" säger någon då. Förvisso behjärtansvärt, men vilka ungdomar och på vilka sätt?
Om vi rundar av underskottet nedåt till 900 kkr och delar det med de c:a 70 ungdomar under 25 som ska finnas i föreningen, får vi att varje ungdom skulle erhålla 13 kkr/år om alla är med .
Detta räcker till att t.ex. subventionera minst en ganska fin plastradio per ungdom och år som en jämförelse.
Även ifall genom något gudomligt ingripande antalet ungdomar skulle fördubblas, räcker pengarna fortfarande till en kanske inte lika fin plastradio årligen för var och en.
När man sätter siffrorna i sammanhang så blir det ganska tydligt att den organiserade amatörradion står inför svåra vägskäl.
Hur ska man hantera avvecklingsperioden fram till det obönhörliga, av demografin dikterade, slutet?
Vilka aktiviteter under perioden står i samklang med ändamålsparagraferna? Hur minskas, om möjligt, lutningen utför på det "sluttande planet"? Är det breddsatsningar eller punktinsatser som ger mest utdelning?
Om man istället väljer att fortsätta sticka huvudet i sanden har i varje fall jag svårt att frigöra mig från tanken att ändamålet för föreningen har blivit kapitalförvaltning i stället för att:
"* tillvarata medlemmarnas intressen internationellt och nationellt
* främja utvecklingen av föreningens verksamhet och amatörradiohobbyn bl.a. genom att:
- stimulera till ökat intresse för radiotekniken och dess tillämpningar
- vidga kunskaperna om radioteknik och radiokommunikation genom utbildning och information
- aktivt intressera ungdomar för amatörradio
- underlätta för handikappade att bli radioamatörer
osv."
73/
Karl-Arne
SM0AOM
Last edited:
SM7EQL
Kortvågs- och UKV-tekniker
Jaså Sveriges DX-förbund har inte fler medlemmar än så? Men det kanske är rimligt med tanke på hur förutsättningarna för DX:ing på traditionellt vis har minskat med åren. Samma problematik som inom amatörradio med lokala störningar, förbud mot antenner och åldersprofilen samt att inga eller i bästa fall få ungdomar tillkommer.
Läste för ett tag sedan Björn Franssons eminenta redogörelse för Nostalgiträffen i Stockholm och i hans prolog skriver han så här;
"Ända sedan DX-ingen i Sverige började organiseras och det fanns behov av att samla nyheter och
tips i tidningar, har det varit en uppdelning av dess utövare i olika kategorier. De kan kort
sammanfattas i följande huvudgrupper: DX-lyssnare, Tekniknördar, Skrivbords-DX-are,
Programmakare och DX-skribenter. DX-lyssnarna kan med fördel också delas in i undergrupperna
Programlyssnare och Rapportskrivare/QSL-samlare. På 1960-talet höll många av dessa DXintresserade
på med sin hobby inom alla kategorierna – samtidigt. Numera känns uppdelningen i
”fortfarande/delvis aktiva” och ”före detta aktiva” mera relevant."
Slutklämmen är målande lik situationen inom amatörradio; Numera känns uppdelningen i”fortfarande/delvis aktiva” och ”före detta aktiva” mera relevant."
Påminner om amatörradion. Det gamla gardet som började med hobbyn för ett halvt sekel sedan håller fortfarande igång så gott de förmår men allt eftersom åldern tar ut sin rätt så minskar aktiviteten och de faller ifrån en efter en. Påfyllningen underifrån med nya unga upphörde för många många år sedan. De flesta unga som tillkommit i modern tid har redan tröttnat.
Någon som vet hur många medlemmar SDXF hade under storhetstiden och ungefär när den inträffade. SDXF bildades 1956.
Hur ser det ut inom FRO med medlemsantal och storhetstid. När stod man på topp?
I min gamla fina frimärksklubb som jag var med i under åren 1963-66 och som hade en synnerligen livlig tonårsverksamhet under Fru Hedvig Skogh:s ledning är det inget kvar. På Lunds Filatelistförening, Ungdomsavdelningens hemsida möts man av följande text: "Ungdomsavdelningens verksamhet är för närvarande vilande på grund av brist på ungdomar, som är intresserade av frimärken."
Ur led är tiden!
