De är outslitliga (?) och dessutom är den i bilden i mycket bättre kvalitet än du får för motsvarande mängd peng idag. KÖÖÖP!!
Lära sig CW
- Thread starter SA6MTX
- Start date
SM0AOM
Well-Known Member
En original L M Ericsson nållagrad telegrafnyckel eller liknande är bokstavligen outslitlig och håller i sekler.
Även de lite enklare "bladfjädernycklar" som förekom i militära anläggningar, i Televerkets fartygsradiostationer och vilka
även såldes som "SSA-nyckeln" eller "Swedish Key" är riktigt bra telegrafnycklar, som har en behaglig känsla samt
gör telegraferandet till ett sant nöje och till den konstart det är.
Hittar man en sådan för några hundra är den ett oerhört mycket bättre köp än de nyproducerade nycklarna av smäckig
amerikansk modell som säljs.
Även de lite enklare "bladfjädernycklar" som förekom i militära anläggningar, i Televerkets fartygsradiostationer och vilka
även såldes som "SSA-nyckeln" eller "Swedish Key" är riktigt bra telegrafnycklar, som har en behaglig känsla samt
gör telegraferandet till ett sant nöje och till den konstart det är.
Hittar man en sådan för några hundra är den ett oerhört mycket bättre köp än de nyproducerade nycklarna av smäckig
amerikansk modell som säljs.
Last edited:
Bara man håller igen när man bjuder på tradera auktion
För ett antal år sedan såg jag en vacker LM nyckel i polerad mässing, eftersom jag är LM'are så ville jag gärna köpa den
och i stridens budgivningshetta så gick det åt pipan.
Kommer inte ihåg detaljerna men jag betalade säkert minst 2000 kr för nyckeln.
Och det var en spricka i träplattan + att knoppen var utbytt till någon modern plastknopp.
SM0AOM
Well-Known Member
"Bladfjädernycklarna" är ganska vanliga, och ser ut så här:
Det som kan skilja är bottenplattan, den avbildade har en plastplatta,
medan andra har bakelitplatta eller, mycket ovanligt, marmor.
Min egen "tjänstenyckel" som jag fick på Televerket Radio ser ut exakt som denna.
Sedan finns en variant vilken har en kåpa och som fanns i regementenas telegrafisalar.
Dessa var avsedda att monteras på ett bordsben så att höjden kan regleras.
Den har i princip samma innanmäte som den tidigare.
Sedan finns det en variant av L M Ericsson nyckeln, som har lite
enklare finish och är en föregångare till bladfjädernycklarna.
De är sannolikt tillverkade av SRA som var ett Ericsson-dotterbolag.
Fick en sådan som föreläsningsarvode från Ledningsregementet på 1990-talet.
Sådana nycklar satt i några typer av radiostationer under 40/50-talen.
Alla de ovan avbildade telegrafnycklarna kan varmt rekommenderas till de som önskar
bli riktiga radioamatörer.
1940-talet ledde till en "lätt inflation" i antalet typer av telegrafnycklar.
En som blev mycket vanlig som surplus är "W.T. Key 8 AMP Mk III" som tillhörde
SET-19. Av denna anledning är den helisolerad och ofta försedd med skyddskåpa.
Min egen W.T. Key 8 AMP har använts till SET-19 i mer modern tid.
Den har även en ganska märklig historia.
Jag fick den av en släkting när jag var 8 år tillsammans med en telegrafisummer.
Summern kom att användas till annat och nyckeln hamnade sedermera i en kartong.
När min far flyttade 1984 så fick jag skicka två SJ-pall med "junk" som stått i
hans förråd på landet till ETA-auktionen och bland det fanns nyckeln.
Den köptes av SM6ECR(SK). När han avled hastigt 2002 så fick jag frågan av
hans efterlevande ifall jag ville ge några av hans prylar "ett gott hem" och bland dessa fanns nyckeln.
Cirkeln har alltså slutits...
Det som kan skilja är bottenplattan, den avbildade har en plastplatta,
medan andra har bakelitplatta eller, mycket ovanligt, marmor.
Min egen "tjänstenyckel" som jag fick på Televerket Radio ser ut exakt som denna.
Sedan finns en variant vilken har en kåpa och som fanns i regementenas telegrafisalar.
