SM0KBW
Well-Known Member
Det är väl bildat ur samma ord som Amore och kräver bara att man "älskar" ämnet, finns inget krav på vilken (kunskaps)nivå man ska ligga på!
Jag är ett blåbär...
- Thread starter nimbe
- Start date
Det är väl bildat ur samma ord som Amore och kräver bara att man "älskar" ämnet, finns inget krav på vilken (kunskaps)nivå man ska ligga på!
SM7EQL
Kortvågs- och UKV-tekniker
"An amateur (French amateur "lover of", from Old French and ultimately from Latin amatorem nom. amator, "lover") is generally considered a person attached to a particular pursuit, study, or science without formal training, also referred to as an autodidact."
Genuint autodidakta radioteknikintresserade kanske?
/Bengt
Genuint autodidakta radioteknikintresserade kanske?
/Bengt
SM0KBW
Well-Known Member
)) Inte genuint igen!!!! ))Amore tog visst vägen via frankrike först, kom inte ihåg den detaljen från språkkunskapslektionerna
DEt är f-n vad det börjar vara krångligt att vara amatör. För inte räcker det att klämma i med ett käckt, kartesianskt: "Jag sänder alltså är jag" utan nu måste man ta ställning till Wittgensteins språkteorier på orginalspråk för att överhuvutaget våga ge en signalrapport
Nu kommer väl någon och talar om att det ska vara, "Jag är summan av mina antennströmmar" , om man nu ska felcitera Kartesius
Last edited:
SM0KBW
Well-Known Member
Hoppas du har kapacitet för dem bara! För du ska veta att i de här kretsarna svänger det och är Ql värre!
SM7EQL
Kortvågs- och UKV-tekniker
Jag undrar vad vi egentligen försöker förmedla i denna blåbärstråd. Nu när jag läste igenom hela tråden från inlägg nr 1 igen så förefaller diskussionen vara lite spretig och lätt förvirrad.
Nimbe skrev i sitt inledande anförande; "Jag sitter rätt ofta och blir smått förbannad för att det finns saker som jag inte förstår. Och det är ju inte så att det är lönt att googla efter svaret på frågorna man själv inte riktigt har koll på."
Om det är så att man som undrande inte har koll på frågorna så blir det ju inte lätt att få svar. Moment 22. Eller inte betydde att Nimbe hade koll?
Men jag har två konkreta förslag:
1/ Försök finna något likasinnat blåbär i den lokala radioklubben. Sätt igång och kör radio. Mixtra med antenner och samla erfarenheter om vad som fungerar och inte fungerar. Ta hjälp av de mer erfarna. Börja med något, vad som helst och upptäck var det tar stopp. Sök svar efterhand. Lös problem. Delta i klubbens ordinarie möten och häng med på alla löpande aktiviteter. Ställ frågor.
2/ Låna hem några årgångar av QTC från klubben. Gärna de äldre årgångarna från 60- 70- och 80-talen då innehållet var mer teknikorienterat än senare. Det finns massor med nybörjarvänliga tidslösa artiklar i gamla QTC om antenner, om vågutbredning och mycket annat som alla har nytta av att känna till oberoende vilken nisch du sedan själv väljer. Dessutom får du en ordentlig historielektion som ger dig förståelse för hur amatörradio utvecklats från då till nu. Bläddra och läs det som verkar kul.
Jag tror ärligt talat att den i särklass sämsta hjälpen för en nybörjare är Internetforumen. Problemet är att en till synes enkel "otänkt" fråga tenderar att få många svar på olika nivåer och som pekar i olika riktningar. Den som har förmåga att svara på en nybörjares nivå (genom att popularisera och förenkla svaret) blir tillrättavisad av de som vill ge korrekt vetenskapliga svar ungefär 100 dB över nybörjarens huvud. Därefter börjar en inbördes debattkamp som alltid leder långt bort från det förväntade svaret på den otänkta frågan.
Om en nybörjare svarar en nybörjare och svaret inte är riktigt rätt blir det också problem. Dels får ju den frågande ett vilseledande svar som riskerar att få så starkt fäste att det utmynnar i en myt som inte går att tvätta bort, dels blir de kunniga experter som vet mer tvungna att tillrättavisa den vänlige nybörjaren som hjälpt den frågande.