Läste för ett tag sedan Björn Franssons eminenta redogörelse för Nostalgiträffen i Stockholm och i hans prolog skriver han så här;
"Ända sedan DX-ingen i Sverige började organiseras och det fanns behov av att samla nyheter och
tips i tidningar, har det varit en uppdelning av dess utövare i olika kategorier. De kan kort
sammanfattas i följande huvudgrupper: DX-lyssnare, Tekniknördar, Skrivbords-DX-are,
Programmakare och DX-skribenter. DX-lyssnarna kan med fördel också delas in i undergrupperna
Programlyssnare och Rapportskrivare/QSL-samlare. På 1960-talet höll många av dessa DXintresserade
på med sin hobby inom alla kategorierna – samtidigt. Numera känns uppdelningen i
”fortfarande/delvis aktiva” och ”före detta aktiva” mera relevant."
Slutklämmen är målande lik situationen inom amatörradio; Numera känns uppdelningen i”fortfarande/delvis aktiva” och ”före detta aktiva” mera relevant."
Påminner om amatörradion. Det gamla gardet som började med hobbyn för ett halvt sekel sedan håller fortfarande igång så gott de förmår men allt eftersom åldern tar ut sin rätt så minskar aktiviteten och de faller ifrån en efter en. Påfyllningen underifrån med nya unga upphörde för många många år sedan. De flesta unga som tillkommit i modern tid har redan tröttnat.
Någon som vet hur många medlemmar SDXF hade under storhetstiden och ungefär när den inträffade. SDXF bildades 1956.
Hur ser det ut inom FRO med medlemsantal och storhetstid. När stod man på topp?
I min gamla fina frimärksklubb som jag var med i under åren 1963-66 och som hade en synnerligen livlig tonårsverksamhet under Fru Hedvig Skogh:s ledning är det inget kvar. På Lunds Filatelistförening, Ungdomsavdelningens hemsida möts man av följande text: "Ungdomsavdelningens verksamhet är för närvarande vilande på grund av brist på ungdomar, som är intresserade av frimärken."
Ur led är tiden!
Last edited:
SM5KRI
Oldtimer
När jag var som mest aktiv kring skiftet 80-90 talet och ca 15 år framåt hade hand om medlemsregistret för SDXF var det då som mest ca 1500-1600 medlemmar, det var nog betydligt fler om man går längre bak i tiden, men det antalet har jag ingen uppgift om. Fanns ju även betydligt fler lokala dxklubbar då jmf med de fåtal i dag.
Under de åren jag skötte registret och senare Eter-Aktuellt noterades att medlemstalet sakta sjönk i jämn takt trots tillskott av nya medlemmar. DX-parlamenten numera samlar en liten skara, medan det förr säkerligen var uppåt 100-talet besökande. Är inte medlem sedan många år, men intresset finns, har en träradio som vårdas ömt och används då och då på mellanvågen.
73 / SM5KRI Krister
SM0AOM
Well-Known Member
Har inte hittat någon uppgift om själva SDXF, men antalet på något sätt organiserade DX-lyssnare i Sverige under mitten/slutet av 50-talet torde ha uppgått till minst 50-60000,
summan av medlemstalen i TFAE, TVRK och de olika lokala DX-klubbarna.
Rundradio-DX lyssning kunde med fog betraktas som en "folkrörelse"
73/
Karl-Arne
SM0AOM
summan av medlemstalen i TFAE, TVRK och de olika lokala DX-klubbarna.
Rundradio-DX lyssning kunde med fog betraktas som en "folkrörelse"
73/
Karl-Arne
SM0AOM
SM7EQL
Kortvågs- och UKV-tekniker
Ja BCDX-ing var verkligen en folkrörelse på den tiden. Mycket tack vara TFAE skulle jag tro. Den tidningen läste ju alla ungdomar.
Jag kikade i mitt historiska arkiv för DX-Club Lundensis och saxar några rader ur rapporten från DX-parlamentet 1962 här i Lund som hade samlat hela 150 deltagare, de flesta DX-ande ungdomar men även kändisar som Arne Skoog Sveriges Radio, Robert Newhart USA, Marietta Sidorownin Polens Radio och Hanus Weber Tjeckoslovakiens Radio.