Dessa var avsedda att monteras på ett bordsben så att höjden kan regleras.
Den har i princip samma innanmäte som den tidigare.
Sedan finns det en variant av L M Ericsson nyckeln, som har lite
enklare finish och är en föregångare till bladfjädernycklarna.
De är sannolikt tillverkade av SRA som var ett Ericsson-dotterbolag.
Fick en sådan som föreläsningsarvode från Ledningsregementet på 1990-talet.
Sådana nycklar satt i några typer av radiostationer under 40/50-talen.
Alla de ovan avbildade telegrafnycklarna kan varmt rekommenderas till de som önskar
bli riktiga radioamatörer.
1940-talet ledde till en "lätt inflation" i antalet typer av telegrafnycklar.
En som blev mycket vanlig som surplus är "W.T. Key 8 AMP Mk III" som tillhörde
SET-19. Av denna anledning är den helisolerad och ofta försedd med skyddskåpa.
Min egen W.T. Key 8 AMP har använts till SET-19 i mer modern tid.
Den har även en ganska märklig historia.
Jag fick den av en släkting när jag var 8 år tillsammans med en telegrafisummer.
Summern kom att användas till annat och nyckeln hamnade sedermera i en kartong.
När min far flyttade 1984 så fick jag skicka två SJ-pall med "junk" som stått i
hans förråd på landet till ETA-auktionen och bland det fanns nyckeln.
Den köptes av SM6ECR(SK). När han avled hastigt 2002 så fick jag frågan av
hans efterlevande ifall jag ville ge några av hans prylar "ett gott hem" och bland dessa fanns nyckeln.
Cirkeln har alltså slutits...
SM4FPD
Well-Known Member
Vackra samlarobjekt!
Men tråden handlade om att lära sig CW, med betydelsen Morsetelegrafi.
Så då är min fråga om det är att vara "riktigt radioamatör" att använda elbugg?
Jag förstår faktiskt inte vitsen att överhuvudtaget sitta och pilla med, och försöka lära sig sända snyggt med manuell telegrafnyckel, mer än att ha dom som samlarobjekt.
Det framstår för mig som självklart att man skall följa med i utvecklingen och använda de prylar som utvecklats under mer än 100 år med Morse, och lära in sig på det som idag gäller.
För övrigt är även jag som en gång lärt mig Morse intresserad av att behålla kunskapen, och utveckla densamma så tips i trådens anda emotses.
Hur gör ni för att lära, för att behålla, för att utveckla och höja mottagningshastigheten?
Trafiken bland radioamatörer är idag mkt enahanda så det är inte så mycket man lär sig genom att lyssna på radio.
599, TU, 73 kan man ju läsa med från hög hastighet.....
SM4FPD
Men tråden handlade om att lära sig CW, med betydelsen Morsetelegrafi.
Så då är min fråga om det är att vara "riktigt radioamatör" att använda elbugg?
Jag förstår faktiskt inte vitsen att överhuvudtaget sitta och pilla med, och försöka lära sig sända snyggt med manuell telegrafnyckel, mer än att ha dom som samlarobjekt.
Det framstår för mig som självklart att man skall följa med i utvecklingen och använda de prylar som utvecklats under mer än 100 år med Morse, och lära in sig på det som idag gäller.
För övrigt är även jag som en gång lärt mig Morse intresserad av att behålla kunskapen, och utveckla densamma så tips i trådens anda emotses.
Hur gör ni för att lära, för att behålla, för att utveckla och höja mottagningshastigheten?
Trafiken bland radioamatörer är idag mkt enahanda så det är inte så mycket man lär sig genom att lyssna på radio.
599, TU, 73 kan man ju läsa med från hög hastighet.....
SM4FPD
SM7EQL
Kortvågs- och UKV-tekniker
Finns bara en väg. Träning ger färdighet.
SM0AOM
Well-Known Member
Till att börja med är dessa inte några "samlarobjekt", utan bruksföremål "som inte bör saknas i något hem" eller någon
välförsedd radiotelegrafstation. Varje Radiokommissarie eller honom (eller henne) underställd personal bör ha tillgång till en eller flera av dessa.
Det här vrider sig lite runt vad man lägger in i att "lära sig telegrafi".
Likt alla andra konstarter är det övning som avgör om man blir bra på det eller inte.