Startsträckan att bli radioamatör är lång, räkna med 10 år eller mer, och det finns inga lätta genvägar. Börja med något, precis vad som helst och bygg på efterhand.
Nog filosoferat, nu är det dags för kvällskaffe.
/Bengt
Nimbe skrev i sitt inledande anförande; "Jag sitter rätt ofta och blir smått förbannad för att det finns saker som jag inte förstår. Och det är ju inte så att det är lönt att googla efter svaret på frågorna man själv inte riktigt har koll på."
Om det är så att man som undrande inte har koll på frågorna så blir det ju inte lätt att få svar. Moment 22. Eller inte betydde att Nimbe hade koll?
Men jag har två konkreta förslag:
1/ Försök finna något likasinnat blåbär i den lokala radioklubben. Sätt igång och kör radio. Mixtra med antenner och samla erfarenheter om vad som fungerar och inte fungerar. Ta hjälp av de mer erfarna. Börja med något, vad som helst och upptäck var det tar stopp. Sök svar efterhand. Lös problem. Delta i klubbens ordinarie möten och häng med på alla löpande aktiviteter. Ställ frågor.
2/ Låna hem några årgångar av QTC från klubben. Gärna de äldre årgångarna från 60- 70- och 80-talen då innehållet var mer teknikorienterat än senare. Det finns massor med nybörjarvänliga tidslösa artiklar i gamla QTC om antenner, om vågutbredning och mycket annat som alla har nytta av att känna till oberoende vilken nisch du sedan själv väljer. Dessutom får du en ordentlig historielektion som ger dig förståelse för hur amatörradio utvecklats från då till nu. Bläddra och läs det som verkar kul.
Jag tror ärligt talat att den i särklass sämsta hjälpen för en nybörjare är Internetforumen. Problemet är att en till synes enkel "otänkt" fråga tenderar att få många svar på olika nivåer och som pekar i olika riktningar. Den som har förmåga att svara på en nybörjares nivå (genom att popularisera och förenkla svaret) blir tillrättavisad av de som vill ge korrekt vetenskapliga svar ungefär 100 dB över nybörjarens huvud. Därefter börjar en inbördes debattkamp som alltid leder långt bort från det förväntade svaret på den otänkta frågan.
Om en nybörjare svarar en nybörjare och svaret inte är riktigt rätt blir det också problem. Dels får ju den frågande ett vilseledande svar som riskerar att få så starkt fäste att det utmynnar i en myt som inte går att tvätta bort, dels blir de kunniga experter som vet mer tvungna att tillrättavisa den vänlige nybörjaren som hjälpt den frågande.
Startsträckan att bli radioamatör är lång, räkna med 10 år eller mer, och det finns inga lätta genvägar. Börja med något, precis vad som helst och bygg på efterhand.
Nog filosoferat, nu är det dags för kvällskaffe.
/Bengt
Last edited:
SM0KBW
Well-Known Member
Tycker väl ändå att det kommit fram en del användbara tips trots att det här är ett spretigt forum på nätet för den ännu spretigare amatörkåren!
Man kan ju anta att den som skriver en sådan här fråga på ett forum vet att det kan bli lite spretigt i svaren och inte uppfattar det som ett problem.
Svar jag ser när jag läser igenom tråden:
Det är bra om du kan vara med i en aktiv klubb och besöka dess möten.
Leta enklare mer grundläggande böcker på biblioteket.
Fråga dina amatörkollegor.
Experimentera själv, den egna erfarenheten gör det lättare för dig att förstå och ta till dig teorier.
Försök att hitta det du VILL syssla med i din hobby
Även om du inte förstår allt lyssna, ta del av andras diskussioner, du kommer med tiden förstå mera.
Internet erbjuder via youtube allahanda undervisning - ända upp till Universitetsnivå.
Det finns mer sammanhållna hemsidor där man kan lära sig en hel del.
Du behöver inte kunna allt, det är bara du själv som sätter ribban.
Det kan vara bra att ha en kompis på samma nivå som du själv.
SSA med QTC är en resurs.
Det tar lång tid att bli fullfjädrad amatör.
Hoppas att jag inte missat för mycket av alla tips som faktiskt har nämnts i tråden.