"Kvällen innan allt skulle börja ankom de första deltagarna och ett specialprogram för Radio Syd som sedan sändes från MKVK Night Club förbereddes. På fredagen besöktes Radio Syd på sitt sändarfartyg i
Öresund, polishuset och Köpenhamn, där Tuborgbryggeriet ärades med en visit. Under
gamman bildades så Tuborg DX-Club den 28 juni 1962. Det gick senare vilt till och under
kvällen i Köpenhamn blev en finsk DX-are biten i armen - av en strippa. På lördagen besöktes
Hörby Radiostation, man åt lunch på Bialitt gästgivaregård och spettkaksbageriet i Billinge
besöktes."
Medlemsantalet i lundaklubben toppade med 170 1963. Klubbtidningen en 15-20 sidig spritduplicerat skapelse gavs ut med fyra nummer om året. Upplaga 1800 ex.
När klubben ombildats till amatörradioklubb i takt med att DX-arna tagit certifikat låg medlemsantalet kring 30-50 1965 sakta stigande till all time high 126 1973. Därefter dalande till en nivå mellan 50-75 för att i modern tid stabilisera sig kring 30 eller däromkring. Jag skulle tro att dessa siffror och förhållanden är ganska representativa för de små lokala klubbarna.
Jag kikade i mitt historiska arkiv för DX-Club Lundensis och saxar några rader ur rapporten från DX-parlamentet 1962 här i Lund som hade samlat hela 150 deltagare, de flesta DX-ande ungdomar men även kändisar som Arne Skoog Sveriges Radio, Robert Newhart USA, Marietta Sidorownin Polens Radio och Hanus Weber Tjeckoslovakiens Radio.
"Kvällen innan allt skulle börja ankom de första deltagarna och ett specialprogram för Radio Syd som sedan sändes från MKVK Night Club förbereddes. På fredagen besöktes Radio Syd på sitt sändarfartyg i
Öresund, polishuset och Köpenhamn, där Tuborgbryggeriet ärades med en visit. Under
gamman bildades så Tuborg DX-Club den 28 juni 1962. Det gick senare vilt till och under
kvällen i Köpenhamn blev en finsk DX-are biten i armen - av en strippa. På lördagen besöktes
Hörby Radiostation, man åt lunch på Bialitt gästgivaregård och spettkaksbageriet i Billinge
besöktes."
Medlemsantalet i lundaklubben toppade med 170 1963. Klubbtidningen en 15-20 sidig spritduplicerat skapelse gavs ut med fyra nummer om året. Upplaga 1800 ex.
När klubben ombildats till amatörradioklubb i takt med att DX-arna tagit certifikat låg medlemsantalet kring 30-50 1965 sakta stigande till all time high 126 1973. Därefter dalande till en nivå mellan 50-75 för att i modern tid stabilisera sig kring 30 eller däromkring. Jag skulle tro att dessa siffror och förhållanden är ganska representativa för de små lokala klubbarna.
SM0AOM
Well-Known Member
Vad jag kunnat hitta så hade FRO en topp med dryga 8000 medlemmar 1998, 6800 2004 och 4200 2014.
Det är rätt troligt att åldersprofiler och medlemsutveckling inom SSA och FRO liknar varandra.
73/
Karl-Arne
SM0AOM
SM5MX
Well-Known Member
Bengt,
Du nämner MKVK (Night Club). Den (alltså kortvågsklubben) var väl också en av de mer aktiva på 60-talet. Jag började som BC-DXare med pappas träradio och var medlem i MKVK. En av eldsjälarna var SM4AZQ, Lennart.
MKVK finns tydligen kvar än idag, se http://www.mkvk.se - "Sveriges äldsta och piggaste radioklubb" och bl a under flikarna Arkiv och Nostalgi finns åtskilligt med DX-historia, liksom ett ungdomsporträtt av AZQ. Man hade tydligen som mest 1.000-talet medlemmar, men "idag betydligt färre". En förmodligen ganska representativ DX-klubbhistoria på hela 70 sidor finns att läsa under Nostalgi-fliken. Faktiskt ett rätt intressant tidsdokument.
73,
Rolf
SM5MX
P.S. Det blev lite fel först i och med att ett icke färdigskrivet meddelande gick iväg; jag är inte helt bekant med den nya (?) redigeringsfunktionen.