Erfarenheten visar att tröskeln för nybörjare ligger i hörselmottagning och att inte försöka "räkna prickar och streck", vilket blir enklare med Koch-metoden. Sedan kommer handsändning in, att kunna forma tecken med handen och översätta text till Morsetecken
vilka har rätt sammansättning och takt. Traditionellt så brukar man använda handnyckel till detta, men i princip skulle
man även kunna använda en elbugg.
Dock har det visat sig att man får ett bättre resultat när man tränar mottagning med nedskrivning och handsändning parallellt,
samtidigt som man lyssnar mycket på telegrafi med korrekt teckengivning i olika takter.
Sedan man väl lärt sig hantverket så sitter det märkvärdigt bra, det kan jämföras med att ha lärt sig cykla.
Last edited:
SM7EQL
Kortvågs- och UKV-tekniker
Ett bra sätt (enligt mig och de erfarenheter jag själv har som utbildare i morsetelegrafi) är att börja med mottagning och skriva ner tecknen samtidigt som man försöker träna 1-2 teckens eftersläpning, dvs man skriver sakta i lugnt tempo med konstant pennföring och påbörjar inte nedskriften av ett mottaget tecken förrän tecken två sänts, gärna det tredje om man klarar det. I början är det oerhört svårt eftersom man lätt känner sig stressad av att inte riktigt hinna med. Spetsen på blyertspennorna bryts av och stressen ökar. Vissa har svårt att slappna av men det brukar lossna efter ett tag. Det är också viktigt att hoppa över tecken som man inte är säker på att ha tagit emot rätt och aldrig kladda på pappret och försöka rätta i den nedskrivna träningstexten. Penna och papper är OK. Radergummi är bannlyst.
Sändningen kan man med fördel vänta med tills man lärt sig alla tecken. För att få in rytmkänslan så att teckenformningen sitter i ryggmärgen så är en vanlig handnyckel vida överlägsen el-buggen. Tränar man ensam är det lätt att lägga till sig med en ful personlig stil som kan vara svår att själv upptäcka och tyvärr omöjlig att bli av med senare. Lite enklare blir det om man spelar in sin egen sändning och sedan lyssnar och försöker bedöma huruvida det låter vackert eller vedervärdigt. Bäst är att ta hjälp av någon driven telegrafist eller delta i en ledarledd kurs.
Se ovanstående som relevant under grundutbildningen som räcker till för att klara ett tänkt skarpt prov, dvs att kunna ta emot en kort blandtext felfritt i en viss hastighet och sända korrekt och entydigt.
För att sedan komma vidare så finns i princip två vägar, antingen fortsätter man träna mottagning från datorn i högre hastigheter eller så ser man till att få upp antennerna och komma igång på radio och köra riktiga förbindelser. Det sistnämnda alternativet är vida överlägset datorn när det gäller att träna upp förmågan att snappa upp vad som sänts, skriva ner texten och inte minst viktigt öva reaktionsförmågan så att ens egen sändning kan påbörjas direkt efter att motstationen sänt K (uppmaning att påbörja sändningen). Typiskt för nybörjare är att det går segt i början och om motstationen inte hört något efter 3-5 sekunder kan det bli rörigt och osynkat.
Att köra radio ger snabbt ökande säkerhet och man lär sig att ta emot varierande hastigheter, olika sändningsstilar vid olika pitch (tonhöjd) under mer eller mindre störda förhållanden. Vissa stationer är svaga med djup fading och där tränar man upp förmågan att gräva fram signalerna i bruset samtidigt som man håller synken under den tid inget hörs. Pennan skall fortsätta flytta sig över pappret i samma hastighet även om inget kan skrivas ner. Breda filter i mottagaren är optimalt när det gäller att öva upp förmågan att skilja nyttosignalen från andra störande stationer. Den egna hjärnan är fenomenal på att sortera bort brus och störningar. Men bara efter att den övats upp. Den som konsekvent använder smalaste möjliga filter i mottagaren blir tyvärr aldrig en bra telegrafist. Kan möjligen jämföras med att inte montera av stödhjulen på första cykeln.