Lägger till:
Att lära sig själv, att vara autodidakt, är mycket svårt. Du vet aldrig vad det är du har missat, eller i vilken ordning du ska lära dig de olika momenten. Att under ordnade former få del av kunskaperna i utbildning under ledning av lärare/mentor är en mycket enklare väg att ta sig fram.
Vad man kan göra är att ta en handbok som ARRLs och utifrån den systematiskt arbeta sig fram - gärna fråga någon kunnig om hur de uppfattar det du just lärt.
Man kan ju anta att den som skriver en sådan här fråga på ett forum vet att det kan bli lite spretigt i svaren och inte uppfattar det som ett problem.
Svar jag ser när jag läser igenom tråden:
Det är bra om du kan vara med i en aktiv klubb och besöka dess möten.
Leta enklare mer grundläggande böcker på biblioteket.
Fråga dina amatörkollegor.
Experimentera själv, den egna erfarenheten gör det lättare för dig att förstå och ta till dig teorier.
Försök att hitta det du VILL syssla med i din hobby
Även om du inte förstår allt lyssna, ta del av andras diskussioner, du kommer med tiden förstå mera.
Internet erbjuder via youtube allahanda undervisning - ända upp till Universitetsnivå.
Det finns mer sammanhållna hemsidor där man kan lära sig en hel del.
Du behöver inte kunna allt, det är bara du själv som sätter ribban.
Det kan vara bra att ha en kompis på samma nivå som du själv.
SSA med QTC är en resurs.
Det tar lång tid att bli fullfjädrad amatör.
Hoppas att jag inte missat för mycket av alla tips som faktiskt har nämnts i tråden.
Lägger till:
Att lära sig själv, att vara autodidakt, är mycket svårt. Du vet aldrig vad det är du har missat, eller i vilken ordning du ska lära dig de olika momenten. Att under ordnade former få del av kunskaperna i utbildning under ledning av lärare/mentor är en mycket enklare väg att ta sig fram.
Vad man kan göra är att ta en handbok som ARRLs och utifrån den systematiskt arbeta sig fram - gärna fråga någon kunnig om hur de uppfattar det du just lärt.
Last edited:
SM6OID
Well-Known Member
Hej!
Jag "fick" mitt cert för nästan 30 år sedan.
Vissa saker inom "radioområdet" är jag rätt skaplig på, vissa saker oduglig och andra saker helt ointresserad av.
Det känns bra att man inte riskerar bli fullärd! Det finns alltid att lära.
Knepet är att hitta källorna till kunskapen.
Jag "fick" mitt cert för nästan 30 år sedan.
Vissa saker inom "radioområdet" är jag rätt skaplig på, vissa saker oduglig och andra saker helt ointresserad av.
Det känns bra att man inte riskerar bli fullärd! Det finns alltid att lära.
Knepet är att hitta källorna till kunskapen.
SM7EQL
Kortvågs- och UKV-tekniker
KBW skrev; "Att lära sig själv, att vara autodidakt, är mycket svårt. Du vet aldrig vad det är du har missat, eller i vilken ordning du ska lära dig de olika momenten. Att under ordnade former få del av kunskaperna i utbildning under ledning av lärare/mentor är en mycket enklare väg att ta sig fram."
----
Ja, frågan är vart man börjar och hur långt man kommer på kunskapens väg innan man lärt sig så fel saker att det är kört. En kompis till mig lärde sig morsetelegrafi "på egen hand" utan någon som helst mentor, tips eller råd. Mottagningen gick ganska bra. Sändningen blev i det närmaste oläslig. Flera år senare hade den personliga teckengivningen permanentats och i samband med en field day så fick jag se hur denne självlärde telegrafist fattade nyckeln. Handen hölls rakt ut med utsträckta fingrar och ovansidan uppåt. Nycklingen skedde med tummen som efter varje teckendel lyfte några centimetrar från nyckelknoppen. Övriga handen hölls helt stilla i med utsträckta fingrar lätt spretande. Att i det läget lära om och lära rätt är inte lätt.
En annan sak nu när vi diskuterar kunskap m m. Jag tänker mig en linjär skala graderad från 0 till 100. Siffran 0 får representera en helt tom hjärna, dvs ingen inhämtad kunskap alls. Siffran 100 får representera alla världens hjärnor tillsammans, dvs all samlad kunskap. Vi kan hålla oss till ämnet radioteknik och sådant som är applicerbart på amatörradio...