Du nämner MKVK (Night Club). Den (alltså kortvågsklubben) var väl också en av de mer aktiva på 60-talet. Jag började som BC-DXare med pappas träradio och var medlem i MKVK. En av eldsjälarna var SM4AZQ, Lennart.
MKVK finns tydligen kvar än idag, se http://www.mkvk.se - "Sveriges äldsta och piggaste radioklubb" och bl a under flikarna Arkiv och Nostalgi finns åtskilligt med DX-historia, liksom ett ungdomsporträtt av AZQ. Man hade tydligen som mest 1.000-talet medlemmar, men "idag betydligt färre". En förmodligen ganska representativ DX-klubbhistoria på hela 70 sidor finns att läsa under Nostalgi-fliken. Faktiskt ett rätt intressant tidsdokument.
73,
Rolf
SM5MX
P.S. Det blev lite fel först i och med att ett icke färdigskrivet meddelande gick iväg; jag är inte helt bekant med den nya (?) redigeringsfunktionen.
SM0AOM
Well-Known Member
Många bekanta namn i MKVK-historiken. Kjell Ekholm, sedermera SM7TE[SK], är ett som förekommer ofta.
Hans och Bengt Jonassons importverksamhet för AR-88-or i början av 60-talet blev embryot till Bejoken Import,
där jag en sommardag 1969 inhandlade den Drake R-4B som fortfarande pryder sin plats å Stureby Radio.
Tempus Fugit...
73/
Karl-Arne
SM0AOM
Hans och Bengt Jonassons importverksamhet för AR-88-or i början av 60-talet blev embryot till Bejoken Import,
där jag en sommardag 1969 inhandlade den Drake R-4B som fortfarande pryder sin plats å Stureby Radio.
Tempus Fugit...
73/
Karl-Arne
SM0AOM
SM7EQL
Kortvågs- och UKV-tekniker
Till Rolf SM5MX,
Ja det stämmer. MKVK i Malmö var den avgjort största och aktivaste DX-klubben här nere. Kjell Ekholm, sedermera SM7TE (SK), blev sekreterare i MKVK 1957 och då han bodde hos föräldrarna i Lund så bildade han och några klasskamrater MKVK:s Lundasektion i feb 1957. Medlemmarna involverades snabbt i tidningsproduktionen för MKVK men fick inte tillräckligt utrymme i Malmö DX-aren. Detta skapade så småningom missnöje i lundasektionen.
På ett hemligt möte hemma hos Lars Erik Nygren i början av februari 1958 valdes i "demokratisk ordning" Jan Eskilsson som erättare för den "avsatta ordföranden" Arne Helander. Varken Arne Helander eller Kjell
Ekholm var närvarande vid detta tillfälle. Det bestämdes också att ett "nytt årsmöte" skulle
hållas så fort som möjligt.
Den 24 februari 1958 träffades så ett tiotal DX-intresserade grabbar i Lars-Erik Nygrens källare på Merkuriusgatan 16 i Lund. Deras avsikt var att slutgiltigt bryta sig ur MKVK för att bilda en egen DX-klubb i Lund. Till mötesordförande valdes Lars Erik Nygren, 14 år och till sekreterare för dagen, Bo Werner, 15 år gammal. Man beslutades omgående att sektionen skulle bli "lokalklubb". De kraftigt försämrade relationerna till MKVK diskuterades och då i synnerhet MKVKs "Helan" Arne Helanders ihärdiga protester.
Resterna av MKVKs Lundasektion, med den avsatta ordföranden Arne Helander och sektionens grundare Kjell Ekholm fortsatte ännu en tid. Vid några tillfällen träffades man hos Claes Westerlund. Men i samband med att Kjell Ekholm under våren flyttade till Limhamn, upplöstes slutligen MKVKs Lundasektion.
Den 14 mars 1958 bildades DX-klubben i Lund. Klubbnamnet var uppe till diskussion och ur protokoll och andra anteckningar så kan utläsas att det kommit in många förslag. DX-klubben Lunda pågar, Radioröret, Radiovågen, Finns DX-Club samt olika radiostationsnamn. Samtliga namn utom Radioklubben Prag och Radioklubben SSS
förkastades. Efter omröstning valdes Radioklubben SSS för att sedan åter förkastas. Man kunde inte enas. Bo Werners far, tillika f d Lundaspexare blev involverad i frågan. Han kom med flera namnförslag, de flesta alltför långa och komplicerade, gärna med latinska ord. Ett av dem, Societas DX-Lundensis, omändrades till DX-Club Lundensis, DXCL och antogs.