När handsändningen sitter någorlunda i ryggmärgen och man nått promenadtakten si så där 80-100 takt så passar det bra att börja träna att köra med elbugg. Kör gärna handnyckel och elbugg omväxlande tills sändningen med elbugg är någorlunda felfri. Här kan mottagning i huvudet utan nedskrift också påbörjas. Ha pennan tillgänglig för att skriva ner sådana uppgifter som anropssignal och rapporter m m men försök att ta emot så mycket som möjligt i huvudet. Svårt i början men det lossnar snabbt.
De flesta nybörjarna börjar med att köra sporadiska förbindelser där det som FPD skriver kan vara svårt att finna någon som har mer att säga än 5NN TU... Men det finns trots allt ganska många som har mer att säga. Det kan vara lämpligt att sätta upp ett eget träningsmål som lätt kan uppnås, som t ex att köra minst 3 förbindelser varje dag, inte varannan dag och inte bara en gång i veckan. Klarar man hålla kontinutet i träningen det så går det snabbt framåt.
Nästa steg i träningen med målet att bli en duktig telegrafist kan vara att börja köra contest och eller jaga DX i pile ups. Här får man möjlighet att öva upp tålamodet, trafikteknik, att vaska fram svaga störda stationer, att hantera sin mottagare och klura ut på vilken frekvens motstationen lyssnar vid split-trafik. Oerhört svårt i början och det är många som ger upp redan här och tycker att contest är stressande och skit. I själva verket finns nog inget bättre sätt att träna upp sina färdigheter.
Detta får ses som en kort sammanfattning av mina egna erfarenheter och det finns säkert andra som har helt andra erfarenheter. Det är faran med att ställa frågor t ex här på HAM.SE, man kan få flera olika svar i olika riktningar och problemet blir ju då att veta vilket som är "rätt" och mest korrekt. Inget man som nybörjare kan bedöma.
Sändningen kan man med fördel vänta med tills man lärt sig alla tecken. För att få in rytmkänslan så att teckenformningen sitter i ryggmärgen så är en vanlig handnyckel vida överlägsen el-buggen. Tränar man ensam är det lätt att lägga till sig med en ful personlig stil som kan vara svår att själv upptäcka och tyvärr omöjlig att bli av med senare. Lite enklare blir det om man spelar in sin egen sändning och sedan lyssnar och försöker bedöma huruvida det låter vackert eller vedervärdigt. Bäst är att ta hjälp av någon driven telegrafist eller delta i en ledarledd kurs.
Se ovanstående som relevant under grundutbildningen som räcker till för att klara ett tänkt skarpt prov, dvs att kunna ta emot en kort blandtext felfritt i en viss hastighet och sända korrekt och entydigt.
För att sedan komma vidare så finns i princip två vägar, antingen fortsätter man träna mottagning från datorn i högre hastigheter eller så ser man till att få upp antennerna och komma igång på radio och köra riktiga förbindelser. Det sistnämnda alternativet är vida överlägset datorn när det gäller att träna upp förmågan att snappa upp vad som sänts, skriva ner texten och inte minst viktigt öva reaktionsförmågan så att ens egen sändning kan påbörjas direkt efter att motstationen sänt K (uppmaning att påbörja sändningen). Typiskt för nybörjare är att det går segt i början och om motstationen inte hört något efter 3-5 sekunder kan det bli rörigt och osynkat.
Att köra radio ger snabbt ökande säkerhet och man lär sig att ta emot varierande hastigheter, olika sändningsstilar vid olika pitch (tonhöjd) under mer eller mindre störda förhållanden. Vissa stationer är svaga med djup fading och där tränar man upp förmågan att gräva fram signalerna i bruset samtidigt som man håller synken under den tid inget hörs. Pennan skall fortsätta flytta sig över pappret i samma hastighet även om inget kan skrivas ner. Breda filter i mottagaren är optimalt när det gäller att öva upp förmågan att skilja nyttosignalen från andra störande stationer. Den egna hjärnan är fenomenal på att sortera bort brus och störningar. Men bara efter att den övats upp. Den som konsekvent använder smalaste möjliga filter i mottagaren blir tyvärr aldrig en bra telegrafist. Kan möjligen jämföras med att inte montera av stödhjulen på första cykeln.