Om jag skulle försöka placera in mig kunskapsmässigt på en sådan tänkt skala så är jag säker på att jag ligger över 0 men inte når upp till 100. Man kan fundera på om jag kanske ligger i häradet 0,01 som de flesta andra av oss här på Ham.se. Någon av de mer pålästa kanske når upp till heltal men sedan tror jag det är stopp. Det jag vill ha sagt är att var vi än befinner oss på skalan så finns det alltid någon som vet mer och vet de rätta svaren.
Ett annat sätt att se kunskap på är att tänka sig små utspridda kunskapsöar i ett stort hav. Själv är jag mycket kunnig i några få mycket smala områden (öar) som jag snöat in på under många år medan jag inte kan ett minsta lilla dugg om andra saker. Vi kan kalla detta för fragmenterad kunskap. Det kan vara bra att kunna allt om en viss sorts koaxialkontakt men om man inte känner till att det finns någonting som heter koaxialkabel så är det kanske svårt att få nytta av kunskapen, i alla fall omsätta den till praktiskt bruk. Här gäller det att finna broar mellan kunskapsöarna så att fragmenten kan sättas samman till en helhet ungefär som man lägger pussel. Om sedan pusselbitarna passar ihop så blir det bättre. Ju fler bitar ju större kunskap som täcker en allt växande kunskapsyta.
De som gått en typisk certifikatskurs och blivit radioamatörer har fått lära sig olika lösryckta saker, fragment, men som inte passar in i något större sammanhang. Jag vill hävda att den som gått en certifikatskurs och klarat provet med guldstjärna trots denna bedrift inte har lärt sig särskilt mycket som är omsättbart till praktiskt nytta och kan användas i verkligheten.
Bättre hade varit att nybörjare hade "tvingats" gå i lära hos en erfaren radioamatör eller aktiv radioklubb i säg ett år eller så. Jag är övertygad om att en sådan lärling hade blivit betydligt bättre rustad för sin hobby än i nuvarande teoretiska system. Något formellt prov hade inte behövts. Det kunde räcka med ett intyg från mentorn att N.N. är en rekorderlig tjej/kille/karl/tant och kan sina saker.
Nog för nu.
/Bengt
----
Ja, frågan är vart man börjar och hur långt man kommer på kunskapens väg innan man lärt sig så fel saker att det är kört. En kompis till mig lärde sig morsetelegrafi "på egen hand" utan någon som helst mentor, tips eller råd. Mottagningen gick ganska bra. Sändningen blev i det närmaste oläslig. Flera år senare hade den personliga teckengivningen permanentats och i samband med en field day så fick jag se hur denne självlärde telegrafist fattade nyckeln. Handen hölls rakt ut med utsträckta fingrar och ovansidan uppåt. Nycklingen skedde med tummen som efter varje teckendel lyfte några centimetrar från nyckelknoppen. Övriga handen hölls helt stilla i med utsträckta fingrar lätt spretande. Att i det läget lära om och lära rätt är inte lätt.
En annan sak nu när vi diskuterar kunskap m m. Jag tänker mig en linjär skala graderad från 0 till 100. Siffran 0 får representera en helt tom hjärna, dvs ingen inhämtad kunskap alls. Siffran 100 får representera alla världens hjärnor tillsammans, dvs all samlad kunskap. Vi kan hålla oss till ämnet radioteknik och sådant som är applicerbart på amatörradio...
Om jag skulle försöka placera in mig kunskapsmässigt på en sådan tänkt skala så är jag säker på att jag ligger över 0 men inte når upp till 100. Man kan fundera på om jag kanske ligger i häradet 0,01 som de flesta andra av oss här på Ham.se. Någon av de mer pålästa kanske når upp till heltal men sedan tror jag det är stopp. Det jag vill ha sagt är att var vi än befinner oss på skalan så finns det alltid någon som vet mer och vet de rätta svaren.