Vi får komma ihåg att vid den tiden så var lyssning på de rundradiostationer som hade sändningar på svenska oerhört populära vilket naturligtvis återspeglade sig i namnförslagen ovan. De första 14 medlemmarna var mellan 14-16 år gamla. Radio var magiskt på den tiden.
Man kan läsa i protokollen och klubbtidningarna att lundaklubben hade flera sektioner i byarna runtomkring Lund och att aktiviteten var livlig. Några av de sektionerna bröt sig sedan ur moderföreningen och startade eget. Hela tiden var det klubbtidningarna som spökade, man ansåg sig inte få tillräckligt utrymme för att informera om hörda stationer och sektionernas aktiviteter. Alla klubbar höll på med klubbtidningar...
Jag har skrivit hela DXCL historia perioden 1958-1965 på 29 sidor baserat på utdrag ur protokoll och information i medlemstidningarna. I stort sett alla dokument inkl gästböcker och kassaböcker finns bevarade i arkiv. Det handlar om ganska mycket material. Ett kul projekt då jag passade på att spåra upp många av de ursprungliga grundarna för intervjuer.
Ja det stämmer. MKVK i Malmö var den avgjort största och aktivaste DX-klubben här nere. Kjell Ekholm, sedermera SM7TE (SK), blev sekreterare i MKVK 1957 och då han bodde hos föräldrarna i Lund så bildade han och några klasskamrater MKVK:s Lundasektion i feb 1957. Medlemmarna involverades snabbt i tidningsproduktionen för MKVK men fick inte tillräckligt utrymme i Malmö DX-aren. Detta skapade så småningom missnöje i lundasektionen.
På ett hemligt möte hemma hos Lars Erik Nygren i början av februari 1958 valdes i "demokratisk ordning" Jan Eskilsson som erättare för den "avsatta ordföranden" Arne Helander. Varken Arne Helander eller Kjell
Ekholm var närvarande vid detta tillfälle. Det bestämdes också att ett "nytt årsmöte" skulle
hållas så fort som möjligt.
Den 24 februari 1958 träffades så ett tiotal DX-intresserade grabbar i Lars-Erik Nygrens källare på Merkuriusgatan 16 i Lund. Deras avsikt var att slutgiltigt bryta sig ur MKVK för att bilda en egen DX-klubb i Lund. Till mötesordförande valdes Lars Erik Nygren, 14 år och till sekreterare för dagen, Bo Werner, 15 år gammal. Man beslutades omgående att sektionen skulle bli "lokalklubb". De kraftigt försämrade relationerna till MKVK diskuterades och då i synnerhet MKVKs "Helan" Arne Helanders ihärdiga protester.
Resterna av MKVKs Lundasektion, med den avsatta ordföranden Arne Helander och sektionens grundare Kjell Ekholm fortsatte ännu en tid. Vid några tillfällen träffades man hos Claes Westerlund. Men i samband med att Kjell Ekholm under våren flyttade till Limhamn, upplöstes slutligen MKVKs Lundasektion.
Den 14 mars 1958 bildades DX-klubben i Lund. Klubbnamnet var uppe till diskussion och ur protokoll och andra anteckningar så kan utläsas att det kommit in många förslag. DX-klubben Lunda pågar, Radioröret, Radiovågen, Finns DX-Club samt olika radiostationsnamn. Samtliga namn utom Radioklubben Prag och Radioklubben SSS
förkastades. Efter omröstning valdes Radioklubben SSS för att sedan åter förkastas. Man kunde inte enas. Bo Werners far, tillika f d Lundaspexare blev involverad i frågan. Han kom med flera namnförslag, de flesta alltför långa och komplicerade, gärna med latinska ord. Ett av dem, Societas DX-Lundensis, omändrades till DX-Club Lundensis, DXCL och antogs.
Vi får komma ihåg att vid den tiden så var lyssning på de rundradiostationer som hade sändningar på svenska oerhört populära vilket naturligtvis återspeglade sig i namnförslagen ovan. De första 14 medlemmarna var mellan 14-16 år gamla. Radio var magiskt på den tiden.