När handsändningen sitter någorlunda i ryggmärgen och man nått promenadtakten si så där 80-100 takt så passar det bra att börja träna att köra med elbugg. Kör gärna handnyckel och elbugg omväxlande tills sändningen med elbugg är någorlunda felfri. Här kan mottagning i huvudet utan nedskrift också påbörjas. Ha pennan tillgänglig för att skriva ner sådana uppgifter som anropssignal och rapporter m m men försök att ta emot så mycket som möjligt i huvudet. Svårt i början men det lossnar snabbt.
De flesta nybörjarna börjar med att köra sporadiska förbindelser där det som FPD skriver kan vara svårt att finna någon som har mer att säga än 5NN TU... Men det finns trots allt ganska många som har mer att säga. Det kan vara lämpligt att sätta upp ett eget träningsmål som lätt kan uppnås, som t ex att köra minst 3 förbindelser varje dag, inte varannan dag och inte bara en gång i veckan. Klarar man hålla kontinutet i träningen det så går det snabbt framåt.
Nästa steg i träningen med målet att bli en duktig telegrafist kan vara att börja köra contest och eller jaga DX i pile ups. Här får man möjlighet att öva upp tålamodet, trafikteknik, att vaska fram svaga störda stationer, att hantera sin mottagare och klura ut på vilken frekvens motstationen lyssnar vid split-trafik. Oerhört svårt i början och det är många som ger upp redan här och tycker att contest är stressande och skit. I själva verket finns nog inget bättre sätt att träna upp sina färdigheter.
Detta får ses som en kort sammanfattning av mina egna erfarenheter och det finns säkert andra som har helt andra erfarenheter. Det är faran med att ställa frågor t ex här på HAM.SE, man kan få flera olika svar i olika riktningar och problemet blir ju då att veta vilket som är "rätt" och mest korrekt. Inget man som nybörjare kan bedöma.
Last edited:
SM0AOM
Well-Known Member
Jag kan inte annat än hålla med Bengt.
Man behöver vara lite observant när man lär sig sändning så att
inte ovanor uppstår, som kan vara mycket svåra att bli av med.
Sedan är att ha kontakter helt överlägset som träningsmedel, eftersom
det då blir ett utbyte i en verklig miljö.
Telegrafi är inte på något sätt ett "föråldrat kommunikationssätt", utan
är en del av definitionen av amatörradio och dess kulturarv samt en alldeles egen konstart.
Istället för den utbredda kravlöshet som präglar amatörradio av i dag så
skulle helst telegrafi ingå i kravbilden, samt karriären behöva inledas med ett minst ettårigt
skede när endast telegrafi fick användas. Efter ett år och, säg, 300 redovisade telegrafikontakter skulle fulla privilegier kunna fås.
Ett sådant system fanns länge bl.a. i Norge och skapade amatörer av hög kvalitet.
Man behöver vara lite observant när man lär sig sändning så att
inte ovanor uppstår, som kan vara mycket svåra att bli av med.
Sedan är att ha kontakter helt överlägset som träningsmedel, eftersom
det då blir ett utbyte i en verklig miljö.
Telegrafi är inte på något sätt ett "föråldrat kommunikationssätt", utan
är en del av definitionen av amatörradio och dess kulturarv samt en alldeles egen konstart.
Istället för den utbredda kravlöshet som präglar amatörradio av i dag så
skulle helst telegrafi ingå i kravbilden, samt karriären behöva inledas med ett minst ettårigt
skede när endast telegrafi fick användas. Efter ett år och, säg, 300 redovisade telegrafikontakter skulle fulla privilegier kunna fås.
Ett sådant system fanns länge bl.a. i Norge och skapade amatörer av hög kvalitet.
SM3GSK
CW operatör
Om man lyssnar på 40 eller 80 m dagligen och vill träna CW på "svenska" så upptäcker man att det fortfarande finns ganska många SM/SA stationer igång som kör långa QSO:n på morsetelegrafi, allt från 40-takt upp till +200-takt. Även FRO kör telegrafitränings texter i varierande takt/svårighetsgrad. Så nog finns det mycket trafik man kan träna på.
Telegrafi tycker jag man jämföra med ett " hantverk", så beroende på motstationens sändningsstil och hastighet så brukar jag välja olika typer av morsetangenter att svara med, och genomföra QSO. Dessa tangenter är ständigt inkopplade och kan användas utan dröjesmål.