Ett annat sätt att se kunskap på är att tänka sig små utspridda kunskapsöar i ett stort hav. Själv är jag mycket kunnig i några få mycket smala områden (öar) som jag snöat in på under många år medan jag inte kan ett minsta lilla dugg om andra saker. Vi kan kalla detta för fragmenterad kunskap. Det kan vara bra att kunna allt om en viss sorts koaxialkontakt men om man inte känner till att det finns någonting som heter koaxialkabel så är det kanske svårt att få nytta av kunskapen, i alla fall omsätta den till praktiskt bruk. Här gäller det att finna broar mellan kunskapsöarna så att fragmenten kan sättas samman till en helhet ungefär som man lägger pussel. Om sedan pusselbitarna passar ihop så blir det bättre. Ju fler bitar ju större kunskap som täcker en allt växande kunskapsyta.
De som gått en typisk certifikatskurs och blivit radioamatörer har fått lära sig olika lösryckta saker, fragment, men som inte passar in i något större sammanhang. Jag vill hävda att den som gått en certifikatskurs och klarat provet med guldstjärna trots denna bedrift inte har lärt sig särskilt mycket som är omsättbart till praktiskt nytta och kan användas i verkligheten.
Bättre hade varit att nybörjare hade "tvingats" gå i lära hos en erfaren radioamatör eller aktiv radioklubb i säg ett år eller så. Jag är övertygad om att en sådan lärling hade blivit betydligt bättre rustad för sin hobby än i nuvarande teoretiska system. Något formellt prov hade inte behövts. Det kunde räcka med ett intyg från mentorn att N.N. är en rekorderlig tjej/kille/karl/tant och kan sina saker.
Nog för nu.
/Bengt
Last edited:
SM0KBW
Well-Known Member
@EQL:
Tror att det är mycket beroende på individ. En del kanske behöver ett sådant mentorskap andra kanske skulle känna sig kvävda av det och tappa intresset.
En motbild av din CW-vän är en vän jag har som även han lärt sig helt själv. Han kan sända en underbar CW på nästan vad som helst OCH han kan nästan läsa vilken QLF som helst! Vi har samtalat om att vi som lär oss CW från maskinsänt blir rigida och måste ha denna "vältajmade" telegrafi för att förstå.
I den stad där jag startade upp som amatör fanns ingen klubb, det är bl.a p.g.a det som det blev T-cert i 20-års åldern i stället för C-cert vid 14, trots jag redan då var intresserad.
Att börja tala med andra amatörer var nog ganska likt situationen här på forumet. En del vara vänligt hjälpsamma, andra vänligt ointresserade eller talade över huvudet på mig och sedan fanns det nog någon som var direkt otrevlig men det har jag förträngt. Fakta fanns i handböckerna från ARRL eller min favorit RSGBs och dessa fanns på biblioteket.
Din kunskapsskala kan aldrig vara absolut då vi alla har olika förutsättningar. Vet av erfarenhet att för en CP-skadad kan det vara en lika stor seger att lära sig få på sig jackan som det kan vara för en annan att vinna SM i någon sportgren. Båda har då kommit upp på låt, oss säga 80% av sin skala.
Tror att det är mycket beroende på individ. En del kanske behöver ett sådant mentorskap andra kanske skulle känna sig kvävda av det och tappa intresset.
En motbild av din CW-vän är en vän jag har som även han lärt sig helt själv. Han kan sända en underbar CW på nästan vad som helst OCH han kan nästan läsa vilken QLF som helst! Vi har samtalat om att vi som lär oss CW från maskinsänt blir rigida och måste ha denna "vältajmade" telegrafi för att förstå.
I den stad där jag startade upp som amatör fanns ingen klubb, det är bl.a p.g.a det som det blev T-cert i 20-års åldern i stället för C-cert vid 14, trots jag redan då var intresserad.
Att börja tala med andra amatörer var nog ganska likt situationen här på forumet. En del vara vänligt hjälpsamma, andra vänligt ointresserade eller talade över huvudet på mig och sedan fanns det nog någon som var direkt otrevlig men det har jag förträngt. Fakta fanns i handböckerna från ARRL eller min favorit RSGBs och dessa fanns på biblioteket.
Din kunskapsskala kan aldrig vara absolut då vi alla har olika förutsättningar. Vet av erfarenhet att för en CP-skadad kan det vara en lika stor seger att lära sig få på sig jackan som det kan vara för en annan att vinna SM i någon sportgren. Båda har då kommit upp på låt, oss säga 80% av sin skala.