Man kan läsa i protokollen och klubbtidningarna att lundaklubben hade flera sektioner i byarna runtomkring Lund och att aktiviteten var livlig. Några av de sektionerna bröt sig sedan ur moderföreningen och startade eget. Hela tiden var det klubbtidningarna som spökade, man ansåg sig inte få tillräckligt utrymme för att informera om hörda stationer och sektionernas aktiviteter. Alla klubbar höll på med klubbtidningar...
Jag har skrivit hela DXCL historia perioden 1958-1965 på 29 sidor baserat på utdrag ur protokoll och information i medlemstidningarna. I stort sett alla dokument inkl gästböcker och kassaböcker finns bevarade i arkiv. Det handlar om ganska mycket material. Ett kul projekt då jag passade på att spåra upp många av de ursprungliga grundarna för intervjuer.
Ja det var en magisk tid. Det var helt naturligt på 50-talet att några småknattar träffades runt en utrangerad träradion uppe på någon vind eller ute i en träkoja med en lång 220V-ledning till boningshuset. De grupper jag hade kontakt med var i 10-12-årsåldern, så någon form av klubbverksamhet var det aldrig. Det var heller aldrig långvarigt, men någon enstaka fortsatte ;-).
Sedemera öppnade sig världen med TFAE och QSL-kort med vikingaskepp. Vilken lycka att få en ny World Radio Handbook i julklapp. Man sög i sig varenda siffra och bokstav.
När Ingemar Johansson skulle boxas på natten den 26/6 1959 var det hårt tryck för att få till bra mottagning av Radio Luxemburg hos bekanta och bekantas bekanta.
/Roland
Sedemera öppnade sig världen med TFAE och QSL-kort med vikingaskepp. Vilken lycka att få en ny World Radio Handbook i julklapp. Man sög i sig varenda siffra och bokstav
. När Ingemar Johansson skulle boxas på natten den 26/6 1959 var det hårt tryck för att få till bra mottagning av Radio Luxemburg hos bekanta och bekantas bekanta.
/Roland
SM5MX
Well-Known Member
Bengt,
Ja, det var ju dramatik som hette duga! Ej helt olikt andra bokstavsorganisationer som förökade sig genom delning, hemliga möten och sammansvärjningar under jord.
På tal om radiostationer, som sände på svenska, var det så att jag först samlade på frimärken o a filatelistiskt. Jag prenumererade på en tjänst som tillhandahöll ett antal förstadagsbrev per år. I ett meddelande därifrån tipsades om dessa radiostationer med svenska program och det lärdes ut hur man skrev lyssnarrapporter för att få QSL - och därmed åtråvärda utländska frimärken. Underhand introducerades sedan MKVK mycket listigt som en väg till - mera frimärken! Frimärkena finns nog där i källaren någonstans, bortglömda bakom de apparater och "riktiga QSL" som kommit att samlas där under mer än ett halvsekel.
Med saknad minns jag än idag en del avancerade formuleringar som uppfanns på dessa "svenska radiostationer". Radio Berlin International, prisade en gång brödet i DDR som "fick smaklökarna att slå volter av lycka".
73,
Rolf
SM5MX
Ja, det var ju dramatik som hette duga! Ej helt olikt andra bokstavsorganisationer som förökade sig genom delning, hemliga möten och sammansvärjningar under jord.
På tal om radiostationer, som sände på svenska, var det så att jag först samlade på frimärken o a filatelistiskt. Jag prenumererade på en tjänst som tillhandahöll ett antal förstadagsbrev per år. I ett meddelande därifrån tipsades om dessa radiostationer med svenska program och det lärdes ut hur man skrev lyssnarrapporter för att få QSL - och därmed åtråvärda utländska frimärken. Underhand introducerades sedan MKVK mycket listigt som en väg till - mera frimärken! Frimärkena finns nog där i källaren någonstans, bortglömda bakom de apparater och "riktiga QSL" som kommit att samlas där under mer än ett halvsekel.
Med saknad minns jag än idag en del avancerade formuleringar som uppfanns på dessa "svenska radiostationer". Radio Berlin International, prisade en gång brödet i DDR som "fick smaklökarna att slå volter av lycka".