För att hålla färdigheterna uppe måste jag regelbundet använda mina olika varianterna.
Vid speciella tillfällen finns en Öller tanget tillverkad runt år 1900 som jag kopplar in.
73 Classe
Attachments
Det borde väl inte vara nån motsättning mellan olika former av nyckling, typ en "bug" eller en vanlig nyckel. I min klass på Sjöbefälsskolan valde några att vänja in sig på en elektronisk nyckel (efter att proven med vanlig nyckel var avklarade), medan andra, som jag själv, hängde kvar vid "handpumpen". Det var inte annat än personlig preferens inför den arbetsuppgift man hade - och det kunde ju handla om rätt massiva sändningpass ibland. Jag tyckte mest att det var bekvämt att sömlöst kunna ändra takt och "melodi" med en vanlig nyckel, vilket inte gick med de elektroniska nycklarna. De andra sidledsnycklarna som fanns, var det ingen som gillade. Det fanns ju då, i kommersiell telegrafi, inget incitament att driva upp hastigheten för mycket. Över en viss takt blir det så mycket omfrågningar/-sändningar att man inte får fram meddelandet snabbare ändå och nån felmarginal var det ju inte tal om. Att missa nåt i ett kyltelegram kunde bli en dyr historia...
Jag försöker använda vibroplexbuggen så ofta jag kan. Cirka 100-takt som långsammast och ligger bekvämt i 140 (för snabba ”call och 5NN TU”-QSO) en bra dag. Nyckel från 1963 tydligen 
Men för lugnare tillfällen är denna klenod klart skönare att använda. Bästa känslan av de jag nånsin provat. Kommer från 15 W m/39 så den har också några år på nacken.
Men för lugnare tillfällen är denna klenod klart skönare att använda. Bästa känslan av de jag nånsin provat. Kommer från 15 W m/39 så den har också några år på nacken.
SM0AOM
Well-Known Member
Precis.
Sagt av signalbefäl på 70-talet: "Man vinner ingenting på att behöva sända ett meddelande
2 gånger i 100-takt jämfört med en gång korrekt i 60-takt".
SM6OID
ANODFANTAST
Hej!
Öller på marmorbas används på daglig basis i Trollhättan.
Har några fler olika bruksföremål bl.a. några "LM Ericsson" från olika tidsepoker, en Lindholm & Wikström, en Televerkets Verkstad.
Någon LM-E har påtagligt sliten knopp, men i övrigt håller den näst intill en evighet...?
SM0AOM
Well-Known Member
Bruksföremålet "Telegraftangent" tillverkades i princip oförändrat från 1880-talet fram till början av 1940-talet.
Den tangentsuktande under 1880-talet bör ha varit stadd vid kassa, i synnerhet ifall
en moderatörförsedd sådan önskades, eftersom en industriarbetare i genomsnitt
tjänade 21 öre/timmen.
Ingen sådan "bör saknas i något hem", ej heller kunskaper i att korrekt betjäna
densamma.
Den tangentsuktande under 1880-talet bör ha varit stadd vid kassa, i synnerhet ifall
en moderatörförsedd sådan önskades, eftersom en industriarbetare i genomsnitt
tjänade 21 öre/timmen.
Ingen sådan "bör saknas i något hem", ej heller kunskaper i att korrekt betjäna
densamma.
SA5GHZ
Dipl. Klugscheißer
30 kronor 1885 motsvarar väl iallafall minst ett par tusenlappar idag, och det är ungefär vad mer välsorterade årgångs-nycklar går för nuförtiden
ett värde som stått sig väl på många sätt!
SM0AOM
Well-Known Member
Grovt räknat motsvarar 30 kr då 2200 kr idag, men
det är bara halva bilden. För att få i hop 30 kr fick en industriarbetare
arbeta i över 120 timmar, drygt 2 veckor med dåtidens 60-65 timmars arbetsvecka.
Så en lite mer rättvisande jämförelse blir att kostnaden i dag skulle motsvara
10-12000 kr.
det är bara halva bilden. För att få i hop 30 kr fick en industriarbetare
arbeta i över 120 timmar, drygt 2 veckor med dåtidens 60-65 timmars arbetsvecka.
Så en lite mer rättvisande jämförelse blir att kostnaden i dag skulle motsvara
10-12000 kr.