Last edited:
Jo, det är jag väl medveten om.
Det är ju därför vi håller på med vår kära hobby.
Men vad jag menar är att vi kan börja från den nivå vi står på och plocka till oss mer kunskap efter hand.
SM0KBW
Well-Known Member
@GUJ:
Ibland blir det otydligt, jag försökte just förstärka det du skrev!
I en intressedriven hobby som vår så är det det precis så. Den egna tillfredställelsen det enda giltiga måttet, oavsett vilken "absolut" teknisk nivå det råkar vara på det problem man just bemästrat.
Ibland avlyssnar man QSOn där nybörjare dryftar sin problem och talar om sina framgångar, då brukar jag småleende luta mig tillbaks och minnas hur det var när man själv började en gång i tiden.
Ibland blir det otydligt, jag försökte just förstärka det du skrev!
I en intressedriven hobby som vår så är det det precis så. Den egna tillfredställelsen det enda giltiga måttet, oavsett vilken "absolut" teknisk nivå det råkar vara på det problem man just bemästrat.
Ibland avlyssnar man QSOn där nybörjare dryftar sin problem och talar om sina framgångar, då brukar jag småleende luta mig tillbaks och minnas hur det var när man själv började en gång i tiden.
Last edited:
SM7CZR
Old Member
En annan sak är hur ofta man använder det man en gång lärt sig och kunnat bra. Kanske har man tidvis ägnat sig åt andra aktiviteter än radio under årens lopp och vissa detaljer har då hamnat lite åt sidan. Helt plötsligt har ämnet kommit på tal och då tänker man - javisst, så var det ju!
Andra detaljer är helt borta, går inte att rota fram ur minnet. Det kommer ni kanske att konstatera när ni varit amatörer i över 50 år, som undertecknad.
Större sjukdomar och tråkiga händelser under åren påverkar också minnet negativt. Samtidigt som åldern tar ut sin rätt.
SM0KBW
Well-Known Member
@CZR:
Grattis, för mig började problemen redan före 30-strecket
@Alla:
Det är min bestämda uppfattning att det inte är högre krav som skapar vettiga amatörer utan det är det inre drivet. Har man det så spelar det inte någon roll om det var svårt eller lätt att ta cert. En person med ett inre driv kommer ändå inte stanna där.
Saknas det så kommer personen nog lägga av av sig själv. För det kan inte vara kul och sitta i QSO och inte fatta vad de andra talar om, man kommer förmodligen köra sparsamt med endast några få likasinnade.
Känner flera i dag drivna amatörer med höga kunskapsnivåer som börjat börjat sin bana på det onämnbara 2X bandet. Vissa av dem har till och med tagit de senaste årens "alltför" enkla prov. Fast jag själv är 2X ren och fick avlägga ett mer "avancerat" prov så har jag stort utbyte att ha QSO med dessa amatörer.
Grattis, för mig började problemen redan före 30-strecket
@Alla:
Det är min bestämda uppfattning att det inte är högre krav som skapar vettiga amatörer utan det är det inre drivet. Har man det så spelar det inte någon roll om det var svårt eller lätt att ta cert. En person med ett inre driv kommer ändå inte stanna där.
Saknas det så kommer personen nog lägga av av sig själv. För det kan inte vara kul och sitta i QSO och inte fatta vad de andra talar om, man kommer förmodligen köra sparsamt med endast några få likasinnade.
Känner flera i dag drivna amatörer med höga kunskapsnivåer som börjat börjat sin bana på det onämnbara 2X bandet. Vissa av dem har till och med tagit de senaste årens "alltför" enkla prov. Fast jag själv är 2X ren och fick avlägga ett mer "avancerat" prov så har jag stort utbyte att ha QSO med dessa amatörer.
Last edited:
SM7EQL
Kortvågs- och UKV-tekniker
De som helt saknar förkunskaper och inte vet något alls om amatörradio och som blivit värvade (lockade) att gå en veckoslutskurs kommer ut ungefär lika ovetande som de gick in. De har naturligtvis lärt sig vad som krävs för att svara på frågorna men har dimmig förståelse om vad frågorna egentligen handlar om och hur de har koppling till verkligheten. Det är sådant jag noterat i samband med provförrättningar under en 10-års period. Mina kandidater svarade mekaniskt på frågorna.