73,
Rolf
SM5MX
SM7EQL
Kortvågs- och UKV-tekniker
Ang TFA och Eterklubben....
"Teknik för alla, tidningen för "händigt folk", uppmuntrade till en vettig fritid. Fritid var ett nytt begrepp i Folkhemmet, och lämplig hobbyverksamhet, som exempelvis modellbygge, skulle väcka intresset hos unga människor för ett tekniskt yrke."
http://www.tekniskamuseet.se/1/1549.html
Länge sedan jag läste TFA. Kanske finns scannade på nätet?
"Teknik för alla, tidningen för "händigt folk", uppmuntrade till en vettig fritid. Fritid var ett nytt begrepp i Folkhemmet, och lämplig hobbyverksamhet, som exempelvis modellbygge, skulle väcka intresset hos unga människor för ett tekniskt yrke."
http://www.tekniskamuseet.se/1/1549.html
Länge sedan jag läste TFA. Kanske finns scannade på nätet?
SM0AOM
Well-Known Member
Fritid förr var ett nytt och exklusivt begrepp.
Man ansträngde sig för att denna nya frihet också skulle få ett meningsfullt innehåll.
Det finns alltså ett drag av folkbildning och uppfostran i dåtidens offentliga diskussioner.
Den dyrbara fritiden skulle helst inte förslösas på simpla nöjen och improduktiva tidsfördriv.
I detta sammanhang ansågs därför t.ex. DX-lyssning och amatörradio vara lämpliga hobbies, eftersom man då kunde skapa
"en reservkår av kunniga radiooperatörer och radiotekniker vilka utan kostnad för det allmänna vidmakthålla sina färdigheter".
Det ansågs alltså ligga i samhällets intresse att få fram riktiga radioamatörer.
73/
Karl-Arne
SM0AOM
SM7EQL
Kortvågs- och UKV-tekniker
Jo, det var nog en annan syn på saker och ting då. Ett klipp från 1958 i klubbtidningen:
"En mors syn på DX-ing
…På denna sida har en mor låtit oss taga del av hennes åsikter på DX-ingen, vilket vi hoppas
skall ha någon mission att fylla.
När mina ungdomar började DX-a, ställde jag mig rätt skeptisk mot det. Dels tyckte jag att
det tog för mycket tid från läxläsningen, dels drog det gärna ut på kvällarna. Det var även
ibland ganska störande. Nå, snart vande man sig vid det. Ungdomar måste ju ha avkoppling.
Bor man sedan på en ort där intet möjlighet finns till friluftsliv i vardagslag måste de fundera
ut någonting annat som är roligt. När jag sett alla ungdomar stå och hänga utanför biografer
eller samlas i klungor i gathörnen och jemför med min barndoms härliga skidfärder eller
uppfriskande kälkåkningar för att inte tala om sommarens segelturer med bad och simning, så
tycker jag synd om de unga. Jag är glad att mina barn har valt en hobby som är både nyttig
och trevlig. De lär sig att lyssna till språk, de får intresse för andra länder och folk. Nu
förstår jag deras intressen och uppmuntrar dem snarare än försöker hindra.
DX-ares mor"
"En mors syn på DX-ing
…På denna sida har en mor låtit oss taga del av hennes åsikter på DX-ingen, vilket vi hoppas
skall ha någon mission att fylla.
När mina ungdomar började DX-a, ställde jag mig rätt skeptisk mot det. Dels tyckte jag att
det tog för mycket tid från läxläsningen, dels drog det gärna ut på kvällarna. Det var även
ibland ganska störande. Nå, snart vande man sig vid det. Ungdomar måste ju ha avkoppling.
Bor man sedan på en ort där intet möjlighet finns till friluftsliv i vardagslag måste de fundera
ut någonting annat som är roligt. När jag sett alla ungdomar stå och hänga utanför biografer
eller samlas i klungor i gathörnen och jemför med min barndoms härliga skidfärder eller
uppfriskande kälkåkningar för att inte tala om sommarens segelturer med bad och simning, så
tycker jag synd om de unga. Jag är glad att mina barn har valt en hobby som är både nyttig
och trevlig. De lär sig att lyssna till språk, de får intresse för andra länder och folk. Nu
förstår jag deras intressen och uppmuntrar dem snarare än försöker hindra.
DX-ares mor"