Komponentfattig "rörsändare"

Detta är samma som EQL visat innan och som jag byggde 2009. Tankspolen inköptes av EQL för en symbolisk summa av 1 SEK årsmodell 1942 med löfte om att den skulle ingå i detta bygge.
A1 sändare.jpg
Det första testet med komponenterna ses i bilden nedan. De blå kondensatorerna är dock utbytta till rätt typ. I detta utförande avverkades det första QSO:et med Tjeckien och med den dåvarande plastradion som RX.
spagettikok.jpg
Sedermera har det blivit hundratals QSO:n med varierande mottagare som regenerativt hembygge, BC-348-R, hembyggd transitor RX av SM7DMC och plastradio, och ofta fågekholkar bland de som svarade på anrop.
 
Last edited:
SM7EQL:s signal på Auroran i Söndags vittnar om att VHF sändaren där inte var så komponentfattig.
S9+ periodvis hördes resten av ton i signalen hit till strx norr Karlstad.
Med krattan vänd norr.

SM4FPD
 
SM7EQL:s signal på Auroran i Söndags vittnar om att VHF sändaren där inte var så komponentfattig.
S9+ periodvis hördes resten av ton i signalen hit till strx norr Karlstad.
Med krattan vänd norr.

Tack för rapporten Roy, men PA-steget som användes är i alla fall komponentfattigt :)

2mPA.jpg
 
Vilka moderna grejor... Falu Radioklubbs första sändare finns beskriven https://sk4ao.net/historik/Min första radiosändare (Radio-amatören 1-3 1925).pdf. Det var 5 W AM med våglängden ett par hundra meter. Byggd av Ove Mogensen SMZO för inledande försök inför Falu Radioklubb SMZK:s uppstart lite senare samma år. Sändaren kom tillbaks till klubben i mitten av 80-talet. Jag tittade på sändaren för några dar sen, men vi har inte vågat starta den. Hur kollar man att det är vakuum kvar i röret?

/Jan
 
Det är endast rör som är "gettrade" som blir vita inuti när det kommer in luft. Utan getter så är det mycket svårt att kontrollera vakuum, men ett sätt är att använda en "vakuumtestare" som är en liten gnistsändare som man håller emot glasväggen. När vakuum inte är fullgott så blir det en blåaktig fluorescens på insidan av glaset.

1699466137210.png
 
Det blir att fylla i nytt vacum då.
Till Bengt, ja det där såg ju inte så komponentgödslat ut, men om man räknar i storlek och vikt så kanske....

Framtiden blir nog om vi inser vad som skrivits här, att man måste ha en jättebred mottagare, igen.
Dels pga av extremt låg aktivitet, dels för att hitta en motstation som kan komma var som helst.

Nackdelen är dock att bred mottagare tar upp mer stöj, dvs oönskat brus.
Så det blir som att bita sig i svansen ändå.
Så kanske ändå smalare mottagare, ännu stabilare VFO-er och ännu stabilare sändare och ännu mindre chirp.

SM4FPD
 
Som både -EQL och -AOM vet så hade jag mycket roligt under lång tid när den här fick värka fram både teoretiskt, praktiskt och ...konstnärligt :)
 

Attachments

  • Träsändare.jpg
    Träsändare.jpg
    95,7 KB · Views: 38
Ja det är kul med enkla komponentfattiga sändare mer eller mindre konstnärligt utförda Lars. Min första "riktiga rörsändare" byggdes 1966 några år före amatörradion upptäcktes. En elektronkopplad oscillator (ECO) med oktalröret 6L6GT enligt ett schema inköpt från Hobbyförlaget. I avsaknad av metallchassie spikades komponenterna fast på en träplatta och spiken bockades på undersidan. De få komponenterna som behövdes klipptes ut från en slaktad träradio, utöver spolstommarna som var papphylsorna från toarullar.

AMTX1.jpg

Matningsspänningen 6,3 V för glöden och 300-350 V anodspänning hämtades från en Luxor träradio. I serie med anodspänningsledningen kopplades in en LF-utgångstransformator. Den lågohmiga 4-8 ohms lindningen kopplades till en Tandberg S14 rullbandspelare med div popmusik som The Beatles etc. Sändaren täckte ungefär 1,5-3 MHz och uteffekten som mätts mer i modern tid var i storleksordningen några watt. Antenn på den tiden var en lång tråd ansluten till utgångsspolens anodsida utan tanke på att anpassning var viktig eller ens behövdes. Med hjälp av en glödlampa och trådslinga placerad nära utgångsspolen ställdes vridkondensatorn in för starkast ljussken. Så gick det till. Räckvidd si så där några km runt södra delarna av Lund och med god högtalarstyrka i en bärbar transistorradio på axeln när det cyklades runt i omgivningarna. Det var en spännande och lärorik tid vill jag lova. Nu får man leva på minnena.
 