Den baskunskap som en sådan nybörjare inhämtat på en veckoslutskurs enligt korvstoppningsmetoden är helt enkelt inte tillräcklig för att för egen maskin ta sig vidare. Startsträckan är enormt lång och många nya kommer helt enkelt inte till skott eftersom de har svårt att bestämma sig för vilken radio de skall köpa, vilken antenn som är bäst, vilka band som är intressantast. Frågorna är för många och de svar vi ger här på HAM.SE är inte alla gånger en hjälp, snarare bidrar de till förvirringen och en och annat tappar sugen och ger upp.
/Bengt
Den baskunskap som en sådan nybörjare inhämtat på en veckoslutskurs enligt korvstoppningsmetoden är helt enkelt inte tillräcklig för att för egen maskin ta sig vidare. Startsträckan är enormt lång och många nya kommer helt enkelt inte till skott eftersom de har svårt att bestämma sig för vilken radio de skall köpa, vilken antenn som är bäst, vilka band som är intressantast. Frågorna är för många och de svar vi ger här på HAM.SE är inte alla gånger en hjälp, snarare bidrar de till förvirringen och en och annat tappar sugen och ger upp.
/Bengt
SM6OID
Well-Known Member
Så, vad kan vi här på ham.se göra för att stötta de nypåstigna?
SM0KBW
Well-Known Member
@EQL:
Nu är det nog så att varken nu eller förr så är/var amatörradiokursen den enda vägen till att lära sig om (radio)teknik. Den verkligt intresserade har nog redan innan kursen försökt lära sig ett och annat. Antingen på egen hand eller via yrkesval med mera.
De som inte redan har detta intresse och inte får detta väckt på dessa veckoslutskurser, ja de kanske helt enkelt inte hör hemma i hobbyn och kommer förmodligen tröttna och börja med andra sysslor.
Det är min personliga övertygelse och erfarnhet att du inte kan stoppa den person som verkligen är intresserad av ett ämne att lära sig det.
Personligen har jag haft ett väldigt stor nytta av Internet, dess forum och hemsidor. Vi hade en rätt kul diskussion just här på forumet om baluner där det förekom ett flertal referenser till hemsidor/PDF-filer som fördjupade tråden på det underbara sätt som bara Internet kan erbjuda!
Om du går igenom alla böcker på ett bibliotek så kommer du även där finna motsägelser, och innan du förstått systemet man ordnar böcker efter så är det förmodligen ett totalt förvirrande kaos. Trots detta så finns det en rad autodidakter som faktiskt nåt aktningsvärda kunskapsnivåer just genom att ta del av böckerna som finns på ett bibliotek.
Till och med om du som nybörjare går in på en klubb och frågar t.ex vad är en bra antenn så kommer du bli förvirrad av svaren.
Nu är det nog så att varken nu eller förr så är/var amatörradiokursen den enda vägen till att lära sig om (radio)teknik. Den verkligt intresserade har nog redan innan kursen försökt lära sig ett och annat. Antingen på egen hand eller via yrkesval med mera.
De som inte redan har detta intresse och inte får detta väckt på dessa veckoslutskurser, ja de kanske helt enkelt inte hör hemma i hobbyn och kommer förmodligen tröttna och börja med andra sysslor.
Det är min personliga övertygelse och erfarnhet att du inte kan stoppa den person som verkligen är intresserad av ett ämne att lära sig det.
Personligen har jag haft ett väldigt stor nytta av Internet, dess forum och hemsidor. Vi hade en rätt kul diskussion just här på forumet om baluner där det förekom ett flertal referenser till hemsidor/PDF-filer som fördjupade tråden på det underbara sätt som bara Internet kan erbjuda!
Om du går igenom alla böcker på ett bibliotek så kommer du även där finna motsägelser, och innan du förstått systemet man ordnar böcker efter så är det förmodligen ett totalt förvirrande kaos. Trots detta så finns det en rad autodidakter som faktiskt nåt aktningsvärda kunskapsnivåer just genom att ta del av böckerna som finns på ett bibliotek.
Till och med om du som nybörjare går in på en klubb och frågar t.ex vad är en bra antenn så kommer du bli förvirrad av svaren.