Hej!

Bengt, det är mycket som var annorlunda förr, inte minst var papphylsorna från toarullar bättre...
 
Inga myndigheter som hade synpunkter på sändandet? ;)



Ja det är kul med enkla komponentfattiga sändare mer eller mindre konstnärligt utförda Lars. Min första "riktiga rörsändare" byggdes 1966 några år före amatörradion upptäcktes. En elektronkopplad oscillator (ECO) med oktalröret 6L6GT enligt ett schema inköpt från Hobbyförlaget. I avsaknad av metallchassie spikades komponenterna fast på en träplatta och spiken bockades på undersidan. De få komponenterna som behövdes klipptes ut från en slaktad träradio, utöver spolstommarna som var papphylsorna från toarullar.

View attachment 11015

Matningsspänningen 6,3 V för glöden och 300-350 V anodspänning hämtades från en Luxor träradio. I serie med anodspänningsledningen kopplades in en LF-utgångstransformator. Den lågohmiga 4-8 ohms lindningen kopplades till en Tandberg S14 rullbandspelare med div popmusik som The Beatles etc. Sändaren täckte ungefär 1,5-3 MHz och uteffekten som mätts mer i modern tid var i storleksordningen några watt. Antenn på den tiden var en lång tråd ansluten till utgångsspolens anodsida utan tanke på att anpassning var viktig eller ens behövdes. Med hjälp av en glödlampa och trådslinga placerad nära utgångsspolen ställdes vridkondensatorn in för starkast ljussken. Så gick det till. Räckvidd si så där några km runt södra delarna av Lund och med god högtalarstyrka i en bärbar transistorradio på axeln när det cyklades runt i omgivningarna. Det var en spännande och lärorik tid vill jag lova. Nu får man leva på minnena.
 
Inga myndigheter som hade synpunkter på sändandet?

Nej, jag och mina skolkompisar tänkte nog inte så mycket på ev konsekvenser i 13-årsåldern. Dock visste vi att Televerket var väldigt farliga saker och höll därför utkik efter de orangefärgade bilarna som så klart inte var pejlbilar utan tillhörde 600 ohm folket. Några andra radiopirater här i Lund hade sämre tur och blev av med sina sändare när Televerket och polisen dök upp. Så här i efterhand kan nämnas att flera av de anställda på Televerkets tillsynsavdelning i Malmö som vi var så rädda för själva hade startat sin karriär som radiopirater och sedan blivit radioamatörer och ev mer laglydiga på äldre dagar. Andra klasskamrater trimmade mopeder och några åkte dit på det.
 
Dock visste vi att Televerket var väldigt farliga saker och höll därför utkik efter de orangefärgade bilarna som så klart inte var pejlbilar utan tillhörde 600 ohm folket. Några andra radiopirater här i Lund hade sämre tur och blev av med sina sändare när Televerket och polisen dök upp.
Man hade respekt för myndigheter i allmänhet och Televerket i synnerhet förr. Om man blev uppmärksammad hade nog mycket att göra med vad och hur mycket som man sände.

Den som sände sporadiskt på FM-bandet med låg effekt eller på mellanvåg löpte knappast någon risk att upptäckas, medan de som sände timmavis varje dag och även hade någon form av politiskt eller kommersiellt budskap kopplat till sändningarna fick högre prioritet.

Kända exempel var t.ex. Radio 88 i Stockholm, där den uniformerade polisen, SÄPO och Televerket lade mycket tid och arbete på att leta reda på de "subversiva elementen". Man var på sina håll helt säker på att personerna bakom hade terroristkopplingar.

När jag själv som 10/11-åring försökte mig på "tvåvägskommunikationsexperiment" på 150 MHz med superregenerativa mottagare och modulerade oscillatorer skedde dessa på helger när Televerkets radiotillsyn förväntades ha ledigt, men trots detta hajade jag till i veckor när en orange Duett syntes till i grannskapet...

Misstänker dock att de ynglingar vilka efter att ha köpt surplus Ra100 hos Hobby-Förlaget hade haft "animerade samtal" med polis, brandkår samt ambulanser fick en något högre prioritet när det gällde efterforskningar.
 
När jag själv som 10/11-åring försökte mig på "tvåvägskommunikationsexperiment" på 150 MHz med superregenerativa mottagare och modulerade oscillatorer skedde dessa på helger när Televerkets radiotillsyn förväntades ha ledigt, men trots detta hajade jag till i veckor när en orange Duett syntes till i grannskapet...

Så var det.... :cool:

tvt.jpg
 
Back
Top